Lupple Och SagaG

- jag förstor inte riktigt, sa hon.
Hon var nervös nu.

Joshua suckade, nej såklart hon inte gjorde.
Han lutade sig bakåt i soffan och slöt ögonen, försökte hitta de rätta orden.
" Varulvar, vissa har ett förutbestämt öde. Ett band med en specifik människa som är så starkt att man fysiskt kan känna av det. Såsom stötar. " Sa han tyst.

- så du menar att du och jag har ett band, frågade hon.
Hon visste inte vad hon skulle tänka om detta.
Men hon tog hans hand för att känna stötarna.

Joshua nickade sakta.
"Jag kan inte förklara det bättre." Sa han tyst, han ville inte riktigt berätta hur starkt detta band och hur omfattande.
Han kände hennes hand och kramade den mjukt.
Stötarna for igenom hans kropp.

- får jag prova en sak, frågade hon försiktigt.

Joshua såg forskande på henne men nickade sakta.
"Visst." Sa han lite förundrat, vad kunde hon tänkas prova?

Hon var välldigt nervös men hon böjde sig fram och kysste honom.
Det var det mest underbara hon någon som gjort.

Han såg på henne, såg henne närma sig och så kände han hennes läppar mot sina.
Det var en fantastisk känsla och att avsluta kyssen var bland det svåraste han hade gjort.
Han tog några djupa, skakiga andetag och svalde.
"Band." Sa han lite andfått.

- wow det där var otroligt, sa hon.
Och log ett stort leende.

Joshua nickade sakta. "Jag håller med." Viskade han och log svagt.