Awful things happen to wizards who meddle with time - Scorbus (SV)

JäTTEBRA!

Superbra!
*bevakar*

Super bra❤❤

29. Det sista meddelandet

Albus vaknade till. Han fann sig liggande i Biancas knä.
"Albus! Tack och lov, du är vaken."
Albus satte sig upp. Han var nu i grottan igen. Scorpius hade också vaknat upp.
"Scorpius... drömde du också?" sa Albus.
"Det var ingen dröm", sa Scorpius. "Vi blev hjärnkontrollerade... tror jag."
"TP..." gissade Albus. Scorpius nickade.
"Alla dessa händelser. Jag tror TP kontrollerade våra hjärnor för att visa förvirringen den utsattes för."
"Men... det där på tåget. Det var ju innan tidsresan började."
"Tidvändare", sa Scorpius. "Du hade precis nämnt det ordet. Ordet som lockar en Temtori Paut. Det var alltså på tåget allt började."
"Det förklarar saken", sa Albus.
"Vi kanske borde fokusera på att bygga upp en plan nu!" sa Bianca otåligt.
"Ja", sa Scorpius. "Tja... eftersom vi är en mindre nu... Det blir nog svårare."
Ännu ett brev föll ner och landade hos Scorpius. Scorpius plockade upp brevet och alla fyra läste det tillsammans.

Möt mig i den förbjudna skogen innan midnatt.
Det är dags för vår sista strid. Annars förgörs hela
skolan. Jag väntar //TP

"Innan midnatt", upprepade Albus. "Vad är klockan?"
"Snart tio", sa Bianca.
"Det tar ungefär en timme att gå härifrån dit", sa Scorpius. "Vi måste alltså gå nu!"
"Vänta!" sa Albus. "Vi är för få. Men jag har en idé."
Alla tittade på Albus och väntade på vad han hade att säga.
"Vi behöver aurorer. Om jag skickar min pappa en patronus med ett meddelade. Sen får vi helt enkelt vänta."
"Gör det direkt då, men sen måste vi gå!" sa Scorpius stressigt.

Så fort de tog sig ur grottan drog Albus fram sin trollstav.
"Har du något lyckligt minne?" frågade Lily.
"Ähm..." sa Albus och tänkte efter snabbt. "Den gången jag lyckades lura James."
Lily kunde inte låta bli att hålla för munnen för skratt.
"Det måste vara något starkare", sa Scorpius.
Scorpius, tänkte Albus. Vad var hans lyckligaste minne med Scorpius? Första gången han kysste honom. Han testade en gång. Det gav ingen effekt. Fanns det något lyckligare? Alla sommarlov de spenderat tillsammans. Eller... den gången de firade jul på Hogwarts ihop. Några silvriga gnistor rymde hans stav. Då slog det till honom. Den gången Scorpius blev kidnappad av TP, och Albus trodde han hade förlorat honom helt. Han tänkte på hur han kunde andas ut när han fick veta att han fortfarande var vid liv. När han träffade honom i källaren och kramade om honom hårdare än någonsin. Han försökte igen i fullt fokus på det minnet. Han lyckades.

Superbra!

Super!

JAA! SUUPER!

älskar det här!!

Små läser den här ff:n just nu, måste säga att jag redan älskar den

Håll i er för detta kapitel nu! ^^
Och kul btw med nya läsare!! ♥
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

30. Striden i skogen

"Tror ni de har fått meddelandet?" sa Scorpius så fort de kommit fram till kanten av skogen.
"Jag hoppas det", sa Albus. "Vad är klockan?"
"Halv tolv", sa Bianca. "Vi har alltså en halvtimme på oss."
"Hen sa aldrig hur långt in i skogen hen var", sa Lily. "Det tar en stund att gå in vet ni!"
"Har vi någon bra plan då?" sa Albus.
"Om vi börjar med att gå in i skogen en bit", sa Scorpius. "Sen delar vi upp oss när vi ser en skymt av TP. Sen går jag rakt fram mot den, sen kommer ni från varsitt håll när jag ger tecken."
"Varför ska just du gå fram först?" sa Albus.
"Därför att jag inte vill riskera att ni råkar ut för det värsta", sa Scorpius.
Albus blev alldeles stum. Han slog genast armarna om Scorpius hårt och höll om honom länge.

De gick in i skogen tillsammans med tysta steg, delade upp sig när de fick syn på en figur de misstänkte var TP. Det var den där flickan som hade kidnappat Scorpius.
Albus stod gömd bakom ett träd så han kunde se sidan av henne. Han såg Scorpius komma gående långsamt fram.
"Men ser man på", sa flickan svagt. "Åtminstone en har lyckats ta sig hit."
"Jag är inte här för att strida", sa Scorpius med trollstaven höjd. "Jag minns exakt vem du var. Din pappa var okänd, så hela skolan tvivlade på att du var renblodig. Du och jag träffades på sjukhusflygeln. Du hade blivit torterad av några mobbare."
"Hur vågar du-"
"Enligt forskning så dog din pappa i kriget i den här världen, precis som Pauls pappa. Du sa till mig att du hellre ville dö än att låta Voldemort härska. Så nu undrar jag. Varför vill du återskapa den världen?"
Flickan tittade ondskefullt på honom och höjde sin trollstav. Albus kunde inte hålla sig.
"Expelliarmus!" ropade han så att flickan avväpnades.
"Jaså ni är två?" sa hon i chock.
"Tre", sa Bianca och steg fram.
"Fyra", rättade Lily och klev fram hon också.
Flickan kollade runt år alla håll där fyra trollstavar riktade mot henne. Hon snappade åt sig sin egen stav och innan någon hann göra något förvandlades hon till Delphi. Scorpius gjorde tecken på att alla skulle hålla sig utspridda, men det dröjde inte länge innan Albus kastades på marken, och kände därefter Bianca som föll rakt på honom.
"Ni tror ni har en chans mot mig va?" sa TP och förde Scorpius över till Albus och Bianca med en enkel rörelse. Hon skulle just göra desamma mot Lily men hon lyckades backa undan och höjde sin stav.
"Expe-"
"Crucio!" avbröt TP och Lily föll ner på marken och skrek.
"Lily!" skrek Albus.
"Tig med dig!" röt TP.
Hon riktade sin stav mot Lily igen.
"Expelliarmus!" hördes en bekant kvinnlig röst så TP återigen avväpnades. "Du rör inte min dotter!"
"Mamma?" sa Lily svagt.
Albus reste sig upp och fick syn på båda sina föräldrar, Scorpius pappa, Ron och Hermione, samt en man han inte kände till, som liknade Bianca så han gissade att det var hennes pappa.
"Ser man på. Hela gänget har kallats hit", sa TP och snappade åt sig sin trollstav igen.
"Sprid ut er nu", viskade Scorpius till Albus och Bianca.
Båda gjorde som han sa.
"Vi låter aldrig någon strida ensam, det trodde jag att jag hade sagt", sa Harry bestämt.
"Då får väl jag se till att någon av er gör det", sa TP och riktade sin stav mot Albus.
Innan han hade chansen att försvara sig lyftes han upp i luften som om någon hissade upp honom med ett rep runt halsen.
"Albus!" hördes några skrik.
Han försökte slita sig loss men greppet om hans hals fick honom att tappa kontrollen.

Tillslut kunde han inte tänka något annat än att han bara ville släppas ner på marken. Han struntade i vad som skulle hända honom sen. Tillslut släpptes förbannelsen och Albus föll rakt ner på marken. Var han ens vid liv? Det kunde han inte avgöra. Hans syn var så suddig att han bara kunde se lite ljus här och var. Skrik här och där. Cruciatusförbannelsen hit och dit. Sectumsempra uttalades några gånger. Två gånger tyckte han att han hörde extermibesvärjelsen.
Han vaknade till lite grann. Lyckades sätta sig upp halvvägs och ansträngde sig för att se vad som pågick. Det första han såg var Lily liggandes på marken nedblodad och medvetslös. Kanske till och med död. Känslan gav honom en klump i halsen.

Åt ett annat håll såg han TP i skepnad av... Voldemort. Voldemort som riktade sin stav rakt mot Ron och Hermione.
Inte riktiga Voldemort. Det är inte riktiga Voldemort.
Från hans trollstav kom en enorm virvel. Bara att det inte var en virvel. Det var en tornade. Ron och Hermione lyckades desperat sakta ner den med sina trollstavar. Harry och Draco hjälpte till att sakta ner den ännu mer, och även förminska den lite.
"Det funkar!" ropade Harry. "Hjälp till allihopa."
Ginny och Biancas pappa höjde sina stavar också. Tornadon stod nu helt still på samma plats. Därmed gjorde Bianca och en utmattad Scorpius desamma. Tornadon började nu röra sig långsamt mot TP.
Kom igen, tänkte Albus för sig själv. Du klarar det här. Sen kommer allt vara över.
Trots allt vinglande lyckades han ta sig upp på fötter, riktade sin stav mot tornadon och utförde samma formel som de andra hade gjort. Hastigheten ökade.
Fortsätt kämpa, Albus. Fortsätt kämpa.
Tillslut försvann figuren av Voldemort. Han sögs in och tornadon försvann.
Flåsande sänkte Albus sin stav.
"Det är över nu", viskade han innan han föll ihop.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Tänkte att Ginny var lite Not-my-daughter-you-bitch 2.0 x)
Inte så mycket kvar nu hörni!