Somewhere only we know - Scorbus/Drarry (SV)

Så bra!!!

WIIIIIIIIHIIIIIIIIII!
BRA SKRIVET!

En liten uppdatering bara. Det kommer nog tyvärr inte komma något kapitel den här veckan. Läget där hemma är kaos så jag bor helt enkelt inte där förtillfället, så jag har inte heller tillgång till dator (skriver på mobilen just nu)

Men bara så ni vet. Jag är sjukt tacksam över era fina kommentarer och jag är astaggad på att skriva mer! Nästa del kommer nån gång när jag mår bättre

Okej! Hoppas du mår bättre snart!♥

♥3333

Hej hej. Nu är jag äntligen tillbaka med skrivandet! Vill tillägga att under den här tiden har jag jobbat stenhårt på berättelsen och skrivit mer för hand, så nu håller jag på med det sista kapitlet!! Vilket betyder att nu kan jag äntligen börja räkna ner hur många delar det är kvar. Så efter det här kapitlet så är det nio kapitel kvar att publicera. Det närmar sig ett slut nu hörni ^^

Eftersom dom senaste delarna nästan bara har handlat om Albus så blir detta nu ur Scorpius synvinkel
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Kapitel 41.

Scorpius perspektiv

Scorpius oro för Albus hade blivit värre sedan kvällen han satt och grät i soffan. Han visste att det inte bara hade med skolan att göra. Han tänkte på den gången Albus försökte kyssa honom. Var han fortfarande ledsen över att han var ihop med Bianca?

Tankarna svävade omkring samtidigt som han satt ute på gräset med Biancas huvud lutat mot sin axel.
"Har du tänkt på hur vackert det är här? När man bara ser ut över sjön och allt", sa Bianca.
"Jag vet", sa Scorpius. "Jag och Albus brukade komma hit när det fortfarande var sommarväder." Bianca lyfte på huvudet.
"Aj", sa hon och höll huvudet mot sina händer.
"Hur är det?" sa Scorpius och höll armen om henne.
"Aj, mitt huvud gör fortfarande ont."
"Här, lägg dig i mitt knä", sa Scorpius och satte sig med benen rakt fram så Bianca kunde vila sitt huvud där. Hon la sig på rygg så hon kunde se upp på honom.
"Varför umgås du så mycket med Albus?" frågade hon. Frågan gjorde Scorpius chockad.
"Vad undrar du det för?"
"Alltså, jag bara undrar. Jag vet att ni är sams igen och så, men det känns som att ni spenderar för mycket tid tillsammans."
"För att vi är vänner. Vi har varit det sen första året, och jag tänker inte slänga bort det bara för ett förhållande."
"Men han är ju ditt ex!"
"Numera styvbror. Bea, det är inget på gång mellan mig och Albus igen", sa Scorpius och strök Bianca i håret. Hon satte sig upp igen.
"Säkert?" Tankarna om Albus började oroa honom igen. Men han försökte skaka av sig dom för tillfället. Han tittade på Bianca och log.
"Helt säkert", sa han. Bianca flinade och brottade ner honom liggande och hävde sig över honom, precis som Albus brukade göra. Men så fick han inte tänka längre.
"Han ska ändå vara glad över att ha en vän som du", sa hon och kysste honom. Han kysste tillbaka och kliade henne i håret. Bianca drog ifrån sig och satte sig upp.
"Det börjar bli sent", sa hon. "Ska vi gå in?"
"Ja. Det tycker jag", sa Scorpius och båda reste sig upp. "Jag behöver ändå kolla till hur det är med Albus. Han är... lite stressad."
"Jag förstår", sa Bianca och tog Scorpius i handen och började gå mot slottet. "Antar att pluggandet känns tufft för er."
"Ja, det kan man lugnt säga." Men Scorpius visste att det inte bara var det som bekymrade Albus.

När dom kom fram mot fängelsehålorna stannade dom upp för att säga hejdå.
"God natt Scorpius", sa Bianca och kramade om honom.
"God natt. Vi ses imorgon", sa Scorpius. Bianca kysste honom en sista gång innan dom släppte taget.
"Hälsa Albus", sa Bianca och gick.

När Scorpius kom in i uppehållsrummet satt Albus i soffan och läste en bok, med sin bandspelare igång.
"Ska inte du gå och lägga dig?" sa Scorpius.
"Om en stund", sa Albus. "Gå du, så kommer jag sen."
"Albus, är du okej?"
"Jag läste att läsning och lugnande musik förminskar stress, så jag kollar om det kan minskas dubbelt om man prövar båda samtidigt. Jag tror det hjälper." Scorpius visste att han ljög.
"Du låter som att du inte har sovit på ett dygn", påpekade han.
"Jag ska lägga mig snart, jag lovar. Gå så länge."
"Okej. God natt", sa Scorpius och började gå mot sovsalen men tvärstannade, utan att Albus märkte något, i samband med att Lips of an angel började spelas. Scorpius tittade på Albus bakifrån och lät texten flyta på.

My girl's in the next room, Sometimes I wish she was you,
I guess we never really moved on,
It's really good to hear your voice say my name, It sounds so sweet,
Coming from the lips of an angel, Hearing those words,
It makes me weak

Scorpius vände på klacken och gick mot sovsalen.

Nästa morgon när han vaknade upptäckte han att Albus säng var tom. Så trött som han verkade igår kväll fanns det ingen chans att han hade gått upp i förväg. Han hade säkert somnat på soffan, tänkte Scorpius. han gick mot uppehållsrummet för att dubbelkolla. Hans saker var fortfarande kvar, så Scorpius beredde sig på att väcka honom. Men soffan var tom. Albus var borta.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Tusen tack till er som nominerade den här till Mugglis Awards! Trodde aldrig den här berättelsen skulle komma så långt, så tack! ♥

Super bra!!!!

Super!!!!!!!!!!!!!!!!!

TARTYAWAZHANG!
Bianca våga bara försöka förstöra Scorbus med att se till så de blir ovänner för då kommer du få känna på min Bazooka!

Wow, superbra skrivet kapitel! Den förtjänar VERKLIGEN att bli nominerad! ♥