The ones that love us never really leave us ~ (SV) (Marodörerna)

JILY WOHOO ♥ ♥ ♥

The Lames, jag tror jag dör igen xD Skrattade faktiskt högt när jag läste det xD Ska lätt börja kalla dem det nu, istället för Jily!

Superbra kapitel som vanligt! Längtar ihjäl mig till nästa! ♥

Omg Jag önskar du skrev en bok!! Den är så bra att jag inte vill sluta läsa!!

BlupinJippiejippieJilyjippiejippieBlupinJippiejippiejippiejippieBlupinJippiejippiejippieJilyjippieJippiejippiJilyejippiejippie (Anna Gryffindor har hakat upp sig och kan tyvärr inte säga något annat )

KÄRLEK TILL ER JAG ÄLsKAR ER SÅ MYCKET TACKTACKTACK ♥

PS. Märkte nu att jag skrivit ''Mars 2015'' i förra kapitlet. Ett misstag, obviously. Ändrat nu.

Kapitel 30
Födelsedagsfrukost
Mars 1977

Det var torsdag och Remus vaknade av att han kände något mjukt mot sin panna.
’’Grattis’’, hörde han Sirius viskande röst. Den andra kyssen var på tinningen. ’’…min käraste –’’ Den tredje kyssen placerades på kinden. ’’…på födelsedagen.’’
Remus öppnade ögonen och bemötte Sirius fjärde kyss, mitt på munnen.
’’Tack’’, viskade han och log när deras läppar skildes åt. ’’Vad är klockan?’’
’’Klockan är bara sex. Förlåt att jag väckte dig så tidigt. Jag kunde inte sova.’’
’’Det är ingen fara, kom’’, sa Remus. Han flyttade lite på sig och gjorde plats åt Sirius, som lade sig bredvid honom. ’’Mardröm igen?’’
’’Mm.’’ Remus slängde täcket över Sirius och drog honom närmre sig, innan Sirius fortsatte; ’’Han gick med dem, Måntand. Och han dödade –’’
Han avslutade inte meningen.
’’Bara en dröm’’, sa Remus tyst. ’’Det är lugnt.’’
Sirius nickade.
’’Jag vet.’’
Remus slöt ögonen igen. Sirius låg med ansiktet bara några centimeter ifrån hans. Remus hand låg emellan dem, och Sirius greppade den. De hade aldrig sovit bredvid varandra såhär. Inte sen de blev… tja, mer än vänner. Och aldrig på det här sättet. Sirius höll hans hand hårt, och sedan somnade de båda två om igen.

’’Åh – kom igen! Skojar ni med mig?’’
James hade dragit undan skynket runt Remus säng.
’’Herregud! Jag vet att jag sa att jag tyckte ni var gulliga tillsammans, men don’t push it.’’
’’Tramptass, vi undrade nyss vart du hade tagit vägen!’’ sa Peter. Sirius kollade yrvaket upp.
’’Oj…’’ Han såg James och Peters upprörda ansiktsuttryck. ’’Jag drömde en mardröm, okej!?’’
’’Du brukar alltid gå och lägga dig i min säng om du har drömt mardrömmar, Tramptass!’’ sa James med besvikelse i rösten. ’’Förrädare!’’
Remus hade begravt ansiktet i sin kudde, men de kunde se att det var för att han skakade av skratt och inte av skam.
’’Förlåt!’’ skrattade Sirius. ’’Jag är inte längre helt bekväm med att sova hos killar som inte är min pojkvän. Lev med det.’’
James såg högst sårad ut.
’’Vi tänkte säga grattis på födelsedagen, Måntand’’, sa han och vände sig mot Remus. ’’Men jag ser att någon annan redan gjort det!’’
’’Man kan aldrig få för många grattis’’, sa Sirius. ’’Eller hur, Remus?’’
’’Jag antar det’’, sa Remus, vars skrattattack höll på att lugna ner sig. ’’Tack, hörni.’’
’’Vi sprang bort till köket imorse’’, sa James och satte ner en bricka på nattduksbordet. ’’Vi kör frukost på rummet idag. Med chokladtårta, såklart.’’
’’Wow’’, sa Remus och log. ’’Ni är bäst.’’ Han reste sig upp i sängen och satte några kuddar bakom sin rygg så att han kunde sitta upp och luta sig bakåt. Sirius hade fortfarande inte rört ett finger, och nu hade hans ögon stängts igen.
’’Kom igen, Tramptass, upp med dig’’, mumlade Remus och gav honom en lätt putt. Sirius mumlade något ohörbart till svar. ’’Jag menar det.’’

De fyra marodörerna spenderade morgonen och en stor del av förmiddagen i sin sovsal, och fick vid halv tio sällskap av Lily.
’’God morgon – Jag skulle bara säga grattis, Remus!’’
’’Tack!’’ log han.
’’Sjutton år, hur känns det?’’
’’Precis likadant som sexton, för att vara ärlig.’’
’’Men myndig nu och allt! Galet. Ska ni inte äta frukost, förresten?’’
’’Vi har redan fixat den biten, så att säga’’, sa James och nickade mot den stapel av disk som stod i ett av hörnen. ’’Lust att stanna på en bit tårta? Vi har en del kvar.’’
’’Tja, varför inte?’’
Sirius och Remus satt med ryggen lutade mot Remus säng, och Peter och James låg mitt emot dem i en stor hög av kuddar på golvet. En stor, påbörjad chokladtårta stod i mitten.
’’Vi är inte så fina av oss här’’, sa Sirius och sträckte fram en sked till henne. ’’Det är bara att börja äta.’’
Hon log, tog emot den och tackade innan hon tog en bit och skeptiskt smakade.
’’Wow. Jättegod. Väldigt mycket choklad.’’
’’Man får väl göra födelsedagsbarnets vilja hörd’’, log James. Han iakttog Lily medan hon tuggade på de små bitarna av chokladflarn som låg på toppen av tårtan. Hon hade inget smink bortsett från lite mascara. Håret var uppsatt i sin vanliga knut och hon hade redan tagit på sig sin skoluniform. Lite chokladglasyr hade fastnat på hennes överläpp. Han sträckte fram handen. ’’Du har lite…’’
’’Ånej, inte igen’’, mumlade Lily och lutade sig fram så att han kunde ta bort det. ’’Tack.’’ Han log.
’’Ingen orsak.’’ De kollade fånigt på varandra.
Peter, Sirius och Remus himlade med ögonen åt dem.
’’Om på lördag, förresten’’, sa Lily och kollade bort.
’’Du tänker väl inte ställa in, Evans? James skulle gråta i veckor’’, sa Sirius med ett flin. James kastade surt en kudde i ansiktet på honom.
’’Nej, jag ska inte ställa in någonting’’, sa Lily. ’’Jag tänkte bara meddela att mina vänner kommer att ha ihjäl mig om jag går till Madam Puddifoots igen. Vi har en grej att vi dömer alla som går dit.’’
’’Bra, för James vänner skulle också ha ihjäl honom om ni går dit igen’’, flikade Sirius in. James vände sig mot honom.
’’Sirius, snälla.’’ Han kollade sedan på Lily igen. ’’Vet du vad, jag tycker Madam Puddifoots låter som en urdålig idé.’’
’’Då är vi överens’’, log hon och snurrade runt så att hon kunde lägga sig med huvudet i hans knä. Han strök försiktigt bort en röd hårtest som smitit ur knuten, och lade den bakom örat. ’’Vi har förvandlingskonst första timmen, eller hur?’’
’’Mm. Klockan elva’’, sa Remus. Han kastade en blick på Lily och James och satte sig upp i sägen. ’’Sirius. Peter. Kommer ni ihåg den där grejen som vi skulle göra nu?’’
’’Va?’’ sa Peter direkt. Sirius gav honom en menande blick.
’’Jag kommer ihåg, Månis’’, sa han och reste på sig. ’’Kom, Peter.’’
’’Å just det’’, sa Peter, som äntligen fattat vad det handlade om. ’’Den grejen.’’
Han ställde sig upp och följde Remus och Sirius ut från sovsalen. Lily fnissade så fort dörren slagit igen.
’’Dina vänner är de gulligaste.’’
’’Mm. Jag gillar dem.’’
’’Påtal om det. Hur känns det med framgångarna inom Blupin?’’
James log.
’’Det gläder mig. Tror jag. Jag oroar mig bara, du vet. Men det gör jag alltid när någon av de börjar, tja, hänga med någon. Nu vet jag i alla fall att jag kan lita på båda två. De är bra killar. De är inte ute efter drama. Det är lite ovant, dock. Att plötsligt hitta Sirius i Remus säng. Och så vidare.’’
’’Det förstår jag’’, log Lily. Han log tillbaka och lät sitt finger löpa längs med hennes hårfäste. Små hårstrån som stuckit iväg föll tillbaka på sin rätta plats.
’’Nu’’, sa James med plötsligt saklig röst. ’’Så har jag andra saker att diskutera med dig, Evans.’’
’’Jaså?’’
’’Andra förhållanden än Blupin, kanske, hur söta de än är.’’
’’På det viset.’’
’’Kanske till och med ditt och mitt.’’ Hans röst var silkeslen.
’’Så vi har ett förhållande nu plötsligt? Den biten missade jag.''
Han ignorerade frågan.
’’Du vet att jag sa att jag skulle jaga dig för alltid om jag behövde? Jag står fast vid det. Jag kan fortsätta, såklart. Dessvärre börjar det bli lite tröttsamt.’’
’’Åh?’’
’’Mm. Ganska tröttsamt, faktiskt.’’
’’Vart vill du komma, Mr Potter? Ska jag jaga tillbaka?’’
’’Inte riktigt’’, sa James och fortsatte att pilla med hennes hår. ’’Den svårfångade fasaden klär dig, men…’’
’’James?’’
’’Mm?’’
’’Tänker du fortsätta att babbla eller tänker du kyssa mig?’’
’’Gillar du inte att höra mig prata?’’
’’För all del, Potter.’’ Hon reste sig upp så att hon satt upp. Deras ansikten var nu i jämnhöjd.
’’Jag gillar egentligen när du kallar mig Potter.’’
’’Verkligen?’’
’’Ja.’’
’’Jag har inget emot att du kallar mig Evans heller, för den delen. Faktiskt så…’’
Hon hann inte prata färdigt innan James hade böjt sig fram och kysst henne.

Hans lade försiktigt sin arm runt henne nacke och hennes hand for upp tills hans ansikte. Hon höll den vid hans kind. De smakade choklad, båda två.
’’Det var inte som jag föreställde mig’’, andades James när de släppte varandra några sekunder.
’’Inte?’’ viskade Lily.
’’Nej. Bättre’’, fortsatte James och återgick till att kyssa henne.
Lily vred smidigt runt på benen så att hon stod på knä. James satt med benen rakt framåt, ett på vardera sida om henne, och hon var lite längre än honom nu, så de fick båda böja på huvudena. Hon fortsatte att kyssa honom och han besvarade lyckligt varenda kyss med sina hungriga läppar.
Till sist välte de över – James på rygg och Lily på alla fyra över honom. De låg kvar på samma sätt, länge, och utforskade varandras munnar. Han lät sina händer vila på hennes höfter och försvann in i känslan av att ha hennes ljuvliga läppar mot sina egna.

Sirius kollade på klockan.
’’Tio minuter har gått. Det borde vara säkert att komma in, eller?’’
’’Se till att knacka högt bara, Tramptass’’, sa Peter. De stegade upp för trappan och Sirius bankade ljudligt på dörren till sovsalen.
’’Kan man gå in?’’
’’Mm’’, hördes James röst från andra sidan. Sirius tryckte ner dörrhandtaget och gick in i rummet.
’’Men… var är de någonstans?’’ frågade Remus förvirrat.
Det såg ut att vara helt tomt i salen, tills några sekunder senare då Lilys huvud stack upp bakom Remus säng. Hennes hår var tilltufsat.
’’Vi är kvar här.’’ Hon böjde sig ner och gav James en snabb sista kyss, innan hon viskade så att bara han kunde höra; ’’Jag skulle kunna göra det här hela dagen.’’
’’Jag gillar den idén, Evans’’, viskade James. ’’Spara den.’’
Hon skrattade och reste på sig. Borstade snabbt av sig innan hon kvickt gick mot dörren, utbytte ett leende med Remus, Sirius och Peter, som stod precis innanför med var sitt höjt ögonbryn, och lämnade pojkarnas sovsal.
Sirius lade armarna i kors och började långsamt, långsamt runt Remus säng.
’’Unge man’’, sa han när han fick syn på James. ’’Vad tror du att du håller på med?’’
James låg kvar på rygg med ett lyckligt ansiktsuttryck.
’’Jag strulade med Lily Evans’’, sa han glatt.
Sirius skrattade, sträckte ut en hand och drog upp sin vän.
’’Tja, bra för dig, James. Grattis.’’
James borstade av sig, vände sig sedan mot Remus och Peter och upprepade;
’’Jag strulade med Lily Evans!’’
’’Vi hörde det’’, sa Remus. ’’Grattis.’’
’’Oh boy’’, sa James. ’’Jag måste verkligen hoppa i duschen nu och våga bara misstolka det där.’’
Han drog av sig sin tröja och rotade upp en handduk. Sirius hade redan börjat fnissa som en liten flicka.
’’Ha så kul, Jamie.’’
’’Fuck off.’’
’’Jag älskar dig med. Puss puss.’’
James slog igen dörren bakom sig med en smäll. Peter vek sig nästan dubbel av skratt.

JÄTTE BRA you just gotta love Blupin & Jily ♥

♥♥♥

Satt och bara log åt James glädje, så sött ♥ Det här verkligen något av det bästa jag läst! Keep up the good work!!!

JippieJippieJippie ... Anna Gryffindor är nu återställd efter den stora chocken hon fick när det kom ett MEGAMUGGLISSUPERDUPERHYPERBIGIGTULTRAGIGATOPPENMIRAKULÖSBRAIGT KAPITEL FRÅN HENNES FAVORIT FF! SÅÅÅÅÅÅ BRAAA shippar Wolfstar på riktigt nu ♥*-*

Hur himla bra som helst! ♥

Gänget(utom Peter) verkar ha tur i kärleken för tillfället!

ÅH HERREGUD DET HÄR VAR SÅ GRFJMRLUFHKGFLIDFUFFUK-AWESOME ATT JAG TYP DOG. Såå sött med Jily ♥