Rollspela förstaårselever

John plockade fram sin kittel och ställde den framför sig. Han bläddrade fort upp sidan om återställningselixir. Han lyssnade noggrant på Professor Malfoy som började prata om den kommande terminen, trolldryckskonst hade han alltid haft ett intresse för, intresset hade han fått av sin far som också var intresserad av det.
Plötsligt så slutade Professor Malfoy prata och riktade blicken mot deras bänk.
John log smått efter att flickan bredvid honom blivit tillsagd. Inte av skadeglädje, för sättet hon reagerade på. Hon såg så osäker ut, hon hade inte ens kallat honom för Sir, eller professor, hon kunde ju inte vara mugglarfödd. Hon var ju i Slytherin för guds skull, tänkte han.

Lektionen nådde sitt slut alldeles för snabbt. Faktum var att Edith hade riktigt roligt; det visade sig att hon var riktigt duktig på att blanda ingredienser. När hon lämnat fram sin trolldryck och raffsat ihop sina saker, stannade hon plötsligt till. Jag kan ju inte gå utan att säga hejdå..
"Hejdå!" Och med ett stort leende på läpparna traskade hon (förvånad över sig själv) vidare till nästa lektion; örtlära med ett litet urval av Hufflepuff- och Gryffindor- och Slytherineleverna. Hon stelnade till och hoppades att inte den söta lilla Gryffindor eleven som hon hälsat på skulle vara med. Det skulle ju bli för pinsamt.

Flickan bredvid honom packade ihop sina grejer före någon annan i salen. Hon tänkte precis gå när hon plötsligt stannade och sade "Hejdå" till John. Hon log stort. Han ropade samma sak tillbaka, osäker på om hon hört det eller ej. John bestämde sig för att strunta i rivaliteten, hon verkade intressant. Han såg ner på sitt schema. Örtlära, han suckade. Trots att Neville Longbottom var en släkting till honom kunde han inte påstå att han var förtjust i ämnet han undervisade. John hade bara träffat Neville några gånger förut. Han plockade ihop sina saker och gick iväg till sin nästa lektion med raska steg.

Alice såg nu att den trollkarl som hade öppnat dörren var väldigt kort. Mycket kortare än henne själv.
"Förlåt så väldigt mycket att jag kom försent, men jag kunde inte hitta klassrummet!" Det var inte förrän hon redan hade sagt de orden som hon insåg att hon precis hade ljugit. Men trollkarlen verkade godta hennes ursäkt och han gjorde en gest mot den enda tomma platsen.
"Vi har precis börjat, det är inte lätt att hitta här i början, men du kommer snart att veta vart allt ligger. Varsågod och sätt dig där bredvid miss Barret" Miss Barret var en flicka med långt brunt hår och fräknar. Alice kände igen henne från dagen innan, hon hade blivit sorterad bland de första. Hon hälsade på flickan med en nick för att inte störa lektionen mer än hon redan hade gjort, flickan nickade tillbaka. Alice, som efter lektionen tänkte fråga flickan varför ingen hade väckt henne, vände blicken mot läraren.

Inne i växthuset var det svalt och skönt, dock något trångt mellan alla plantor på borden och eleverna. När hon lät blicken löpa över alla nya ansikten fick hon syn på killen hon stått brevid på trolldryckslektionen. Åhnej.. Eller? Hennes blick fortsatte och stannade ännu en gång, dock på Mr. Longbottom. "Godmorgon, allesammans!", Han log stort, välkomnande och en känsla av trygghet spred sig längs med kroppen på Edith, "jag har en lista här med grupperna jag vill att ni ska arbeta i. För att det inte ska bli något bråk, eller att någon ska bli utanför, har jag satt er med en person från varje elevhem i varje grupp; alltså tre i varje. Okej? Då ropar jag upp dem här då.." Och Mr. Longbottom började genast ropa upp namn Edith aldrig hört förut. Varje gång han ropade upp någon, såg man vem det var, trots att han eller hon stod kvar längs med ledet; han eller hon ryckte skrämt till och backade något steg.
"Då ska vi se.. Hm.. Ja, just det! Från Slytherin: Mrs. Phozter. Från Hufflepuff: Mrs. Jones. Från Gryffindor: Mr. Drake. Det var nog dem sista. Frågor? Inte? Då börjar vi!"

Trollformellära var faktiskt väldigt kul när man väl hade kommit på hur man skulle göra. Mr.Flitwick hade placerat ett antal tandpetare på varje bord och de skulle nu förvandla dem till nålar. Och vid slutet av lektionen hade Alice faktiskt lyckats förvandla hälften av tändstickorna till nålar. Hon log stolt då Mr.Flitwick kom fram och grattade henne. Nästa lektion var örtlära, miss Barret vars förnamn var Melissa, var väldigt snabb med att plocka undan. Hon hade också hunnit med att förvandla hälften av tändstickorna. Eftersom att det var de enda de hade gjort på lektionen så gick det väldigt snabbt att plocka undan. Alice skyndade sig efter Melissa och kom ikapp henne vid dörren.
"Varför var det ingen som väckte mig?" Frågade Alice.
"Du såg ut att sova så gott" log Melissa försiktigt.
"Hmpf.. Men nu kom jag ju försent istället" Alice mage kurrade ljudligt, "och dessutom så missade jag frukosten" fortsatte hon.
"Förlåt, det var faktiskt ganska taskigt gjort, eller hur?"
Alice nickade, men orkade inte tjafsa, utan bytte istället samtalsämne till Quidditch. De pratade hela vägen ner till växthuset om just quidditch. Men sedan var de tvugna att skiljas åt eftersom att Mr. Longbottom hade delat in dem i grupper. Alice hamnade tillsammans med Mrs.Phoster från Slytherin och Mr.Drake från Gryffindor.

John log nöjt, nu kanske han kunde fråga om hennes namn åtminstone när han hörde att de var i samma grupp. Hon såg däremot inte så nöjd ut, snarare orolig. Han såg på tjejen i Hufflepuff som också kommit i samma grupp.
"Hej, jag är John, vad heter du?" frågade han henne med ett leende. Dags att börja prata med folk, tänkte han.
"Ni får bekanta er med varandra senare Mr. Drake! Nu ska vi börja lektionen." sade Professor Longbottom till honom när han pratat klart. Okej, nu kanske inte var rätt läge, tänkte han.
"Ja professor Longbottom." svarade han artigt och log snett mot tjejen ifrån Hufflepuff. Han kunde inte undgå att titta på Ms. Phozter, som hon nu hette, flickan med det blonda vågiga håret. Han lade märke till hennes isblå ögon.

Hon läste brevet och skrev snabbt ett svar. Hon klädde på sig och gick ut från sitt rum

Jag går till stora salen och träffar en trevlig kille i min ålder vi pratar väldigt länge