Hogwarts Rollspel :)

Jake kommer in i sjukhusflygeln och Pomfrey går precis in i sitt rum när han kommer in.
"Hej hej, Hur mås det?" Frågar Jake Cassandra och Hailey innan han märker den sotsvarta illern.
"Hej Illern." Säger han till den fast han vet att det är Celine men just nu är han på ett lite retsamt humör trots allt kommentaren antagligen inte retade någon alls.

"Jag mår bra", mumlade Cassandra tyst.
Hon sträckte fram handen och klappade illern på huvudet. Hon hade till slut lagt ihop två och två och fattat att både Celine och Jake var animagusar. Trots det brann hon av avundsjuka när hon tänkte på hur de skulle kunna förvandla sig till djur och ströva omkring hur dem ville. En läskig tanke for in i Cassandras huvud och hon ruskade på sig för att bli kvitt den. Hon kände sig lite illamående och lutade sig tillbaka och blundade.

Hmm. Var han tvungen? Han visste ju att det var Celine!
Hon förvandlade sig snabbt till människa, så fort hon hade hoppat ner från sängen. Då kom Madame Pomfrey.
"Hej Celine, när kom du?" undrade hon lite irriterat.
"Jag kom för ett tag sedan, madame" svarade Celine.

"Det var ju bra, du såg faktiskt rätt skrämmande ut när du svimmat." Säger Jake nonchalant och försöker att inte låtsas om faktumet att varulven inte hittats än. "Du då Hailey? Mår du bättre? Tack förresten." Säger Jake till Hailey med ett slags snett leende. Han hade ju inte tackat henne för att hon praktiskt taget räddat livhanken på honom därinne i skogen.
Pomfrey kom ut precis efter att Celine förvandlat sig och Pomfrey gav Jake ett irriterat ögonkast efter ordbytet med Celine.
"Du har ju varit här sedan igår. Sover du inte? Det är definitivt inget bra för dig." Säger Pomfrey och Jake tittar ned i golvet, den natten hade han inte sovit...

Cassandra suckade.
Hon visste inte varför, men avundsjukan brann i henne när hon tittade på henne. Cassandra ville inte det. Hon visste att hon inte borde vara avundsjuk. Avundsjuka var orsaken till att hennes familj hade drabbats av Den-Som-Inte-Fick-Nämnas-Vid-Namn och hon ville inte att samma sak skulle hända sina vänner bara för att hon var lite avundsjuk. Hon knep sig själv lite och öppnade ögonen. Celine log mot henne och Cassandra log tillbaka.

"Cassandra, varför är du avundsjuk på mig och Jake?" Celine kunde inte förstå. Hon lade huvudet på sned och granskade Cassandras trötta ansikte.

"Va?", sa Cassandra förvånat. "Jag har inte sagt att jag är avundsjuk!"
Hon rodnade och tittade ner på sina händer.

"Man ser det på dig." Celine gjorde ett snabbt försök till att le, men det gick inte så bra. Hon lutade sig framåt mot Cassandra och viskade :
" Jag kan lära dig om du vill".

Cassandra blev stum av chock.
"T-tack...", mumlade hon och kände hur hon blev blossande röd i ansiktet. "Tack..."

Jake hör konversationen.
"Kan man få hjälpa till också??" Frågar han Cassandra och Celine. Men om Cassandra sa nej skulle han inte göra det, men han skulle ändå inte låta dem vara ifred. Jake tycker inte det är något fel på någon av dem, vilket inte är så vanligt för honom eftersom han alltid att det är något fel på folk. Eller så har han bara fattat att man ibland måste anstränga sig för att inte vara ett monster.