Rollspel från värld till värld

Richard sprang med de andra och såg på soldaterna
"de ser inte ut art vara så farligt många" sa han
"inte många, ser du dåligt pojk" brukade Gimli
"jämfört med vårt krig är det här få" sa han och tänkte på att Imperiorden aldrig tycktes ta slut. Han drog sitt svärd och kände den välbekanta magin och de började gå ner mot armen och och Richard så på den goda sidan när de brakade ihop med den onda och snart var de över allt. Richard svärd träffade allt den kom åt. Han såg på Kahlan som använde sina knivar och fick sen tag på ett troll och han säg hur hon släppte lös sina krafter och trollets ögon blev blanka
"härskarinna, vad ska jag göra?" frågade det
"döda alla du kan på den onda sida " sa hon och Richard var framme hos henne innan hon svimmade och backade undan från striden och upp på kullen. Han la henne ner och höll ett öga på soldaterna så de inte kom nära medans han såg på trollet som dödade allt i sin väg

(sry för den dåliga uppdateringen xD har lite mkt annat nu men jag läser vad ni skriver i alla fall och sen gör vi ett inlägg här och där ^^)

Fai såg på människorna som slogs där nere. det var inte riktigt hans grej att slås i onöden. han såg på Richard som kom upp med Kahlan och gick fram till dem
"Är hon skadad?" frågade Fai
"Nej, hon använde sin kraft så hon behöver bara vila" sa Richard och Fai log. han förstod att det var nån magisk grej och den måste varit väldigt kraftfull särskilt efter vad den kunde göra med trollet. Fai satte sig på marken med Mokona på axeln och log mot dem

Klaus dödade några av lertrollen innan han fick nog och gick tillbaka upp till de andra för att beskåda striden i stället.
"Det var inte så kul som jag trott", sade Klaus besviket. Han satte sig ner på en sten och lekte lite med svärdet medan han såg på Kahlan som låg avsvimmad.
"Vad är det med alla häxor som gör att de svimmar då de använder för mycket kraft, egentligen?"frågade han och tänkte på Bonnie som fick näsblod då hon använde för mycket av sin magi.

Richard såg på Klaus och log "Kahlan är ingen häxa, det finns flera olika magiker i våra värld. Kahlan är en bekännare och du kan inte jämföra henne med Shoota som är häxkvinnan eller Nicci som var en av mörkrets systrar" sa han och skakade sen på huvude "bekännares krafter är väldigt speciella och när de bekänner någon tar det kraft och om det är en svår person eller som i det här fallet händer det att de svimmar. Oftast står hon upp bara lite tröttare, men hon sa at de andra bekännarna kunde ta dagar på sig att vila upp sig, för Kahlan tar det bara några timmar" sa han leende och såg på henne när hon vaknade
"hur mår du?" sa han leende
"bra, jag är bara tröttare än vanligt men jag har ite använder min kraft på ett bra tag" sa hon och Richard hjälpte henne upp och såg på de där nere som slogs och vände sig från dem
"vi åker vidare" sa han och Mokona log glatt och sög in oss och vi landade i en ny värld och Richard såg sig frågande runt
"varför har den kaninen en väst på sig?" sa han och så sig runt

Klaus stirrade på kaninen.
"Ingen aning", mumlade han", vi kanske borde åka härifrån igen?"
Han tittade menande på de andra, kaniner med väst var något han helst undvek.

"är du rädd för kaniner?" sa Richard retsamt
"Klaus är inte rädd för nått" sa Mokona och kramade om honom och Richard skrattade roat
"ja vi borde kanske göra det" sa han och Mokona nickade och sög in dem och de landade i ett vitt palats och han visste direkt var han var
"Rchard, min pojk" sa en väl elakt röst och han vände sig om
"Zedd" sa han leende och kramade om sin morfar och såg sen på de andra
"Richard, du må tro att vi är glada att se dig" sa Verna och han log mot dem
"allt är som det ska vara. Ja Jagang har snart byggt färdigt rampen" sa Cara och kom fram till dem
"jag hade inte förväntat mig något annat" sa han leende och vände sig mot de andra
"allihop det här är Klaus och Fai. Kahlan står här även om ni inte kan se henne" sa han leende
"Kahlan du är okej" sa Nicci som kom fram
"Nicci. Så du överlevde" sa hon lättat och kramade om henne
"Klaus och Fai det här är Zedd, Cara, Nicci, Verna, Nathan" sa han och log mot sin familj "och välkommen till min värld" s han leende

Klaus såg uttråkat på dem, var det här Richards värld?
"Sluta krama mig din lilla sak!"sade Klaus irriterat åt Mokona som inte såg det minsta sårad ut, men om den skulle ens röra honom en gång till så skulle han döda den, bokstavligen!
Han brydde sig inte det minsta om att ens försöka memorera deras namn, för honom var det onödigt. Svärdet som han 'lånat' från Legolas hade han fortfarande i handen, så han lade fast det i bältet i stället.

"Mokona gillar Klaus och Mokona kan inte dö så jag kramar dig om jag vill" sa han och kramade om Klaus igen
"du har fått en vän" sa Kahlan leende
"har vi alla ordenskrinen?" sa Richard och de började gå genom slottet och han kände den välbekanta kraften som ökade hans magi, han visste att den försvagade alla andras
"vi fick tag på dem från Sex och systrarna" sa Nicci och han nickade och de gick mot livets trädgård, en av de vakratse platserna i palatset. Han såg skrinen stå där och kände sig lättad
"jag behöver läsa några böcker först" sa han och Cara log
"ja då får jag väll visa vägen då eftersom du inte hittar" skrattade hon
"bara för att jag inte är uppvuxen här" sa han och de började gå och gick förbi några böneplatser där folk låg ner och mässade
"mästare Rahl vägled oss..." de gick vidare innan de hörde resten och kom fram till biblioteket och vakterna som stod där la handen över bröstet
"mästare Rahl" sa de och han log mot dem och han gick in och tog ner några böcker "det här tar ett tag så ni behöver inte kolla" sa han leende
"jag hjälper dig" sa Zedd och han nickade och hans morfar slog sig ner med Nicci och Nathan
"du får utforska palatset som du vill så länge du inte dödar nån eller förstör något. Cara kan följa dig runt" sa han och Cara såg misstänksamt på henne "men jag varnar dig att göra något dumt, hon har knep som gör att du inte kan stå i mot hennes tortyr, men det är nog ingen fara" sa han leende till Klaus och började sen läsa

Klaus tittade på Cara.
"Jag klarar mig", sade han lågt och började gå, han var inte hjälplös heller och det här stället verkade väldigt trist. Han fick ju inte ens döda någon, om han dödade Mokona så skulle han ju inte slippa hem och han hatade verkligen den där lilla lurviga saken.
Det verkade som om alla på stället var religiösa, onödigt tyckte Klaus. Om det verkligen var så viktigt så varför fanns han då, han var en mördare och sådant var emot naturen. Förmodligen skulle alla i palatset komma efter honom om han berättade som det var. Han log snett för sig själv medan han fortsatte att gå, nästa gång Mokona gjorde ett litet drag mot honom skulle han flytta på sig. Han var för snabb för luddtussen, han var för snabb för ögat.

Richard såg på Klaus och suckade och la ner boken
"jag kommer snart. Och nej Cara jag vill inte ha sällskap" sa han
"du har inget val" sa hon och han orkade inte protestera. Han fann snart Klaus. Han såg att folket hade försvunnit från böneplatsen och var ute på marknaden igen. Den var inte lika livlig som innan kriget men Richard var glad över att hans folk inte gett upp helt. De såg på honom o bugade lätt och han log. Han gick fram till Klaus och såg ut över Ariztha slätten och Jagangs här
"så vad är fel? Det är inte lika tråkigt här som du tror. Du måste bara se skönheten och möjligheterna med livet" sa Richard vänligt och lutade sig mot väggen