Rollspel med egna karaktärer

(haha där ser man xD jag trodde syslingar var något anna xD typ kusiners barn lr något xD men i så fall är ni när släkt )

"Ja jag antar det, eller så utmanar vi honom bara med svärd" flinade jag
"O nej de gör du inte alls" sa min far strängt "Skillnaden där är att han inte kommer ha en chans, du är tränad i det sen du var liten och är svärdsmästare i andra graden så du ska inte utmana någon" sa han skrapt och jag nickade allvarligt och viskade sedan till Roxanne
"Tråkmåns" oc flinade. "Ja eller jag förstår det och att bo hr och slippa allt sånt gör det rolgae att besöka sitt hemland" sa jag leende och skrattade sedan "Helt klart, inga föräldrar som säger åten när man ska göra saker"

( Hahaha trodde jag med )

- Jag tycker fortfarande att svärd eller nått liknande låter som en bra idé, sa flinande åt Cara, far gav mig en sträng blick och jag ryckte på axlarna.
Hanna kom och dukade bort allt och jag kröp ihop på stolen.
- Vi kan ta teet vid brasan så tror jag det nog är dax för dig att lägga dig sedan, sa far och visade gästerna ut till vardagsrummet och jag kröp upp i en av fotöljerna och tog min tekopp.
- Hur säger man hej, på Japanska?, sa jag frågande till dem.

(haha då har jag lärt mig något nytt xD)

jag flinade åt Roxanne
"Ja elle hur då har vi ju övertaget, vi har ju inte besegrat någon mäktig trollkarl med hjälp av magi" sa jag roat och följde sedan med in tll vardagsrummet och log mot Roxane
"Konnichiwa" sa jag leende "Varför undrar du det?"

( Så bra då, det kallas för "Thereses skola"den pågår lite när som helst och har inga läxor eller prov XD )

- Jo det är alltid bra att säga hej och hej då på Japanska, sa jag roat till henne.
- Ja, då klarar du dig säkert med i Japan, sa far roat.
- Självklart, jag går runt och säger hej och hej då till alla och vägrar att buga, sa jag glatt.

(Haha det låter bra den skolan kan jag gå i utan problem )

"Ja du kan ju altid förvirra folk" sa jag roat och log sedan mot dem "Ja folk kommer tycka du är riktigt oartig och om jag är med dig så kommer jag få förklara för dem hur det ligger till" skrattade jag
"eller så kommer de inte våga säga något för att du är med" sa min mor skämsamt
"De är ju i och försig sant. undra hur folk kommer reagera på oss när vi börjar på Hogwarts, ja särskilt mig som kommer fortsätta säga Konnichiwa till folk och buga mot dem som förtjänar det" sa jag lite undrande

( Så bra )

- Ja, när vi träffades i skogen tyckte jag du var jätte konstig.
Du såg inte så rädd ut när jag hade tagit bort Lanc men ändå bugade du och jag uppfattade det som om du gav dig, sa jag roat till henne.
- Jag antar att jag inte kommer få några problem jag uppträder ju som en engelsman.
Men om du ska buga och snacka så inte folk förstår så tycker jag att du borde sluta med det.
Eller inte göra det så mycket, annars får du buga åt många, sa jag roat till henne.

( Ska lägga mig nu, god natt ♥ )

(natti natti bäbbisen ♥ oh ja l hur )

Jag log åt Roxanne
"Nej men jag tyckte det var jätte konstigt att du inte bugade." skrattade jag "Jag är så van att de jag brukar träffa bugar som hälsning"
"Du borde vara van" sa min far
"Hur skulle jag kunna det? jag springer ju knappast ute och träffar folk" sa jag och blängde på mina föräldrar som inte svarade och og sen
"Ja men jag vill ju vara mig själv och jag tänker inte buga för alla." skrattade jag roat och la sen på huvudet "Var jag så konstig när vi mötte?"

- Ja var dig själv du, jag gillar dig precis som du är, sa jag leende till henne.
- Ja det var jättekonstigt först bugar du för mig, och då enligt mig avser du mig till överman.
Sen tyckte jag att du hade konstiga kläder och sen snacka du på ett språk jag inte fatta, sa jag flinande.
- Men nu är jag van och vet varför du är så, så nu tycker jag det inte är något konstigt, sa jag glatt mot henne.

"tur att nån gör det. Då har jag både dig och Draco-san så då klarar jag mig utmärkt" sa jag leende och skrattade sedan "jag fattade inte alls varför du inte bugade som hälsning. Jag tyckte du var lite oartig" sa jag och log vänligt "och du tittade på mig som jag var från en annan planet" sa jag roat och la huvude på sned "men jag är glad att du började prata med mig. Och att du inte buffade Lanc på mig" sa jag leende
"det är vi med. Jag vet faktiskt inte vad som hade hänt i fall Lanc skadade Cara" sa min mor och kramade om mig
"antagligen hade vi hämnats och det kunde leda till inre stridigheter och tillslut krig mellan våra länder" sa min far allvarligt och studerade våra värdar

- Det känndes som om du var från en annan planet och det var inte meningen att vara oartig, sa jag flinande och såg sen allarligt på mina föräldrar.
- Hade det blivit krig?, sa jag funderande.
- Ja förmodligen, krig mellan Australien och Japan hade inte vart bra och jag är säkert att även de skulle vilja ta ditt liv, sa pappa och skakade på huvudet.
- Tur att inte Lanc skadade dej då, då hade vi båda blitt döda och länderna i krig, sa jag och ryste till av obehag.