Caroline Hamilton

Gud så kul
Jag vill skriva mer men har så himla mycket att göra på ridskolan, egna hästarna och skolan. Men detta är min morot - när jag är klar ska jag få låta fantasin flöda ^^

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------


Kapitel 4
Klockan var ännu inte så mycket och borden som dignade av frukost var mer eller mindre tomma på folk. Men på bara några minuter var salen full av ljud och liv. Elly hade ätit upp sin gröt och hade börjat på ett äpple när posten kom. De första dagarna var det alltid som mest post – föräldrarna ville veta att resan gått bra och skickade allt det eleverna glömt hemma. Det kom ingenting till henne och hon såg att inget kom till hennes syskon heller, men hon var inte förvånad. Familjen skulle hålla en låg profil ett tag med tanke på vad som hade hänt i somras. Hon skulle just återgå till sitt äpple när ett vrål fyllde hela salen. Alla tittade sig förskräckt omkring och alla blickar hamnade på Gryffindorbordet och Ron Weasley. Han såg livrädd ut medans ett illvrål gormade honom rakt i ansiktet. Elly uppfattade ord som ”skam”, ”bil” och en mängd hotelser innan brevet förstörde sig själv. Det var en sekunds total tystnad innan folk började viska, fnissa, gapskratta och återgå till frukosten. Hannah, som var på betydligt bättre humör nu när hon fått i sig lite frukost, berättade med inlevelse om hur hennes kusin en gång fått ett illvrål från en helt okänd person. De satt alla dubbelvikta av skratt när Professor Sprout kom.
- God morgon flickor! Sade hon. Härligt med en sådan glad start på skolåret. Här får ni era scheman, vi ses i växthusen om en stund.
Professor Sprout delade ut schemana och mycket riktigt var deras första lektion örtlära tillsammans med Gryffindor. Flickorna väntade på varandra tills de ätit klart, sedan begav de sig mot växthusen.
- Vad handlade det där illvrålet om egentligen? Frågade Elly.
- Men märkte du inte det igår? Sade Megan. Varken Harry Potter och Ron Weasley var med på tåget eller middagen.
Elly såg frågande på henne, ett tydligt svar på att hon inte hade lagt märke till det.
Pauline sade:
- Jag pratade med min syster, som pratat med Angelina Johnson, som pratat med någon av tvillingarna Patil som sade att de hade åkt bil hit!
- Men… man kan ju inte köra bil till Hogwarts! Utbrast Hannah.
Där tog deras konversation slut, men med många stående frågetecken. De hade kommit fram till växthusen. Där stod Professor Sprout, men hon var inte ensam.

Super bra kapitel! ♥

meeeeeeeera!!!

Ja, superbra!!!!!!!!!!!!!!!!!♥

Du skriver jättebra! Mer!

Vad goa ni är! Här får ni ett långt kapitel ^^
___________________________________________________________________________________

Kapitel 5
Eleverna samlades utanför växthusen och Professor Sprout kom gående mot dem, men inte ensam. Bredvid den korta, satta kvinnan med lappad hatt och jordig från topp till då, svassade deras nya lärare i Försvar mot svartkonster, den långe, blonde Gyllenroy Lockman, som för dagen hade en starkt turkos klädnad. Elly började fnissa åt kontrasten mellan de två lärarna men stoppade sig snabbt när hon såg sina kompisar titta trolskt på mannen. Elly suckade lätt. Hon var lite kluven inför den nya professorn. Självklart var det fantastiskt det han åstadkommit men hans kläder var skrattretande enligt henne.
- Hejsan där! Ropade Lockman och log strålande mot dem. Jag har just visat Professor Sprout hur man botar ett piskande pilträd på rätt sätt! Men jag vill inte att ni ska få för er att jag är en duktigare örtlära en hon! Jag råkar bara ha träffat på åtskilliga av de här exotiska växterna under mina många resor…
- Växthus nummer tre idag, pojkar och flickor! Sade Professor Sprout, och det märktes tydligt att hennes goda humör från frukosten var borta.

Fokusen togs fullständigt bort ifrån Lockman och alla var ivriga att komma in i det, för dem, nya växthusen. Stämningen var på topp när de tog på sig sina skyddsrockar och samlades runt den stora arbetsbänken som tog upp största delen av växthuset. Elly studerade växterna som stod på bänken. Hon kände igen dem, antingen var det mandragoror eller purpurgrabener. Dörren smällde igen, och Harry Potter slank in. Elly hade inte ens märkt att han inte hade följt med in. Hon funderade just på vad han hade haft för sig när professor Sprout tog till orda och överröstade klassen.
- Vi ska plantera om Mandragoraskott idag. Nå, är det nån här som kan tala om vad Mandragoran har för egenskaper?
Elly skulle precis räcka upp handen men Hermione Granger från Gryffindor viftade med handen i luften och svarade att växten används för att motverka förvandlingsbesvärjelser eller förbannelser. När professor Sprout ställde följdfrågan om varför den kan vara farlig, hände samma sak. Elly hann bara tänka tanken att räcka upp handen när Hermione fått ordet.
- Mandragorans skrik är dödsfarligt för alla som hör det, sade flickan med det stora bruna håret och vips hade Gryffindor tjänat 20 poäng på bara någon minut.

Professor Sprout förklarade att eftersom dessa växterna inte var så stora ännu, blev man bara medvetslös om man hörde skriken, men hon delade ut ett par hörselskydd till var och en. Hon förklarade och demonstrerade hur man skulle rycka upp plantan och stoppa ner den i en annan kruka. Sedan gav hon tummen upp och tillåtelse för dem att prova själva.
Trots hörselskydden fick man ont i huvudet av skriken som fyllde växthusen den närmaste kvarten. Elly hade planterat om mandragoror förra sommaren hos sin morbror och hade lärt sig knep hur man skulle få de fula, bebisliknande rötterna ner i krukan. Vid lektionens slut hade hon planterat om hela 6 stycken plantor – flest av alla. Professor Sprout gav henne en gillande blick och Elly blev alldels varm.

På vägen tillbaka till slottet sade Susan.
- Vad duktig du var Elly!
Elly sken upp.
- Men varför svarade du inte på frågorna? Jag såg ju att du kunde dem! Sade Hannah surt.
Elly visste inte vad hon skulle säga. Susan räddade henne.
- Hermione är ju så himla snabb! Men hon planterade ju om flest mandragoror!
- Jamen det ger ju inga elevhemspoäng. Sade Hannah och ökade takten med Pauline och Megan strax efter.
- Vad var det där om? Frågade Susan.
- Äh, glöm det, Hannah är ju alltid sådan. Hon lugnar nog ner sig snart. Sade Elly men hon kände hur en värkande klump växte i magen.

Bra!

jätte braa!! meera

Kapitel 6
Nästa ämne var trolldomshistoria med professor Binns tillsammans med Ravenclaw. Några få gjorde tappra försök att orka lyssna på hans entoniga stämma, men det var näst intill omöjligt. Elly försökte hänga med och göra anteckningar men när hon insåg att det han malt på om i tjugo minuter bara var en anekdot för dagens riktiga ämne, gav hon upp.

En timme senare gick ett tjugotal sömndruckna elever mot stora salen där lunchen väntade. Elly tog för sig av kycklingen när Hannah och Megan kom och anslöt sig till dem.
- Nu ska ni få höra! Utbrast Hannah.
- Vi vet varför Weasley fick ett illvrål! Sade Megan ivrigt. De hade missat Hogwartsexpressen så då hade de tagit hans pappas bil som han hade förtrollat den och flugit den hit och fastnat i piskade pilträdet och nästan blivit dödade och sen hade bilen åkt in i skogen och Filch hade tagit dem på bar gärning och de hade nästan blivit relegerade!
Hon tog ett djupt andetag. Alla som satt omkring dem satt tysta med fundersamma uttryck och försökte få in allt det Megan just hade sagt.
- Hur kom de ens på idén? Undrade Susan.
- Äh, den där Harry Potter ska ju alltid visa sig på styva linan. Sade Elly.
Alla blickar riktades till Elly, endel förvånade, andra bestörta.
- Men kom igen! Sade Elly. Det är ju ingen nyhet att Gryffindorare alltid vill visa sig modiga, handlar först och tänker sedan.
- Hur kan du säga så – din bror är ju i Gryffindor! Utbrast Pauline.
- Ja, jag tycker det beskriver honom väldigt bra. Svarade Elly.

Elly hade fyra syskon i sin familj, även fast alla inte var syskon rent biologiskt sett. Egentligen var det bara hennes lillasyster som var hennes riktiga syskon. De tre äldre hade blivit omhändertagna av Ellys föräldrar då deras egna föräldrar dödats eller försvunnit under Lord Voldemorts storhetstid. Och eftersom de funnits där när Elly föddes såg hon dem som riktiga syskon. Lustigt nog hade alla syskonen i familjen blivit placerade i olika elevhem och de speglade deras personligheter väldigt bra.
Gregory ”Greg” var äldst, var 16 år och gick sitt sjätte år och tillhörde Ravenclaw. Han var smart, ödmjuk kille som inte gjorde mycket väsen av sig. Trots, eller på grund av, detta var han en väldigt populär kille.
Meredith, 15 år tillhörde Slytherin. Eftersom hon var så nära vän och till och med släkt men häxor och trollkarlar från andra elevhem, hade hon lite svårt att komma överens med vissa i sitt elevhem angående mugglarblod-attityden. Men hon hade hamnat i rätt elevhem, hon var smart och listig och hittade sätt att hålla sams med alla.
Timothy, även han 15 år var en Gryffindorare åt det extrema hållet. Han var väldigt rättfram, ärlig och stod alltid upp för det han trodde på(det var mer än en gång han råkat i slagsmål). Men han var också en riktig retsticka och kunde driva Elly till vansinne.
Hela familjen var nyfiken på var lillasyster Elisa, 4 år, skulle hamna. Till skillnad från Elly i den åldern, sprutade Elisa av magi, så att hon skulle till Hogwarts var det inget tvivel om.
En dyster tanke dök upp i Ellys huvud om varför inte hon var lika begåvad som resten av hennes familj, men hon sköt bestämt undan tanken. Hon skulle vara glad över att hon fick vara på Hogwarts över huvud taget!

- Vad har vi för lektion efter lunchen? Frågade hon.
Pauline tog upp sitt schema.
- Försvar mot svartkonster! Meddelade hon glatt.
Det utbrast genast konversationer till höger och vänster, mest med professor Lockman som ämne, medans Elly sjönk ner en aning på bänken. Han skulle säkert ge dem ett praktiskt prov, och ja, att använda trollstaven var inte Ellys starka sida.