Om inte vore.

JÄTTEBRA!!!!!!!!!!

Tack! Är överlycklig, lyckades komma över en dator som efter många om och men fungerade, så här kommer lite mer!

Kapitel 4;
Mio:

- Koncentrera dig nu, Mio! viskade Adam till mig på Förvandlingskonst lektionen dagen där på. Om Mcgonagall upptäcker att du inte är koncentrerad nog, kommer hon väl antagligen rännande och hittar på en massa andra andledningar till att ge dig kvarsittning, eller ännu värre, dra av nödvändiga poäng från Slytherin som vi behöver om vi ska vinna elevhems tävlingen i år.
Jag nickade och blinkade några gånger och fäste sedan blicken på professor Mcgonagall, som fortfarande föreläste om viktiga regler som gällde vid Förvandlingskonst, med den skarpa blicken fäst på mig.
Jag suckade och började glida in i mina dagdrömmar om flickan på tåget, då den skarpa klock signalen ljöd genom klassrummet.

Jag reste mig snabbt och krafsade ihop mina böcker, fjäderpennor, bläckflaskor och halv fulla eller tomma pergament sidor som egentligen borde vara fullt antecknade med besvärjelser och knep.

Fullt upptagen i mina tankar började jag, Chrille och Adam gå mot Stora salen, middagen hade börjat.

Vi skyndade oss egenom maten för att traska till biblioteket, med ett berg av läxor som vi hade hämtat upp i Sällskaps rummet på väg upp till femte våningen.

Efter en timme eller så fick vi sällskap av Sarah, Mina och Sandra. Sandra satte sig ner, tätt intill mig och gav mig ett inställsamt leénde.
- Har ni hört att det blir Hogsméade på lördag? frågade Mina.
- Nej, svarade jag, Adam och Chrille i en mun.
- Mio, har du lust att gå med mig? Sandras ord skar egenom mina tankar.
Jag slog ihop boken med en smäll och restemig hastigt upp med en ilsken blick på henne.
- Nej! svarade jag argt och gick därifrån.

ooooh han har temperament !
älskar hur du skriver

Haha, jaa!
Tack! ♥

Kapitel 5;
Kate:

Veckorna gick snabbt. Tillslut var det Oktober och det var trögare än någonsin med alla prov som ägde rum och alla berg av läxor som vi fick varje lektion. Det ända som höll ljuset uppe var måltiderna i Stora salen och lektionerna tillsammans med Slytherin eleverna. Jag visste att jag inte borde tycka så, och att jag framförallt borde berätta för Dina och Meja hur jag kände, men hur bra vänner dom än var, så trodde jag inte att de skulle förstå. Ingen skulle förstå.

(Kates dröm)

Jag stod i en lång, tom korridor och såg en lång kille närma sig mig. Jag kände igen det vackra, blonda håret, och registrerade honom som Mio. Han böjde sig långsamt framåt, tills hans ansikte var bara en centimeter ifrån mitt...

Jag rycktes häftigt ur min dröm av veckar klockans gälla signal som skar genom tystnaden. Jag stängde besviket av den och önskade inget annat än att få fortsätta på min dröm där den slutat, men visste att det var omöjligt. Så upptäckte jag att det var Lördag, vände mig om och somnade om.

Wow, du skriver riktigt, riktigt bra!♥

riktigt bra! meer ♥