James, jag kommer aldrig att glömma dig

Tack så hemskt mycket!
Medan vi satt på tunnelbanan såg jag att Hagrid läste tidningen, vid första anblick verkade den som en vanlig tidning, men när jag tittade närmare såg jag att bilderna rörde sig. Jag ville inte fråga vad det var, så jag höll tyst. - Jaha, så nu är vi på väg mot Diagongränd, brummade Hagrid. -Vad är Digongränd, eller vad det nu heter, frågade jag Hagrid. - Ja, vet du inte vad Diagongränd är, sade Hagrid och tillade nästan genast, jag glömmer alltid att ni mugglarfödda inte vet vad Diagongränd är. När vi kom fram till London steg vi av och började gå mot centrum, Hagrid sade iallafall det. Jag hade varit där några få gånger förut, men jag visste att åt det håll vi nu gick mot inte var mot centrum. -Men, vi går inte mot centrum nu, sade jag till Hagrid. - Jo, kanske inte du ser det så, men det gör jag, iallafall centrumet för oss trollkarlar och häxor. Vi skulle precis stiga in på en slags pub när jag lad märke till att det var som att den inte fanns för alla de människor som var på väg förbi. - Hallå Hagrid, på ett ärende åt Dumbledore igen, skrek någon, jag kunde inte se vem det var i dunklet. - Ja, skrek Hagrid tillbaka, men fortsatte ut genom bakdörren. Jag var tvungen att springa för att hinna med hans steg. Han stannade utanför en stor tegelvägg som tornade upp sig framför mig. Sedan gjorde han något som jag inte kunde se, jag varv för upptagen med att se på den gigantiska väggen (konstigt nog). Sedan märkte jag att väggen delade på sig och jag så sedan på folkmassan på den långa gatan framför mig. - Vi ska väl ta ta och börja med att gå till Madame Malkin, hon kan nog fixa kläder åt dig, sedan kan vi gå och köpa böcker ochallra sist kan vi ta och köpa dig ett fint trollspö. Vi började gå mot Madame Malkin och på vägen dit kunde jag se mängder med affärer med fina guldkittlar och splitternya kvastar. När jag kom in till Madame Malkin såg jag att det stod en pojke där somsåg ut att vara i min ålder. Han hade svart hår och hur fina bruna ögon som helst. - Hej, sade han och tittade rakt in i mina ögon. Jag rodnade, men svarade inte. Resten av dagen gick fort och helt plötsligt skulle jag till att köpa en trollstav. Jag hade köpt klädnader, böcker, en kittel, en stjärnkikare, mässingsvåg och en uppsättning glasflaskor. När jag steg in i affären för trollspön (Ollivanders: tillverkare av trollspön och trollstavar sedan 382 f. Kr.) såg jag en man som log ett tandlöst leende emot mig. - Ska du till och köpa ett trollspö min unga dam,vilken är din trollstavs arm? -Ja, jag ska köpa en trollstav, och jag tror att det är höger. - Jaha, då ska jag bara se här, sade han och gick in i butiken, bland alla hyllor, med trollspön och stavar. - Kanske den här, eller den här, sade han och kom tillbaka med två askar. Hna räckte mig först den ena, sedan sade han: Vifta lite på den! Jag svängde lite på den och jag råkade välta ner några trollstavar från en hylla. Butiksinnehavaren böjde sig ner och tog upp stavarna, sedan räckte han mig den andra staven. - Fläder, åtta tum. Böjlig och som kärna enhörningshår. Jag viftade även med den, jag kände hur jag rös och sedan betraktade jag spöet när det sprutade ut oranga gnistor. Äntligen kände jag mig som en häxa! När jag kom ut stod Hagrid och väntade på mig. -Här har du din biljett, du ska gå igenom spärren mellan nio och tio, nu följer jag dig hem, jag kramade biljetten i handen och tänkte. Äntligen, det här är min biljett mot friheten!