Av hela mitt hjärta.

Good

Hahha alla använder mitt namn (Emma) i sina FFs *stolt*

Naww, tack så mycket, vad gulliga ni är!
Här kommer nästa kapitel...
Kapitel 5.
Olivia:

Jag virade min röd-guld randiga själ tät intill halsen och huttrade. Trots att det bara var september frös jag något otroligt, särskilt ute. Inne var det varmt, eller, varmt nästan över allt utom i fängelsehålan, där var det nästan lika kallt som där ute.
”Vintern kommer tidigt i år.”
Tänkte jag och rös innan jag skyndade mig in genom de stora mörka portarna. Det var sent och jag hoppades kunna värma mig framför brasan och läsa lite innan jag blev alltför trött. Jag tänkte nöjt att jag blivit något mindre blyg de senaste dagarna, sedan jag kommit till Hogwarts.
”Mitt andra hem.”
Tänkte jag och log för mig själv. Jag skyndade upp för de stora trapporna och mumlade lösenordet till den tjocka damen, som svängde upp med ett surt muttrande om någonting som jag inte hörde. Jag gick upp till min sovsal för att hämta något att läsa, och gick sedan ner till sällskapsrummet och satte mig i fåtöljen närmast brasan. Femte års eleverna som jag delat kupeé med på tåget hälsade mig välkommen och frågade mig om boken innan de återgick till sitt gobstens spel. Jag begravde mig förnöjt i boken och njöt av värmen. När klockan var nästan elva på kvällen hade nästan alla försvunnit från sällskapsrummet och det var bara jag och femte års eleverna kvar. När de reste sig och sa god natt tittade jag på klockan och bestämde mig för att gå och lägga mig jag med. Jag slog igen boken och gick upp för trappan. Alla sov, så jag stängde dörren tyst och försiktigt innan jag bytte om och kurade ihop mig i de uppvärmda lakanen. Jag låg och blundade en stund innan jag somnade och tänkte på den svarthåriga flickan från Slytherin, som hjälpt mig med böckerna häromdan, när jag drumlat rätt in i henne. Hon var mycket trevligare än alla de andra Slytherinarna, även om hon inte sa så mycket. Jag hade lagt märke till att det var rätt mycket agg mellan Slytherinarna och Gryffindorarna. Varför visste jag inte, men jag skulle nog snart få reda på det, tänkte jag och gled in i sömnens mjuka famn.

Ännu ett till bra kapitel!!!!!!

Oki, här kommer mer!*Skrivkramp*
Kapitel 6.
Cilla:

Jag vaknade tidigt på morgonen och kände mig klarvaken. Det var dimmigt på rutan och fönstret var kallt som is. Jag huttrade till och min första tanke var att jag gott kunde sova ett tag till innan lektionerna började, men så kom jag på att det var lördag. Jag suckade och sträckte på mig. Jag var defenitivt klarvaken, så jag satte mig upp och drog på mig lager efter lager av kläder. Sedan plockade jag på mig en hel hög med läxböcker, pergament, fjäderpennor och bläck och hasade mig ner till uppehållsrummet. Brasan var tänd, konstigt nog, men sällskapsrummet var tomt på alla levande varelser, sånär som några flugor som surrade kring ett tomt glas. Jag begravde mig i högen av böcker. När handleden värkte och ögorna sved av ansträngningen stövlade äntligen mina vänner ner för trappan.
-Jasså, där är du! Sa Emma förnöjt. Vi har letat efter dig. Ska vi gå och äta?
-Gärna! Svarade jag lätta och kastade en blick på klockan. Tio prick. Jag hade alltså suttit och gjort läxa i fyra timmar. Jag rös och samlade ihop böckerna.
-Ska bara lämna detta! Ropade jag på väg uppför trappan.
Några minuter senare var vi på väg till stora salen. Hungern gnagde i magen på mig och vi små joggade den sista biten. När vi satt oss kastade jag mig över maten och åt tills jag höll på att storkna. Alla de andra eleverna började droppa in en och en eller två och två för det mesta. När vi var klara tog vi på oss ytter kläderna och gick ut en sväng. Solen sken, trots att det var ganska kallt.
- Kom, vi går till biblioteket och pluggar, jag vill få det gjort! Sa Lilian.
Efter många om och men beslöt vi oss för att jag och Lilian skulle börja, också kom dom lite senare. I sällskapsrummet s Lilian att hon behövde gå på toa, men att jag kunde gå i förväg.
-Okej, sa jag och skyndade mig uppför trappan för att hämta de läxorna jag hade kvar.
Jag gick i rask takt mot biblioteket och satte mig på golvet intill en bokhylla, där de böckerna jag behövde till örtlärans uppsats stod. Efter en stund hörde jag att jag inte var ensam. Jag kollade bakom bokhyllan, och där satt Olivia! Jag blev glad, jag visste inte varför, men jag hälsade glatt på henne.
-Hej, Olivia! Vad gör du här?
Hon tittade förvånat upp.
-Hur vet du vad jag heter? Frågade hon.
-Jag hörde ditt namn vid sorteringen. Svarade jag. Jag är ganska bra på namn. Förresten så heter Jag Cilla. Cilla Black.
-Okej, fint namn.
-Ditt med, vilken uppsats håller du på med?
-Örtläran, du då?
-Samma. Svarade jag.
Konstigt, jag som fått intrycket av att Olivia var väldigt blyg. Trevlig var hon i alla fall. Sedan hörde jag en arg röst som sade:
-Där är du ju! Det var Lilian. Hur kan du sitta och prata med en gryffindorare? Hon titttade med avsmak på Olivia, som blev blossande röd i ansiktet. En smutskalle, däsutom! Kom nu! Sa hon och drog upp mig på fötter.
Jag gav Olivia en olycklig blick, men hon tittade bara ner i golvet och det långa håret dolde hennes ansikte.

Naww stackars Olivia ♥

Jättebra!

Kommer mer imorgonbitti...
Som sagt *Skrivkramp*
Men tack för att ni läser, den kommer troligt vis bli bättre sen, gillar berättelser med lite djup.

Den här fanfictionen ska jag bevaka Super bra skrivet! ♥

Mer

Tack!
Kapitel 7.
Olivia:

Jag såg länge efter Cilla. Någonstans långt inne i hjärtat kände jag ett styng av ilska, vad hade hennnes "vänner" för rätt att bestämma vem hon skulle prata med? Hade hon ingen egen vilja? Och vad var det för fel med att jag var en Gryffindorare? Och vad var egentligen en smutsskalle. Jag bestämde mig för att ta reda på det och slog igen boken och reste mig upp. Väl ute i korridoren, några minute senare stötte jag ihop med Sally och en tjej som jag kände igen som Maria. Hon gick i Ravenclaw, och hade brunt kort hår som var uppsatt i en hästsvans. Jag frågade Sally:
- Sally, vet du vad en smutsskalle är?
- Ja, det är klart att jag vet! svarade hon. Det är ett skällsord för någon som kommer från en mugglarfamilj.
- Tack, sa jag och skyndade vidare.
Smustskalle! Vad fräckt! Jag beslutade mig för att ta reda lite mer om agget mellan Slytherin och Gryffindor, så jag sprang upp för de sista trapporna och in i sällskapsrummet, där jag visste att jag hade lagt mitt exemplar av Hogwarts historia. Jag satt och sträckläste hela dagen, hoppade över lunchen och när det var dags för middag tog jag med mig boken ner. Jag läste hela kvällen innan jag till sisit hammnade på stycket jag letat efter. När jag läst klart ryckte jag på axlarna och la undan boken. Jag tyckte bara att det var idiotiskt. Plötsligt ryckte jag till, när jag hörde flaxande vingslag. Jag vände mig om och där satt en stor tornuggla med ett ben fastknutet runt ena benet. Jag gick försiktigt dit och började lirka loss brevet. Jag vecklade ut det och läste tyxt:

"Hej, Olivia!
Förlåt för tidigare idag, mina vänner tycker inte att jag borde umgås med en Gryffindorare, men du verkar vara en snäll person, så jag vill gärna vara din vän iallafall. Svara snabbt är du snäll.
/Cilla Black.

Jag läste igenom brevet flera gånger och log förnöjt. Jag krafsade ner ett svar på baksidan, knöt fast det vid ugglans ben och skickade sedan iväg den igen.

Wow! Riktigt imponerande! Du måste ge mig några tips om hur man skriver så bra!