Jane Rowle's Äventyr (sv)

Great! *Bevakar*

Jag gick fram till dörren och öppnade den. Där på tröskeln stod mannen med dom konstiga kläderna och log mot mig.
Jag tog chokat ett steg tillbaka.
- Hej, mitt namn är Percy Weasley.
Jag stod bara där utan att säga något och innan jag hunnit säga något kom mamma in i hallen.
- Nämmen hej, vem är ni?
- Percy Weasley.
- Vad kan vi hjälpa er med då?
- Jag måste prata med dig och din man, ehh... får jag kliva in?
- Ja visst, kom in.
Medans Percy Weasley klev in och klädde av sig kom pappa in i hallen.
- Kom så går vi och sätter oss i vardagsrummet. sa pappa.
- Det skulle vara bra om Jane också kommer med. sa Percy till mig
- Ehhh... okej. mummlade jag.
Vi satte oss ned och Percy drog ett djupt andetag.
- Som in kanske har märkt händer det väldigt konstiga saker när Jane blir upprörd.
- Det är inte hennes fel. sa mamma snabbt.
- Jag vet. sa Percy snabbt innan hon hann fortsätta
- Det händer för att Jane är en häxa.
Jag bara satt där, det kändes så... jag hittar inte ord. Jag var som i koma och hörde inte vad Percy sa, jag mäkte knappt när han förvandlade vår radio till en gris och tillbaka igen.
Först när Percy tackade för sig och gick vaknade jag upp ur mitt lilla koma.
- Varför visade du inte oss brevet, för du har väll fått det, han sa ju det? frågade pappa.
- Jag trodde inte på det själv.
- Ja, ja nu vet vi iallafall villken skola det blir, för du vill väll börja på Hog...
- Hogwarts skola för häxkonster och trolldom sa jag och log
- I sådanna fall måste vi till diagongränden och köpa alla dina saker. Han sa väll att ingången var i en liten pub, vad hette den nu igen?

Jättebra!

Tack för att ni har väntat och förlåt att det har dröjt, men här är fortsättningen.

- Den läckande kitteln. svarade pappa.
- Åhhh!! utbrast jag.
- Vad skriker du för? undrade mamma.
- När jag var ute och gick såg jag Percy gå in där!
- Jaha. sa mamma och fortsatte titta på mig.
Hon och pappa förtsatte prata och bestämde att vi skulle gå till diagon gränden i morgon. Jag var så otålig att jag gick och la mig tidigt, det var ett misstag, jag fick ligga och vrida mig i timmtal innan jag somnade.
****
Nästa dag vaknade jag och satte mig snabbt upp och gnuggade sömnen ur ögonen. Mamma och pappa var redan uppe, så vi åt en snabb frukost och gav oss sen av.
Jag ledde snabt mina föreldrar i rätt riktning och snart var vi framme. Jag öppnade försiktigt dörren och vi gick in. Först stod vi bara där och tittade på allting, men när dören öppnades igen så väcktes vi ur transen.
Dom som hade kommigt ingenom dörren var en familj på fem personer: Mannen i familien var lång och smal, med kolsvart hår, gröna ögon, runda glasögon och ett ärr i pannan som var formad som en blixt.

jätte bra