Den nordiska trollkarlen och häxan och

RIktigt bra! Det verkar vara svårare när man skriver en ff tillsammans men ni gör det gaaaaaaaalant TOPPENBRA!

Säger bara EN sak: SUPER!

ÅH! Tack! Ska snart göra ett chapteäääär!!

WOW! TACK! !!! ... !!!!!!!!!!!!
Det var JÄTTESNÄLLT!

Kapitel 2
______________________________________________________________________________
Jag vaknar över att mina fötter är kalla. Täcket har ramlat ner på golvet säkert. Jag lutar mej neråt, och ser det vita täcket på mattan på golvet. Jag sparkar otroligt mycket i sömnen, och jag brukar ofta sparka ner täcket från loftsängen. Jag hör Valles tysta snarkningar från sängen under mej. Jag suckar, lyfter mej, och klättrar ner för stegen från sängen. Den luddiga mattan på golvet gör min fötter lite varmare, och jag trycker ner tårna i den.
Jag tar täcket och börjar klättra upp till min säng igen. På sista trappsteget hör jag ett fniss. Jag stannar till, slänger täcket på sängen och försöker lyssna. Då kommer ett fniss igen. Jag vänder huvudet för att få reda på var fnisset kommer ifrån. Då tystnar det. Jag hade blivit överraskad av fnisset, för att jag visste att ingen i vår lägenhet hade ett sånt fniss, och jag visste att jag inte inbillade mej. Jag hoppade upp till sängen, och omslöt mej bland täcket.
- Bli inte rädd Nemo... Det var inget.. Säger jag till mej själv. Och snart somnar jag om.

Jag vaknar av Valles irreterande väcka klocka från hans säng. Jag vet, visst är det töntigt att han sover med sin väckaklocka? Pff. Jag hör att han går upp ur sängen, och sen säger han:
- Nemo, upp med dej! Det är sista skoldagen före lovet...
Just det! Jag hade nästan glömt bort att om två dagar börjar höstlovet! Om man inte räknar med helgen... Det gör mej lite piggare, jag klättrar ner från sängen fortare än vanligt, och vinner tävlingen mot Valle om den som kommer snabbast till badrummet. När jag väl har duschat och klätt på mej beskådar jag mej själv en stund i spegeln på väggen vid fönstret. Mossgröna ögon, ganska runt huvud med lite fräknar, spinkig och ganska kortväxt, små små kurvor, kort,mörktbrunt hår, med en lugg som jag inte vill klippa av, och är som en ridå framför ögonen. Jag tar bara på lite eye- liner runt ögonen som jag brukar ha, och går raskt in till köket.
Vädret är väl lite bättre idag. Inte lika mycket regn, men det betyder inte att det är lika grått och trist. När vi kommer till skolan börjar vi att lämna in våra eskimå uppsatser. Vår klassföreståndare, Fröken Maj Klevengood, tittar lite misstänksamt på min uppsats, och säger ett kort:
- Detta ser intressant ut.
Jag vet inte om det var positivt eller negativt, men obehagligt var det. Sen blir det matte, som alltid är lika ointressant. Kvoten på 3 är blablabla, det är min anteckningar om matten. I huvudet. Till slut blir det lunch, och jag och mina två kompisar som jag brukar hänga med mest, Sara och Kristina, går snabbt mot matsalen. Sara och jag har varit bra vänner sen förskolan, Kristina började förra året, men det betyder inte att hon är en lika bra vän.
Vi sätter oss vid bordet i utkanten av salen, där vi brukar sitta.
- Asså fett nice med lov! säger Sara glatt, när vi precis har sätt oss ner.
- Mmm.. instämmer jag och Kristina lite lågt.
Då hör vi höga skratt från killarnas bord på en annan sida av salen, Valle och hans polare. Töntar.
Då kommer jag plötsligt att tänka på fnisset som jag hörde på natten. Jag ryser.
- Nemo, varför ryser du? Äru kall? frågar Sara mej, medans hon proppar i sej en köttbulle.
- Inge.
- Oki.
Efter lunchen blir det gympa. Yey. Då är jag inte ironisk, jag älskar gymnastik. Speciellt basket. Och som tur är det det vi ska spela idag. Gympaläraren, Olivia, en storvuxen kvinna från Chile, delar upp klassen i lag. Jag och Valle ska möta varandra. Som alltid. När Olivia ger oss platser att vara på, och säger att alla ska vara beredda, ser jag Valles självbelåtna flin. Då blåser Olivia visselpipan. Valle har bollen i sina händer, dribblar den, passar den till en av sina lagkamrater, som försöker passa vidare, men misslyckas, för att en av dem i mitt lag, Rasmus, snor bollen från henne, och siktar mot korgen. Då kommer Valle, och snor bollen från honom, och dribblar framåt. Mot mej. Jag springer mot honom, och försöker ta bollen, men misslyckas. Jag springer efter Valle, och skriker mot Tea att gå på Valle. Men han har redan gjort mål. Olivia blåser i visselpipan. När Valles lag går mot sin planhalva, viskar dem lite kaxigt mot mej:
- Heh! Vi kommer vinna, ni suger ju! Speciellt du fisken!
Den som säger det taskigast är Thomas. Han har varit på mej lite hela tiden och retat mej för mitt namn, först sket jag i hans reterier, sen blev jag skitsur när han började kalla mej kille.
- Äh, det är ju bara Valle som sköter jobbet, inte ni!
säger jag kaxigt tillbaks mot honom.
Han blir skitsur, och säger dovt saker som "Bitch", och så. Såna saker blir jag faktiskt inte sårad av. Han kan säga vad han vill, utom kille eller så.
Visslepipan hörs igen, alla går mot sina platser, och spelet börjar. Måns börjar dribbla fram, sen blir bollen tagen av Valle, som springer mot mej, och jag attackerar honom, snor bollen och driblar framåt. Flera skriker åt mej att passa, och när jag precis ska passa till Karin, skriker Thomas åt mej:
- Du suger killfisk! Stick hem din tönt!
Jag kunde klarat den förålämpningen, men plötsligt börjar det brinna som en eld i mej, och jag kastar bollen mot fel håll. Inte mot Karin dit den skulle, mot Thomas. Och bollen, ja, den har fattat eld.

Haha hur? Vänta.. Vem e Stina?? :s

"- Nemo, varför ryser du? Äru kall? frågar Stina mej, medans hon proppar i sej en köttbulle." Well duuh?

Bra!!!

Tack! Jag vet att det var jättelänge sen sista kapitlet, och theodor_aeroblast du har int gjort något! Så.. e det ok om jag fortsätter??
Gillar storyn..