Phoenixwitches (av niji99 ch miranda_dragonclaw)

//Clara
Clara satt och stickade en liten klänning till sin syssling Sofia, det var sent på kvällen och hon var trött. Då plötsligt märkte hon att det inte var hon som höll i stickorna! De stickade av sig själva!!! Clara skrek till. Just då kom hennes mor in i rummet och suckade djupt, sen sa hon något konstigt: "Du är också en...". Mer sa hon inte vid det tillfället, hon ringde bara till en granne som hon haft kontakt med och bad henne att ge Clara privatlektioner i magi. Samtidigt kom det fram att en vecka innan det hade Claras älskade kusin och bästa vän Dolores också upptäckt magin inom sig...


"Alohomora!!" ropade jag och dörren till skåpet klickade till och öppnades. "Fint" sa Morris. Morris var min och Dolores magi-instruktör och just nu övade vi på trollformler. Eftersom Dolores tyvärr var en naturbegåvning kunde hon redan den här formeln och var hemma idag. "Vi fortsätter imorgon" sa han och jag suckade lättat. Magi var lättare sagt än gjort, hur det än verkade. Jag la ner min trollstav i fickan och började gå hemåt. Jag hade faktiskt en stav även om inte Dolores visste om det. Mamma och jag hade åkt till Salem och köpt en när jag fick reda på min magi. Den var 11 tum av hagtorn och fenixfjäder. Dolores trodde att det var en snappares som jag fått låna av Morris eftersom hennes föräldrar inte hade några trollkarlspengar. Jag gick i sakta mak hemåt i solskenet. Klockan var 14 på eftermiddagen och ikväll skulle jag och Aaron ha filmkväll hemma hos honom.

Bra mandis!! Ska vi köra på att Claras mamma har någon släkting som e häxa/trollkarl, och det är därför Clara har en trollstav, och lite galleoner mm??

Hehehe ja... Elr ja avslöjade inget nu..

/\
|
|
|
Direkt fortsättning:
Jag stod utanför den vita trädörren till den stora vackra herrgården som min älskling Aaron bor i. Han öppnar och stänger bakom sig och säger,
"Hej"
sen går han fram och tar min midja och kysser mig. Efter vad som skulle kunnat varit ett år eller en sekund släppte jag taget om honom och sa
"Vi kanske ska gå?"
Han svarade inte utan tog bara min hand och gav mig en kyss på håret. Han är lika gammal som jag men säkert en decimeter längre.
Han hade snyggt självrufsigt blont hår och lavendelblå ögon. Jag kunde fortfarande känna smaken av hans läppar mot mina och jag var så glad att jag hade honom.
Vi gick igenom den gigantiska trädgården mot en liten skogsglänta i utkanten.
Det fanns en vit bänk vid ett träd men han la försiktigt ner mig på det orangeröda havet av höstlöv och la sig själv brevid. Vi låg så och tittade upp mot den lysande solen.
Vi småpratade inte, det behövdes inte. Jag hade läst i någon bok när jag var liten att det var så det skulle vara men det kom jag knappt ihåg nu.
Jag rullade över så att jag låg på hans mage och kysste honom igen. Jag kunde känna hans händer på min rygg och när han avslutade kyssen viskade jag
"Jag älskar dig..." men då släppte han min hand och reste sig på fötter. När jag också kommit upp på fötter såg jag att han stod och stirrade på en punkt långt borta i skogen.
"Vad är det?" frågade jag men han svarade inte.
Jag gick fram mot honom.
"Stanna" sa han. Jag förstod inte, vadå stanna?
"Vi kan inte vara tillsammans mer" sa han. Jag blev så chockad att jag faktiskt stannade.
"V..vad sa du?" stammade jag.
"Vi kan inte vara tillsammans" sa han igen.
Det var som om någon hade hällt en hink med kallt vatten i huvudet på mig. Jag vände på klacken och sprang därifrån. Jag bara sprang.
Väskan låg kvar i skogsgläntan men jag brydde mig inte. Tårarna rann längs kinderna och när jag slutligen stannade satte jag mig ner och lät tårarna rinna.
Efter ett tag slutade jag gråta och kurade ihop mig vid en stolpe som jag satt mig vid.
Jag hörde springande steg och i mitt hjärta hoppades jag att det var Aaron men när rösten till stegen ropade mitt namn hörde jag att det var en flickröst.
"CLARAAAAAAAAA!!?"
Det var Dolores, jag störtade upp och in i hennes varma famn.
"Såja såja" sa hon och när jag äntligen tittade upp såg jag att vi var jättenära hennes hus.
"Ska jag hjälpa dig hem?" frågade hon. Jag nickade bara och följde henne. När jag flera timmar senare låg i min säng så hörde jag plötsligt ett yl!
Jag hoppade upp och gick ut på verandan. Det kom från Aarons hus!
"Herregud tänk om det har hänt honom något!" var min första tanke. Sen mindes jag vad som hänt tidigare på dagen och när allt blev tyst intalade jag mig att det var inbillning.
Jag tittade mot Dolores hus och såg att också kommit ut på verandan. Hon stod där i bara nattlinnet och när jag försökte ropa godnatt snörpte halsen ihop sig.
Jag gick in och stängde dörren till verandan, brr det var skitkallt ute! Jag kröp ner under det varma fluffiga täcket och somnade direkt.

bra, men det kändes som allt hände lite för snabbt, och det finns knappt någon skog i Phoenix typ... det e ju öken klimat.. ^^

Jättebra! Jag är säker på att Aaron är en varulv, och det är därför han gjorde slut med Clara!