Cho Changs liv

Tack för alla fina kommentarer!♥
Detta kapitel heter "Diagongränden".

__________________________________________

Jag vaknade av regnet som slog hårt mot mitt sovrumsfönster.
Mammas snarkningar hördes från rummet bredvid.
Tänk att idag skullle jag och mamma till Diagongränden!
Jag hade inte varit där sedan jag var sju år, då följde jag med mamma för att köpa pergament, bläck och sådant hon behöver till jobbet.
Efter det hade mamma tyckt att jag var stor nog att stanna hemma själv.
Jag tog mig långsamt upp ur sängen och öppnade den gnisslande dörren, tyst, mumlade jag trött till den gamla dörren.
Men det var försent, jag hörde mammas fötter slå i golvet, hon vaknade tydligen till minsta ljud.
Hon gick ut ur rummet och gäspade stort.
- Jaha det är du Cho, sa hon trött medan hon knöt sitt morgonrocks band.
- Ja, du kommer väl ihåg att vi åker till Diagongränden idag? frågade Cho.
- Oj, var det idag? frågade hon samtidigt som hon kliade sig i hårbottnen.
- Ja men det går väl att få in i dagens schema, sa hennes mamma med ett leende.
Efter några timmars förbredelse var dem äntligen på väg.
- Ja du har ju använt flampulver förut Cho, sa hennes mamma.
- Ja men det var ju flera år sedan, sa Cho osäkert.
- Jaha, jag glömde visst hur fort tiden går, sa Cho's mamma samtidigt som hon strök sin hand igenom Cho's kolsvarta hår.
Hon visade hur Cho skulle göra för att använda flampulver.
Cho klev in i den öppna spisen och tog lite flampulver ur mammas hand.
Cho sa med en stadig röst "Diagongränden"!
Hon kom fram till en pub.
Cho tittade sig omkring, där satt massor av häxor och trollkarlar, men ingen verkade lägga märke till henne.
Hon hörde ett ljud bakom sig, någon hade satt en hand på hennes axel.
Bakom henne stod hennes mamma.
- Det gick väl suveränt Cho,sa hon med ett stort leende.
- Ja, det gjorde det väl, sa Cho.
-Ja nu är vi som du kanske vet på den läckande kitteln, sa Cho's mamma.
Cho sa ingenting, utan tänkte för sig själv att det var mycket hon inte visste.
- Kom Cho, nu går vi till Gringotts.
- Är det den där trollstavsbutiken? frågade Cho sin mamma med en osäker röst.
- Nej Cho, det är trollkarlsbanken, sa hennes mamma med en lite trött röst.
Hennes mamma gick med snabba steg ut på en smal gata med många butiker och mycket folk.
Cho försökte följa efter sin mamma så gott det gick.
Tillslut kom hon fram till en enorm bygnad, som tydligen var Gringotts.
Inne på Gringotts var det små svartalfer överallt, som hade olika ärenden att uträtta.
Hennes mamma gick fram till en svartalf som såg ytterst ointresserad ut.
- Jag skulle vilja komma in till mitt valv, sa hennes mamma med en hög röst, Cho antog att svartalfer inte hörde så bra.
- Valvets nummer? frågade svartalfen och såg ännu mer ointresserad ut än förut.
- Valv 172, sa hennes mamma med en ogillande blick på svartalfen.
- Svartalfen räckte fram en silverfärgad nyckel till mamma och sa med en överdrivet hög röst "följ med mig här"!
Cho och hennes mamma gjorde som svartalfen sa och gick efter honom.
- Följ med in här, sa den sura svartalfen.
Därinne fanns det en vagn som åkte på en räls.
- Sätt er, sa svartalfen samtidigt som han satte sig på förarplatsen.
Jag svalde, och mamma hörde tydligen det.
- Det går bra Cho, viskade hon samtidigt som hon kramade Cho's hand.
Dem satte sig och vagnen började åka direkt.
Det verkade som att svartalfen skruvade upp farten för varje sekund.
Tillslut åkte dem så fort så att Cho inte såg eller kände någonting.
- SÄNK FARTEN! skrek Cho's mamma i den svindlande farten.
- Tyvärr, det finns bara en hastighet, sa svartalfen med en skadeglad blick på Cho's mamma som blivit alldeles grön i ansiktet.
Tillslut kom dem fram till valvet.
Cho fick stanna kvar i vagnen medanst hennes mamma gick och hämtade pengarna.
Hon kom tillbaka efter några minuter med en påse pengar.
Dem åkte upp igen i samma fart.
När dem gick ut från Gringotts muttrade mamma surt.
- Dumma svartalfer, kan inte anpassa sig till en mamma och hennes unge.
Dem gick sedan och handlade alla skolböcker, klädnaden, en uggla som Cho döpte till Zoom och allt annat hon behövde.
- Nej, vi har glömt det viktigaste, din första trollstav, sa hennes mamma stressat eftersom att klockan redan var fem.
Dem gick in i en butik som hette "Ollivanders".
Det var ett mycket litet ställe.
I ett hörn stod en stol och vid sidorna av rummet stod det enorma bokhyllor fulla av små lådor.
Vid ett bord länst fram i butiken stod en pojke.
Cho följde blygt efter sin mamma och ställde sig bakom pojken.
Pojken vände sig om, han hade bronsfärgat hår och gråa ögon, han var väldigt söt enligt Cho.
Ett leende spred sig över hans ansikte och han sträckte fram handen.
- Cedric Diggory, sa han angenämnt.
- Cho Chang, sa hon och tittde ner i golvet.
- Så du ska också börja på Hogwarts? frågade Cedric.
- Ja, sa Cho samtidigt som en man visade sig bakom en av bokhyllorna.
- Förlåt för att jag stör, men jag tror att den här staven skulle passa perfekt, Mr Diggory, sa mannen.
Cedric tog staven i hande och svängde med den.
- Perfekt, sa mannen som tydligen var mr Ollivander, och Cedric betalade.
- Hejdå Cho, sa Cedric och skyndade sig ut.
- Hej min unga dam, sa Ollivander.
- Hej, sa Cho.
- Du är här och köper din första stav ser jag, sa Ollivander.
- Din mors och mitt första möte kommer jag väl ihåg, staven var en nio och en kvarts tum, lång, lätt att svänga, tillverkad av pil, sa Ollivander drömmande.
Mr Ollivander försvann ur Cho's syn en stund, och sedan kom han tillbaka med en vit avlång låda i handen.
- Prova den här miss Chang, sa Ollivander.
Cho svängde lätt med den, flera hundra avlånga vita lådor ramlade ner från en av dem höga bokhyllorna.
- F-förlåt, det var inte m-meningen, fick Cho fram.
- Inte ska du behöva be om ursäkt, sa Ollivander vänligt.
- Prova den här istället, sa han.
Hon svängde med den och hon kände sig lyckligast i hela världen, det liksom bara kom.
- Mycket bra miss Chang sa Ollivander.
- Staven är av samma sort som din mors.
Inte så konstigt att den passar eftersom att ni är så lika varandra.
Cho rodnade, hon ville vara lik sin mamma eftersom att hennes mamma var så vacker.
Dem fick lov att låna en öppen spis på övervåningen av Ollivanders, eftersom att dem tog sig hem med hjälp av flampulver.
Cho kom hem och var riktigt trött, det hade varit en lång men rolig dag.
Cho var ett steg närmare Hogwarts för varje dag!

__________________________________________

Hoppas ni tyckte om det här kapitlet också!
Det blev lite långt, men jag hoppas att ni tog er tid att läsa den ändå!♥

Gud vad bra och långt!Du skriver mycket längre än vad jag gör

Hm.. vet faktiskt inte vad jag tycker om denna fanfic...
Den e välla ganska bra antar jag

Tack!♥
Ni får gärna kritisera också, för jag vill gärna veta hur ni tycker att jag ska skriva så att min fanfic blir så intressant som det är möjligt!

Den är jättebra

Tack man tackar!♥
Här kommer nästa kapitel "Hogwartsexpressen".
Och i denna fanfiction är Cedric lika gammal som Cho (Bara så att ni vet).
__________________________________________

Efter mycket längtande och otålighet, var det äntligen dags.
Cho hade tjatat på sin mamma att komma upp sedan klockan fem på morgonen.
-Okej Cho, men nu får du sluta tjata! sa Cho's mamma klockan 08.00.
Cho hade förbrett allt igår kväll.
Hennes koffert var packad, och alla hennes böcker hade hon läst om typ hundra gånger.
- Mamma, hur ska vi ta oss till King's Cross?
frågade Cho när dem åt frukost.
- Jag tänkte att vi skulle samtransferera oss dit, sa Cho's mamma med en glad ton i rösten.
Cho visste var det var, det kanske var det ända hon visste?
Nej, men hennes mamma hade talat om det så många gånger att det var svårt att missa.
Klockan 10.30 sa mamma att det var dags.
- Håll mig i handen Cho, sa hennes mamma.
Cho tog tag i sin mammas hand och plötsligt började allt snurra.
Det snurrade säkert 1000 varv i sekunden.
Tillslut ramlade Cho ner på knäna och kände sig ytterst illamående.
- Ja, man kan må lite illa första gången, sa Cho's mamma medanst hon stod och tittade på Cho leende.
Ja, det var verkligen sant att hon mådde illa, hon hade aldrig mått så illa i hela hennes liv.
- Kom nu Cho, sa hennes mamma och drog upp Cho på fötter.
- Vad gör vi nu?frågade Cho medanst dem gick fram på perrong nio och tio.
Nu var dem framme vid en stenvägg.
- Cho, du ska till perrong nio och tre kvart, så du måste gå igenom den här väggen, sa Cho's mamma.
- Bara GÅ IGENOM VÄGGEN?! sa Cho undrande.
- Ja, sa Cho's mamma medanst hon kramade Cho farväl.
- Du får gå igenom väggen själv, sa Cho's mamma medanst hon strök Cho över håret och sedan försvann.
Okej om hon säger det så, tänkte Cho och sprang sedan igenom väggen med stängda ögon.
När hon sedan kommit in såg hon ett tåg och en massa barn som också skulle till Hogwarts.
Hon klev på och började långsamt gå igenom gången, det var trångt och fanns nästan ingen ledig kupé´.
- Cho kom och sätt dig här! ropade en röst som kom bakifrån.
Cho vände sig om och såg Cedrics huvud titta ut från en kupé.
Cho gick långsamt mot kupén, när hon väl var framme såg hon att Cedric var omringad av en massa killar.
- Jag kanske inte får plats, sa hon blygt till Cedric.
- Jo det är klart, sa Cedric samtidigt som han drog in henne i kupén.
Allas ögon vände sig mot henne, och hon kände hur hon blev alldeles röd i ansiktet.
- Det här är Cho, sa Cedric glatt.-
- Jaha, det är tjejen du har pratat om hela sommaren, antar jag? sa en av Cedrics kompisar med ett stort flin i ansiktet.
Varför satte jag mig här, hur kunde jag vara så osmart? tänkte Cho medanst hon tittade ner i golvet.
- Sätt dig här, och bry dig inte om mina korkade vänner, sa Cedric samtidigt som han visade henne till en plats bredvid honom.
- Så du ska också börja på Hogwarts nu, sa en annan av Cedrics vänner.
- Ja, sa jag tyst.
Någon viskade något till Cedric och han mumlade något som liknade "lägg av" tillbaka.
De blev plötsligt avbrytna av en röst som sa "Något från vagnen, små vänner?".
Cedric och hans kompisar gick fram och handlade medanst Cho satt kvar på sin plats.
Ja, nu tycker väl alla att jag är den blygaste personen i hela världen, tänkte Cho för sig själv.
Hennes tankar avbröts när Cedric plötsligt stog framför henne och gav henne ett Chokladgrodekort.
Samtidigt som Cho mumlade "tack" till Cedric såg hon ett slott breda ut sig lite längre bort.
__________________________________________

Jag hoppas verkligen att ni tyckte om det här kapitlet!
Det blev lite kortare än förut, och jag hoppas att det inte är något problem.♥

Denna del tyckte jag var bättre än de förra!

Tack så mycket!♥

Vasågod!♥

Mer