Tom Riddle's Son. [SV]

Yey.
Kommer mer imorgon då. Är trött nu, så orkar inte skriva bra. cx

Haha oki.

Kapitel 2 ~ Perrong nio och tre kvart.
(Notera att stationen ändrats lite.)

~ Tre dagar senare. ~

Will stod utanför barnhemmets dörrar och med sin koffert bredvid sig. Ännu hade han inte fått nån uggla.
Han nynnade på en låt som han hört på radion dagen före i väntan på att Mrs Diddary skulle komma ut.
Hon skulle skjutsa honom till London's tågstation.
Där ifrån skulle han åka med ett tåg kallat 'Hoqwartsexpressen', ifrån en perrong kallad 'Perrong nio och tre kvart.'
Det var inget han hört talats om innan, men det hade han ju inte gjort om trollkarlar och häxor heller, därför brydde han sig inte så mycket om det udda namnet på perrongen.
Nu hörde Will hur dörren öppnades och hur Mrs Diddary kom ut med sin långa svarta kappa och sina stövlar med låg klack på sig. Hon log mot honom och Will log tillbaka. Sida vid sida gick de fram till den gamla röda bilden som var Mrs Diddary's.
Mrs Diddary öppnade en av de fyra dörrarna och satte sig ner i förarsätet.
Bredvid henne satte sig Will. Sedan bar det iväg mot London's tågstation.

~ Tio minuter senare. ~

Will kliver sakta ur bilen och börjar gå mot stationens portar med Mrs Diddary hack i häl.
Tillsammans går de in genom stationens portar och sedan ner för en trappa. Snart är de båda ute igen, fast nu under jorden, får man nog säga.
"Jag måste gå nu, måste tillbaka till St: Martins, Will, tyvärr. Men du klarar dig väl?" sa Mrs Diddary och log ett besvärat leénde.
Will nickade förstående men ändå smått nervöst, han hade aldrig varit borta från barnhemmet.
Mrs Diddary log tillbaka och skyndade sig sedan uppför trappan och ut, tillbaka till bilen.
Kvar står Will och kollar sig förvirrat omkring.
Han har redan hunnit kolla å alla skyltar men där finns ingen perrong som heter 'nio och tre kvart.'
Han granskar åter igen alla skyltar med där finns ingen perrong med namnet 'nio och tre kvart.'
Han kollar dig nervöst och förvirrat omkring.
Tänk om de är på fel station? Hur ska han då komma där ifrån?
Han kollar sig åter igen omkring och får syn på en tjej i hans ålder som står med sin familj en bit bort. Alla i familjen har koffertar och ugglor med sig. Förmodligen är dem också magiska. Han går snabbt fram till dem skjutandes sin koffert framför.
"Ursäkta." säger han blygt till den som förmodligen är mamman.
"Vad är det?" svarar kvinnan snällt och kollar ner på Will.
"Joo.. Är du en.. Häxa?" säger Will, han visste inte direkt hur han skulle formulera sig, så han bestämde sig för att bara gå rakt på sak.
"Tjaa.. Jaa, du är trollkarl då, antar jag?" sa kvinnan och log åter igen.
Will nickade.
"Men.. Var ligger perrong nio och tre kvart?" frågar Will.
"Joo.. Man måste springa igenom stenpelaren där borta." sa kvinnan snällt och pekade på en stenpelare en bit bort.
Will nickade, han trodde såklart att det var omöjligt, man han hade ju trott att det omöjligt kunde finnas trollkarlar och häxor också, men dem fanns det ju gott om.
"Kom här. Så ska vi hjälpa dig." sa kvinnan och vände sig mot sin make.
"Tar du hand om barnen så ska jag hjälpa pojken här. Han har ingen vuxen med sig, ser du." sa hon till sin make.
Maken nickade samtidigt som han började gå mot pelaren med sina egna barn.
Kvinnan log mot Will och började även hon gå mot pelaren, Will följde hack i häl efter.
Snart stog det kanske.. Sex meter ifrån pelaren.
"Bara spring nu, du kan blunda om du vill." sa kvinnan.
Will nickade nervöst och började sedan springa snabbt mot pelaren. Det var ju bara att få det överstökat tyckte han.
Nån sekund senare stod han åter igen på ett stengolv, men nu vimlade det av människor med mantlar omkring honom istället.
Efter nån sekund vände han sig om.
Kvinnan som hjälpt honom hade nu dykt upp igen.
Efter kom hennes alla barn och make.
"Behöver du hjälp med nåt mer?" sa kvinnan med en snäll stämma.
Will skakade på huvudet och började gå mot det svarta tåget som stod och väntade.
Han gick in i tåget och började sakta leta efter en ledig kupé. Efter en stund hittade han en.

Han satte sig ner på en av 'sofforna' och tog upp en tidning som låg på bordet. Hört och Sett stod det med svarta bokstäver längst upp.
Han började sakta läsa. Efter en stunds läsande hörde han hur någon svagt knackade på kupédörren.
Han kollade upp och såg den rödhåriga flickan från familjen han sett tidigare.
Han reste sig upp och öppnade dörren.
"Hej." sa han.
"Får jag sitta här?" sa flickan och log ett vackert leénde.
Will nickade och gick sedan tillbaka till 'soffan' och fortsatte läsa. Den rödhåriga och vackra flickan satte sig ner mitt emot.
"Vad heter du?" sa hon.
"Will. Will Grey." sa Will utan att lyfta blicken.
Flickan nickade.
"Saphina. Saphina Finnigan." sa flickan och log åter igen.
Will nickade.


Mer? ~~

Mer.

Njaa.. Inte direkt. Faktiskt.. Eller joo, kanske. Det beror på hur fanficen utvecklar sig.
Men kul att du vill läsa mer. Kommer nog imorgon.

Jaha, okej. Jag ska vänta tålmodigt och se vad som händer!

Heheh, okey.

Låter rätt intressant, vi får se om jag gillar den!