Hermione och tidvändaren [SV]

bra!

MER VAD SPÄNNANDE
______________________________
läs min FF VARFÖR JAG http://www.mugglarportalen.se/forum.php?topic=7904#forum.php?topic=7904&page=2

Kap. 4, En ny idée

Skulle Thomas och Ann Granger inte vara mina föräldrar? Det var som att påstå att Dubledore inte var en trollkarl.

Men allt stämde ju, jag hade aldrig sett ett enda fotografi av mig från BB och brevet kunde inte ha handlat om någon annan, mina föräldrar, nej.. Ann och Thomas.. pratade jämt om hur mycket de ville att hon skulle ha ett syskon och ändå skaffade de aldrig det, nu förstod jag att de helt enkelt inte kunde få barn.

Jag blev först arg, sedan ledsen. Varför hade de inte berättat?

Jag var tvungen att ta ett andetag, om det här stämde.. så betydde det att allt jag någonsin trott om mig själv var en lögn, jag var inte mugglarfödd. Min pappa, Regulus var renblodig trollkarl. Detta betydde också.. att Sirius.. att Siruis var min farbror.. och att Mrs Black.. vars målning på grimmaldeplan som så många gånger skrikit smutsskalle efter mig.. skulle va min farmor? Vem var min mamma? Kanske levde hon än..?

Det var för mycket. Jag reste mig snabbt upp och sprang upp på mitt rum och stängde in mig. Det var det ända stället i värden där jag kände att jag var helt ensam. Utesluten från omvärden.

Plötsligt insåg jag att jag inte varit på mitt rum på över ett år. Jag såg mig omkring. Gula tapeter, ett skrivbord i ek, en bokhylla i ek som var överfylld med böcker. En smal säng och likadana vita spetsgardiner som i mina föräldrars rum.

Då såg jag den..

På skrivbordet låg den, jag hade funderat på att ta med mig den när jag, Harry och Ron bestämde oss för att leta efter hororcruxer. Men bestämde mig för att lämna den.

Tänk om...

Jag plockade upp den damiga tidvändaren och tittade på den pyttelila spaken som satt på sidan om den. Just nu var den inställd på T som stod för timme, det fanns två andra inställningar för den, vilket var D= dag och Å= år.

Om Jag kunde resa tillbaka till Hogarts året då Regulus gick där, då skulle jag kunna få reda på vem min riktiga mamma var, vem jag är egentligen.

Jag skulle resa till hogwarts nästa vecka.. det skulle kunna gå. Jag stoppade ner tidvändaren i fickan, gick ner och tog brevet och pappren som Mrs Smith skickat och lämnade huset.


Såå, vad tycker ni? Har inte skrivit några fler kapitel än.. funderar fortfarande på vad som ska hända meeene ..Mer eller?

meer bevakar

jättebra

Super ! Bevakar (Såklart )

Meer!

Hej! Sorry att det dröjde men hade det nya kapitlet på min dator hos pappa och jag har varit hos mamma nu så.. men men här kommer femte kapitlet!

Kap. 5, Avskedet
Det röda ångloket stod och väntade på att alla elever skulle stiga på. För säkert femhundrade gången stoppade jag ner handen i fickan och kände efter om tidvändaren var med, det var den såklart.

Ska jag verkligen göra det? Vågar jag? Skärp dig Hermione klart du ska, du vill väl veta sanningen?

”Hermione?”

Ron såg på mig. Han såg nästan illamående ut

”Mår du inte bra?” frågade jag oroligt och kände på han panna

”Ehm, Mione..” sa Ron igen och skruvade på sig

Jisses vad handlar det här om nu då?

”Jag skulle vilja prata med dig om en sak..” sa han allvarligt

Visste han? Jag kände plötsligt dåligt samvete, jag borde verkligen ha berättat.. självklart skulle han lista ut vad jag höll på med efter alla årsböcker jag läst och efter forskningar.. brevet.. BREVET.. han hade ju självklart hittat det..snälla förlåt Ron..

”Jag.. jag vill att du ska ha den här”

Han räckte fram en ask med en ring i, en förlovningsring

”Ron..” sa jag i min allra stelaste ton ”Ron jag..

”D-det är inte direkt en förlovningsring.. Det är en löftesring” sa han nervöst ”Det är ett löfte på att jag ska vänta på dig det här året tills vi ses igen” han log nervöst mot mig, min finaste, älskade Ron..

Det hugg till i hjärtat igen, tänk om jag aldrig fick se honom igen? Nej Hermione skärp dig!

” Ron.. tänk.. om jag sa..om jag sa att det fanns en chans att jag inte kom tillbaka.. att du kanske..” men sedan kvävdes min röst av den stora klumpen i halsen.

”Vad menar du? Tä-tänker du lämna mig?”

Snälla Ron.. se inte på mig sådär.. du gör allt mycket svårare..

”Jag .. nej.. jag menar bara.. att vi kanske kan ta en paus..” mumlade jag

”Nej.. Mione..snälla..”

”TYST! Var bara tyst.. Jag går nu” jag lyfte upp Krumbens korg, jag kunde inte se på Ron, han fick inte se att jag hade tårar i ögonen ”Vi ses Ron” sa jag och försökte låta stadig på rösten.

”Jag kommer vänta Hermione, jag har hela livet på mig!” sa Ron när jag vände ryggen mot honom.

Jag klev på tåget utan att se mig om, jag kunde inte se mig om, jag visste att om jag gjorde det skulle jag ångra mig. Jag kunde inte låta något stå i vägen, jag måste få veta.
Men innan tågdörren han stängas hörde jag honom tala igen, ”Jag älskar dig Hermione” var det sista jag hörde och sedan stängdes dörren med en hård smäll.

Jag upptäckte att jag fortfarande höll något i handen, ringen.. Den var otroligt vacker, måste ha kostat Ron alla hans sparpengar.

Jag hoppas du väntar, för jag ..Jag älskar dig också, Ron Weasley

Kap. 6, Resan

Vi anlände till Hogwarts som vanligt men när alla stegade in i stora salen så smög jag iväg till ett litet förråd där jag klev in.

Jag plockade fram tidvändaren och ställde in den på ’år’

Jag ska tillbaka till 1977.. det är 21 år..jag hoppas verkligen att inget går snett..

Jag satte mig ner på huk och drog den gyllene kedjan runt mig själv, kofferten och Krumbens korg. Jag hörde ett litet fräsande från krumben ”Sååja krumben, det är ingen fara” kuttrade jag för att lugna den stakars katten.

Sedan började jag räkna viskade till mig själv för att inte tappa räkningen och komma fel i tiden.

”1, 2, 3 (........) 19, 20, 21!”

Jag blundade och höll andan lätt. Jag kunde känna hur jag färdades bakåt i tiden men hade inte mod nog att våga öppna ögonen. Efter en stund som kändes som en evighet så stannade allt upp.

Jag slog upp ögonen. Skrubben såg ut att vara sig lik. Kanske hade det misslyckats? Bara ett sätt att få reda på det..

Med ett djupt andetag så öppnade jag dörren och klev ut. Jag kunde se hur eleverna strömmade in i stora salen men.. Jag kände inte igen någon av dem.. inte en enda..

wow..jisses det lyckadess..

Plötsligts greps jag av en lätt panik. Jag hade aldrig tänkt på vad som skulle hände när jag väl kom tillbaka i tiden, jag kunde väl inte direkt bara gå och sätta mig i stora salen utan att ens vara inskriven på skolan. Jag svalde nervöst.

Plötsligt fick jag syn på en smal häxa med strängt utseende som stod vid stora salens öppning. Alla elever hade satt sig och hon stängde dörren och kollade med bister min på sitt armbandsur.

”Hagrid, måtte dig om du är sen i år igen..” muttrade hon.

Jag tog chansen och gick med raska kliv fram till henne ”Professor McGonagall!” sa jag med en darrig röst, jag var fortfarande ganska skakad av tidsresan

Hon vände sig om och betraktade mig med rynkad panna

”Ja?” sa hon och såg misstänksamt på mig.
”Professorn, det är mycket viktigt att jag får prata med Professor Dumbledore”

”Proffessor Dumbledore?” upprepade hon ”Han ska snart hälsa de nya eleverna välkommna, det får lov att vänta..är ni elev här?”

McGonagall granskade mig uppifrån och ner.

”Jo..eller ja..nej” stammade jag.

Hon drog ett djupt andetag och jag såg hur läpparna smalnade ”Då måste jag be er lämna skolan, ni får boka in en tid med Dumbledore senare i veckan”

Jag kände paniken växa, allt skulle gå åt skogen, sedan fick jag en idé.
”D-Det gäller Fenixorden!” vällde jag ur mig utan att tänka

”Fenixorden? Vad vet du om det” sa McGonagall chockat och såg med stora ögon på mig

”Det är mellan Professor Dumbledore och mig” sa jag bestämt.

McGonagall såg bistert på mig en lång stund. Hon verkade tänka över saken

”Låt gå då..jag ska hämta professorn.”

Hon öppnade porten och snart tittade en man med långt grå-vitt hår och skägg nyfiket på mig.

”Ja miss?” sa han med de vakna blå ögonen fästa på mig

”Professorn.. jag ehm..” jag skruvade på mig, osäker på vad jag skulle säga ”Jag är från framtiden” sa jag utan att tänka på hur dumt det hela lät

”Jaså miss?” sa Dumbledore lugnt som om jag hade nämnt att det skulle bli regn.

”Ehm.. ja.. ” stammade jag

”Kom” sa Dumbledore ”Vi kan diskutera detta över en bit mat på mitt kontor kanske? Du ser hungrig ut”

Jag log tacksamt mot den gamla mannen och vi gick tillsammans mot hans kontor.



Dåligt?? Komentera!