det fjärde barnet

ja skriv!

Kapitel 1

Dottern

Det bankade på dörren, och Harry vandrade förväntansfullt fram till den och öppnade. Han gav Ginny en stor kram, som besvarades lätt, och öppnade sen dörren helt så hon kunde stiga in. Han vart föga förvånad att hon såg ut som hon gjorde. Trött, sliten och hemlighetsfull, på ett negativt sätt. det kändes fel, eftersom det var hennes 30-årsdag igår, dagen hon åkt, dagen hon varit glad.
"Vad är det gumman?" frågade han och kollade oroligt på henne.
"Ingenting, ingenting..." svarade hon med en röst som nästan gick i falsett.
"Är du säker...?" sa han och blev lite lugnare när hon förnekade det.
"Ja, självklart..." sa hon och vände på huvudet. "Jag tror att jag går och lägger mig..." sa hon sedan och vände sig om helt. detta gjorde harry ytterst orolig.
"Klockan är ju bara 4, är du säker?" sa han och kollade på henne, men fick ingen som helst reaktion.
"Jobbig transferation..." sa hon och vandrade upp för trappan. Harry slog sig ner i den gröna fotöljen som stod i mitten av rummet och stirrade in i väggen. sen kom han på, att han kunde ringa Hermione nu, eftersom Ron hade lärt sig att använda en telefon. Hon hade nämligen varit med Ginny den här dagen, och borde nog veta vaad som har hänt. Han slog snabbt numret till familjen Weasley och blev snabbt besvarad av Rose Weasley, Rons och Hermiones dotter.
"Hej Rose" sa han och lyssnade på hennes gulliga barnsliga röst.
"Hej Harry. Vill du prata med Ron?" frågade hon och harry svarade snabbt,
"Nej, faktist skulle jag vilja tala med Hermione" sa han, och Rose sa inget mer, så hon gick nog med luren till Hermione nu.
"Hermione" hörde han i andra änden av luren och började genast prata. hon skulle förstå vem det var.
"Hur var det med Ginny när ni var iväg igår?" sa han och kom på sig med att darra på rösten lite grann.
"Va, jag var inte med Ginny igår Harry. Varför tror du det...?".
"Men hon sa det. Hon Sa att Ni skulle åka iväg" sa han.
"Harry, du svamlar nog. har du sovit för lite? gå och lägg dig då" sa hon och la på. harry gick med bestämda steg upp för trappan, men försökte att gå försiktigt så att det inte skulle knarra så. när han kom upp så hade hennes ögon stängts, men man såg att det ryckte i dom.
"Jag pratade med Hermione..." började han, och hennes ögon slogs snabbt upp.
"Vad sa hon då?" sa hon och försökte låta diskret.
"Att hon var hemma igår, och att ni två inte var tillsammans" sa han och kollade på henne, och sökte efter hennes blick, men fångade den aldrig riktigt.
"Harry jag..." sa hon men rösten bröts av tårarna som började rinna ner för hennes kinder.
"Dagen då vi fick Lily, vi fick en till dotter som du aldrig fick veta om..." sa hon och grät. "Jag adopterade bort henne igår..." sa hon och lutade sig mot Harrys framåtskjutna axel. det var för mycket för honom att ta in.
"Ha... Har jag en dotter som jag inte känner, lika gammal som Lily...? Varför har du inte sagt något?" sa han kollade på sin fru med en blick som skulle kunna skära igenom glas.
"Jag fick inte" sa hon och lutade sig bakåt och kollade upp i taket. tårarna rann som en bäck ner för hennes kinder. Harry ställde sig upp och gick ner. han kände hur hans ork försvann, så han ramlade ner på soffan och somnade...

Mer! Jätte bra!

fler får läsa om jag ska skriva mer...:/

okej!

Jag älskar det! Mer!

haha, tack för komentarerna!

kanske kommer ett litet kapitel ikväll, för imorgon ska jag åka till Laxå med klassen!

okej!

Meeeer JÄTTE BRA!

Hm, Det där var inte vad jag hade tänkt mig Men riktigt, riktigt grymt bra var det.