Den bortkomna mugglaren [SV]

Nejdå, det gör inget!

Kan nån skirva ett inlägg så jag kan skriva?

Hahaha ok. Nu skrev jag.

bra

Det ska jag!

Kapitel 1 Prolog

Det var en solig dag i Juni, solen sken över hela England. I en liten by, utanför London bodde en liten flicka med sina föräldrar. Flickan hette Lucy och är sju år. Hon har blå ögon med gul-brunt hår.

En dag när Lucy var ute i skogen och lekte, så hittade hon en gammal tidning. Hon läste vad det var för nummer utan att ta upp den. Det var dagens. Konstigt att nån slänger dagens nummer, tänkte Lucy för sig själv. Hon skulle precist ta upp den, men när hon vidrörde tidningen så kändes som om hon blev uppsvingad i luften. Som om en gigantisk osynlig hand skulle tagit henne och slängt bort henne som en liten docka. Hon höll hårt i tidningen, snart började hon se land och vatten flyga förbi. Hon bestämde sig för att släppa tidningen.
Och det gjorde hon, och så landade hon pladask på marken.

Hon slog upp ögonen, men det var inte hennes rum som hon låg i ...
Det var den där ängen som hon hade på något mystisgt sätt landat på. Hon satte sig upp, det fanns inga bilvägar eller täken på liv.
Lucy kände oroligheten krypa i hörnet.
Hon nöp sig i armen för att kunna vakna upp ur den konstiga drömmen. Men det gjorde hon inte, det sved bara på armen där hon hade nypit sig.
Hon kollade runt, det fanns en skog brevid. Och mitt ibland trädtopparna såg hon rök.
"Det måste finnas en by eller stad där!" sa Lucy förhoppningsfullt till sig själv.
Hon ställde sig upp på benen, och så började hon gå mot röken i skogen.

Hon var alledes anfodd när hon kom fram till byn, hon hukade sig och la händerna på knäna, som man brukar göra när man är anfodd.
Till slut så tittade Lucy upp på byn.
Den var väldigt liten, men med många invånare.
Hon började gå in mot byn, det kom en man med en låda på magen som sålde ettslags godis som Lucy aldrig hade sätt förut. "Köp ett Bertie Bots Bönor för bara tre siklar!" skrek mannen som sålde det konstiga godiset.
"Tar ni pund?" sa Lucy vänligt och räkte fram en tio-lapp till mannen.
"Tyvärt jag tar inte mugglar pengar" fnös han och gick vidare.
"Mugg - vadå?" sa hon förvånat.
Lucy var totallt förvirrad, hon spanade efter nåt lämpligt ställe att fråga efter hjälp.
Hon såg ett hus med en fin skylt, det stog: Kiteln. Med fina stora bokstäver. Hon bestämde sig för att söka hjälp där. Hon försökte dränga sig igenom folkmassan, men det gick inte så bra.

Till slut efter ungefär tio minuter kamp för att komma till den där affären , så var hon framme.
Hon öppnade dörren, det plingade lätt i en klocka. När hon klev in så såg hon att det var en pub. Hon satte sig ner på en av storlarna vid baren. Det stog en kvinna med vänligt ansikte i baren som skurade bänken. Kvinnan tittade upp.
"Vad kan jag hjälpa dig med?" sa hon vänligt.
"Ömm, jo jag undrar om du vet var jag är?" sa Lucy lågt. "Va? Jag hör inte!" sa kvinnan, "kom vi kan gå upp till min lägenhet" sa hon och gick bakom disken. Lucy följde efter henne till en trappa som gick upp. Till slut när trappan var slut så var dom inne i en liten lägenhet med en liten kokvrå, ett pluttigt vardagsrum och en liten smutsig säng i ett hörn.
"Nå vad kan jag hjälpa dig med?" sa kvinnan och satte sig ner vi det slitna köksbordet.
"Jo, jag kom hit... Eller du skulle nog inte tro mig ... " sa Lucy och hennes röst blev lägre.
"Men du kan lita på mig". Lucy tog ett ljupt andetag, "jo jag kom hit på något magisk sätt genom att vidröra en tidning..." sa Lucy fort.
"Jaså, det var bara en flyttnyckel" mummlade kvinnan. "En vadå?" frågade Lucy oförstående.
"Ehh... Det börjar bli sent, behöver du någonstans att bo?" frågade hon vänligt.
"Ja" sade Lucy. "Du kan sova hos mig om du vill" sa hon. "Och, jag är Laura Loghows" sa hon och skakade Lucys hand. "Lucy, Lucy Olsen" sa Lucy lågt.

På natten så vaknade Laura vid den bestämda tiden, "jag är så ledsen Lucy Olsen... Men det får inte komma vidare" viskade Laura.
"Oblivate!"

Är den bra?

Ja

Var det lite förvirrande eller bra?

(är tacksam för komentarer och saker jag ska tänka på)

bra

Tack!

Jätterbra!

Tack så mycket!