George Weasley [SV]

kapitel 2


Fred låg på båren, orörlig, han var död.
Jag sprang fram till honom, han kunde inte vara död.
Jag kände tårarna komma och jag satte mig vid hans huvud och började gråta på riktigt.
Ginnys förstörda röst sa mitt namn, men jag svarade inte.
Jag kände hur jag började skaka men jag brydde mig inte, det kändes som att jag inte brydde mig om någonting längre.
Jag hade aldrig känt mig såhär förstörd tidigare det kändes overkligt och även om jag grät och skakade så hade jag inte fattat det än. Han, Fred , kunde inte vara död.
Jag vet inte hur länge jag satt och hukade min över Fred men efter ett tag så försökte någon dra upp mig på fötter.


ANGELINA (JOHNSSON)

"Kom igen George!" sa jag och jag hörde hur in röst bröts.
"Kom, du kan inte göra någonting nu" jag släppte honom för att torka tårarna ur ögonen men tog sedan tag i honom igen.
"George!"
Han verkade känna igen min röst och tittade upp. Han så helt förstörd ut och han skakade lätt, men han ställde sig upp.
"alla andra har åkt hem du kan inte göra något för honom." det kändes hemskt att säga det men det var så det var.
"Kom igen så tar jag dig till butiken" sa jag och började gå mot utgången.
"Jag vill inte gå dit" , sa en röst som lät som en död persons röst, jag skulle inte trott att det var George som sa det, om inte han var den enda andra här inne.
"Jag åker till kråkboet" sa han tyst och gick ut genom dörren.
Jag sprang efter honom och tittade sorgset på honom. Han tittade på mig och sedan transfererade han sig därifrån.


GEORGE

Jag stod utanför Kråkboet och tittade på det, mina tårar rann fortfarande och jag ville egentligen inte gå in, men jag ville inte till butiken heller.
Ett bra tag så stod jag bara och stirrade på det fallfärdiga lilla huset men tillsist gick jag in.
Alla hade tydligen suttit tysta i köket och väntat på mig för när jag kom innanför dörren så omringades jag av alla i familjen.
"Snälla, låt honom vara" sa ennu en förstörd röst, det var Percys.
Jag ville tacka honom men jag ville inte prata med någon just nu så jag gick uppför trappan till mitt och Freds gamla rum och låste dörren.
Rummet var fyllt av kartonger med skämtartiklar. Jag sparkade till en av dem och la mig på Freds säng, jag kände ennu en gång hur jag började skaka våldsamt.
"George! Öppna!" det var pappas och han lät väldigt orolig.

____________________________________

mer?? :3

Bra, mer !!!!

mer! Jag gråter för george!
är i en liten förelskelse med tvillingarna....

Kommer att åka till Åland idag och kommer hem på sön... men kanske hinner skriva något idag innan jag åker men bara kanske

meer

skriver, men jag är lite fast, men det kommer mer!!

YAAY! ^^ Mera.

Skitbra ju nu tar jag och bevakar så då måste du skriva meer
för det här verkar helt ASM ju ;o♥

så sjuuukt bra ! meer !♥
*Bevakar*

^ni över TACK!!! .D det betyder mkt för mig ♥