dödsdömd (SV)

- Vad bryr du dig om mig? frågade hon och stirrade på honom. Jag trodde att du avskydde mig?
- Jag gjorde det, men... du är så snäll mot alla, och det är inte så svårt att gilla dig.
- Men varför ska du alltid kalla mig för saker som lolliga luna då om du gillar mig? Fattar du hur jag har känt mig i 6 års tid?
- ja men... Jag är en slytherin, du är en rawenclaw, de faller offer för oss. då är det inte så lätt att gå fram till en och säga att man tycker att den är vacker, eller vad tror du?! dracos röst var skarp, och höjd, och han låg inte längre ner. han halvsatt i den vita sängen och stirrade in i hennes blåa ögon. en skär nyans började synas på hans ansikte, och luna stod helt still. hon blinkade inte ens.
- Va... Tycker du jag är vacker? sa hon tillslut efter en lång tids tystnad.
- Ja... jo det gör jag. jag vill inte att du ska gå. snälla, stanna. hans röst hade blivit lägre, och den var inte skarp längre.
- Okej, jag stannar. på ett villkår. sluta ge mig öknamn. hon log och gick och satte sig utan att vänta på svar, för hon visste att han skulle säga ja.
Draco skrevs ut från st. mungos redan samma kväll. då gick dom direkt upp till sina respektive sovsalar och somnade direkt, ja luna i alla fall.

Draco satt och kollade upp i sin gröna sänghimmel med silvriga stjärnor på. han tänkte på luna, som vanligt. hur kunde han varit så elak i alla år, och inte förstått hur hon mådde. han kunde inte tänka på henne mmer, så han tänkte på skolan istället. sista året. då drogs han till luna igen, eftersom hon hade två år kvar. ett år till med henne, sen är dom skillda, kanske för alltid. han kunde inte tänka på det, eftersom han brydde sig förmycket om henne. jättemycket...

Han sprang genom stan, genom hus och gårdar för att hitta henne. Draco smällde upp alla dörrar som kom framför honom, tills han kom till den dörren som det stod Lovegood på. han stod framför den och pustade ut. han vred på huvudet och kollade sig runt om kring. på en buske på höger sida av honom stod en skylt. "Rör ej de radiostyrda plomonen." han log åt, den och sen gick han in. luna stod innanför dörren med en lång rosa klänning i lager, och log. hon sprang fram och kramade henne. han drog henne intill sig och...

han vaknade upp ur drömmen och log, men han var ändå arg på sig själv. varför hade han vaknat, när drömmen hade varit så fantastisk. i den sekunden förstod han att det var allvar. i den sekunden förstod han att han var kär i Luna lovegood.

Stora salen var i stort sätt full när Draco kom ner och skulle äta. han hade svarta påsar under ögonen, han såg faktist inte klok ut. han satte sig vid slytherinbordet och började äta på sitt stekta ägg. när han var klar vandrade han till sjön, eftersom att det var helg, och ingen skola. han satte sig och lutade sig emot trädet som stod där nere och öppnade en bok. inte likt honom att läsa, men han hade ett prov i trolldryckskonst på tisdagen och han hade inte läst någonting. han avbröt sig i kapitlet om besoarer när han hörde steg. han vände på huvudet och såg luna skutta ner från slottet. hans hjärta började slå hårdare. hade hon sett honom? kunde han rymma? nej, han skulle vara stark. han älskade henne, och hon skulle få veta det. i sinom tid. hoppas han.
- Hej Draco! sa hon glatt och slog sig ner bredvid honom.
- Hej Luna! Jag liksom... undrar en sak...
- Ja, vadå draco?
- Vad tycker du om mig...? sa han och han kände sig yr. han skulle göra det nu, berätta för henne.
- Jag tycker om dig. mycket, sa hon.
Hans hjärta hoppade över ett slag, och ett till. hon gillade honom.
det här var hans chans. skulle han ta den? Nej, aldrig i livet. Efter ett tags velande mellan två alternativ valde han att vara stark, hon skulle få veta.
- Jo, jag gillar dig också!
- Ja, på bara några dagar har vi blivit jättebra vänner!
- Ja, men jag kanske vill vara mer än vänner... sa han, och på det sista ordet bröts hans röst.
- Allvar...? Draco, du... du skojar inte nu va? sa hon och hon såg alldeles stel ut. han skakade på huvudet. han kände sig dum, men han rodnade i alla fall inte. det var han glad för.
- Draco... sa hon bara, och lutade sig bara mot hans axel. "Jag med..."

__________________________________________

Drömmen med alla dörrar och sådant är skriven av anotherMe eftersom jag inte kunde komma på hur den skulle vara, och jag har klippt in den från ett medelande. ursäkta om det är några stavfel:/

mer?

du r jtteduktig 'aqua. jag r gad att jag bad dig.

mitt tangentbord r helt knppt. kan inte skriva de tre sista bokstverna

Åååh gud vad bra!! Längtar tills nästa kapitel! Och glöm inte att känna dig bevakad! ♥

Nejnej, ska komma ihåg det!

Bra! Och du kan (om du har ork, tid bla bla bla...) skicka en uggla med tips på hur man skriver 'bra', skulle jag bli överlycklig! ^^

okej, ska göra det Tovarisjtj

Tack ♥ ♥ ♥

Mer kommer nu, men nu får ni väl ta och läsa://

____________________________________________

Draco satt på tåget påväg hem. han ville stanna med Luna men hens far hade insisterat på att han skulle komma hem. han sa att det var viktigt. året hade vait trevligt, och med Luna, ännu trevligare. han klev av på perongen och trensfererade sig hem när det var dags. hanhade lämnat allt på skolan, så han hade inget med sig. han klev in i det svarta huset och såg sig omkring. det var inte kul att vara hemma. allting var motsatsen till honom. han ville inte vara den där onda killen, som alla trodde att han valde att vara, men det var hans föräldrar som valde det åt honom. han klev in i vardagsrummet och satte sig i den gröna soffan, det ända med färg i huset. han hörde steg av klackskor, och dök snabbt ner i soffan, så att han inte skulle synas, men han hade redan blivit upptäckt.
- Min lilla Draco! Narcissa hade kommit in i rummet och höll om sin son.
- Gå upp på ditt rum nu, pappas möte ska börja nu, och det kommer att hållas här.
han vände sig om och gick till sitt rum utan ett ord. med möte menade Narcissa "Dödsätarsamling". han satte sig och spelade lite på sin gitarr, innan han hörde röster.
-Han är här inne mästare... hörde han sin pappa säga genom den stängda dörren.
- Tackar Lucius, jag vill prata ensam med pojken, sa en röst han aldrig hört. hantagen till dörren gled ner och in kom en man i en lång svart kappa. han hade ett ansikte som en orm med vitt skinn. Lord voldermort stängde dörren efter sig och kollade på det mystiska mugglarföremålet. draco stoppade genast undan det för att han inte skulle fråga, och kollade ner på sina knän.
- Draco... Jag har ett uppdrag till dig. sa han med en belåten röst.

Luna hade bestämt sig för att åka hem på julen i alla fall. hon stod ute och vattnade dom radiostyrda plomonen när en uggla flög förbi. hon gick och drog av brevet och läste.

Luna,

Det här brevet kommer från draco. jag kommer inte återvända till hogwarts, för då dör vi allihop. vi kanske alldrig ses igen, men det är ödet. du är dödsdömd, och därför måste detta ske, för han bad mig göra det. jag skulle aldrig göra det. Älskar dig, och kommer alltid göra det.

Din Draco

en tår rann ner från hennes kind, och hon satte sig bara ner i gräset och grät. för det här är ödet, och ingen kan väl påverka ödet eller?

jullovet vart kort och när hon skulle tillbaka till hogwarts ver hon osäker på om hon ville det eller inte. hon gick i alla fall med på det och åkte iväg. hon satt ensam på tåget som vanligt och kollade ut genom fönstret hela vägen. när dom kom fram var hon ute sist. när hon kom in i stora salen var hon sist in. hon var även sist ut. när hon vandrade upp i slottet för att komma till sovsalen så såg hon något som var omöjligt. där gick draco, men inte i skoluniform. han hade en svart kavaj på sig, som han brukade på helgerna. hon sprang fram till honom och petade honom på ryggen. han vände sig hastigt om.
- Vad gör du här Draco?
- Jag behövde prata med McGonagall om att jag inte kommer i år. hon såg en tår i hans öga. hon kramade om honom. sedan kollade hon honom djupt i ögonen och kysste honom för första gången. efter kollade han på henne med stora ögon och hon såg att tåren runnit ner.
- Du gör det så svårt. jag vill inte lämna dig... Sa han och darrade på rösten.
- Men gör inte det då... vi kan kämpa, jag lovar. snälla lämna mig inte. hon grät nu också.
- Jag stannar här tills imorgon luna, sen är jag borta. möt mig i vid behov-rummet klockan 10 i kväll. vi behöver prata. Älskar dig. sa han och tog hennes hand. han började backa, och släppte handen när den inte nådde längre. Jag kommer alltid göra det...
han lämnade henne ensam där, och hon fortsatte sin vandring upp till tornet. hon gick direkt upp till sovsalen och la sig på sin säng. hon somnade, och vaknade inte förens 5 timmar senare. klockan var nu tio minuter över tio, och luna sprang till vid behovrummet det fortaste hon kunde. hon kom in, och fann draco sittandes i en soffa. hon slog sig ner bredvid honom och lutade huvudet mot hans axel.
- Luna, jag far i morgon, och det kan vara sista gången du ser mig. du ska stanna här på skolan, och jag ger mig av. du ska inte behöva lida för mig. ditt liv är viktigare än mitt. hans röst skakade, och han fällde ännu en tår. han kysste henne på tinningen, och höll om henne.

meeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeer

(det är så sorligt! buuhuu! snyft )

Mmm...
Liite!

Kom ihåg att ni altid kan mejla med lite tips till vad nästa kap. ska handla om!