God, ond eller både och? [SV]

Aha coolt! :-D du SKA bli rörd för du skriver verkligen jättebra! :-) ser från emot nästa kap! :-)

Tack än en gång Nästa kapitel kommer antagligen ikv!

Jippie!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Kapitel 3 - Ännu en chock
Efter en ganska trevlig lektion, där Gryffindor hade tjänat hela tio poäng, eftersom Alicias Amortentia var "klart överlägsen" (Harry var i chocktillstånd) hade dem fått i läxa att skriva en tre decimeters uppsats om Amortentians funktion, risker och lite bakgrundfakta om ingredienserna, slängde dem snabbt i sig lunch och följde sedan med Harry ner till quidditchplanen. Harry hade inte kunnat träna under sommarlovet, eftersom hans morbror och moster inte tillät saker som var "onormala". Det var så härligt att flyga igen. Trots hans glasögon tårades Harrys ögon av farten, och han njöt i fulla drag. Han saktade ner, och tittade sedan på Alicia som flög en bit bort ifrån honom. Hon var rätt duktig på att flyga, hon hade säkert kunnat bli Jagare.

Harry hade en dyr Åskvigg, en bra, för att inte säga grymt bra, kvast. Alicia hade inte haft råd med en Åskvigg, men hon hade en Nimbus 2000, och Ron var lite avundsjuk. Ron hade bara en Rensoparelva, men var vaktare i laget. Harry var sökare, något han hade varit länge och som passade honom perfekt.
"Får jag testa?" frågade Ron Alicia.
"Visst" sa hon. Ron såg salig ut när han flög kvasten.
"Den är inte alls i klass med Åskviggen, men mina föräldrar ville ge mig en födelsedagspresent innan jag for, och dem tyckte att en Nimbus skulle passa." Hon log. "Men jag tror knappast att jag kan vara med i quidditchlaget" tillade hon snabbt.
"Jag tror inte det blir någon quidditchsäsong i år" sa Harry modstulet. "Lord Voldemort" svarade han när Ron och Alicia förvirrat tittade på honom. Ingen av dem hade ens ägnat en endaste tanke åt honom, men när dem hörde namnet rös dem. Det var inte trevligt att bli påmind om honom.
"Låt oss hoppas att det inte blir så" sa Alicia kort. Harry såg någonting flamma upp i hennes ögon, en ilska, ett hat. Sedan ryckte han på axlarna.

Deras andra lektion var örtlära med Ravenclaw, någonting som Hermione och Neville såg fram emot. Neville eftersom han faktiskt var bra på örtlära, och Hermione för att dem skulle ha lektion med Ravenclaw och inte Hufflepuff.
Lektionen gick bra, och Gryffindor fick hela fyrtio poäng. Det var dock ingen som ens kommenterade det hela, eftersom dem ännu inte hade kommit över chocken över trolldryckslektionen.
Efter örtläran hade dem håltimme, och dem flesta valde att läsa extra i sina ämnen. Alicia och Hermione valde att kolla in talmagin, medan Harry och Ron fick rådet att studera trolldryckskonst. McGonagall nästan tvingade dem, och dem gav sig och gick moloket dit. Seamus hann prata lite med Alicia, eftersom han skulle åt samma håll.
"Jag förstår fortfarande inte vad som har hänt med Snape" sa Seamus, som fortfarande var i upplösningstillstånd. "Tio poäng! Det är mer än vad han någonsin gett till Gryffindor!" Dean Thomas, som följde med Seamus, instämde.
"Har du förhäxat honom, Alicia?" undrade han skämtsamt och knuffade till henne lite lätt.
"Nu får ni väl ta och ge er!" Sa hon, lite smått irriterat. "Han kanske har förändrats?"
"Ja, vem vet, Hagrid kanske har skaffat rosa hår också" sa Seamus. Alicia suckade bara och pratade inte mer om det, utan följde med Hermione in på talmagin.

~Efter lektionerna~
Alicia gjorde sällskap med Hermione och Ginny in i stora salen, samtidigt som dem pratade om quidditch. Dem blev dock avbrutna väldigt snart.
"Ey, Alicia!" ropade någon. Hon vände sig om, och såg Draco Malfoy, samma kille som hade flinat åt henne på lektionen. Det var han som hade ropat.
"Ja?"
"Snyggt jobbat på trolldryckslektionen" sa han och vände sig om. Hon rodnade. Varför? Tja, han såg ju bra ut, och dessutom var han från Slytherin. Och han hatade mugglarfödda, om man skulle tro på allt som Harry sa om honom. Att han berömde henne, och dessutom inte lät en smula ironisk, kändes väldigt… coolt. Det pirrade i magen när hon tittade på hans rygg. Han hade berömt henne, Alicia.
Hermione höjde ett ögonbryn men sa ingenting. Ginny däremot, kunde inte tro sina öron.
"Öh, förlåt mig om det låter otrevligt eller så, men det där var typ motsatsen av Draco Malfoy." Hon gapade nästan av förvåning.
"Jag vet, ni har berättat det tusentals gånger" svarade Alicia. Harry, som hade kommit in precis samtidigt som Malfoy berömde henne, sa ingenting, men han var också lite chockad. Först Snape, nu det här. Var Slytherin på väg att bli bästisar med Gryffindor?


Ganska kort den här gången, men jobbar på Kap 4

Gud vad bra! :'D ler och ler och ler!! Och ja... lite barsnligt fnitter också! Du skriver jättbra och jag är KÄR i din fanfic!!! ♥

Kapitel 4 – Både Svart och Vit
”Jag är faktiskt förvånad, Alicia” sa Hermione när dem hade kommit till sovsalen. ”Malfoy har aldrig visat uppskattning mot någon som är mugglarfödd.” Hon betonade ordet mugglarfödd och tillade snabbt:
”Inte för att det är något fel med att vara det, jag är också mugglarfödd, men…”
”Jag fattar. Men det är väl bra att han har ändrats, eller hur?” Hon log och började fläta sitt hår. Sedan bytte hon ämne. ”Vad har ni gjort i Försvar Mot Svartkonster? Jag har ju inte varit med, menar jag.” Hermione gick igenom allting, och Alicia nickade.
”Jag tror jag vet lite om det mesta, jag har ju läst böckerna från varje årskurs, men ändå… Jag är lite osäker på Patronus-besvärjelsen.” Alicia gjorde en grimas. Hermione nickade.
”Jag har också lite problem med den formeln, men jag har lyckats frammana min Patronus några gånger. Min är en utter.”
”Jag har en hasselmus” sa Alicia glatt och tog på sig ett par vanliga jeans och en t-shirt.” Hon vek ihop sin klädnad med hjälp av trollstaven, och stoppade tillbaka den i kofferten.
”Jag hade tänkt gå ner till sjön, hänger du med?” frågade hon sedan.
”Nej, jag lovade att hjälpa Harry med uppsatsen” svarade Hermione urskuldande och tog fram fjäderpenna och pergament.
”Okej, jag går väl själv då.” Alicia ryckte på axlarna och lämnade flickornas rum.
När hon hade tagit sig ner till sjön tog hon fram en sliten svart bok, som var hennes dagbok.
Den 2 september
Jag är verkligen glad över att pappa valde att flytta till London. Det är så himla vackert här, och dessutom är Hogwarts grymt. Jag har lyckats bli kompis med dem flesta, och har lyckats med någonting som är omöjligt (enligt Harry) nämligen att få Prof. Snape att ge Gryffindor poäng.
Tydligen så är jag väldigt omtyckt, eftersom till och med Draco Malfoy (Slytherins största muggelhatare) berömde mig. Han ser väldigt bra ut och så, men jag känner honom inte så bra. Enligt Ron är han en ”vedervärdig, äcklig liten kackerlacka”. Det skulle förvåna mig om han hade fel, faktiskt.
Alicia
Hon slog ihop dagboken och vände sig om, med trollstaven dragen. Hon hade inbillat sig att någonting rörde sig i buskarna. Nåväl. Hon stoppade undan trollstaven och tittade ut över sjön. Det var fridfullt att titta på vatten, det hade hon tyckt ända sedan hon var elva.
Hon mindes mycket väl dagen då hon hade fått ett brev från Dumbledore. Hon hade gråtit och skrikit och bett om att få flytta till London, men nej. Hon fick inte. Hon ryste när hon tänkte på det. Hon hade inte ens haft en trollstav förrän hon var tretton och McGonagall hade kontaktat henne.
Hon ryckte till. Det var någon bakom henne nu, hon hade hört någonting.
”Vem där?” frågade hon höll greppade sin trollstav.
”Öh… Hej, Alicia” sa… ingen mindre än Draco Malfoy.
”Äh, hej.” Hon stoppade undan trollstaven. ”Så... Vad gör du här då?” frågade hon försiktigt.
”Åh, ingenting... Tittar på vattnet, det är väldigt... hrm… avslappnande.”
”Jag håller med.” Alicia log och tittade honom i ögonen. Isblåa.
”Du har väldigt fina ögon” sa han plötsligt. Oj, vad kreativa vi är, tänkte Alicia lite småsurt. Det har jag aldrig hört. Fast när jag tänker efter… Ingen har sagt fina, utan mer coola…
”Tack… Du med”. Ingen sa något mer. Tiden gick och dem stod där. Alicia kände ett välbekant pirr i magen. Draco… Hon började, av någon konstig anledning, tycka om honom. Mycket. Mer än som en vän. Löjligt, tänkte hon, jag har knappt känt honom i en timme.
”Eh, jo…” han kliade sig i bakhuvudet, ”jag bara undrade, alltså, om du vill så...” Han tvekade. Hon log och nickade.
”Ja?”
”Alltså, om du typ… skulle vilja träffas här någon mer gång?” Hennes hjärta tog ett glädjeskutt och han bet sig i läppen.
”Jättegärna.” Hon log. ”Imorgon?” Han nickade. Alicia log och han log tillbaka. Sedan tittade hon på klockan.
”Jag måste gå nu, tyvärr, men vi ses imorgon.” Hon tvekade, sedan pussade hon honom på kinden och rusade iväg.
Hon sprang så fort hon kunde med bultande hjärta; hon hade aldrig någonsin gjort sådär förut. Aldrig. Hon log för sig själv. Nu var det gjort. Nu äntligen.

aaaw! Så sött Jätte spännande! Vill ha mer! ♥

Omg jätte bra och lagom lång mer!

Gud vad bra! Dör här borta! Älskar denna! ♥

håller med marremusik :]