Vänskap+Kärlek[SV][PG]

Jag fattade inte.
Hur kunde Erik bara dissa mig?
Först planerar smsar han mig om vi kan vara med varandra, sen så bara ställer han in träffen
När jag nästan var framme så tyckte jag att jag såg Erik lite längre fram , fast det vara bara någon annan kille som säkert bodde här i närheten.
Jag började gå upp för trapporna och tog fram nycklarna ur min svarta adidas väska.
Sedan låste jag upp dörren , tog av mig skorna och gick in.Hela kvällen satt jag i vardagsrummet och tittade på tv. Efter ett tag när det börjat bli lite lite mörkt började jag få lite ont i huvudet så jag bestämde mig för att gå ut.
Jag gick till hallen och tog på mig ett par skor och en tunn jacka. Sedan var jag tvungen att gå tillbaka in i huset igen för att jag glömde mobilen.
När jag var påväg ut för andra gången såg jag en tjugolapp på hallgolvet. Jag plockade upp den och stoppade den i fickan.Jag ska nog gå till affären och köpa glass eller något liknande.Jag började gå mot affären förbi skolan, sedan några hus , ett café och en parkering.När jag passerat lite fler hus och börjar närma mig affären hör jag ett konstigt skratt.
Skrattet leder mot affären.Eftersom skrattet är åt affärens håll så ser jag ju ändå vad det är som låter så mycket.När jag börjar närma mig affären så ser jag vad det är som låter. En flicka och en pojke står och gapskrattar, undrar villka det är? När jag kom närmare så såg jag villka det var.
Erik och Matilda! Innan dom hann se mig sprag jag därifrån fast sedan hörde jag att någon sprang efter mig. Någon av dom måste visst ha råkat sett mig. Med gråten i halsen försökte jag springa fortare,men de kändes som att jag började springa långsammare och långsammare...
-VÄNTA LISA! JAG KAN FÖRKLARA! Ropade erik anfått. Han stannade upp. Jag slutatde springa jag med. Inom kort kom matilda flåsande och stannade upp bredvid Erik. Där stod vi och kollade på varandra alla 3 i en halvminut ungefär.
Både Matilda och Erik hade oroliga ansikten,hur kunde dom!? Hur kunde min allra bästa kompis bli ihop med min pojkvän? Tänkte jag. Nu vet jag att dom båda är exakt lika falska. När jag inte kunde hålla mitt gråt längre började jag springa hemåt.
__________________________________________

Sorry måste gå hinner inte mera!

Synd att du måste gå, bra iaf!

bra ^^.

Jag märkte fortfarande att dom båda sprang efter, sedan hörde jag dom stanna och mummla till varandra.
Jag saktade ner farten och stannade aldrig ända tills jag kommit hem. Jag skulle just springa uppför trapporna då mamma kom från vardagsrummet till hallen (bredvid hallen ligger trapporna)
-Men vad har hänt med dig gumman? Sa mamma
Du är ju aldeles svettig! Sa hon förvånat.
Jag kände på kinden den var fuktig och varm,det var ju inte så konstigt.
-J..jag var ute..och tränade! Kontition..viktigt vet du! Svarade jag snabbt tillbaka
-Jaja..väldigt viktigt.. Sa mamma misstänksamt.
Sedan började tel.efonen ringa och mamma gick iväg.
Jag fortsatte upp för trapporna och började göra mig i ordning för att börja dusha.
__________________________________-
HEMST LEDSEN ATT JAG ALDRIG HINNER :7
E så upptagen skriver så mycket jag hinner
förlå att det alltid blir så kort!