Roxanne Weasley [G]

Japp undra vad som har hät med henne??....

Kapitel 3

’’Roxanne, vakna. Det är en halvtimme kvar innan vi är framme och du måste byta om till din klädnad.’’ Nu stod Edmund böjd över henne och han verkade vara den enda kvar i kupén. Roxanne satte sig upp och såg sig sömnigt omkring. Hon kollade mot fönstret och såg att det var på väg att mörkna ute.
’’Oj, har jag sovit hela vägen?’’ Hon kände sig mindre illamående men yr och började vingla lite där hon satt. Edmund tog tag om hennes axlar och lutade henne mot sätets rygg.
’’Ja du har sovit.. Du är inte lika blek längre heller.’’ Han log mot henne.
’’Det är ju bra. Jag antar att nerverna spökar lite.’’ Roxanne log ett stelt leende mot Edmund och han nickade leende till svars. ’’Var är Fred och de andra föresten?’’ Frågade hon honom sedan med ett undrande uttryck.
’’De gick för att hämta lite vatten till dig. Byt om nu, jag står här utanför.’’ Han ställde sig upp och gick fram till den glasförsedda kupédörren och drog för gardinerna och sedan gick han ut. Roxanne såg att hennes klädnad låg på sätet mittemot henne och hon skyndade sig att byta om ifall någon skulle komma in, men självklart fick hon vara lite långsam för att inte bli yr igen. När hon väl fått på sig klädnaden och de andra kläderna ner i kofferten gick hon fram till dörren och öppnade den. Hon hörde ett lågt duns och insåg sedan att hon hade öppnat dörren på någon. Hon gick ut och såg Fred ligga på golvet med ett litet jack i pannan. Hans ljusa hud fick blodet och hans korta röda hår att skära sig mot varan. Roxanne stod som förstenad och såg på sin bror. Hur kunde hon vara så klumpig?
’’Fö-För-Förlåt!’’ Stammade hon fram.
’’Det är ingen fara.’’ Fred gnuggade sig lätt om huvudet. ’’Jag har ju varit med om värre. Du har väl inte glömt när du kastade ditt glas med pumpajuice på mig.’’ Fred ställde sig upp och log. Sam och Chris skrattade åt minnet Fred just tagit upp eftersom att de varit med då.

Roxanne hade varit sju år och blivit arg då Fred suttit i köket och pratat med Sam och Chris om allting de skulle göra när de kom till Hogwarts eftersom att det skulle bli deras första år. Då hade det varit orättvist att hon skulle bli tvungen att vänta i fyra år innan hon skulle få åka dit så hon kastade sitt glas med pumpajucie mot dem och träffade Freds hand utav misstag. Glaset gick sönder och han fick några glasspillror i sin hand. Självklart ordnade sig allting bra men efter det blev Roxanne försiktigare med vad hon kastade omkring sig.

’’Här har du vattnet föresten.’’ Sam gav Roxanne ett glas som nu var halvfullt eftersom att han skrattat och spillt ut en massa vatten på golvet. Hon tog emot det men hann inte börja dricka förrän någon plötsligt ropade, högt.
’’Sam! Är vi framme snart?’’ En pojke hade dykt upp bakom Roxanne och han verkade sprudla av energi. Han såg ut som Sam men mindre. Han hade också svart hår och mörka ögon, men väldigt vänliga. Han log strålande mot Sam som bara suckade.
’’Ja. Du märker väl att tåget saktar in?’’ Han hade en ironisk ton i rösten. ’’Och varför har du inte bytt om?’’ Frågade han honom och drog sedan med sig pojken åt hållet han dykt upp ifrån.
’’Ja, som du säkert fatta är det där Sams lillebror, Ian.’’ Skrattade Edmund och Fred instämde i skrattet. Men Roxanne kunde inte förstå varför de skrattade eftersom att hon inte heller hade tänkt på sin klädnad om inte Edmund hade sagt till henne att ta på sig den. Hon bestämde sig för att fråga vad det roliga var och Fred började förklara.
’’Sam tycker inte om sin bror eftersom att han är ”pinsam”. När han blir upprymd över någonting blir han lite, vad ska man säga Ed?’’ Han vände sig till honom med ett ansträngt ansikte för att inte skratta.
’’Galen?’’ Sa Ed som inte lyckades hålla sig för skratt.
’’Men varför skrattar ni så mycket då?’’ Frågade Roxanne för att få ett bättre och mera förståeligt svar.
’’Jo, vi var hemma hos Sam när breven kom till dem. Och Ian blev galen. Han sprang runt i deras hus och sjöng att han inte var en ynk och att han kommit in på Hogwarts. Han kramade till och med oss.’’ Skrattade Fred fram och Edmund var tvungen att luta sig mot väggen för att inte ramla ihop. Roxanne kunde verkligen inte förstå hur de kunde tycka att det var så roligt men hon struntade i det då hon insåg att tåget stannat. Elever började strömma ut från alla kupéer och hon såg ut på den mörka perrongen. Det enda ljuset som syntes var svagt och kom från gatlyktorna.
Hon drack upp vattnet och lämnade glaset på sätet inne i kupén. Då kom Fred och Edmund in dit efter henne.
’’Nej, nu får vi samla oss Fred. Vi måste gå av. Roxanne du behöver inte ta din koffert eller något, det kommer att föras till din sovsal så lämna det bara. Följ bara efter professor Longbottom.’’ Edmund talade med spänd röst eftersom att han ansträngde sig för att inte skratta och gick ut ur kupén och sedan ur tåget följd av Fred. Roxanne kollad på sin koffert som låg på golvet stängd och följde sedan efter dem ut på perrongen.
’’Vi ses i Stora salen då!’’ Ropade Fred till henne då han gick mot en grus väg bredvid Ed. Hon såg hur Sam kom ikapp dem och kom sedan att tänka på Ian och hon undrade var han kunde vara.
’’Jaha. Jag undrar om professor Longbottom är..? Men det är det nog inte. Då skulle ju mamma och pappa sagt något.’’ Tänkte Roxanne för sig själv medan hon såg sig omkring på perrongen som nu var fylld med elever mellan åldrarna elva och sjutton.
’’Förstaårselever hittåt!’’ Hon kände igen rösten och gick mot den med snabba steg. När hon kom fram till den som ropat stod hon framför en lång man men blont hår och ljus hy.
’’Hej Neville!’’ Utbrast hon och skakade hand med honom.
’’Jag undrade just om du skulle börja i år Roxanne.’’ Han log stort mot henne. ’’Är alla här nu? Då går vi.’’ Sa han efter att ha räknat alla som stod runt honom och började gå mot en skog.

----------------------------------------------------------------------------------------------------

Haha, kom inte på något bra namn på kapitlet.. x)
Hoppas att detta är bra. Jag är inte säker på att det är det eftersom att det lätt blir så att jag tappar ämnet när jag skriver långt eller hur man ska förklara..
Men som sagt så skriv vad ni tycker. Och om ni får någon rolig idé som ni tycker att jag ska använda så skriv det med!
Och tack igen för att ni läser!

Bra! Mer! =) En sak bara, har han inte brunt hår...?

Tack! =)
Och vem menar du? :o xo

Neville

Bra skrivet, verkligen!

Jätte bra!! Det är bara bra att du skriver långa kapitel! Det gör det mer... Spännande att läsa....

Jaha... Jag kollade på HP wikin (den på engelska) och där står det att han har blont hår. Men vi säger att jag skrev brunt.. Han får se ut som Matthew Lewis..

Och tack så mycket för att ni gillar det! Jobbar på nästa kapitel! ^^

Jippi den äger!!

Aha
Jag sökte på en annan grej om Neville och då kom det upp att Jo hade sagt att han hade blont hår, så, du har ju rätt varesej du säger blont eller brunt x3

Kul att ett nytt kapitel är på g!