My brother Magic [SV]
Forum > Kreativitet > My brother Magic [SV]
Användare | Inlägg |
---|---|
Leoney
Elev |
21 jun, 2020 11:19 |
Borttagen
|
Du skriver jättebra!
22 jun, 2020 22:05 |
Estra
Elev |
Leoney tack för att jag fick fråga ut dig ♥
gabrielle potter lupin Tack så mycket! ♥ Tjenare, nytt kapitel på gång! [7 Juni 2020 09:43] Andreas hämtar mig från föreläsningen på Söndagen. “Du.. Du har besök” säger han när vi är utanför och leder mig till mot ett grupprum. När vi kommer in, förvånar det mig inte att det är Cormac som sitter bakom bordet, han är den enda som får komma och besöka oss. Det är heller ingen överraskning att Melvin också sitter i rummet, tyst som en mus och tittar ner i bordet. Cormac skulle inte någonsin vilja ha två möten med oss, när han kan slå två flugor i en smäll och komma härifrån tidigare. Jag slår mig ner i stolen bredvid Melvin och Andreas stannar kvar i rummet och lutar axeln mot väggen, med armarna i kors. “Ni har ställt till det igen, ser jag” säger Cormac och både jag o Melvin tittar upp på han. Han har inte förändrats så mycket sen vi såg honom sist, samma frisyr, samma kostym, eller så har han flera likadana, vi har aldrig listat ut det, och samma käpp. Inte för att han behöver den, men han använder den som en maktsymbol, och det fungerar. “Ser ut som att vi inte behöver göra så mycket för att förstöra din dag” svarar Melvin och lägger armarna i kors. Cormac tittar på honom. “Ni förstår inte hur mycket ni förstör, gör ni?” säger Cormac, hans röst är spikrak. “Även fast nyheterna från Rubis inte når era öron av anledningar ni båda vet om, betyder inte det att nyheterna härifrån inte kommer till mig oerhört snabbt” Jag skakar på huvudet. “Hur är det med Farmor?” frågar jag, för att leda konversationen bort från oss. “Jag vet inte, jag har inte varit där på ett tag.” svarar han och tittar ner på sin käpp. “Har ni hört från henne på ett tag?” “Hon har fortfarande inte skaffat en telefon så att hon kan ringa oss” svarar Melvin i mitt ställe och jag nickar. Cormac kollar upp från sin käpp och ser på oss, vrider på huvudet och nickar sakta. “Låter som henne” svarar han, innan hans ansiktsuttryck säger mig att han läser oss. “Ni har varit i slagsmål” säger han utan att slita blicken från oss. “Med varandra” fortsätter han och lutar huvudet på sned. “Och hon vann, intressant” Andreas tar ett steg ut från väggen. “Hur.. Hur visste du det?” frågar han osäkert. “Han har gåvan*” säger jag till svar och Cormac nickar. “Jag anser att alla som inte har den saknar en väsentlig del av sin hjärna och kan klassas som idioter” svarar han och tittar upp på Andreas. “Har ni den?” frågar Andreas oss och vi skakar på huvudet. “Som jag sa, idioter” säger Cormac och jag tittar ner i golvet igen. “Så allt som jag har försökt göra för att fixa vår familjs rykte, betyder det ingenting för er?” fortsätter Cormac. Vi är tydligen tillbaka till att vi är jobbiga människor igen. “Det är knappast så att vi märker det” svarar Melvin. “Det kommer ni göra” säger Cormac. “När du bestämmer dig för att inte hålla oss isolerade i en liten by skild från alla samhällen som faktiskt betyder någonting?” frågar jag snabbt. Cormac nickar. “Precis då kommer ni märka det” svarar han och drar ut på orden, som om han säger något viktigt. “Och tills dess måste ni skärpa er, jag kan inte springa runt efter er dagarna i ända” fortsätter Cormac och jag skakar på huvudet. “Vi har inte hört från dig på ett och ett halvt år, du var inte ens hemma över julen” svarar jag och han tittar på mig. “Var är hemma för dig?” frågar han och jag stannar upp. “Här, Rubis, hos farmor?” Jag sitter tyst. “Så, var blir vi förflyttade denna gången?” frågar Melvin. “Börjar bli ont om ställen nu eller?” Cormac tar ett djupt andetag och skakar sedan på huvudet åt Melvin. “Inget mer av det här tramset med Triri nu, vi måste visa att ni är normala människor” Melvin rynkar pannan. “Jag vet inte om normala är ett ord jag skulle använda för att beskriva oss faktiskt, det finns några andra ord jag skulle valt innan det” svarar han och jag lyfter min hand och pekar med min tumme på honom för att visa att jag håller med honom, när jag märker att min hand darrar. Jag drar den snabbt till min ficka, men när jag tittar upp tittar Cormac på mig intensivt. “Hur är det med Mihael nu för tiden?” frågar han utan att titta bort från mig. “Visa era armar är ni snälla” säger han och ställer sig upp och börjar gå runt bordet. Melvin drar upp sina ärmar, vita ärr i komplicerade vackra mönster pryder hans armar. De flesta har bleknat så mycket att man knappast ser dem. Cormac nickar och fortsätter sin runda runt bordet tills han kommer fram till mig. “Carla?” frågar han innan han tar tag i min högra arm och drar upp ärmen. Likadana ärr som Melvin har pryder min arm, men de har bleknat, de är gamla. “Du är högerhänt” säger Cormac och jag nickar. “Därför finns de flesta av dina ärr på vänsterarmen” fortsätter han innan han tar upp min vänstra arm och drar upp ärmen. Ärr pryder den också, men dem är klarare, lyser nästan i en silvrig ton. “Jag skulle säga ungefär fem dagar” säger Cormac och studerar min arm. “Hur länge har du varit begränsad?” frågar han mest sig själv innan han svarar på sin egen fråga. “Nio dagar. Du klarade dig ändå fyra dagar, imponerande” Andreas ser skrämd ut när Cormac vänder sig till honom. “Står det inte i hennes fil att hon ska hållas under uppsikt för sådant här?” Frågar han medan Andreas ser chockad ut. “Jag är ganska säker på att det står det, eftersom det var jag som skrev den” Hans röst har ökat i styrka ju mer han har pratat. Jag sitter stilla och tittar ner i golvet, jag visste att detta skulle hända, men tomrummet måste fyllas på något sätt. “Jag skickar in ett team för att ta bort allt från hennes rum, dem är utanför” säger Cormac och Andreas skakar på huvudet. “Du.. Du visste att detta skulle hända?” frågar han och Cormac skrattar smått. “Visste är inte ett så passande ord i situationen” svarar han. “Anade skulle passa bättre” Han sätter sig ner i sin stol igen. “Har ni hört någonting av era bröder?” frågar han och jag drar ner mina ärmar igen. “Inte på två, tre år kanske” svarar Melvin och korsar armarna. “Vad var deras planer då?” frågar Cormac och Melvin rycker på axlarna. “Jag tror de skulle till Rubis, har det hänt någonting eller?” frågar han och rynkar pannan. Cormac skakar på huvudet. “Nej ingenting har hänt, det är det som oroar mig” svarar han och tittar bort, upp i luften som om han minns någonting. “Det senaste jag hörde av dem var att de skulle ta sig till Rubis, men det verkar som om deras planer ändrade sig” Hans blick kommer tillbaka till oss. “De blev aldrig registrerade vid gränsen till Rubis, så de måste ha åkt någon annanstans, eller blivit stoppade på vägen” “Det låter inte som dem och ändra sina planer” säger jag och försöker se oberoende av de senaste minuternas händelser. “Jag tror att de är i Rubis” Cormac tittar på mig. “Du tror att de tog sig olagligt in i Rubis?” frågar han och sluter händerna om sin käpp. Jag nickar. “Det låter som dem” svarar jag och skruvar på mig. “Vet ni om någon olaglig passage in i Rubis?” frågar Cormac och reser sig upp, tar på sig sin rock och hatt. Det är tydligen dax att gå nu. Både jag och Melvin skakar på huvudet. Cormac ser ledset på oss innan han nickar till oss båda. “Vi kommer söka igenom ditt rum på Michael, det underlättar för oss om du säger var vi ska leta Carla” säger han till mig och jag suckar. “I den tredje byrålådan” svarar jag tyst och Cormac nickar till oss båda igen och går sedan ut ur rummet. “Ses till nästa jul” säger han innan han är borta. *Gåvan: En gåva att kunna läsa av andra genom att endast titta på dem. ~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~ Så, tankar/funderingar/åsikter/kritik? Och en fråga: Vem är er favoritkaraktär hittills och varför? 29 jun, 2020 09:45 |
Pixelow
Elev |
Sååå några månader har passerat, jag hade tråkigt på en lektion och var i ett mood att läsa, har läst alla kapitel nu och det jag sa efter nr 3 om att det är förvirrande börjar lossna. Karaktärerna blir tydligare, storyn också. Jag gillar Carla, hon verkar cool, Melvin verkar också vara en bra karaktär.
Jag gillar storyn, får lite Sherlock-vibes kombinerat med något jag inte kan sätta fingret på just nu. Jag ska inte avsluta med att jag lovar att läsa tidigare nästa kapitel för jag kan ärligt talat inte lova något, bara vet om att jag är ett fan av storyn och vill gärna läsa mer! 9 okt, 2020 12:27 |
Du får inte svara på den här tråden.