Tårar från himlen

Mintygirl89  Är detta tråden? ♥

Leoney, om du ser detta, så lovar jag att ditt första inlägg ska få en tumme i morgon! Det har varit lite rörigt i skallen, så jag glömde bort att tumma ditt inlägg! Förlåt!




themarauder, ja, det är rätt tråd! Du får också en tumme i morgon!

Det gör inget att tummen får vänta Mintygirl89 - jag fick ett helt underbart kapitel istället!

Håller med alla andra, ett supermysigt första kapitel! Du presenterar alla karaktärer på ett härligt sätt, det bli inte hackigt eller "precis såhär är karaktären", utan du öppnar dörrarna för att tolka dem på ett eget sätt. Wow!

En liten grej bara, om jag får peta lite:

där en tolvårig pojke vid namn Quirinus Quirrell, sov.

Jag vill lägga till ett kommatecken, för att ge lite mer flyt så att man sätter hans namn som en förklaring:

där en tolvårig pojke, vid namn Quirinus Quirrel, sov.

Men super i övrigt, och den andra om Quirrel får vänta lite så jag kan följa denna...

Hej allihopa! Hoppas ni har det bra denna dag, då ni är lediga! Ja, det är ju första maj idag. Först vill jag börja med att tacka för era fina kommentarer!

Sen vill jag be er om en tjänst. Som en del av er märkte, försvann tråden på ett mystiskt vis, och det var så klart en bugg som spökade. Tack vare mitchan, themarauder och Erfa, kom den lyckligtvis tillbaka!

Jag skulle bli glad om vi alla hjälps åt att anmäla, om något liknande händer. Alltså, om tråden inte syns, tveka inte! Skicka en uggla till någon i staff. De gör allt som står i sin makt för att hjälpa till. Så ser ni något skumt, skicka efter hjälp. Det är bara bra!



Avis Fortunae (båda inläggen)


catradora


Pixelow




themarauder


Leoney


rönnbär, Kintsugi, Tillan Sato 



_______________________________________________________________


Kapitel 2


Efter samtalet med Mia, kände Quirinus sig bättre till mods. När de steg in i huset, blev han ännu gladare när han fick syn på Nicole Quirrell, där hon stod i köket och lät tre tekoppar sväva mot bordet. När hon tittade upp, lyste hennes ljusgröna ögon av glädje.
”Här kommer ni i god tid! Teet är precis klart och sen kan vi åka!”
"Det kommer att bli jättekul, farmor”, sa Quirinus och gav Nicole en kram. Därefter slog de sig ner vid köksbordet och pratade om det mesta, men både Quirinus och Mia valde att inte berätta om pojken som bodde i närheten, för då skulle Nicole bara ha blivit orolig.
Så fort de var klara sa Nicole:
”Ja, då ska jag bara hjälpa till med disken. Har du med dig allt, Quirinus?”
”Jag ska bara hämta min bok”, svarade Quirinus och skyndade ut till bakgården.
Mia följde med honom och sa:
”Du vet nu hur du ska göra, om den där pojken kommer?”
”Jag behandlar honom som luft”, sa Quirinus. ”Annars kan jag hålla mig i närheten av farmor”, tillade han.
Hans mamma log.
”Det låter bra”, sa hon.
”Jag ska även försöka vara snäll mot honom”, sa Quirinus. ”Då kommer han att tappa hakan!” tillade han och skrattade.
”Ja, han blir nog väldigt förvånad”, sa Mia med ett okynnigt leende medan de gick till framsidan av huset.
Solen värmde skönt och fåglarna kvittrade.
”Då kan vi åka”, sa Nicole medan hon låste upp sin gröna bil. ”Jag tänkte att vi kunde plocka lite jordgubbar i trädgården, och har vi tur, hittar vi kanske några vilda blommor som du kan plocka och pressa.”
Quirinus kände hur hjärtat tog ett skutt av lycka, för han gillade blommor. Han gav sin mamma en kram.
”Då hämtar Nathan dig klockan åtta ikväll”, sa Mia. ”Ha det så kul!”
”Det ska jag, mamma”, lovade Quirinus innan han satte sig i bilen. Han vinkade till sin mamma, som blev allt mindre medan de åkte väg, tills hon såg ut som en prick vid vägkanten.


Mia såg hur bilen försvann runt ett hörn, innan hon gick in i huset för att leta upp sina trädgårdshandskar.
”Det ska bli så skönt att plantera om blommorna”, sa hon glatt för sig själv. Hon drog fram några blomfrön och gick till en rabatt som låg vid husknuten. Medan hon grävde i jorden, kände hon sig dock lite sorgsen. I september var det dags för Quirinus att åka tillbaka till Hogwarts för sitt andra år och hon visste att saknaden skulle bli stor. Trots att det var flera år sen, kunde hon fortfarande inte glömma hur förvånad hon hade blivit när Nathan hade avslöjat att han var trollkarl, och då var Quirinus bara tre år och hade just gjort sin första trollkonst.


Hon höll på att laga lite mat, medan hennes treårige son satt och lekte med några klossar i ett hörn av köket.
”Titta, mamma!” ropade Quirinus och lät stolt.
”Jag ser”, sa Mia vänligt. ”Du har byggt ett jättefint torn. Men nu måste jag göra maten klar.”
Quirinus fortsatte plocka med en av klossarna, så hon kastade en blick på köttfärssåsen som fräste i stekpannan. Dofterna fyllde köket och hon kände hur magen kurrade. Hon var så koncentrerad på det hon gjorde, att hon inte märkte att Quirinus blev trött på att sitta stilla och ställde sig upp för att gå till hallen. Just när hon var klar och lade upp spaghettin och köttfärssåsen i en skål, hörde hon hur något krossades och ett skrik hördes. Mia släppte det hon hade för händer och rusade iväg för att se vad som hade hänt.
När hon kom till hallen, såg hon att en vas hade ramlat ner och Quirinus stod och snyftade. Röda skärvor låg utspridda på golvet och blommor flöt omkring i vattnet. Men Mia brydde sig inte om det, utan utbrast:
”Quirinus! Är du oskadd?” Hon lyckades komma fram till sin son, som grät ännu mer. ”Hur gick det?” frågade hon.
”Det var inte meningen!” Quirinus såg rädd ut. ”Jag råkade stöta till bordet och då föll den ner!”
”Det är ingen fara”, tröstade Mia. ”Huvudsaken var att du inte gjorde dig illa.”
Plötsligt hände något märkligt. Alla glasbitar samlades ihop, liksom vattnet och blommorna, och i nästa sekund var vasen lika hel och fin som tidigare. Mia trodde inte sina ögon och hennes son såg lika förvånad ut.
”Hur gick det här till?” frågade Mia mer till sig själv.
”Jag… jag tror jag gjorde något”, viskade Quirinus. ”Men jag vet inte vad som hände!” Han lät skrämd. ”Jag rörde den ju inte! Vad gjorde jag?!”
”Du gjorde din första trollkonst!” utbrast någon imponerat. Nathan hade kommit ner för trapporna. Mia kände hur en våg av chock sköljde över henne.
”Trollkonst?” upprepade hon, samtidigt som sonen stirrade på den nu hela vasen.
”Ja, han kan trolla!” förklarade hennes man ivrigt och drog fram en gråaktig pinne, som såg lite böjd ut i spetsen, ur en ficka i skjortan. ”Jag är också trollkarl och här är min trollstav”, fortsatte han. ”Hela min familj består av häxor och trollkarlar!” Mia blev ännu mer förvånad.
”Är det sant?” frågade hon. ”Menar… menar du att du och Quirinus är… trollkarlar?”
Quirinus såg lika förvånad ut.
”Ja, det är sant.” Nathan log. ”Har du aldrig tänkt på att det går fort för mig att städa? Eller att jag inte alltid vet hur jag ska laga mat på ditt sätt? Du är mugglare, då du inte har magiska krafter.”
Mia kom plötsligt ihåg att hennes svärföräldrar hade haft på sig märkliga kläder, men hon hade inte tänkt så mycket på det. Nu slog det henne att hennes man alltid sagt några ord som Renskrubba och Evanesco när han hade stängt dörren till deras sovrum.
”Du trollade alltså när du hjälpte mig att städa”, sa hon. ”Men du har aldrig sagt något förrän nu”, tillade hon.
”Nej, för jag visste inte hur du skulle reagera.” Nathan log generat. ”Så min mamma sa att jag skulle vänta tills rätt tillfälle gavs.” Han viftade på trollstaven och sa: ”Avis!”
Några fåglar syntes från spetsen och flög omkring dem.
”Har… har du alltid haft den där trollstaven?” frågade Quirinus försiktigt.
”Jag köpte trollstaven när jag var elva år”, förklarade Nathan. ”Det finns en skola som heter Hogwarts, och där får alla unga häxor och trollkarlar lära sig grunderna.”
”Det låter otroligt”, sa Mia och betraktade fåglarna som kvittrade ovanför dem. ”Är det bara häxor och trollkarlar som kommer in på skolan?”
”Det finns mugglarfödda elever på skolan, det vill säga att deras föräldrar är mugglare, och det finns de som har en förälder som är mugglare och en som är antingen häxa eller trollkarl”, svarade hennes man. ”Det är så för oss, så Quirinus är halvblodstrollkarl.”
Ingen av dem sa något på några sekunder. Quirinus såg ut som om han hade hämtat sig från chocken och viskade:
”Så då blev vasen hel, bara för att jag ville det?”
”Det ser så ut.” Mia log, för hon började tycka att det lät spännande.
En spänd tystnad sänkte sig.
”Om jag är en trollkarl”, sa Quirinus efter ett par ögonblick, ”så kan jag alltså göra allt med magi!” Han såg genast glad ut. ”När får jag börja på den där skolan?!” frågade han.
”Det blir inte förrän du är elva år”, svarade Nathan och lyfte upp honom. ”Men du kommer att få det så roligt!”
Mia insåg att hennes liv aldrig skulle bli sig likt, men hon visste att hon skulle få uppleva en hel del roliga saker.


Minnet fick Mia att le stort när hon hade sett alla trollkonster som både hennes man och svärföräldrar hade utfört för att hjälpa henne. Hon återgick till arbetet och lade i lite frön i jorden, medan hon njöt av solens värme. Plötsligt kände hon hur hjärtat fladdrade till och det blev nästan svårt att andas. ”Åh Gud!” flämtade hon, medan yrseln tog över. ”Vad… vad händer?!” Innan hon visste ordet av, kände hon hur en arm lades om hennes midja. När hon tittade upp, blev hon förvånad. ”Nathan?!” sa hon. ”Hur… hur…” Hon avbröt sig när hjärtat slog snabbare.
”Jag slutade tidigare”, svarade hennes man med darrande röst, ”och det var tur! Vi måste ta oss till sjukhuset för mugglare, för jag tror inte Sankt Mungos kan hjälpa dig!”
Nathan hjälpte henne upp, och Mia var tacksam över att hon hade hjälpt honom och svärmodern lära sig köra bil på mugglarsätt.
________________________________________________________________________________________


Oj! Nu hände något! Vi får se hur det går.

Vill tackaAvis Fortunaeför hennes fina tips! ♥ ♥

Mintygirl89  ♥

Mycket välskrivet och stämningsfullt kapitel, som alltid!

Jo, nog tror jag det kändes försmädligt för den elake pojken att förlora mot en två år yngre elev ... och undrar hur han kommer att reagera, om Quirinus följer Mias råd och är snäll mot honom. Jag gillar verkligen det där förslaget ♥

Det är fint att det är med lite detaljer överallt, som att man får veta att farmodern har en grön bil, till exempel. Och Quirinus intresse för blommor får mitt hjärta att smälta.

Tycker det är intressant att Nathan avslöjar en ganska lång bit in i äktenskapet att han är trollkarl. Han väntade på det rätta tillfället, men man kan inte komma ifrån att det var en risk han tog. Som tur är tar Mia det väldigt bra att han hållit det hemligt.

TIPS:

Nu slog det henne att hennes man alltid sagt några ord som renskrubba och Evanesco när han hade stängt dörren till deras sovrum.

Kanske snyggt om även Renskrubba får stor bokstav, då båda är formler?

Nu får vi se hur det går. Sankt Mungos kan alltså inte hjälpa Mia, och hon måste till ett mugglarsjukhus. Ibland är det lite sorgset med de vattentäta skotten mellan världarna. Men kärleken klarar de flesta hinder. Ser fram emot nästa kapitel!

EDIT: Nu har jag läst för dottern också, medan vi satt hos frisören. Hon tyckte att det var 'epic' när Mia fick veta att mannen och sonen var trollkarlar, och att kapitlet var 'very nice'.

Superbra kapitel!

Nu har jag äntligen läst och OMG, vad var det som hände i slutet? Jag vill vetaa nuuuuu



Jag gillar ju Mia jättemycket! Det får inte vara något allvarligt.

Älskade kapitlet, precis som förra, det flöt på i ett nice tempo.
Tack för gratulationen i fredags!

Längtar till nästa♥

du har fått en ny läsare!

skickligt skrivet! du målar upp allt så fint, samtidigt som du låter oss läsare skapa en egen bild

Jag har så många gånger tänkt att jag ska läsa din berättelse om Quirrel. Och nu när du startat upp en ny tänker jag följa den! Från start. För det gillar jag. Och kanske blir jag så manisk att jag även läser den andra. Ser fram emot att läsa mer! Och ge lite bättre kommentar än denna - men så vet du att jag läser. Och bevakar förstås!