Kolsvart mörker

Hej igen♥ Nu är jag tillbaka Jag tycker att det är så roligt att se att ni alla har teorier om Elijah och Tilde Verkligen kul! Men jag är så rädd att göra er besvikna, men jag har alltid varit så som person så antar att jag får bita i det sura äpplet! Så här är nästa kapitel!

Kapitel tre:

(Elijah)

Ögonen kan knappt se texten i boken längre. Det måste ha gått någon timma eller tre. Mörkret lägger sig över staden och regn börjar smattra mot fönstret. Jag hoppas att Tilde hunnit hem och att jackan är till bra skydd. Men hur ska jag göra på måndag? Ska jag fråga Tilde om jag kan ha jackan, men det skulle vara oförskämt! Jag suckar djupt. Tänker tioåringar verkligen så här mycket? Det får jag fundera på imorgon. Jag hoppar ner från fönsterbrädan och byter om till pyjamas. Sängen är kall och känns mer obekväm än innan. Jag vrider och vänder på mig. Men det är något obekvämt i luften. Men till slut somnar jag.

(Pappan Tors perspektiv)

Jag lutar mig tillbaka i köksstolen. Min kopp med te är sval för länge sen, jag lägger undan tidningen som är några år gamla, det var en hemsk dag den dagen. Jag kollar på klockan. De borde vara här snart, men jag förstår fortfarande inte vad de vill ha av mig? Jag vänder mitt huvud mot dörröppningen i köket och ser en man klädd i frack.
“Är du redo att åka? När vi kommer tillbaks beror på hur lång tid du tar dig, så nu går vi.” Mannen visar att vi ska gå. Jag tar på mig jacka och skor. Mannen nickar och håller ut sin hand. Jag kollar konstigt på honom men tar hans hand. Plötsligt blir allt suddigt och allt går så snabbt, ena sekunden var jag hemma i hallen och nu står jag vid något som jag tror är trolldomsministeriet. Mannen släpper min hand.
“Följ bara efter mig.” Mannen börjar gå raskt genom korridorer och svänger höger och vänster. Men snart är vi utanför en stor svart dörr.
“Här inne sitter trolldomsministern, Hermione Granger. Men kalla henne Mrs. Granger.” mannen nickar åt mig att gå in. Jag öppnar dörren sakta. Någon meter framför mig finns det ett skrivbord. Bakom skrivbordet sitter en kvinna med lockigt brunt hår klädd i normala kläder?
“Hermione Granger, antar jag?” Jag får en nick som svar från Granger. Hon visar lätt med en handrörelse att jag kan sätta mig ner i stolen mitt emot henne.
“Du måste vara Elijah Rosenkvists far, Tor Rosenkvist?” Granger ler vänligt. Jag nickar.

(Elijah's perspektiv)

Jag hör hur ytterdörren öppnas ochs stängs. Solljus skiner in genom fönstret. Jag andas tungt, under natten hade jag vaknat och kunde inte röra mig. Jag hade kunnat höra hur ytterdörren då hade öppnats och stängts två gånger med någon minuts mellanrum. Jag hade sett saker jag aldrig kunnat föreställa mig. En kvinna med ett så brett leende att det inte var fysiskt möjligt. Och hur hon sen…. Usch, nej! Jag kastar benen över sängkanten. Pappa måste ha jobbat sent. Jag skyndar mig ner och in i hallen. Jag får en chock när jag ser att ingen står i hallen.
“Hallå?” ropar jag, fast pappa skulle inte höra mig om jag ropa. Jag springer in i köket där en sval kopp te och en gammal tidning ligger. Jag går fram till bordet och kollar på tidningen. En bild på ett gammalt par syns och med en stor rubrik: Ett gammalt par dör i bilolycka!
Jag struntar i att fortsätta läsa, tidningen kom ut för sexton år sen. Då fanns inte ens jag.
Jag springer runt i huset men jag kan inte hitta pappa någonstans. Kanske gick han till jobbet istället?
Jag suckar, det kan ju hända. Men tänk om jag kan gå och träffa Tilde då! Vilken lysande bra ide! Jag byter om och skyndar på att ta på mig skor när jag precis ska ta på mig min jacka.. Just det. Jag antar att jag får gå utan, men det regnar ju ute! Men Tilde är min vän.

Jag ser parken och springer fram.
“Vart var det vi satt nu igen?” viskar jag för mig själv när jag ser något orange ligga i det daggiga gräset längre borta. Är det min jacka? Ja det är det! Men så ligger något bredvid den. Jag går fram och ser att det är Tilde.
“Tilde… Tilde… Vad gör du här?” frågar jag och petar på Tildes kalla kind. Tilde öppnar ögonen och blänger på mig men de ändras från kalla till glada och varma.
“Elijah… Elijah… Jag ligger här sen igår då du gick. Jag vaktade din jacka från de hemlösa hundarna!” säger Tilde. Hennes röst lika märklig som förut. Jag tittar ledsamt på henne.
“Pappa säger att jag måste ha min jacka. Men jag vill inte ta den från dig!” säger jag ledset. Tilde skakar på huvudet.
“Jag är okej. Du kan ha den.” säger Tilde lugnt. Jag ler tacksamt. Jag tar upp min blöta jacka och tar på mig den.
“Elijah, är du elva?” frågar Tilde och jag skakar på mitt huvud. Jag visar med mina fingrar och håller upp alla tio. Tilde skrattar.
“Så du har inte fått brevet än?” frågar Tilde och jag skakar på mitt huvud. Brev? vilket brev. Tilde ler svagt.
“Vill du att jag ska berätta?” frågar hon. Jag nickar entusiastiskt. Tilde nickar och pekar sen plötsligt på ett träd längre bort.
“Vi sätter oss där.” säger hon stelt och vi går dit. Jag lutar mig mot trädet och tittar upp på de kala grenarna utan löv. Snart skulle det bli december och jag skulle fylla elva.
“Elijah, har oförklarliga saker hänt dig innan du träffade mig?” frågar Tilde och jag tänker efter. Fönstret som var öppet, ytterdörren som plötsligt öppnats och stängts. Är det konstigt? Jag nickar långsamt.
“Okej. Men det jag ska berätta om är en underbar magisk värld och en skola som heter Hogwarts…”

(Slut, för detta kapitlet)

Så, hoppas ni gillar det Innan när jag planerade denna story hade jag tänkt att Tilde inte skulle finnas, men hon är så magisk. Och det är som att hon gör mig själv förvirrad. Hon kom bara upp i mitt huvud precis som när hon bara dök upp framför Elijah!
Men det var detta för detta kapitel

//JJC

Jättebra! Det värkar som att pappan känner till Hogwarts eller iallafall den magiska världen men inte själv är trollkarl, och tidningen med paret som dog i en olycka har de något med Tilde att göra!
Du behöver nog inte vara rädd för att göra oss besvikna, inte mig iallafall! Jag tycker det är superbra och spännande.
Men om du känner press eller sp när jag spekulerar i hur det skulle kunna hänga ihop så säg bara till för du slutar jag!

Näääämen här kom Harry Potter.

Bra kapitel! ♥ Pappa Tor verkar veta vad Ministeriet osv är, så han borde veta om trollkarlsvärlden. Tilde verkar också veta om den.

Haha orkar inte skriva något mer än att den var bra xD

Nymphie Sluta inte ha teorier, det är kul att se hur ni tänker och tar upp detaljer! Jag blir inte stressad av det, jag är bara rädd att ni inte ska gilla storyn!

Pride Potter Tack Jag visste inte om jag skulle skriva trolldomsministeriet eller Ministeriet. Jag började liksom läsa första boken av Harry potter när jag var sju… Och jag vill inte läsa om alla böcker, jag är tyvärr för lat...XD

Kapitel fyra:

“Hela den magiska världen låter underbar. Hogwarts låter också som en underbar skola!” säger jag och kollar på Tilde. Hon nickar och ler varmt.
“Men vad är det med alla de här spökena? T.ex. nästan huvudlöse Nick, varför blir de spöken?” frågar jag Tilde. Tilde suckar djupt.
“Om jag visste varför vi blir spöken… Hmm, nej. Jag vet inte.” säger Tilde och jag kollar på henne. Hon ser tröttare ut än förut.
“Vill du följa med mig hem? Du kan få vila i min säng.” säger jag och Tilde nickar obesvärat. Vi ställer oss upp och börjar gå hemåt.

Jag öppnar ytterdörren och Tilde går in. Jag skyndar mig in och stänger dörren. Jag kan höra hur fläkten i köket är på, pappa måste äntligen vara hemma! Jag tar mig mina skor och hänger upp jackan.
“Kom så visar jag dig mitt rum!” säger jag och Tilde nickar bara tyst. Hon går upp för trappan före mig. Jag kollar närmare på henne, ser hon mer genomskinlig ut? Man kan fortfarande se henne, men hon verkar lite, bara lite mer genomskinlig.. Tilde lägger sig ner i min säng och blundar. När jag ser henne så här är känns det konstigt, som att det är en dröm. Hon känns lite drömaktig, som att hon inte är människa? Jag ryggar till av tanken, nej! Tilde finns. Hon ligger ju där i min säng. Men hur kan jag vara säker? Jag biter mig i läppen, borde jag be pappa att komma upp och se om hon finns på riktigt? Jag skakar på huvudet, finns det gör hon. Men är hon människa? Tildes andetag blir mer lugna och jag antar att hon somnat. Jag går fram till henne, kan jag verkligen se lite av mitt täckes färg genom henne? Jag petar henne på kinden, hon känns lite som en människa. Fast kallare. Tilde öppnar sitt ena öga. Jag ryggar till. Jag vill inte erkänna men jag känner mig lite rädd runt Tilde.
“Elijah, är det något? Är du också trött?” frågar Tilde kallt. Jag nickar och låtsas gäspa.
“Men jag kan ta soffan där nere!” säger jag fort. Tilde skakar på huvudet. Hon tar ett hårt grepp om min arm och drar ner mig i sängen. Jag kan känna Tildes kalla andetag mot min nacke. Hon håller runt min midja i ett låst grepp. Mitt hjärta börjar slå fortare, nu är jag faktiskt rädd. Jag hör hur Tildes andetag blir lugnare och djupare. Jag gråter tyst. Timmar går och äntligen vaknar Tilde. Hon sätter sig upp och kollar ner på mig.
“Tack för att jag fick vila här. Men jag borde börja gå.” säger hon och försvinner ut ur min dörr. Jag andas ut. Det har redan blivit mörkt. Jag går ner för trappan till köket och ser pappa sitta vid bordet.
“Hej Pappa, vart har du varit?” Jag möter pappas blick. Han suckar djupt. Han tittar ner i bordet och sen upp på mig igen.
“Jag borde väl berätta… Jag har varit på något som heter Trolldomsministeriet, eller bara Ministeriet.” Pappa ser ut att tänka på vad han ska “säga” sen.
“[i]Ministeriet? Jag har hört om det!” Jag stelnar till, borde jag ha berättar det? Pappa höjer ögonbrynen.
“Verkligen? Av vem?” Pappa tittar frågande på mig. Jag tittar bort, men jag vet tydligt vilken handrörelse jag gör.
“Tilde”

(end of chapter)

Hoppas att ni gillade detta kapitel och att ni inte tycker att det var för kort♥ Hör gärna förslag och teorier från er♥♥

//JJC

Jättebra kapitel och kul med nytt Än en gång spännande. Vet inte vad jag tycker om Tilde, hon är liksom nice men fortfarande lite läskig typ. Fast jag tror hon är bra

Ett litet fel (se det röda ordet) :

se om hon finns på redigt

Tror det ska vara så här (se det gröna ordet) :

se om hon finns på riktigt

Annars superbra, ser framemot mer!

Bra och spännande! Det liknar liksom inget annat jag läst och det är en väldigt bra grej, det är unikt.

det är något obekvämt i luften - vilken helt underbar formulering!

Undrar hur Tilde hänger ihop med Hogwarts. Ser fram emot mer

Pride Potter Tack för att du påpekade det Jag tror att redigt kan vara ett litet småländskt ord. Men vet inte riktigt, Men tack för att du sa det Hoppas inte du störde dig på det för mycket bara

Avis Fortunae Kul att du ser fram emot mer

Men innan ni börjar läsa vill jag bara säga att det är december därför att om jag skulle behöva skriva ända fram till Elijahs födelsedag skulle det bli ganska långtråkigt Men här är kapitel fem!


Kapitel fem:

Tänk att imorgon fyller jag elva. Jag kollar mot sängen där Tilde ligger och vilar. Hon har verkat mer klängig än förut. Hon har inte kunnat sluta prata om den magiska världen och om Hogwarts. Tildes bröstkorg flyttas upp och ner och ett raspigt ljud som ska likna Tildes andetag fyller rummet. Men det gör inget. Pappa kan inte höra. Dessutom är han och jobbar på Ministeriet som assisten åt trolldomsministern. Jag tar fram en penna och öppnar min skrivbok. Jag öppnar en tom sida och skriver ner.
Tildes andetag låter raspiga och hörs mer när hon sover och andas djupare.
Jag suckar trött. Jag har försökt komma på vad det är med Tilde. Jag har till och med frågat om hennes efternamn och vart hon bor men hon vägrar svara och brukar gå. Men vart hon går vet jag inte, jag försökte följa efter en gång men när dit jag kommit var bara till en gräsmatta. Så jag har inte så mycket fakta om henne förutom detta;
Tilde ser ut att vara femton.
Andra verkar inte se Tilde.
Tilde har antagligen en koppling till den magiska världen
Jag tar fram mina kritor och målar snabbt en skiss av Tilde. Högst upp skriver jag TILDE med stora bokstäver. Jag kollar mot sängen och ser att Tilde tittar på mig. Jag hostar till. Hur länge har hon tittat på mig?
“Elijah, om du får ett brev från Hogwarts… Skulle jag kunna följa med dig då?” frågar Tilde. Varför skulle hon inte få det? Jag ser inte problemet.
“Ja såklart.” säger jag enkelt och går och sätter mig vid Tildes huvud. Hon lägger det i mitt knä.
“Tack Elijah.” säger hon och ställer sig upp och så går hon ut ur mitt rum men stannar i dörröppningen.
“Jag kommer förbi imorgon om det är okej. Det är trots allt den 23 december imorgon och jag vill fira jul med min familj.” Säger Tilde och jag nickar. Tilde försvinner och jag går ner till köket för att fixa mig en macka medan pappa jobbar. Jag brer på med jordnötssmör och sätter mig i vardagsrummet. Det är redan mörkt ute och klockan är bara tre. Jag sätter på tv:n på nyheterna och tuggar i mig mackan. Mitt huvud känns tyngre och jag lägger mig ner i soffan för att vila.
“Jag ska bara blunda i några minuter…” viskar jag och gäspar stort.

Jag vaknar och ser att rummet är nästan becksvart. Förutom tv:n som fortfarande är på. Ett konstigt ljud, som att något skrapar mot fönsterrutan hörs tyst. Jag springer fram och tänder lampan vid fönstret och ser en grå uggla utanför. Jag öppnar fönstret och låter den hoppa in. Jag stänger fönstret och kollar på ugglan. Den har ett brev med sig.
“Är det till mig?” frågar jag och ugglan hoar nöjt. Jag tar brevet och öppnar det.

Till Elijah Rosenkvist, Från Hogwarts

Jag behöver bara läsa den första raden innan jag förstår. Jag har fått en chans att gå på Hogwarts. Jag skriker till av glädje. Ugglan hoar skrämt. Jag tystnar.
“Förlåt. Det är bara det att jag är så glad förstår du! Jag kommer få gå på Hogwarts!” säger jag och ugglan blinkar lugnt. Jag harklar mig och kollar ut. Det snöar häftigt.
“Kan jag ge dig något?” frågar jag och ugglan pickar på fönstret. Den måste väl åka. Jag öppnar fönstret och ugglan flyger iväg. Jag måste berätta för pappa när han kommer hem. Just då öppnar någon ytterdörren och jag springer ut i hallen. I hallen står pappa med snö på hans axlar. Han ler mot mig och jag visar upp brevet. Pappa tappar hakan och tar av sig fort alla ytterkläder.
“Får jag läsa?” Pappa ler varmt. Jag nickar och ger honom brevet.

(end of chapter)

Så! Hoppas att ni gillade det! Jag försöker att uppdatera så ofta jag kan men jag sover inte så bra just nu Men där hade ni iaf kapitel 5 av kolsvart mörker, som kanske inte är en passande titel just nu i historien. Men ni får väl se

//JJC

Har inte hunnit läsa kapitel 4 och sen dyker kapitel 5 upp, får skynda mig att läsa!

Bra som alltid, det är en speciell stämning i texten, lite mystisk men mysig på något sätt. Undrar vilka Tildes familj är - och om hon följer med till Hogwarts!

OMG TILDES HUS HAR EN FILADELFIUS-FÖTROLLNING ÖVER SIG DET ÄR DÄRFÖR EILJAH INTE KAN SE DET (tror jag)

Undrar vilka Tildes familj är. Gillar henne lite nu, hon verkar nice ändå Och Elijah är skitsöt som pratar med ugglan och bara "du kan fatta vad jag säger jag har bestämt det nu" haha xD Tror dock den fattade, med ändå.

Längtar efter mer!