The Secret

Tack ❤️❤️❤️

Ny läsare här!!

*Dansar en galen dans*

Jättebra! Jag ser framemot nästa kapitel. Lite mer Draco vill jag allt ha också, han också. Han sitter bredvid mig och är arg. Älskar Allys personlighet! Fortsätt!

❤️❤️❤️ Elzyii, det andra kapitlet, dock inget Draco



Kapitel 2

Han bara stirrade. Det var konstigt att han kunde skära den stora köttbiten på hanns tallrik utan att titta på den. Flera gånger försökte jag ta upp ett samtal, men det slutade med att bara mamma, pappa och Henry pratade.

Farbror Olary kunde ju inte säga till mamma och pappa, för han hade ju rotat i våra skåp för att få tag på den där kistan. Men även om, hur kan en bok i en kista vara så viktig så att han blir sur? Står det något i boken? Fanns det något med i kustan som jag inte la märke till?

Resten av middagen gick så stelt som det kunde. När farbror Olary blev klar skyndade sig pappa med sin andra portion. De skulle någonstans. Denna plats var bara pappas arbetsrum, men de hade saker att prata om.

”Skulle ni vilja göra något speciellt innan skolan börjar?” frågade mamma. Både jag och Henry ryckte på axlarna och skakade på huvudet.
”Får jag en ny stav?” frågade Henry.
”Varför behöver du en ny stav?” frågade jag.
”Jag vill han en annan kärna, inte engörningahår!” svarade han.
”Staven väjer dig, du väljer inte den.” sa mamma påminnande. ”Förresten, när har ni tänkt köpa de nya uniformerna?”
”Vet inte, men Emmy skulle behöva tjus, kan hon åka genom vår brasa?” frågade jag och mamma nickade och log.

Emmy var mugglare och det gjorde att hon och hennes familj inte hade tillgång till alla magiska saker som vi har i vår familj, men som tur så gav sig inte Malfoy på henne som han brukar göra med Hermione.

Runt tio tiden satt alla runt brasan. Mamma hade bryggt kaffe och te och värmt några frysta bullar.

”Ahh, jag är trött, jag ska nig lägga mig. Godnatt allihopa.” sa jag medans jag fake-gäspade. Jag borstade tänderna, bytte om och borstade håret innan. Jag tog upp dagboken från mitt gömställe. Jag tog upp min stav och skulle precis använda mig av Lumos innan jag insåg att jag inte fick. Jag suckade och försökte tyda den nästan försvunna texten från det som visat sig vara en dagbok.

Plötsligt öppnades dörren med ett ryck. Jag blev livrädd, särskilt nät jag såg farbror Olary stå i dörröppningen.
”Vad läser du för något?” sa hanns djupa och kusliga röst.
”Jag läser mugglarböcker.” sa jag och gömde boken under täcket. Han gick fram till sängen och grep tag om mina armar. Jag kände smärtan, han höll så hårt. Han drog upp boken och jag gjorde något oväntat. Jag hoppade upp från sängen och hoppade på honom.
”Vad i helsicke håller du på med?!” skrek han.
Jag fick tag i boken, men i just den sekunden så slängde han ner mig på det kalla, hårda trägolvet. Jag skrek till och båda backade från varandra.
”Vad händer!” hörde jag mamma skrika och jag kunde höra hennes och pappas steg i trappen.
”Ugglan, d-den gick till attack!” sa farbror Olery till mamma och pappa medans han pekade på Barny.
”Barny gjorde ingenting! Han ljuger!”
”Allison! Kalla inte din farbror för lögnare!” röt mamma. Det var ett tecken på att hon var arg, hon kallade mig för Allison och inte Ally. Jag suckade och de steg ut ur rummet, men jag började le över tanken att jag hade boken, men just nu så orkade jag inte titta i den boken. Jag suckade den och gömde den bland mina kläder.
Jag skyndade mig att skriva ett brev till Emmy.

”Kan vi ses hos dig imorgon? Jag har så mycket att prata om.”

Några få minuter efter så fick jag svar.
”Visst, kom till mig runt tolv tiden, har saknat dig.”

Nästa morgon vaknade jag runt tio tiden. Jag gick in på badrummet för att tvätta ansiktet och sprang sedan ner till köket. Jag var rädd över att möta farbror Olary igen. Pappa och farbror Olary hade redan åkt, så min rädsla försvann.
”Godmorgon Ally, omelett eller toast?” frågade mamma.
”Omelett, tack.” hon nickade och verkade på bra humör. Så jag passade på att säga.
”Du, mamma, är det okej om jag går till Emmy idag?”
”Visst kan du det, glöm bara inte att vara försiktig, dödsätarna kan vara här.” skojade hon, men jag visste att hon menade det.

Vid 11.30 så började jag gå hemifrån, med boken och kom fram till Emmys hur vid 11.44 tiden. Jag hade knappt kommit in genom deras staket när Emmy sprang ut och kramade mig.
”Jag har saknat dig! Hur har din sommar varit?” frågade hon.
”Haha, ska vi inte ta det när vi kommer in?” hon suckade och jag gick efter henne in.
”Goddag Ally, haft ett bra lov?” sa mrs Ester, Emmys mamma.
”Mm, ni då, hur var det på Mallorca?”
”Underbart!”

Vi sprang upp på Emmys rum och satte oss på den mjuka sängen.
”Du har blivit solbränd, var det skönt?” frågade jag.
”Det bästa var nog att sitta och läsa böcker medans man sola och drack något kallt.” svarade hon. ”Hur har du haft det?”
”Okej, men igår hände den sjukaste grejen någonsin!” Jag började berätta om händelsen med farbror Olery, men jag glömde helt bort att visa henne boken.
”Han låter skum den där gubben, men har du inte sagt till dina föräldrar vad som egentligen hände?”
”Nej, han skyllde allt på Barny.”
”Åhh, vilken gubbe.” sa Emmy surt. Emmy brukar vanligtvis vara den duktiga flickan, men hon kunde bli väldigt sårande om hon ville.
”Ska vi inte göra något kul istället för att snacka skit om min galne farbror?”
”Jo, hår jag han en riktigt bra glassbar, vi kan cy...” Emmy avbröt sin mening.
”Vadå?”
”Jag tänkte säga cykla, men kom på att jag är mugglare och du är renblodig och jag tror inte att trollkarlar och häxor cyklar.”
”Jag kan ju gå bakom dig medans du cyklar.”
”Nä, vi kan gå.”

En halvtimme efter så stod vi och valde glass smaker.
”En strut med choklad, jordgubb och vanilj, tack.” sa Emmy.
”En med päron, blåbär och mango sorbet, tack.” sa jag.

Det var hur kul som helst att vara med Emmy, som alltid. Hon tappade en av sina glasskulor och hennes glass började smälta i hennes hand.

När jag kom tillbaka hem så var ingen hemma. Jag gick upp för trappen och på min dörr så fanns det en lapp skriven i mammas handstil.

Vi har gått iväg till din farmor och lilla gumman, jag hade aldrig låtit dig gå om ditt rum hade sett ut sådär!

Va? Jag hade ju städat rummet igår och innan jag gick ut idag. Jag öppnade och gick in i sovrummet, det var inte så jag lämnade det. Sängen var obäddad, täcket och kudden på golvet, alla lådor och skåp var öppna och sängen hade flyttat på sig. Min första tanke var att det var Barny, men jag kom på att Barny aldrig skulle kunna välta en säng, uppnå lådor och dra ett så stort, tungt täcke. Farbror Olary, det måste ha varit han. Jag hade inget annat val, jag började städa.

Det positiva är ju att farbror Olary inte fick tag i boken, tänkte jag. Jag stod och kämpade med att vända tillbaka sängen när jag hörde ett lågt ”Pang!”, men jag kunde höra att det kom från någonstans i huset. Mitt hjärta dunkade snabbt. Jag var ju ensam hemma, eller? Jag vågade inte röra mig, jag visste ju inte vem, eller vad, som var där nere. Jag stod fortfarande blickstilla med ryggen vänd mot dörren som stod lite på glänt. Det var då jag hörde ett märkligt ljud, som något som slingrade sig fram på det ojämna trägolvet. Jag kände mig iakttagen, förföljd, jag kunde känna att någon stirrade på mig och inte förrens nu så förstod jag meningen med ”Ögon i nacken”.

Åhhhh, det här händer bara mig, vem är det som slingrar sig på...Pang!

”Ahhh!” Jag hoppade högt. ”Mamma, mamma, mamma...” mumlade jag. Skulle jag vända mig om? Nej, sa en röst, jo, sa en annan. Jag suckade. Till slut så vände jag mig om och i den gläntade dörren såg jag det sista som jag förväntat mig Ett ödleansikte, men mycket, mycket större, en orm. Faktiskt mer lik en dinosaurien. Den bara låg på golvet som om den vore död, men jag visste att den visste att jag visste att den egentligen stirrade på mig. Djupt in i min stjäl. Med en plötslig rörelse började ormen slingra sig iväg och ner för trappan, det såg faktiskt ganska roligt ut. Jag skyndade mig att se på ormen igen. Den var riktigt tjock och minst 8 meter lång -med tanke på att vår trappa var 9 meter hög- med mörkbått skinn och lite svart fjäll. Vad hade jag just sett?


Hoppas ni gillade det ❤️ Sorry att det tog sån tid

Super duper braaaaaaaaaaaaa❤️❤️❤️

Tack❤️❤️

Det var fantastiskt ändå!! Längtar till nästa!

Bra!

Jag läser! Slår vad om att du tänkte på mig när du valde namnet. Jag vet ju att jag är fantastisk
Awesome hittills!!!!!!

Tack så mycket ❤️❤️ Detta betyder så sjukt mycket för mig!!!

Kapitel 3

Ja, vad hade jag precis sett? Jo, en gigantisk orm hade precis slingrat sig in i vårt hus, kunde ormar änns gå upp för trappor? Och det konstiga, en orm, i London. Det lät ju knappast realistiskt. Dessutom så var jag rätt säker på att jag låst dörren, så hur kom den då in om inte...nä, förresten. Men det var den ända logiska förklaringen, det måste ha varit en magisk orm, eller typ en häxa eller trollkarl som skickat den, men varför och vem?

Jag gick försiktigt ut ur rummet på det knarrande trägolvet och ner för den gamla trappan. Jag tittade i alla rum i huset på över och bottenvåningen. Ormen var ingenstans! Jag försökte öppna ytterdörren, men den var låst. Toppen, nu kunde ormar öppna och låsa dörrar också. Sedan slog mig tanken att jag inte tittat i källaren, där (min galna) farbror Olery sov. Skulle jag gå ner eller vänta tills mamma och pappa kom? De skulle aldrig tro mig om att en livs levande jätteorm tagit sig in i huset. Efter några minuter så fattade jag beslutet att titta i källaren. Jag gick försiktigt mot dörren som ledde ner för trapporna, la handen på handtaget och öppnade försiktigt, det kom ett knakande ljud. Jag kunde se att längst ner i den långa trappan låg ormen ihoprullad. Den tittade upp mot mig och slingrade sig försiktigt upp mot mig. Den hade en hotfull blick som fick mig att frysa till is. Varför sprang jag inte? Varför skrek jag inte? Varför, varför, varför!

Då la jag märke till en detalj som jag inte lagt märke till, ut från ormens stora mun hängde en liten tygbit. Den tungbiten såg ut att vara riven från en av mina t-shirts! Var det ormen som varit i mitt rum? Men det lät ju inte rimligt. Jag menar, mamma hann ju se rummet, det betyder att någon, eller något, hade stökat i mitt rum när de var hemma! Men hur kunde de inte ha lagt märke till en åttametersorm? Eller en farbror i farbror Olerys storlek? Om golvet knakade når jag gick på det så gjorde det det absolut när en 500 kilos orm och en fet farbror gjorde det.

Jag hade helt glömt bort att ormen var påväg upp mot mig, så jag sprang ut ur huset, utan skor eller någonting på fötterna och började springa längre och längre bort längs gatan.

Sorry för kort och tråkigt kapitel, men jag behövde ett kapitel som sammanfattade handlingarna lite ❤️

Aweeeeeeesome! Voldy Doldy kommer snart att förlora sina hemligheter mwhahahahhaha!