Kärleken är blind [SV]

Spännande! Följer

Kapitel 5:

Jag satt på lektionen i trolldryckskonst och lyssnade på Professor Snape som pratade på om att det är viktigt att vi lyssnar och blablabla. Samma visa varje lektion.
" Idag ska ni inte brygga någon dryck. Utan ni alla ska gå till biblioteket och skriva en uppsats om en besoar." Snape flinade med klassen som alla suckade. " Ni kan gå." Jag la ner boken i väskan och reste mig och lämnade klassrummet. Jag vandrade ensam upp till fjärde våningen och in i biblioteket. Jag tittade mig runt. Biblioteket var tomt. Nästan alla hade ju lektion just nu. Jag letade upp böckerna jag behövde, satte mig vid ett bord och började läsa på om besoaren. Efter att ha läst 3 böcker började jag skriva uppsatsen.
" Vad gör du här själv?" Jag ryckte till och hoppade nästan två meter upp i luften.
" Gud vad du skräms." Jag vände mig om och stelnade sedan. Malfoy stod bakom mig lutad mot bokhyllan med en bok i handen.
" Förlåt." Sa han enkelt.
" Vad vill du?" Jag tittade på han en stund.
" Du såg ensam ut." Jag höjde ett ögonbryn. Han satte sig på stolen mittemot.
" Vad gör du?" Frågade han och drog till sig pappret. Han skrattade. " Tvingar Snape er att göra detta?" Jag nickade och rös. Hans skratt var gudomligt. Det pirrade ner till tårna när han skrattade. Gud jag hatar att Malfoy har den gåvan att göra tjejer knäsvaga.
" Behöver du hjälp?" Han läste igenom pappret en gång till och tittade sedan in i mina ögon. Jag nickade.
" Om du har tid." Han log. Han började berätta det han kunde om besoarer. Jag skrev och skrev och skrev.

" Äntligen färdig." Jag kastade ner pennan och lutade mig bakåt och suckade. Malfoy skrattade.
" Tack för hjälpen förresten." Jag log försiktigt mot Malfoy som satt lutad bakåt men armarna vilandes mot bordsytan.
" Lugnt. Behöver du hjälp fler gånger skicka en anonym uggla så möts vi vid-behov-rummet." Han reste sig upp, la en hand på min axel. " Förresten var Potter och dem lite väl hårda mot dig." Han gick iväg. Jag tittade efter honom. Vad har hänt med Malfoy egentligen?

DRACO:

Jag lämnade biblioteket. Jag har precis hjälpt en Weasley. Herregud. Och erbjudit mer hjälp. Vad händer med mig egentligen?
" Draco, vart har du varit?" Crabbe kom gåendes emot mig tillsammans med Goyle. Självklart hade de mat i händerna.
" I biblioteket." Svarade Jag. " Nu ska jag till Stora Salen och äta. Ska ni med?" De skakade på huvudet.
" Vi har redan ätit." Grymtade Goyle. Jag suckade.
" Okej, vi ses." Jag fortsatte att gå nedför trapporna. Jag trängde sig in i Stora Salen och gick mot Slytherinbordet.
" Tjena Draco." Jag log stort när jag såg sin bästa vän.
" Hej Blaise." Jag satte sig mittemot min barndoms kompis och tog för mig av maten.

I en helt annan del av slottet stod Harry ocvh funderade på hur kan kunde straffa Ginny på bästa sätt för att ha sårat honom så djupt. Harry log för sig själv. Han hade en plan. Tyvärr kunde Ginny bli skadad på vägen men det är en smäll han får ta. Harry tittade ut genom fönstret. När quidditchmatchen börjar börjar planen.

Åh vad spännadne! Vill läsa mer!

Kapitel 6:

Jag tittade mig i speglen och drog ett djupt andetag. Idag var det dags för årets första quidditchmatch. I två år har jag spelat som en slagman. Jag har spelat i två år men är lika nervös inför varje match. Jag drog åt tofsen lite hårdare och lämnade sedan sovsalen och gick direkt ner till quidditchplanen.
" Morron Ginny." Dean log mot mig. Dean spelar som vaktare. Jag log tillbaka.
" Godmorgon." Mer hann vi inte säga förrens resten av laget samlats för att prata taktik innan matchen börjar.
" Du Ginny." Dean drog mig åt sidan. " Jag såg Harry snacka med Ravenclaw laget innan och ge dem något." Dean tittade med kisande ögon mot Harry som stod lugnt och tittade på resten av laget.
" Jasså?" Jag tittade förvånat mot Harry. Men matchen skulle precis börja så hann inte tänka så mycket på det.

Jag satt på kvasten och höll utkik efter dunkare. Såg en som flög rakt mot Harry och flög dit och slog bort den direkt. Harry susade efter kvicken. Men jag var tvungen att hjälpa resten av laget så jag flög runt och undvek alla dunkare. Det var en väldigt varm dag. Jag torkade svetten ur pannan och kämpade på. Hela Gryffindor förväntar sig det.
Halvvägs in i matchen hörde jag ett skrik. Mitt namn. Jag vände huvudet mot vart skriket kom ifrån och kände sedan en hård smäll i bakhuvudet sen minns jag inte mer.

DRACO:

Jag tittade på matchen. Det gick ganska bra för Gryffindor tyvärr. Weasley flög runt och räddade alla hon kunde ifrån dunkare. Hon var faktigst bra på quidditch. Jag log för mig själv. Hon ser så självsäker ut.
" Vad gör Potter?" Blaise pekade mot honom. Han hade tagit ett slagträ av en Ravenclaw slagare och slog en dunkare rakt mot Weasleys kvast.
Jag tittade skräckslaget på när hon vände på huvudet och dunkaren träffade henne rakt i bakhuvudet och hon föll framåt av från kvasten. Gryffindor elever skrek och några från laget försökte fånga henne men det gick så fort så Weasleys kropp slog emot backen och hon blev liggandes.

Madame Hooch blåste i visselpipan och susade snabbt ner till Weasley som la utslagen på marken. Jag rös. Man kunde se blod komma från hennes bakhuvud.
Professor Dumbledore och Professor McGonagoll rusade också ner på banan.
" Alla elever återvänd till slottet. NU!" Professor Snapes röst ekade genom planen och alla började sakta dra sig mot slottet igen. Jag stod kvar och tittade på lärarna och rektorn som gjorde allt för att försöka väcka Weasley.
" Mr Malfoy, gå nu." Snape dök upp bakom mig. Jag nickade och började gå mot slottet. Blaise stod utanför dörrarna och väntade på mig.
" Draco, ärlig fråga." Han tittade på mig. " Gillar du mini Weasley?" Jag tittade på Blaise och nickade försiktigt.
" Ja." Han log.
" Jag förstod det."


Väldigt tråkigt kapitel men det blir bättre.

Neeej vad Harry hemsk! Sådär kan han ju inte göra. Hoppas han får ett hårt straff. Vill ha mer!

Tipsa gärna dina vänner

Kapitel 7:

DRACO:

Jag kollade klockan igen. Halv 10 på kvällen. Jag reste mig från soffan och gick ut ur sällskapsrummet. Ibland älskar jag att vara en Malfoy. Ingen som frågar vart man ska eller ifrågasätter något. Jag smög tyst genom korridorerna i källaren och upp för trappan. Jag tittade fram bakom ett hörn för att se till att det inte var någon i trapporna upp till sjukhusflyglen. Kusten såg klar ut. Jag smög snabbt upp för alla trappor och in genom dörren till fjärde våningen. Jag smög genom korridorerna fram till sjukhusflyglens dörr.
" Mr Malfoy, vad gör du här?" Jag stelnade till och suckade. Åh nej.
" Godkväll Professor McGonagoll. Jag är här för att jag har ont i magen." Ljög jag. Professorn lyfte ett ögonbryn. Jag suckade igen. " Jag är här för att träffa Ginny." Hon höjde det andra ögonbrynet.
" Miss Weasley? Varför?" Man hörde hur Professor McGonagoll inte trodde på mig.
" För jag gillar henne. Okej?" Jag hörde hur jag fräste. " Förlåt Professorn. Jag vill bara inte att någon från Slytherin ska få veta."
Professor McGonagoll tittade på mig en stund.
" Okej, för denna gången. MEN om något händer Miss Weasley kommer du få stå till svars för det." Hon vände sig om för att gå.
" Du Professorn?" Ropade jag efter henne. Hon stannade.
" Ja, Mr Malfoy?"
" Potter betalade Ravenclaw laget för att få låna ett slagträ och slå dunkaren efter Ginny innan matchen. Bara så du vet." Hon såg jätte chockad ut.
" Är du säker?" Jag nickade.
" Det var fler som såg det. Fråga Ravenclaw laget." Hon nickade.
" Godnatt Mr Malfoy." Hennes steg ekade mellan väggarna när hon började gå mot Stora Trappan för att fortsätta patrullera.
Jag öppnade försiktigt trädörrarna och klev in i sjukhusflyglen. Jag rös. Jag hatar doften av sjukhus. Jag tittade mig omkring. En säng i mitten var upptagen, alla andra lediga. Jag gick nämre sängen.
Ginny låg med bandage runt huvudet, fortfarande medvetslös. Jag drog fram en gammal trästol och satte mig brevid hennes sängkant. Ginny såg väldigt fridfull ut. Det röda håret lös ikapp med det vita bandaget runt hennes huvud.

Jag kommer ihåg första gången jag såg Ginny. Jag var 12 år gammal och satt i Stora Salen och lyssnade på sorteringen. Jag satt brevid Blaise, Crabbe och Goyle och kan erkänna att jag var med intresserad av maten än av sorteringen.
" Haft ett bra lov Draco?" Pansy som satt en bit bort fladdrade med ögonfransarna mot mig.
" Ja absolut. Själv?" Jag log mot flickan som jag kanske ska bli bortgift med efter skolan. Hon nickade.
" Jag var i Sverige. Jätte mysigt." Jag log ännu en gång mot henne och vände sedan blicken bort sorteringen då jag hörde hatten ropa Slytherin.
" Ginny Weasley." Jag uckade. Ännu en Weasley. En rödhårig flicka klev upp och satte sig på pallen.
" GRYFFINDOR!" Ropade hatten ganska direkt. Blaise suckade.
" Synd att hon är en Weasley." Jag nickade. Jag kunde inte sluta tänka på den rödhåriga flickan. Hon var så vacker.

Jag log åt minnet. Ginny har bara blivit vackrare med åren. Jag har smygkollat på henne en gång ibland och alltid blivit varm inombords. Jag smekte snabbt hennes hand innan jag la ner mina egna i knät igen.
" Vad gör du här Malfoy?"

Super!!!! De bästa kapitlen hittills och jag menar det, fjäskar inte, i promise

Kapitel 8:

DRACO:

Jag tittade upp och såg Potter stå i dörren.
" Vad gör du här?" Jag reste mig upp och drog fram min stav.
" Hon är min flickvän." Harry blängde på mig och drog fram sin stav. Jag hånskrattade.
" DU slog dunkaren rakt på Ginny. DU har stöttat ut henne enda sen du såg hennes kyssa Dean. DU har fått folk att hata henne." Harry knöt nävarna.
" Vad har detta med dig att göra Malfoy?" Jag tittade han rakt in i ögonen.
" Jag är kär i henne Potter. Jag bryr mig om henne."

GINNY:
Jag öppnade sakta ögonen. Jag hörde skrik. Bråk.
" Jag är kär i henne Potter. Jag bryr mig om henne." Jag stelnade till. Det där var Malfoys röst.
Jag hörde Harry skrika tillbaka. Hot.
Jag stönade till. Jag råkade röra mig.
" Ginny." Harry rusade fram till min säng. " Är du okej?" Jag blinkade några gånger.
" Vad.. vad hände?"
" En dunkare träffade dig i huvudet." Harry smekte min hand. Malfoy dök upp på andra sidan sängen.
" Och Potter slog den." Jag ryckte till och samtidigt skrek jag till för det gjorde så ont.
" Vad menar du Malfoy?" Jag sneglade på honom.
" Potter betalade Ravenclaw laget för att få ett slagträ och kunna slå dunkaren efter dig." Jag spärrade upp ögonen.
" Ginny, lita inte på honom." Harry kom nämre. Jag kastade mig ur sängen på malfoys sida av rädsla och höll på att svimma igen av smärta. Jag kände ett par starka armar gripa tag om mig och hålla uppe mig.
" Släpp henne Mr Malfoy!" professor McGonagoll kom inrusandes tillsammans med Professor Snape. Jag skakade på huvudet.
" Han hjälper mig." Stönade jag fram av smärta. McGonagoll kollade oroligt på mig. " Harry försökte döda mig." Harry tog några steg emot mig.
" Ginny?" Jag skakade på huvudet och tryckte mig bakåt.
" mr Potter, backa." Fräste Professor Snape när han såg rädslan i mina ögon. Sen vet jag inte vad som händer för jag föll bakåt, tillbaka in i Malfoys armar och allt blev svart igen.

DRACO:

När Potter väl backat föll Ginny bakåt. Jag fångade henne smidigt och la tillbaka henne i sängen.
" Mr Malfoy, jag har pratat med Ravenclaw laget och de berättade sanningen. Jag vill ge dig 50 poäng till Slytherin för att du hjälpt Miss Weasley. Både att berätta sanningen och nu." Professor McGonagoll gav mig ett litet leende innan hon vände blicken till Potter. " Och du Mr Potter, följer med mig till Professor Dumbledore." De lämnade sjukhusflyglen så fort dörren slagit igen vände sig Professor Snape till mig.
" Har du känslor för en Gryffindorare?" Jag nickade sakta och vände ner blicken.
" Vad fint att du räddade henne. Jag är stolt över dig Draco." Jag tittade förvånat upp och såg Professor Snape le.
" Tack Professorn. Men snälla säg inget till pappa än." Han skakade på huvudet.
" Jag lovar Draco. Allt för min gudsson."

O.M.G

No comments Needs

Det var awesome

Kapitel 9:

DRACO:

Det har gått två dagar sen bråket i Sjukhusflyglen. Ginny är fortfarande medvetslös. Jag drog fingrarna över rivmärkerna jag har på armen efter en panikslagen Ginny.
" Draco, kan du vara ärlig mot mig?" Blaise tittade på mig. Jag nickade.
" Vad hände egentligen i sjukhusflyglen?" Jag tittade på Blaise.
" Potter kom in och skrek att han var hennes pojkvän. Sen vaknade Ginny och jag berättade sanningen för henne. Hon blev rädd. Professor Mcgonagoll och Snape kom. Ja sen vet du väl nästan resten. Jag fick 50 poäng. Potter blev avstängd i en vecka." Blaise rynkade näsan.
" Bara en vecka?" Jag nickade.
" Ja han är ju Dumbledores utvalda." Jag himlade med ögonen. " Hade det varit någon av oss hade vi blivit relegerade." Fortsatte jag. Blaise höll med.
" Mr Malfoy, ni kanske ska lyssna istället." Professor Snape stod helt plötsligt framför oss med händerna på höfterna.
Jag tittade snabbt upp.
" Förlåt Professorn!" Han suckade och lämnade vårt bord. Vi tittade på varandra och flinade.

Efter att ha brygt wiggelwelldrycken och skrattat åt Crabbe som brände hål i sin kittel var lektionen äntligen slut.
" Jag ska till sjukhusflyglen."
" Okej Draco, vi ses sen." Blaise vinkade och började gå upp mot Stora Salen för att äta.
Jag gick genom korridoren till poträttet som var en genväg till fjärde våningen.
" Skala katt." Konstigt lösenord jag vet. Poträttet hejade och öppnade sig. Jag klev in och ut på fjärde våningen.
Jag öppnade dörren till sjukhusflyglen och klev in.

GINNY:

Allt gjorde ont. Tillochmed naglarna. Jag öppnade ögonen och det första jag såg var Madame Pomfreys ansikte över mig.
" Åh Miss Weasley, du är äntligen vaken." Jag försökte svara men fick inte fram något ljud.
" Miss Weasley, ta det lugnt. Det är ingen fara." Madame Pomfrey la en hand på min kind när paniken började flöda genom kroppen. Varför kan jag inte prata?
" Är Ginny vaken ?" Rösten, jag kände igen den.
" Ja Mr Malfoy." Hon vände sig till mig. " Orkar du med lite besök?" Jag nickade och hon förflyttade sig.
Draco malfoy klev fram till sängen.
" Hej Ginny." Sa han försiktigt.
" Oh mr Malfoy, hon kan inte prata just nu så du vet." Ropade Madame Pomfrey från sitt rum. Jag hörde Draco dra fram en stol och sätta sig brevid mig.
" är du okej?" Han lutade sig fram så han kunde se när jag svarade. Jag nickade. " Gör det ont?" Jag nickade igen. " Förlåt för det som hände med Potter." Han tittade ner i golvet.
Varför kan jag inte prata? Jag vill säga att det är okej och tacka. Jag sträckte försiktigt fram handen och la den på hans. Han tittade upp. Jag log mot han.
" Är du inte arg på mig?" Han tog min hand och klämde den ytterst försiktigt. Jag öppnade munnen.
" Jag är tacksam."