Evil in Gryffindore

Jättebra!!!

Tack så mycket ❤️

Bevakar! Spännande!

Tack ❤️❤️❤️

Superduperbra!!

Tack så mycket ❤️

Ny läsare SUPERBRA!!!!!❤️❤️❤️❤️❤️

Tack så mycket till allihop som läst och hoppas du kommer fortsätta läsa, Luna_Lestrange05


Här kommer iallafall kapitel 3!

Kapitel 3

Evil in Gryffindor

Kapitel 3


Han kunde ju ha dött på grund av mig. Eller fått någon funktionsnedsättning, hur fick han det att se ut som att jag var hjälten?

Jag suckade, människor var svåra att förstå sig på. Jag försökte komma in sovsalen utan att någon skulle märka när jag gick genom Sällskapsrummet, men det gick ju inte. Jag kunde hör folk mumla saker i stil med: ”Hon... James... Död.”
Jag la mig i sängen med ansiktet i kudden. Jag började gråta. Varför var livet så komplicerat? Jag är bara 15 år. Vad år meningen att vara Gryffindorare om jag inte är modig? Jag vågade ju inte ens stå för något som jag var 100% skyldig för.

Nästa morgon, påväg mot frukosten, en lördagsmorgon slängde jag en blick på den stora anslagstavlan. Det första som noterades av alla som gick förbi var en bransch där det stod ”GRYFFINDORS PRÖVNING FÖR QUDITTCH LAGET INSTÄLLD. LAGKAPTENEN JAMES POTTER SKADAT. ” med stora bokstäver.

”Är du nöjd nu? Säkert dina föräldrars idé!” Det var Tiffany Johnson. En irriterande Ravenclaw elev som var känd som skolans toppelev. Hennes betyg gick inte att slå, hennes utseende, hennes popularitet, hennes allt. Allt utom attityden var okej med henne.
”Vad menar du?” sa jag även om jag visste exakt vad jag menade.
”James är skadat på grund av dig! Pucko du är ju trögfattad!” sa Tiffany och skrattade. Jag bara suckade och gick mot stora salen. Jag åt lite omelett och gick sedan till James.

Han var vaken och låg och bläddra i en serietidning.

”God morgon, miss Chompin!” sa han och lekte trevlig.
”Varför ljug du?”
”Om vad?”
”Om att du hade varit död om jag inte hade hämtat miss Sveér. Du fick mig och framstå som en hjälte, vilket är raka motsatsen till vad jag är!”
”Jag ville inte att folk skulle hata dig mer än vad de redan gör.” sa han menat som ett skämt. Han märkte att jag blängde på honom.
”Nä, men sorry, jag ville inte att du skulle hamna i trubbel och dessutom så retade jag upp dig. Och...” han ångrade sig.
”Och vad?”
”Och får jag fråga dig en sak och lova att svara ärligt?” frågade han och jag nickade. Jag började kallsvettas. Vad ville han fråga egentligen?
”Var frukosten god?” frågade han.
”Va!” sa jag och skrattade.
”Ja, här får jag bara lite bröd med en skiva ost och mjölk!” Jag började skratta ännu mer, mest av lättnad över att det inte varit en svår fråga.

”Förlåt att jag inte hjälpte dig med det jag skulle ha hjälpt dig med, det är bara att jag trodde på det folk sa om dig.” sa han efter ett tag när jag lugnat ner mig.
”Vad har folk sagt om mig?” sa jag ilsket.
”Att du hatar mig.” sa han nervöst.
”Det där kan möjligtvis vara sant.” sa jag medans jag log och ryckte på axlarna.

Bra!!

❤️