Julkalender 2017 |Bara Ord|

Superbra!!! Vilket elevhem är hon i?

Tack♥

AW!! Tack!! Blir så glad att du tycker det♥

Tack, kommer dock inte avslöja det nu utan det får du läsa.

*

Tack för alla fina kommentarer! Här är nästa kapitel:'

Kapitel 3
söndag

Jag var i hogsmeade idag. Det var en person som frågade om jag ville gå med henne och hennes kompisar. Darci heter hon. Hon går i Hufflepuff. Samma år som mig. Även fast jag tror att hon bara frågade mig för att någon lärare bett henne göra det så hade jag kul. Det var tre andra förutom mig och Darci där. Olivia, Erin och Jasmine heter dem.

Dem förklarade för mig att i Hufflepuff så fanns det inga ”grupper”, där hängde alla med alla. I Ravenclaw finns det grupper. Evelyn och Amelie är en. Sen har vi Teddy, Noah och Frankie, och ”sist men inte minst” Connor, Dexter och Luke som praktiskt taget äger uppehållsrummet. Ibland får Evelyn och Amelie hänga med dem. Ibland inte. Idag fick dem det. Jag såg dem inne på tre kvastars skrattandes med varsin honungsöl i handen.

När jag kom hem från hogsmead var det nästan helt mörkt. Det har börjat bli så ju senare på året det blir.

Jag har köpt en julklapp till mamma idag, och en till Peggy. Sen skickade jag min önskelista till dem också.

Just nu sitter jag i biblioteket och skriver. Jag har inget bättre för mig. Jag har gjort klart alla läxor, pluggat till trollformel provet och läst ut boken som jag håller på med. Så då tog jag upp dig, lilla bok. Det känns fortfarande lite konstigt att prata med en bok. Eller ja, skriva med en.

Tappade precis en ögonfrans, då får man önska sig något. Jag önskade att jag kunde få en vän, en riktig vän. Inte som Darci som bara är med mig för att hon måste. Men jag antar att jag kan låtsas att hon är min vän. Så grattis Darci, du har nu officiellt blivit min vän.

Idag är det förresten första advent. Jag köpte ingen adventsljusstake även fast mamma tyckte jag borde det. Men jag ville inte. Varför ska jag slösa pengar på det? Jag har redan en almanacka för att hålla koll på dagarna. ”Men det är fint!” hade mamma sagt i ett försök att övertyga mig. Eller sagt och sagt, hon skrev det. I ett brev som jag fick förra veckan. Exat en vecka sedan faktiskt.

Lika bra som vanligt

Hej, jag har idetorka och vet inte vad jag ska säga här uppe så här har ni kapitlet:

Kapitel 4
måndag

Någon hade klottrat psykfall i min trolldrycksbok. Professor Murphy blev inte glad när han fick se det. Jag fick 10 poängavdrag från Ravenclaw. Jag hade ju inte ens gjort något.
Jag hatar Professor Murphy. Han hatar alla Ravenclaware. Det var han som tog över när professor Snape dog. Han har jobbat här i ca 20 år. Hur kan han stå ut här så länge? Jag menar, jag har bara varit här i 5 år och jag har redan tröttnat på det.

Ibland undrar jag varför jag fortfarande går kvar i dem här korridorerna. Varför jag plågar mig igenom lektionerna och varför jag inte bara gett mig av. Jag hade kunnat bo hos mina kusiner i North Dakota. Långt bort från Hogwarts och långt bort från England. Borta från viskningarna, och borta från personerna som klottrar saker som psykfall i mina böcker. Mina kusiner Millie och Alice har skickat bilder därifrån. Det är vackert i North Dakota. Men hur skulle jag kunna rymma till U.S.A? Jag skulle förresten inte kunna rymma. Min mamma skulle döda mig då. Bokstavligen.

Idag hade vi förutom trolldryckskonst, förvandlingskonst. Vi fick veta att vi ska jobba två och två men paren får vi inte vet förens imorgon. Jag hoppas att jag inte hamnar med Evelyn eller Amelie. Det skulle vara värre än om någon rev sönder alla organ i min kropp. Dem skulle låta mig göra allt arbete och vägra hjälpa till. Jag undrar förresten hur dem kunde hamna i Ravenclaw. Alltså inte för att vara taskig men dem är inte dem smartaste strået i stacken om man ens säger så. Det gör man troligen inte men jag sa det precis. Det fungerade ju i alla fall.

Det börjar bli sent. Om exakt 23 minuter och 5 sekunder, 4, 3, 2, 1, nu är det 22 minuter kvar tills det blir 5 december. Jag skriver mer då. Måste hinna sova lite också.

ny läsare

väldigt bra skrivet, gillar ditt sätt att skriva på

hej, förlåt för att jag inte la upp ett kapitel igår, jag hade fotbollsträning och den slutade ganska sen så jag hann inte, så därför lägger jag upp kapitlet från igår och kapitel från idag i samma inlägg:

Kapitel 5
tisdag

Hatar mitt liv just nu, jag ska slänga en stol på den läraren som tyckte att detta var en bra idé. Nej, jag ska slänga alla stolar på hela Hogwarts på dem som tyckte att detta var en bra ide.

Mitt hat mot en viss lärare började på första lektionen efter lunch, vi hade förvandlingskonst och professor Perez släppte in oss som vanligt. Han började direkt att läsa upp paren vi skulle jobba med. Jag blev glad när varken Evelyn eller Amelie hamnade med mig, Evelyn hamnade med Hazel Mayers, Gryffindor och Amelie med Frankie från vårt elevhem. Min glädje dämpades dock ganska fort för strax efter att en suckande Amelie satt sig bredvid en ännu mer suckande Frankie så sa professor Perez följande ord:

“Miss Collins kan jobba med mr Wright”

Aldrig, aldrig, aldrig någonsin att jag skulle jobba med Connor. Men TYDLIGEN skulle jag det. Eftersom jag som vanligt satt själv så slank Connor smidigt ned på platsen bredvid mig. Den ormen.

Jag lovar att om jag behöver jobba med honom en lektion till så gör jag personligen så att en viss Professor Perez får tillbringa veckor i sjukhusflygeln.

Jag fick ett brev av Peggy idag förresten. Såhär stod det:

Hej Penelope,

Mamma tycker att det är jobbigt att ”mata den där förbaskade ugglan” men jag har inget emot den, var det Odie den hette? I alla fall tycker jag att du kan skicka den ugglan bäst du vill. Mamma sa att du mådde dåligt. Mår du bättre nu? Eller är det mer skolstress? I alla fall så har det flyttat in en ny familj i huset bredvid oss. Dem har två barn i min ålder som heter Faith och Hope. Dem verkar snälla. Eller ja, jag har inte pratat med dem så mycket. Varför kan du inte bara komma hem? Allt blir så ensamt utan dig. Skriv ett brev om det är något.

Älskar dig, kram
Peggy

Missförstå mig inte nu, jag älskar min syster men ibland förstår hon sig inte på mig. Vadå må dåligt. Jag mår inte dåligt. Visserligen mår jag inte bra heller så det kanske var det hon menade. Men man kan inte förvänta sig att en 13:åring ska förstå saker som inte ens jag förstår.






Kapitel 6
onsdag

För exat två veckor sedan fyllde Peggy år. Jag skickade henne ett pennskrin och ritblock. Två dagar senare fick jag ett brev där hon skrev att hon blev jätteglad.

Peggy är en mugglare, precis som min mamma. Jag är misstaget som egentligen inte skulle ha hänt. Mamma fattade att jag inte var normal när jag fick Peggy att sväva en meter utanför balkongen. Om hon hade ramlat hade hon dött, det var inget tvivel om det. Men om hon hade ramlat, om jag hade släppt taget om förtrollningen hade jag varit ett ensambarn, ett ensambarn som precis dödat en femåring.

Jag var 7 år då, Peggy var bara 5. Nu är Peggy 13 och lyssnar på Imagine Dragons och Tøp. Hon har färgat topparna av sitt ljusröda hår svarta och målar hennes naglar så fort färgen börjar flagna. Hennes kompisar som hälsar på under sommarloven kallar henne Peg. Eller P. Peggys bästa kompisar heter Cristy och Willow. Men vad har jag av allt detta? Jag har inga kompisar, jag tycker att musik är slöseri med tid, och det ända smeknamn jag har är Patetiske Penelope, eller möjligtvis Psykfallet. Jag har inte berättat för Peggy om det. Hon borde inte oroa sig om sånt.


Är det möjligt att vara avundsjuk på en 13:åring? Är det ens möjligt att nästan göra vad som helst för att slippa vara en själv? Jag tror jag skulle gjort det, nästan vad som helst i alla fall. Jag skulle helst avstå från mord eller prostitution. När jag tänker efter är det nog många saker jag inte skulle vilja göra. Jag skulle aldrig vilja fuska på ett prov, tjäla något, skada Peggy eller mamma och jag skulle definitivt inte vilja kyssa Connor. Nej. Det är nog det sista jag skulle vilja göra… efter att skada Peggy.

Jättebra. Man lider verkligen med Penelope

Gud jag är verkligen dålig på att lägga upp kapitel, eftersom jag saknar ideér till den här och att jag känner att det inte är så många som läser så ska jag bara skriva klart dem kapitlerna jag har skrivit villket betyder att kapitlet imorgon blir det sista

Idags kapitel:

Kapitel 7
torsdag

Livet är en konstig sak. För vissa är livet en dans på rosor. För mig är det en dans på men mina rosor har miljoner taggar. Taggar som borrar sig igenom själen och in i kroppen. Taggar som trycker ned dig under ytan och hur mycket du än kippar efter luft så finns dem där taggarna där och kväver dig.

Det snöade idag, jag vaknade kl 06:37 och tittade ut genom fönstret för att upptäcka ett vitt landskap av små vita snöflingor. Frankie hade knackat mig på axeln.

”Ska du med till frukosten?” hade hon gäspat och kollat på mig. Jag nickade och vi hade under tystnad klätt på oss i dem obekväma skoluniformerna.

Frankie har gyllenbrunt hår till bröstet och ljusbruna ögon. Teddy och Noah väntade på oss i uppehållsrummet. Eller oss och, av dem blickarna dem gav mig att döma hade dem nog mer väntat på Frankie. Hon hade gett Teddy en kram och jag blev näst intill chockad innan jag kom på varför hon kramade honom. För att klargöra saker för dig som läser denna dagbok om ca 100 år så ska ni veta att Teddy och Frankie inte är Hogwarts version av Jack & Rose från Titanic utan tvillingar. Om jag minns rätt är Teddy 2 minuter äldre. Men jag kan också ha fel. Jag har inte tagit mig tid att tänka på sådant.

Såhär på efterhand undrar jag nog lite varför Frankie (eller Francesca som hon egentligen heter) ville umgås med mig. Hon har ju tillbringat år med att undvika mig så gott det går.

Visaren på min rostiga lilla väckarklocka slog precis 12. Då är det inte sjunde utan åttonde december nu. Det blev inte ett så långt dagboksinlägg det här, kanske för att det med Frankie var det ända som har hänt idag. Mer eller mindre. Proffesor Binns berättade att vi ska ha ett prov i trolldomshistoria snart för att testa våra kunskaper inför G.E.T. Sen har det inte hänt så mycket.

Varför skriver jag ens fortfarande? Jag menar det här är ju bara ord, ord som ingen kommer läsa, det är inte så att det är just dem här orden som kommer få mig att må bättre.

snälla slut inte, du skriver jättebra

Tack men jag har inga ideér

Här är sista kapitlet:

Kapitel 8
fredag

Fredag. Ugh. Jag behövde jobba med Connor idag. Han försökte vara rolig eller något. Det funkade inte så bra. Connor har nämligen en tendens att tro att alla tjejer på hela hogwarts skulle älska att vara tillsammans med honom. Inte jag. Fast jag vet många som inte skulle det. Darci till exempel. Hon känns inte som en sån person. Jag var med henne och hennes kompisar under rasten idag. Hon verkar faktsikt rätt trevlig.

Okej tillbaka till Connor. När han (som den ormliknande varelse han är) smidigt gled ned på stolen bredvid mig kändes det som om döden helt klart var ett bättre alternativ än detta. Han hade redan börjat klottra ned några ord som var på gränsen till att ens kunna kallas för en tanktekarta, han hade glömt sträcken och bubblorna och orden stod mest i en hög.

Detta var ett bevis på att jag skulle behöva vara den som gjorde denna uppgift.

Efter lektionen med Connor så hade vi örtlära, det är kul. Roligare än att jobba med Connor i alla fall. Vi skulle lära oss att omplantera bubotuber. Delilah Carterson från Gryffindor fick bubotuber var över sig. Hon sprang iväg gråtandes till sjukhusflygeln. Rycktet säger att hon har bandage över hela kroppen.