Alva Weasley

Ooooo vad bra

Hej nu är jag här igeen♥ Nu kommer kapitel 6! Tänkte bara säga att nu är Alva i en stor sal på Häx-Akademin!

Kapitel 6:

(Perspektiv Alva)

Alla i salen tittar på som hökar. Eller alla äldre elever som sitter vid det långa bordet i salen. Jag ser Luca bland dem. Han tittar mot en del av salen framför bordet. Med ett lätt paff kommer det rök från stället han tittar på och en gammal kvinna står mitt bland röken. Hon har lila hår som sitter i en knut. Hon har en svart klänning på sig som släpar i golvet. Hon håller i något som ser ut att vara en bok. Hon tittar mot oss och ler.
"Välkomna, Välkomna hit! Som ni vet kanske det skulle bli jobbigt om alla barn sprang runt och man visste inte vem som kunde vad! Men det ska vi få reda på nu!" hon klappar i händerna och en kittel dyker fram på ett litet bord framför kvinnan. Hon ler och med en lätt knyck med handen kommer en slev fram.
"Som ni nu ska förstå ni så ska ni ta en klunk av denna trolldryck, för att sen se vilken färg ert ansikte tar! Om ni måste veta så är färgerna Silver kallande Silversvanarna, tålmodighet och lysande i betyg! Guld eller som sagt Guldlejonen, modiga och stridslystna och trogna i alla väder! Och så min favorit, Svart! Eller Svarta-ormarna, Listiga och hala som en orm, passande namn!" Hon tittar ner i kitteln som bubblar och rök stiger upp. Hon harklar sig och tittar utöver vi små.
"Ställ er upp på ett led" Kvinnan ler och alla tränger sig. Jag hamnar sist, det känns konstigt. Alla tittar på den som är längst fram eller längst bak, som menas med mig. Till sist är det bara en framför mig. Jag sväljer det har varit svart dit, guld hit och typ allt dit och hit! Flickan går fram och dricker upp lite av innehållet från sleven. Hennes ansikte färgas guldigt och försvinner efter en liten tid. Hon går och ställer sig vid elevföreståndaren för Guldlejonen.
"Din tur lilla vän" Kvinnan som har presenterar sig under tiden som Professor Dunwoods. Jag går fram och kollar på kitteln som har en missfärgad rosa färg. Dunwoods tar upp en full slev och räcker den till mig. Jag för sakta sleven till min överläpp och öppna munnen. Jag låter innehållet rinna ner i min strupe. Det blir kallt sen varmt. Jag vill hosta upp innehållet, spotta ut det på golvet spy men istället vänder jag sakta blicken mot Professor Dunwoods. Hon ser likblek ut. Hennes underläpp darrar.
"Det--D-d-et kan inte vara.. möjligt!.. Du är.. en.. Vitstjärna" Hon ser ut att tappa andan. Plötsligt hör jag hur någon klappar. Det ekar i salen men så plötsligt så överös salen av applåder. Jag vänder mig om. I en av speglarna på väggen kisar jag mot spegeln. Mitt ansikte är vitt men avtar färg. Jag vänder mig om. Nu lägger jag märke till att alla äldre elever har ett skärp runt sin klädsel i sitt elevhems färg. Jag lägger snabbt märke till att runt Lucas midja sitter det. Det vita skärpet.

Super!!!

Ny läsare SUPER bra!!!

Jättebra!

Ny läsare! Jag tycker du skriver jättebra. Ska bli spännande att läsa lite 3:e generationen, brukar aldrig göra det annars. Men ditt skrivande fångade mig direkt så kommer absolut fortsätta att bevaka den här. Alva verkar vara en väldigt spännande karaktär som du fångat kanon bra tycker jag. Kul att det är Ron och Hermione som är föräldrar också!! Längtar redan efter nästa kapitel. Fortsätt skriva, för du är jätte, jätte, jätte duktig och jag är säker på att du kommer få massa av bevakare på den här. Här har du en trogen iallafall!

/Elzyii

Hej hej! Har inte varit här på månader nu så nu ska jag börja skriva ett kapitel åt er! Här kommer kapitel sju!

Kapitel sju:

(Perspektiv Alva)

Jag kollar mig runt i salen. Alla äldre elever klappar i händerna men tystnar när Professor Dunwoods harklar sig.
"Lilla kära vän, inte trodde jag... SÅ speciellt! Följ med Herr Thelin!" Professor Dunwoods ler stelt mot mig och tittar mot Luka. "Gosse kom hit! Ja du Luka Thelin!" Hon pekar på Luka som går snabbt fram till mig.
"Kom" säger han snabbt och jag följer efter. Vi går ut ur salen och kommer in som i ett slott! Fullt med trappor här och där, alla prydligt blänkande i svart lack! Jag sväljer och följer efter Luka hack i häl.
"Värkar som att Celine hade rätt, den där..." Luka tystnar när han ser en tjej i hans ålder stå framför oss några meter framför oss i den långa tysta korridoren. Hon har blått hår och en krans av svarta blommor på huvudet. Ett svart linne hänger från hennes bara axlar. Hon tittar upp och blundar.



Hon tittar sen på oss och ler.
"Hej Babe" säger hon och ler elakt men liksom snällt mot Luka, det borde väl inte gå ihop? Att vara elak men snäll, iallafall... Han rodnar häftigt och tittar ner i golvet.
"H...Hej Ce..Celine" Luka ser ut att vilja dö mer än någonsin. Jag kan inte, men jag kan. Jag börjar fnittra lätt men tystnar.
"Babe?" jag känner en tomhet i bröstet men trycker bort den med att tänka på att flickan där som måste vara Celine fick Luka att rodna så hysteriskt! Celine går fram till mig och tittar på mig. Hon kollar granskande på mig och vinkar sedan åt mig att följa efter. Jag följer efter och hör Lukas fotsteg bakom mig. Jag kollar mot Celines midja och försöker se något vit bälte men ser bara hennes vita munkjacka runt hennes midja som lätt sveper till i Celines lätta steg. Hon går fram till en dörr med en vit text som lyder: Vit-Stjärnorna. Hon sätter sin hand mot den och viskar.
"stjärnan som är vit" dörren gör ifrån sig ett klick och går upp. Hon putar lätt på den med sitt pekfinger så att den öppnas inåt. Inne i rummet är det nästan som på Hogwarts som Hugo har berättat! Det är ett litet rum med en brasa! Några vita fåtöljer och några bokhyllor på väggarna. Sen finns det tre dörrar, alla vita men med en stor bokstav skrivet på dem. L, C och A? Jag förstår inte men Celine ler mot mig.
"L för Luka, C för mig, Celine och A för... Dig" Hon ler och stänger dörren bakom oss. Hon sätter sig i en av fåtöljerna vid brasan och börjar läsa. Jag går mot dörren med ett stort A skrivet ´på. Jag öppnar dörren och går in i mitt rum. Dörren stängs bakom mig och jag tappar typ hakan i golvet! Rummet är gigantiskt! En himmelssäng i vitt står i ena änden av rummet. Bredvid sängen i hörnet finns det en dörr som är i naturlig "trä-färg". Jag tittar på väggarna som är lätt silvrigt-vita med rosa blommor på. Jag önskar att det var som hemma, eller i alla fall bilder på väggarna av mamma, pappa, Hugo och Rose. tänker jag och plötsligt dyker flera foton upp i vackra rammar upp på väggen. Bilder som jag glömt bort och bilder på skolfoton av Rose, Hugo och mig. Mamma ville att vi skulle gå i en vanlig skola innan Hogwarts. Jag går fram och tittar på alla foton som dyker upp, till och med några av mina teckningar kommer upp. Jag ler och tittar på den, den får mig att vilja gråta. Jag hade målat av min bästa och ända kompis, Clara.



Jag tittar länge på den. Jag märker inte att jag gråter tills jag känner en kall droppe som rinner ner längs min hals. Jag torkar snabbt bort dem och skakar på huvudet. Är jag dum eller!? Clara är bara ett brev bort, eller?
"Varför gråter du?" Celines röst och dörren som stängs blir en blandning av ett förvirrande ljud i skallen på mig. Jag vänder mig om och tittar på Celine.
"Säg inget till Luka" säger jag förskräckt och Celine skrattar. Hon har bytt om till en pyjamas, ett par mjukis-shorts och ett svart linne med vit spets i sidorna. Celine nickar och går fram till mig.
"Jag ska inte säga något" säger Celine mjukt och stryker bort en av mina tårar, attans oxå! Jag glömde bort att jag fortfarande grät och bara torkar bort tårar så att nya skulle kunna komma! Jag skakar på huvudet och torkar snabbt bort tårarna, kontrollerar att inga fler kommer. Jag ler falskt men jag hoppas att Celine ska gå på det. Celine ler tillbaka och tittar sen på väggarna i mitt stora, gigantiska rum.
"Vem är hon?" frågar Celine och pekar på bilden av Clara.
"Det är Clara, hon var min bästa vän" säger jag och Celine tittar på mig med allvarlig blick.
"Hon är vacker" Celine stryker ut med dem målade linjerna av målade Clara.
"Det var jag som målade av henne, Hons er mycket vackrare ut i verkligheten" säger jag men blir snabbt tyst, tänk om Celine tror att jag är kär i Clara? Bara för att jag sa så!! Men tack och lov tolkar Celine det annorlunda.
"Det brukar vara så... Alla människor brukar vara underbara i verkligheten" Celine är som neutral men så ler hon och kollar mot dörren i ena hörnet.
"Ska du inte kolla in den?" Celine föser mig mot dörren och öppnar den. Jag kollar in och jag svimmar nästan! Inne i rummet finns det massa galgar med kläder på och ett bord fyllt med smink på och en speglar överallt så man kan spegla sig i dem.
"Nå! Säg vad du vill ha på dig! Vad som helst!" säger Celine och jag tänker på Rose. Undrar om...
"Jag vill ha på mig likadana kläder som min storasyster Rose har på sig nu" jag hör hur min röst låter tvekande men kläder for runt och plötsligt har jag på mig nya kläder och smink i hela mitt ansikte. Jag kollar i en spegel närmast mig. Jag kan knappt tro det! Men jag ser helt glamorös ut!



Celine ler nöjt mot mig.
"Ser ut som att din syster var en liten lättklädd* tjej" Celine betonar ordet lättklädd och jag förstår vad hon menar. Jag känner mig typ lättad att Celine säger vad hon tycker. Hon värkar sjyst, hon som typ är ihop med Luka eller?
"Celine! Kommer du eller!" hör jag Lukas ropa. Jag och Celine skyndar oss ut. Lukas står i långa pyjamas byxor och en T-shirt. Han lutar sig mot dörröppningen och flinar mot Celine men han slutar direkt att flina när han ser mig. Han blir som en tomat i ansiktet.
"Ooops!" Celine fnittrar obesvärat lättande och går mot Luka. Hon kramar om honom och går ut ur mitt rum.
"Godnatt" är det enda jag får ur mig men Luka ler generat och går ut.
"Godnatt"
Dörren stängs och jag kollar ner på mina fötter. Jag bär klackskor med typ tio centimeters höjd! Jag tar av mig dem och går in i garderoben. Jag byter om till ett nattlinne som sorgligt nog slutar direkt elva centimeter över mina knän. Jag får bort sminket och tittar i spegeln. Jag hade visst ett eget badrum också, lyxigt. När jag tittar i spegeln möter jag min blick och jag vet inte om jag inbillar mig men mina ögon ändrar färg från bruna till is-röda. Jag sväljer och skyndar mig att borsta mina tänder. Jag sköljer min tandborste och kryper ner i himmelssängen.

Jag vaknar av att Celine klappar mig på min kind.
"Idag ska vi träna att skjuta med pilbåge!" säger Celine och drar mig upp ur sängen. Det blir kallt och jag huttrar till. Snälla säg att Celine bara gillar pilbåge och inte är en morgonmänniska. Celine drar in mig i garderoben och tittar på mig. Jag suckar trött och mumlar tyst.
"Jag vill ha kläder som passar att skjuta pilbåge i" som vanligt flyger kläder runt och plötsligt står jag i en lång vit klänning som när mig till knäna, lång var den i armarna liksom blir bredare ju längre ner dem kommer! Som en japansk klänning! Jag har också som ett förklädde fast bara till midjan i ett marinblått tyg. Den är knyten med en rosett där bak.
"Sådär nu går vi!" säger Celine och jag lägger märke till att Celine har likadan klänning som jag fast ett svart "förklädde". Jag kollar ner på mina fötter medan Celine (bokstavligen) släpar ut mig. Dem har svarta strumpbyxor på sig med mörkröda rosor på slingrande upp för benen, konstigt mönster. Luka väntar på mig och Celine i uppehållsrummet. Han bär typ en klänning som oss fast att den är platt och in till kroppen mycket närmare. Han bär en mantel över sina axlar och tittar ner i golvet.
"Kom så går vi" han går ut genom dörren och jag får börja gå själv.

När vi kommer fram till pilbågsarenan ser jag att det är som en japansk-träningsplats. En ung dam sitter längst ner på första trappsteget upp till ett hus som ser ut som ett litet lätt hus-tempel. Hon tittar upp när vi kommer gående.
"Oj... Hej! Jag är Elina! Idag ska ni bara se hur jag gör!" Säger kvinnan och tar fram en pilbåge och pil. Hon ser koncentrerad ut och siktar på något längre bort som ser ut som en måltavla.



Hon släpper pilen som direkt träffar mitten av måltavlan.
Så håller hon på i en halvtimme tills hon räcker över pilbågen till mig.
"Försök" säger hon bara och jag tittar stelt på pilbågen. Jag ställer mig som Elina gjorde. Eller jag försöker, det är svårt men det ska gå! Jag kollar på planen som att bli säker på att ingen ska springa ut när jag skjuter, men såklart är det så att elevhemmen har lektioner med bara sitt elevhem! Jag flyttar på ena benet ett snäpp och känner hur Elina lätt sparkar till min häl så att jag får lyfta den. Jag hör hur Luka lätt kväver ett skratt. Jag biter ihop och får pilen. Den är det lättaste att få på plats eftersom att det blivit ett märke efter vart alla andra pilar varit. Jag försöker spänna pilbågen men det går inte så bra och med bara balans från en fot och en fot som står på tår är det inte lätt. Jag släpper pilen som for snett iväg och hamnar på ett träd. Jag hör hur Luka börjar skratta och jag vänder mig om. Jag tror att jag vet hur jag ser ut. Lätt röd på kinderna, som jag brukar bli när jag är arg.
"Försök själv!" säger jag surt och ger honom pilbågen. Luka himlar med ögonen och skjuter på en millisekund iväg pilen som klyver Elinas pil för att den kommer precis i mitten som hennes. Jag stänger min mun som jag råkat öppna av förvåning. Jag försöker se sur ut men mest ser jag nog paff ut. Jag sätter mina armar i kors och tittar bort i skogen.
"Du har bara fått övat!" säger jag argt. Jag tittar på Luka, borrar in min blick i hans. SÄG FÖRLÅT FÖR ATT DU VAR DUM! Tanken bara forsar förbi i mitt huvud men plötsligt så ser Luka mer ledsen ut.
"Förlåt, det är sant! Jag har tränat mer" han skakar plötsligt på huvudet och ser förvånad ut. "Det var inte vad jag skulle säga!" lägger han till och jag höjer på ögonbrynet men ler. Vad hände? Gjorde han som jag sa nyss? Det gjorde han... Allt snurrar till och jag svimmar. Marken slår emot mig och gruset flyger iväg. Men jag hinner inte känna smärtan innan allt blir svart och jag ser ett mörkrött sken. ALVA, MITT BARN, DU MÅSTE ÖPPNA ÖGONEN! DU SVIMMADE! En deppig röst i mitt huvud får mig att öppna ögonen och se Luka som sitter ner och tittar på mig. Jag ser inte Celine men jag känner något blöt mot min panna. Jag kollar mig omkring och ser Celine, hon håller i en handduk. Jag är i mitt rum och Luka och Celine måste burit in mig hit när jag svimmade.
"Dina ögon blev mörkröda och så svimmade du efter att dina ögon blev bruna igen!" kastar Celine ut sig och kramar om mig.
"Jag är okej, bara okej"

_____________________________________________

Hoppas ni gillar den! Förlåt för att den blev sååå låång men kunde inte sluta skriva!

Varför har du tagit bort ditt konto? Jag saknar dig. Din ff:n var jättebra skulle gärna vilja läsa slutet ♥

Gud va bra! Kul att huvudpersonen heter likadant som jag!