En annan version- En Drarry-fanfiction

Kapitel 3! Det är skrivet ur bådas perspektiv den här gången

Kapitel 3 (Skrivet ur både Dracos och Harrys perspektiv)

Draco
Förstaårseleverna gick in i Stora salen på ett led efter professor McGonagall. Draco kände nervositeten koka i magen när hon ställde ner Sorteringshatten på en liten pall och tog fram en pergamentrulle. Nu gällde det. Skulle Harry hamna i samma elevhem som han själv? Och tänk om Draco skulle hamna i ett annat elevhem än Slytherin? Lucius skulle kasta ut honom ur huset.
McGonagall började ropa upp elever som fick prova hatten och sedan få veta vilket elevhem de tillhörde.. Listan var alfabetiskt sorterad efter efternamn och det dröjde inte länge innan det blev Dracos tur. Han gick fram till pallen med hjärtat i halsgropen. I samma stund som hatten snuddade vid hans silverblonda hår skrek hatten SLYTHERIN! Draco hoppade av pallen, lite mindre orolig, och gick och satte sig vid bordet som var dukat med smaragdgröna och silverfärgade dekorationer. Nu hoppades han bara på att Harry skulle få sitta vid samma bord.

Harry
Efter att Sally-Anne Perks blivit placerad i Hufflepuff ropade McGonagall ut “Harry Potter”. Harry gick fram till pallen, satte sig försiktigt och drog ner hatten över ögonen. Sedan hörde han en tunn röst i huvudet.
- Harry Potter minsann! Det är inte varje år jag får placera en sådan berömd person. Ett stort mod, och du vet verkligen vad du vill, det må jag säga. Intelligens finns och även slughet. Men var ska vi placera dig? Det här var verkligen en utmaning. Här finns en stark koppling till pojken Malfoy. Ett bra val, det är en mäktig släkt. Men vad tycker du själv? Jag tror att jag behöver hjälp av dig, Harry. Och det kan jag berätta, det händer inte ofta. Jaså? Javisst, då lyssnar jag på dig. Det är ändå du som ska gå här.

Draco
Harry satt på pallen i säkert två minuter innan hatten gjorde sitt beslut.
-SLYTHERIN! Förkunnade den slitna huvudbonaden. Alla runt Draco jublade över att ha fått Pojken som överlevde i sitt elevhem. Själv satt Draco bara där, och log ett av sina sällsynta leenden. Äntligen hade han en vän. Draco Malfoy kände sig inte ensam för första gången i sitt liv.

När festmåltiden var slut gick alla mot sovsalarna. Vid en av trapporna som just nu gick neråt stod en flicka med ett grönt band i det röda håret och ett prefektmärke på klädnaden.
-Förstaårselever i Slytherin följer efter mig! En liten grupp på kanske 10 personer samlades runt henne. De gick nerför trappan och sedan vidare neråt. Efter tre trappor till var de nere i fängelsehålorna. Prefekten stannade framför en dörr med ett utpräglat ormhuvud på.
-Lösenord? sa dörren.
-Parselspråk,svarade hon och dörren gled upp.

Slytherins uppehållsrum var just nu fyllt av gröna stearinljus med blå lågor, men prefekten berättade att oftast kommer ljuset från sjön, som låg utanför de stora fönstren. Ibland kunde man se stora fiskar simma förbi. Sedan dirigerade hon flickorna till en sovsal åt höger och pojkarna till vänster. I varje sovsal fanns fem himmelssängar i silverfärgad metall. De hade sänghimlar och förhängen i grönt siden. I Dracos sovsal bodde han,Harry, Crabbe och Goyle och en till pojke vid namn Blaise Zabini. Klockan var nästan halv elva, så alla gick och la sig på en gång. De andra somnade direkt, men Draco låg vaken ett tag och bara såg på Harry. De gröna ögonen var slutna, hans hud såg vaxblek ut i skenet från stearinljusen och det korpsvarta håret var rufsigare och vackrare än någonsin. Vänta lite, vackrare? Jag är allt lite för besatt av den pojken för att det ska vara hälsosamt, tänkte Draco och somnade sedan.

BÄST I VÄRLDEN!!!♥♥♥

Här är kapitel 4! Jag kommer fortsätta skriva ur bådas perspektiv, det var bara de två första kapitlen som var skrivna enbart ur Dracos perspektiv.

Kapitel 4

Draco
Draco vaknade på fredag morgon av att Zabinis väckarklocka ringde. Den hade en hemsk vana att hoppa från person till person tills alla var vakna. Harry lyckades dock alltid vakna utvilad vid femtiden och missade den, så Draco fick vara trött ensam på dagarna. Han gäspade och bytte om till en skolklädnad från kofferten innan han och de andra gick ner för att äta frukost.

Harry
Borden i Stora salen var som vanligt fyllda av mat. Stekta ägg,kokta, äggröra, bacon, bönor i tomatsås, yoghurt, flingor, gröt och mycket mer. Harry och Draco satte sig mellan en flicka i deras klass som Harry trodde hette Pansy Parkinson och en pojke från en annan årskurs med sandfärgat hår och fräknar. Pansy verkade alltid vara i närheten av Draco, men han brydde sig knappt om henne över huvud taget.

Deras första lektion var i trolldryckskonst. Läraren, professor Snape, hatade Harry men avgudade Draco, vilket gjorde det intressant när de skulle samarbeta. Enligt Snape var den del av rötterna som Draco hackat perfekta, men Harrys var slarvigt gjort,trots att de hunnit blanda ihop dem när han gick förbi. Draco rörde i perfekt takt, men Harry var för långsam när han mätte upp ormblod och för hastig när han malde ryggrad från lejonfisk. Till slut var de klara,och deras trolldryck mot sömnlöshet såg faktiskt riktigt bra ut. Snape tittade ner i kitteln och rynkade på näsan.
-Potter, fem poängs avdrag för att du förstörde Malfoys trolldryck. Malfoy, femton poäng till Slytherin för bortslösad talang. Du skulle inte satt dig bredvid honom.

-Det där var orättvist gjort, sa Draco när de senare gick mot växthusen för örtlära med Gryffindor. Vi var minst lika dåliga båda två. Du förtjänade inte minuspoäng.
-Fast du var faktiskt bättre än jag, svarade Harry. Du har ju levt i den här världen i elva år. Jag har bott i en städskrubb och blivit mobbad av min kusin. Jag visste inte ens att jag var trollkarl.
-I en städskrubb? Herregud Harry, hur överlevde du? Jag ska övertala pappa att du får bo hos oss under sommarlovet. Du kan helt enkelt inte bo hos de där mugglarna, jag struntar i om de är din enda familj eller något sådant. Han var faktiskt ganska gullig när han var arg, tänkte Harry.

Läraren i örtlära visade sig vara bättre än Snape. Professor Sprout var täckt av jord och log vad hon än gjorde. När Harry slog till en köttätande växt som försökte bita Draco klappade hon honom på det svarta håret och sa “Ni är ett så gulligt par!” Draco blev svagt rosa om kinderna och behövde plötsligt en ny spade. Ron Weasley, som de jobbade med, tittade efter honom och frågade Harry om de var ihop. Harry sa att det var de absolut inte och att han inte förstod varför Sprout trodde det. Enligt honom var de bara vänner.

På måndagen satt en lapp på anslagstavlan i uppehållsrummet som berättade att förstaårseleverna skulle ha flygträning om två veckor. Dracos blå ögon lyste när han läste lappen.
-Harry, flygträning! Vi ska få lära oss att flyga på kvastar! Eller inte för att jag inte kan det redan, men ändå!
-Visst, visst skrytmåns. Du är säkert bäst i klassen.
-Tror du?
-Nej. Men du är säkert bättre än mig!

Jag ber om ursäkt för att det är så lite dialog, men jag pratar inte så mycket själv så jag antar att det färgar av sig på det jag skriver. Vi får se om jag lyckas lägga in mer dialog imorgon!

Varje gång jag läser ett kapitel här känner jag bara en enda sak:
Fullständig LYCKA!!!

Vad roligt att du tycker om den!

Man kan inte annat än att tycka om den här ff:en!

Kapitel 5!

Draco
Så. Äntligen. Idag var det flygträning! Draco satt som på nålar de två lektioner de hade innan de skulle gå ner till planen. Quidditch var det absolut bästa han visste. Dessutom var han bra på det.Till slut hade Binns babblat färdigt och svävade ut genom svarta tavlan igen. Hela klassen packade ihop sina saker så fort de kunde, men några, bland annat Harry, såg ut som om de var på väg mot sin död. Draco stannade plötsligt och gick fram mot honom.
-Hur är det? Du ser ut som om du sålt trolldrycken och tappat kitteln. Harry tittade på Draco som om han var dummare än Crabbe och Goyle.
-Du skulle inte heller vara så glad om du var på väg mot en lektion där du kommer skämma ut dig fullständigt och kanske slå ihjäl dig på köpet.
Draco kramade honom plötsligt. Det bara kändes rätt.
-Det kommer gå bra, Harry, sa han.

Harry
Madam Hooch hade en väldigt underlig ögonfärg. Hennes ögon var så ljust bruna att de var gula. Hon såg sträng ut, men inte så sträng att man behövde vara rädd för henne. Framför klassen låg ett tjugotal illa medfarna kvastar. De såg ut att vara minst lika gamla som Madam Hooch.
-När ni ska plocka upp en kvast gäller det att inte låta på rösten som om ni helst vill stanna på marken. När jag räknat till tre sträcker ni ut handen mot kvasten framför er och ropar Upp!
Ett, två, tre..
UPP! Ropade hela klassen på en gång, men det var bara ett par kvastar som faktiskt flög upp i handen på sin ägare. Neville Longbottoms kvast låg blick stilla, och minnsallten i hans andra hand lyste blodröd. Hermione Grangers kvast rörde en aning på sig, men låg kvar på marken. Dock lyckades både Harry och Draco få upp sina kvastar på första försöket. När hela klassen fått tag i sina kvastar fortsatte Madam Hooch att prata.
-Så, nu när jag säger till, så ska ni allihop stiga upp i luften, sväva ett par meter ovanför marken och därefter… Längre kom hon inte förrän Neville sköt upp i luften med full fart. Han ramlade av kvasten när den var på ungefär fyra meters höjd, men kvasten steg tills man inte såg den längre. Madam Hooch sprang fram och hjälpte honom upp. Nevilles hand hängde i en onaturlig vinkel.
-Ingen av er rör er ur fläcken medan jag går upp till sjukhusflygeln med honom, ropade Madam Hooch på väg upp mot slottet.

Och ingen rörde sig heller ur fläcken. Förutom att Parvati Patil från Gryffindor tog upp minnsallten för att ge den till Neville senare. När Madam Hooch kom tillbaka fick de äntligen flyga. Harry visade sig vara riktigt bra på det. De klarade sig igenom lektionen utan fler katastrofer.

När Harry och Draco senare satt i uppehållsrummet och gjorde läxor bankade någon på dörren. Harry öppnade och Hedwig flög in som ett vitt spöke. Hon hade med sig ett brev adresserat till honom.

Harry,
Skulle du och Draco vilja hälsa på mig på lördag? Jag har någonting jag skulle vilja visa er. Hälsningar Hagrid.

Harry vek ihop brevet till ett flygplan och kastade det på Draco när han läst färdigt. Draco rynkade pannan.
-Hagrid? Är inte det den där vilden som bor i skogen och blev relegerad?
-För det första, han är ingen vilde. För det andra vill jag veta vad han ville visa oss, svarade Harry.
-Okej då. Men om det är något livsfarligt går vi därifrån direkt.

Awesome!

Amazhang!

ASBRA!