Mugglaren på Hogwarts

Braaa!!!

Vad synd Hoppas att alla blir lyckliga senare i storyn!

Ja, det har blivit lite bättre. Slutet hade du klarat av bäst.


Lite ändringar som du kanske vill se man kan göra? ginny weasley
Kommer markera med grönt samt skriva till där man skulle kunna lägga till/beskriva mer/fylla ut:
Rött som stavfel:
Lila/rosa där jag ändrat ord:
Blått för radbyte.

Förlåt att jag inte uppdaterat på länge. Hoppas det fortfarande är några läsare kvar!

.! När hon kom fram till skolan kunde hon knappt stå på grund av att hon skakade så mycket. Brevet låg i ytterfacket i väskan. Brevet vägde egentligen nästan ingenting, men just nu kändes det som om det var gjort av bly. När hon kom in i skolan var det tomt förutom två lärare som satt och diskuterade betyg i lärarrummet. Det hon skulle göra nu var att öppna dörren till lärarrummet. Ta ett sånt där gulnat papper som ser ut som pergament som bara skolan har och skriva av brevet på de.
Hon visste att någon kom på henne skulle hon vara körd. Saga bestämde sig ändå för att det var värt att ta risken. Så med en skakande hand greppade hon handtaget och tryckte försiktigt ner det. Sagas hjärta dunkade hårt i bröstet. Det dunkade så hårt att hon var rädd att lärarna skulle höra henne. Saga öppnade ändå dörren tillräckligt mycket för att kunna få in sin hand. Hon tog tag i ett papper och lyfte ut de. Saga satte sig ner på golvet och började skriva av och när hon var klar reste hon sig långsamt upp. Några minuter senare stod hon fortfarande kvar på samma ställe och stirrade. Hon kunde inte röra sig. När skolklockan ringde släppte det hon skakade på huvudet och gick bort till sitt klassrum. När hon kom fram satte hon sig på sin plats jämte Alva. Saga kunde känna den välbekanta doften av jordgubbar från Alvas hår, men klarade inte av att möta hennes blick för om hon gjorde det skulle hon känna sig så skuldmedveten att hon skulle börja gråta. Det ända hon kunde göra var att sitta och skaka. Någon gång efter lunch mådde hon inte lika dåligt och skakade inte lika mycket. Tyvärr höll det inte i sig så länge för efter skolan var hon minst lika skakig som innan. Hon skyndade sig hem, men på vägen stannade hon för att lägga det fejkade brevet i Alvas brevlåda. När hon kom hem snurrade alla tankar runt i huvudet: Tänk om någon sett henne, vad skulle Alva säga när hon fick reda på att brevet var fejkat? och massa annat snurrade i hennes hjärna. Saga tog med en skål med flingor till sitt rum och började långsamt äta. Efter en sund ringde det. Det var Alva. Så fort Saga svarat sa Alva. ”Jag har fått ett brev från Hogwarts! Sa inte du att du också fått ett?”
”Jo”, stammade Saga. Alva lät så uppspelt och när hon fick reda på att brevet var fejkat det ville inte Saga tänka på.
Alva sa några saker till och sedan la de på. På kvällen envisades Sagas mamma med att ringa Alva så att de kunde bestämma om det skulle gå till diagongrännden tillsammans. Dagen efter i skolan var Hogwarts det enda Alva ville prata om. Saga försökte många gånger få Alva att prata om annat, men det funkade inte det minsta. Tillslut sa Saga ”Jag glömde en sak i klassrummet”, Saga tog god tid på sig med att hämta den och när hon kom ut igen var det bara 5min kvar på rasten

Awesome

*bevakar*
Vilken bra ide!

Bevakar

Nu kommer nästa bit! Den blev tyvärr inte så lång.

Efter skolan hade Saga och Alva sällskap hem. Medans Alva babblade på var Saga djup försjunken i sina egna tankar. Hon hade börjat tvivla på om det var så bra att förfalska brevet. Egentligen viste Saga att förr eller senare skulle någon komma på Alva när de väl kommit till Hogwarts. Det här skulle inte sluta bra hon ångrade redan det hon gjort, men det var försent för att ändra sig. Helst ville Saga bara börja gråta och berätta sanningen, men hon var rädd att Alva skulle bli jättearg och om de inte blev vänner innan Saga åkte till Hogwarts skulle de då någonsin bli det?
Saga försökte skjuta undan tanken. Det gick inte så bra hon mådde en då precis lika dåligt. Saga försökte bete sig normalt det var väldigt svår och hon fick en känsla av att hon inte ens gick normalt, men Alva verkade inte lägga märke till det.
När Saga gick innanför grinden till sin tomt pustade hon ut. Saga gick in i huset och där möttes hon av sin lillasyster Meja som uppspelt sa någonting Saga orkade inte lyssna så hon svarade bara ”Mmm” och gick in. Meja förföljde Saga så till sist var Saga tvungen att lyssna. Det var någonting om att Mejas klass skulle på klassresa. Saga försökte se intresserad ut, men hon misslyckades. Tillslut lämnade Meja Saga ifred och Saga skyndade upp på sitt rum. Saga var helt slut. Så hon sjönk ner på sin säng och somnade så fort hon slutit ögonen. Allt det här med Alva och Hogwarts hade tagit all hennes energi och Saga visste inte hur länge till hon kunde ha det så här.
Saga vaknade med ett ryck när hon kollade runt i rummet förstod hon att det var mitt i natten. Saga var kallsvettig. Hon hade drömt massa saker och hon hade hört Alva ropa saker som förräderi och lögnare. Tillslut lyckades hon somna om igen och när hon vaknade på morgonen hade hon inte drömt något mer. Saga låg kvar i sin säng en stund, men till sist tvingade hon sig själv att gå upp eftersom hon och Alva skulle till diagongränden.

Bra, en sak att tänka på är bindeord som och. Och punkt.

Bra

Suuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuperbra