Dangerous Love - Drarry [SV]

Här kommer nästa kapitel! I fortsättningen, vill ni ha lite kortare kapitel med uppdatering varje dag eller lite längre kapitel med mer sällan uppdatering?

---

Kapitel 3.

Harry.

Förmiddagens två lektioner var slut och Harry lämnade lektionssalen med en gäspning. De hade nyss haft trollkonsthistoria med Professor Binns, och Harry hade som nästan alla tidigare gånger somnat lika som majoriteten av eleverna i klassrummet. Som Harry uppfattade var det endast Hermione som förde anteckningar över alla (enligt henne) viktiga händelser.
“Harry! Ron!”, utbrast Hermione som kom gåendes bakom dem. “Ni kan faktiskt inte sova er igenom alla lektioner med Binns, tänk på GET-proven!”. Harry skrattade till över hennes kommentar över deras sömnvanor, och Ron stämde in i skrattet.
“Tur att du antecknade till oss då, som vanligt. Du får faktiskt skylla dig själv”, påpekade Ron med ett flin och kollade menande på de tre identiska pergamenten hon höll i hennes hand. De började diskutera med varandra med höjda röster men Harry lyssnade endast med ett halvt öra. Det var skönt att tänka på skolan ett tag och inte på huruvida Voldermort var tillbaka eller inte. Och om han nu var det kanske han var så svag så att han inte kunde göra någon skada. Kanske skulle året vara relativt lugnt, även fast han visste att det troligen inte skulle bli så.

“Akta Harry!” Harry rycktes ur hans tankar av Hermiones röst och kände något hårt träffa honom och hans kropp. Med ett nu dunkande huvud kollade han upp och såg in i ett par ljusgråa ögon.
“Se dig för Potter”, fräste Draco. “Du vet att det bli poängavdrag om du står i vägen för högre uppsatta personer”, lade han till med extra betoning på de sista tre orden. Han märkte hur Ron och Hermione slöt upp bakom honom, och likaså gjorde Crabbe och Goyle bakom Draco. Harry stirrade in i Dracos ögon, som om en osagd stirrtävling hade uppstått. Plötsligt kände Harry en enorm smärta i hans ärr och kollade genast ned i golvet. Det kändes som att han skulle vika sig dubbel av smärtan, men lika snabbt som den kom så var den över. Draco knuffade till hans axel innan han vandrade iväg med hans två kumpaner (eller betalda slavar som Ron gärna kallade dem för) hack i häl.
“Han är så äcklig”, muttrade Ron när de hade försvunnit bakom hörnet.
“Håller med, även om du inte ska säga så Ron. Du vill inte sjunka ned till hans nivå”, sa Hermione som svar och Ron suckade frustrerat.
“Håller faktiskt med Ron här Hermione, och med tanke på vad han har kallat dig så måste vi få göra det åtminstone en gång”, menade Harry och hon ryckte på axlarna och sa sedan;
“Gör som ni vill då, jag går iallafall till luchen nu”.

TARTYAWEZHANG!!!!!

Har inte hunnit uppdatera på några dagar, men har inte haft tid. Ska försöka att ladda upp nästa kapitel så snabbt som möjligt!

Oki. Längtar! ♥

Kapitel 4.

Draco.

“Idag ska vi brygga Fridsdrogen”, sa Professor Snape medan han svepte in i klassrummet. “Någon som vet vad det är för något?”, la han sedan till och Draco såg hur Hermiones hand direkt höjdes. Han fnyste åt henne och mumlade ett tyst “smutsskalle” som de övriga i Dracos elevhem hörde och skrattade till. Snape ignorerade Hermiones hand vilket gjorde att han och de andra skrattade ännu mer och Snape sa sedan;
“Fridsdrogen är en dryck som stillar oro. Den är mycket komplicerad, och om ni gör fel kan drycken försänka er i djup sömn. Den tar ungefär en och en halv timme att tillreda, vilket betyder att ni har mer tid än vad ni egentligen behöver på er. Gå ihop två och två. Receptet hittar ni på sida 56.” Draco slog upp boken som på ett magiskt sätt öppnade sig på rätt sida och han läste noggrant vilka ingredienser han och Blaize behövde. Han reste sedan på sig och gick bort till förrådet med ingredienser där nästan hela klassen var samlad. Han såg hur Hermione kom gåendes med famnen full av ingredienser och han flinade medan han satte ut ena benet framför henne. Klumpigt snubblade hon på hans ben och föll ned på golvet. De vätskor hon hade med sig spilldes ut över henne och hennes hy började skifta i en grönaktig ton. Skrattande drog Draco snabbt undan sin fot och hånlog sedan åt röran han hade skapat.
“Miss Granger! Vad tror du att du håller på med?”. Snapes röst hördes över hela salen och Draco försökte att hålla skrattet inom sig och lyckades precis i tid när Snape kom farandes.
“10 poängs avdrag till Gryffinor för din klumpighet. Plocka upp det här och bege dig till Madam Pomfrey omedelbart”, sa Snape irriterat.
“Men Proffessor Snape..”. Harrys röst ersatte Snapes lite mer släpiga och Draco skrattade till inombords när han insåg att pojken Potter endast skulle ställa till med mer trubbel för sitt elevhem. Som vanligt.
“Inga men!”, röt Snape och vände sig om för att visa att han inte tillät några invändningar. Draco blickade mot Harry, som såg upprörd ut.
“Stackars Potter, fick lilla smutsskallen alla hennes saker utspillda?”, undrade Draco hånfullt och låtsades göra en sårad min. Han såg hur Harrys muskler spände till som att han vilken sekund skulle klippa till Draco, och i försvar backade han ett steg bakåt.
“Bara för att du är Snapes lilla gullegris så måste du inte gå på Hermione för det”, snäste Harry.
“Senast jag kollade var du inte min mamma, inte för att du vet hur det är att ha någon sådan”. Spridda fniss från eleverna hördes och innan Draco hann reagera var han hängandes upp och ned i luften. Efter att ha hängt där i någon sekund landade han med en duns och han gav Harry en ilsken blick.
“Petrificus Totalus!”, skyndade Draco sig att säga och Harrys kropp låste sig och föll ned till marken.
“Potter! Malfoy! Vad tror ni att ni håller på med?”

Superbra! ♥

Awesome!!!♥

Åh vad fint skrivet!^^

OOhhhh!!!! Nog för att jag inte är så jättemycket för Drarry, men bara för att det handlar om min bejb Draco så ska jag bevaka!!!!

Kapitlet som du hittills skrivit når absolut upp till mina förväntningar; i like it kortsagt!! Bevakar med Voldemort som mitt vittne ;*