The Lost Sister

Nej inget var dåligt allt var azym!!!!
Hahahaha chokladen gjorde mig glad!! XD

Super

haha AWESOM SUPERBRA EM!!

tack

Lääääääääääser!!!!!!!!!!!

Kapitel 2
Alla såg chockat på Percy, det var länge sedan ett barn till Poseidon funnits. Percy såg lite obekväm ut med all uppmärksamhet. Plötsligt hördes ett skall bakom oss, alla vände sig hastigt om. Annabeth såg chockat på varelsen, det var en svart hund med samma storlek som en noshörning och ögon som lava. Jag hade bara sett på bilder på dem, men jag visste att det var en helveteshund. Keiron skrek något på gammelgrekiska som betydde.
“ Stand ready! My bow!” Jag såg hur Annabeth drog sitt svärd och skrek till Percy att springa. Jag såg hur hon försökte ställa sig framför helveteshunden men den hoppade över henne. Jag såg hur Percy försökte backa men hur han snubblade, hunden var över honom när jag såg hur Keiron sköt en pil och den föll död ner. Annabeth såg fortfarande chockad ut.
“ Di immortales,” sa hon och vände sig mot Keiron “ det var en helveteshund från bestraffningens fält, någon måste ha frammanat den!” Jag såg hur Clarisse pekade på Percy och skrek.
“ Det var Percy, Percy frammanade den!” men Keiron suckade.
“ Det var inte Percy, han vet inte hur man gör, ni får gå och lägga er,” sa han och alla började gå tillbaka till sina stugor. Jag hörde hur alla viskade och jag suckade, Percy ville inte ha den uppmärksamheten. Jag gick bredvid Luke som hade varit tyst under striden.
“ Vem frammande den?” frågade jag honom och han kollade på mig. Han såg väldigt skyldig ut.
“ Jag vet inte Emma, men den är borta nu iallafall,” sa han med en röst som sa att det var slutet på samtalet. Sen gick han bort till Hermes stuga och jag stod kvar vid lägerelden, han dolde någonting och jag skulle få reda på vad. Jag menar hur farligt kan det vara?

Upptäckte att jag gjorde i fel ordning, Percy skulle blivit erkänd efter men hoppas att det inte gjorde något.

Nej det gjorde inget!!
Super!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

tack

Super

AMAZHANG