Somewhere only we know - Scorbus/Drarry (SV)

BRA!! Jag älskar grejen med ALLT

Eftersom förra kapitlet blev så kort så kommer ett till redan nu. Kan hända att det här blir lika kort men men
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Kapitel 4.

Scorpius perspektiv

Scorpius satt i sitt rum i tankar. Hans bästa vän, som han hade haft känslor för sedan så länge han kunde minnas, var han nu stolt över att kalla sin pojkvän. Att Albus spontant hade böjt sig fram och kysst honom var oväntat, men ändå det bästa som hade hänt honom.

Han såg en uggla, som han kände igen, flyga in genom fönstret. Det var samma uggla som Albus hade fått under sina år på Hogwarts, när han fick brev hemifrån. Han förstod att brevet som var fastknutet runt ugglans ben var från Albus. Han kände igen handstilen när han vecklade ut det.

Hej Scorpius.
Jag hoppas du har det bra. Här hemma har det inte
hänt så mycket förutom att James verkar utnyttja
sitt tillstånd att använda magi utanför skolan.
Det känns tomt utan dig och jag längtar efter att få
träffa dig igen.
Åh föresten, pappa hälsar att du är välkommen hit
närsomhelst. Hör bara av dig så fort du kan.
Saknar dig! //Albus

Scorpius blev glad för påminnelsen. Albus som hade erbjudit att bo hos honom. Han ville träffa honom så snart som möjligt, så han skyndade sig för att hämta sin fjäderpenna och skriva ett svar på baksidan av brevet.

Hej Albus, vad kul att du skrev!
Jag saknar dig också jättemycket, och jag hoppas vi
kan ses snart. Jag skriver till dig någon mer gång.
//Scorpius

Han vek ihop brevet och knöt det runt ugglans ben och sen försvann den ur sikte. Efter en stund ropade hans pappa om att maten var klar.

Dracos perspektiv

Scorpius kom in i köket.
"Förlåt att det tog tid. Jag skrev till Albus", sa han.
"Det gör inget", sa Draco lugnt.

Dom hade satt sig ner för att börja äta. Dom var tysta ett tag.
"Älskar du honom?" undrade Draco.
"Ja, det är klart", svarade Scorpius som om man inte behövde fråga. "Hur så?"
"Jag vill att du är rädd om honom så länge ni har varandra. Så du inte gör samma misstag som jag gjorde." Scorpius tittade på honom.
"Det som hände mamma var ju inte ditt fel."
Men Draco menade inte Astoria. Sen kom han på att Scorpius visste ju ingenting om hans förhållande med Harry. Men nu tänkte han inte på Harry längre. Tankarna om Astoria gjorde fortfarande ont, även om han försökte släppa det. Men hur kan man glömma någon som man har förlorat helt? Nu blev det både stelt och deppigt.
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Blev ett lite torrt slut där nu men i nästa del blir det mer Scorbus! Sen den här ugglan som tillhör familjen Potter är nu påhittad så ni får gärna ge namnförslag :3

ÅÅÅÅ!! Vad bra det var! Och jag blir ju så irriterad när jag inte kan ge fler tummar! Allvarligt så var det ett bra kap som alla andra

Åh, bevakar stenhårt
Jag ÄLSKAR hur du får till karaktärerna, de är exakt som man föreställer sig de att Joanne skulle kunnat skriva dem
Fortsätt skriva, jag är riktigt peppad på nästa del.

Fick sovmorgon idag så jag passar på att skriva innan jag åker
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Kapitel 5.

Albus perspektiv

Albus och Scorpius hade brevväxlat med varandra i nästan en vecka, och den här dagen var det bestämt att Scorpius skulle komma över. Albus såg framemot att få träffa honom igen.
Han låg på sin säng uttråkad, och tänkte på Scorpius. För engångsskull saknade han Hogwarts. Inte för att han saknade själva skolan, utan känslan av att få vara med Scorpius på heltid. Nu när dom var tillsammans skulle han strunta i alla idioter i skolan.

Plötsligt dök James upp i rummet och gav Albus en hjärtattack igen.
"Scorpius är här nu", sa han och transförerade bort sig igen.
Albus reste sig upp, gick ut ur sitt rum, ner för trappan, och nere vid dörröppningen stod Scorpius. Bredvid honom stod James och pratade med honom.
"Scorpius!" Albus gick fram och kramade om honom ordentligt, och för första gången kändes det varken stelt eller konstigt.
"Jag antar att den här kramgrejen är något vi borde fortsätta med ändå", sa Scorpius. Dom hade tidigare haft svårt att avgöra om dom skulle kramas eller inte.
"Ja och 'hej Albus, jag har saknat dig jättemycket'", sa Albus som tyckte det lät som en bättre hälsning. Dom hade släppt taget om kramen.
"Klart jag har saknat dig", sa Scorpius och kysste honom.
"Kom så går vi till mitt rum", sa Albus och tog honom i handen.
"Ha så kul ni två! Jag finns om ni behöver något", sa James.
"Jag vet en sak jag inte behöver, och det är fler hjärtattacker", sa Albus.

Dom gick in i Albus rum och satte sig på sängen.
"Hur har ditt lov varit hittills då?" frågade Albus.
"Det har väl varit okej. Ganska ensamt", sa Scorpius.
"Du har iallafall ingen bror som 'lagligt' jävlas med dig." Scorpius skrattade.
"Jag läste om det i ditt brev", sa han. "Hur har du haft det i bortsett från det då?"
"Tråkigt."
"Samma här", sa Scorpius och lutade sig mot Albus axel.
"Vill du att jag sätter igång musik?" föreslog Albus.
"Gärna det", sa Scorpius.
Albus reste sig upp och tog fram en gammaldags mugglar-bandspelare.
"Det här må vara en av dom bästa ägodelarna jag har."
"En gammal bandspelare?" flinade Scorpius.
"Det är inte bara en bandspelare. Fick den av min morfar i julklapp när jag var liten. Han älskar mugglar-produkter. Den här är förtrollad, så att man ska kunna spela vilken låt som helst", sa Albus och drog igång låten Your guardian angel med Red jumpsuit apparatus.
Scorpius la sig ner och Albus la sig bredvid honom med huvudet lutat mot hans bröstkorg.
"En gammal kompis visade mig den här låten", sa Albus.
"Vem då?" Scorpius blev nyfiken.
"Veronica heter hon. Dotter till pappas kusin", förklarade Albus. "Jag tycker den här påminner lite om oss. Nästan mer och mer för varje gång jag lyssnar på den." Scorpius svarade inte utan lyssnade på låten

"I will never let you fall,
I'll stand up with you forever,
I'll be there for you through it all,
Even if saving you sends me to heaven,
Cause you're my, you're my, my,
My true love, my whole heart,
Please don't throw that away,"

"Jag förstår varför", sa Scorpius och kysste honom på pannan. "Den påminner lite om den alternativa verkligheten när du var borta. Jag saknade dig för mycket."
"Och den gången vi båda blev mordhotade", tillade Albus.
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Jag vill bara tacka er som har kommenterat. Blir så glad och peppad för att fortsätta! ♥
WeasleyHufflepuff Tack för namnförslaget! Bestämmer nu att ugglan får heta Wilbur men kallas Willy

HPnerd98 Bra namn Och bra skrivet! Älskade kapitlet!!

ÄLSKAR HUR DU SKRIVER!
SCORBUS ÄGER!!!

Skitbra!!

Tack så mycket för allt ni skriver! Blir lika glad varje gång ^^
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Kapitel 6.

Scorpius perspektiv

Albus och Scorpius hade spenderat hela kvällen med att prata ut om allt möjligt. Det hade slutat med att dom inte insåg vad klockan var, och gick och la sig sent. Trots det, så vaknade Scorpius tidigt nästa morgon, men Albus sov som en stock. Scorpius tittade på honom och log. Han vågade inte väcka honom för att han såg så söt ut. Han strök honom lite försiktigt i håret, gav honom en puss på pannan och gick upp ur sängen.

När han kom ner till köket såg han att James och Lily satt vid bordet och åt frukost. Harry och Ginny var på jobbet.
"God morgon", sa James. "Sovit gott?"
"Vad gör Albus?" undrade Lily, men innan Scorpius hann svara gjorde James det åt honom.
"Låt mig gissa, han sover fortfarande?"
"Du gissade rätt", sa Scorpius och satte sig vid bordet.
"Det är så typiskt honom. Men det roligaste är när man lyckas väcka honom", sa James och både han och Lily skrattade. "Så vad har du försökt med?"
"Inget. Jag lät honom bara sova", sa Scorpius. James skrattade.
"Kom med här", sa han och reste sig upp. Dom började gå mot Albus rum. Lily skrattade som om hon visste vad han skulle göra, men Scorpius var bara förvirrad.
"Vänta här", viskade James när dom stod vid dörröppningen. Han gick in till Albus och gjorde ett tecken på att dom skulle vara tysta. Han riktade sin stav mot Albus och viskade:
"Aguamenti."

Albus perspektiv

Albus tittade ut genom sitt fönster. Det var midnatt och han hade fått för sig en idé.
"Kom Scorpius, vi ska någonstans!" sa Albus och tog honom i handen och gick ut i trädgården. Dom gick in i garaget och fick syn på en motorcykel.
"Vad sägs om en åktur?" sa Albus och la sin hand på den. "Pappa ärvde den när hans gudfar dog. Eller ja, Hagrid ärvde den först men... Det bästa är att den kan flyga. Så vad säger du?"
"Okej", sa Scorpius förvånat.
Albus satte sig på motorcykeln och Scorpius satte sig bakom honom.
"Håll i dig hårt nu", sa Albus och for högt upp i luften. Han hade aldrig känt sig så glad i hela sitt liv. Av någon anledning började han sjunga.
"En helt ny värld, en plats jag inte visste fanns,
Men här syns allting klart, så underbart att va här
i en helt ny värld med dig-"
Hans sjungande blev avbrutet av en hippogriff som kom flygande och sprutade vatten rakt i ansiktet på honom.

Nästa sekund låg han i sin säng genomblöt. Han hade drömt. Mitt framför sig såg han James stå och skratta. Albus gjorde allt för att kontrollera sitt humör.
"Om två år ska jag ge igen, var beredd på det du!" sa han irriterat.
"Men ta det lugnt nu brorsan", sa James. "Jag försöker bara inspirera din pojkvän."
"Scorpius, du skulle bara våga!"
"Du vet Scorpius, det bästa sättet att göra det här utan magi är att förbereda en hink fylld med is kvällen innan. Och håll den kall", tipsade James om.
"Jag tror jag avstår", sa Scorpius. "Men det var roligt ändå", sa han och flinade.
"Du är ju sjuk i huvudet", muttrade Albus åt James och drog täcket över sig.
"Kom Lily så lämnar vi killarna ifred", sa James och och gick ut ur rummet.

"Välkommen till min värld", sa Albus med ansiktet tryckt mot kudden. Scorpius skrattade och satte sig på sängen.
"Det var ändå kul måste jag erkänna." Albus tittade på honom.
"Han inte bara väckte mig", sa han. "Han avbröt en helt underbar dröm. Så om du ursäktar så tänker jag somna om och fortsätta drömmen." Han drog täcket över sig igen och vände ryggen mot Scorpius. Scorpius skrattade och la sig tätt bredvid och la armen om honom.
"Vad drömde du om?" frågade han.
"Oss två. Vi flög. Vi flög bort från verkligheten", sa Albus som lät lite halvt sömnig. "Och jag sjöng en sång som jag inte ens minns vart jag har hört den."
"Vi kanske kan återskapa den drömmen?" sa Scorpius. "På riktigt."
"Annars är jag nöjd som det är just nu", sa Albus och vände sig mot Scorpius. "Nu när du är här."
Det blev tyst ett litet tag.
"Du Albus?" sa Scorpius i förhoppning om att han inte hade somnat om.
"Mhm?"
"Jag pratade med pappa häromdan. Vi pratade om att hälsa på mamma nästa vecka, och jag undrar..." Scorpius var påväg att börja gråta. "Skulle du kunna följa med?"
"Klart jag kan", sa Albus och tråkade bort några tårar med tummen.
"Vi kanske borde gå upp nu", sa Scorpius och satte sig upp.
"Är du okej då?" undrade Albus.
"Jo då. Det är ingen fara med mig." Albus såg hur han ansträngde sig för att sluta gråta. Han satte sig upp och kramade om honom.
"Du är fortfarande blöt", sa Scorpius och båda skrattade.

AWESOME!!!!