I am Lily Evans {Svenska}

Jättebra skrivet och detaljerat Bevakar ofc!!

Kapitel 3
Sorteringsceremonin

Lily lät blicken vila på James och Sirius innan hon slog ner blicken i sin bok igen. Kosta vad det kosta ville, - deras dumma och högljudda skämt skulle inte störa henne på något sätt.

Boken som vilade i händerna på henne var väldigt intressant, och handlade om Hogwarts historia. Det var passande nog även det boken hette. Lily hade alltid trott att hon var som alla andra, att ingenting särskilt utmärkte henne från hennes vänner. Inte förrens för en vecka sedan. Då hade Ms. McGonagall hälsat på och berättat om hennes öde. Skratten ekade i korridoren utanför kupén.

"Ska du verkligen läsa det där nu, ginger?" Lily slog återigen upp blicken och såg sig omkring. Det var James som pratade med henne. Hon spände blicken i honom.

"Vad?" väste hon. Kylan i rösten var tydlig, men det verkade inte skrämma den odrägliga pojken som snarare verkade road.

"Jag frågade om du verkligen ska läsa det där den första dagen på terminen, som inte ens har börjat, när man istället kan spela massor av spratt på sina klasskompisar."

Lily slog igen boken med en smäll och höll den mot bröstet. "Ja Potter, jag ska läsa den här boken i början av terminen som inte ens har börjat, även fast DU hellre hade spelat spratt på dina klasskamrater!"

Lily reste sig upp, tog tag i sin koffert och vände blicken mot Severus, som inte riktigt förstod vad som hände.

"Kom nu Sev, vi letar efter en kupé som inte stinker James." och med dem orden vände hon på klacken och gick därifrån, med Severus hack i häl.

"Hon verkar vara en svår typ" sade Sirius och rynkade på pannan. James fnyste irriterat och lade armarna i kors.
"Det är nog snarare ni som är påfrestande." förklarade Remus som lämnat raderna med blicken när Lily smällt igen kupédörren för någon minut sedan.

Lily knuffade upp dörren till en annan kupé. Den var tom på folk förutom en flicka i deras ålder som hade en katt i knät.

"Är det okej om vi sitter här?" frågade Lily. Flickan såg upp och nickade med ett leende, men sade ingenting. Lily och Severus satte sig mitt emot flickan och lade deras koffertar på vardera sida om dem. Flickan hade blont, storlockigt och axellångt hår. Hon hade stora blåa ögon och var rätt smal. "Jag heter Lily Evans, och det här är Severus Snape. Vad heter du?"

Flickan följde sin katt med blicken när den lade sig ner bredvid henne för att sova, och kollade sedan på Lily och Severus med ett leende. "Jag heter Katie Jackson."

Resan flöt på utan vidare störningsmoment. Katie visade sig vara riktigt trevlig, och hade en bror som gick i Ravenclaw. När Hogwarts expressen stannat i Hogsmeade och de hade klivit av, så hade de fått syn på en stor person, som ropade "förstaårselever hitåt!". Katie förklarade att han hette Hagrid och var jättesnäll, enligt hennes bror iallafall. De hade följt med Hagrid och fått åka med båtar upp till skolan, och stod nu uppställda i ett led framför en stol som hade placerats längst fram i den stora salen. De äldre eleverna hade satt sig i respektive elevhem, och såg nu på de yngre, nervösa barnen, fulla av förväntan. Den stora salen var upplyst av hundratals stearinljus som svävade i luften. Borden var långa och gjorda av trä. Det var väldigt mysigt, men också ett perfekt ställe att leka kurragömma på, med tanke på storleken.

Lily tog några djupa andetag och såg spänt på Severus och Katie som stod bakom henne. De var minst lika nervösa, och såg sig omkring med flackande blickar.

Tillslut så kom Ms. McGonagall fram och ställde sig vid stolen med en pergamentrulle i den ena handen och en hatt i den andra. Hon harklade sig och läste från listan. "Evans, Lily." ropade hon och såg ut över havet av elever.

Lily tog ännu ett djupt andetag och gick fram med ben ostadiga som spaghetti. Hon satte sig på stolen och mötte Severus och Katies blickar. De log svagt båda två och vinkade mot henne. Ms. McGonagall satte hatten på Lilys huvud och hennes hjärta drog ihop sig när en röst plötsligt började prata.

"Hm, intressant. Mugglarfödd, men modigare än de flesta renblodiga här. Full av kunskap är du, och du sätter dig gärna ner och läser en stund. Ravenclaw eller... Nej, det måste bli GRYFFINDOR!"

Applåderna och vrålet bröt ut från Gryffindorbordet med en gång, och Lily andades ut. Hon reste sig upp och vinkade till sina vänner innan hon skuttade fram till hennes elevhemsbord.

En kvart senare så hade alla elever placerats, och Professor. Dumbledore hade hållit sitt tal innan maten hade trollats fram på varje bord. Severus hade hamnat i Slytherin, till hans förtvivlan. Han ville verkligen gå med Lily, sade han. Katie hade också hamnat i Gryffindor tillsammans med James, Sirius, Remus och Peter.

Lily och Katie tog för sig av både mat och efterrätt som de tryckte i sig. Varje tugga var himmelsk, och Lily hade velat smaka på allt om hon orkat. Men tillslut så var hon både mätt och fullkomligt utmattad, så det var tur när Professor. Dumbledore ställde sig upp och beordrade dem att följa med varje elevhems prefekt upp till sällskapsrummet och sovsalarna. Lily och Katie följde efter en prefekt som hette Andy. Han ledde dem upp och stannade framför en tavla med en tjock dam. "Babbelpumpa" sade han och tavlan svängdes åt sidan. Han lät eleverna klättra in först och stängde sedan dörren efter dem alla.

"Alla går och lägger sig med en gång, jag vill inte höra ett enda knyst från någon av er!" ropade han och eleverna lämnade det röd, och gulddekorerade rummet för att gå upp i sina sovsalar på en gång.

Lily delade lyckligtvis sovsal med Katie, och de bytte om innan de kröp ner i var sin säng under ett svalt täcke. Varenda tanke som befunnit sig i Lilys huvud under dagen svävade iväg, och snart sov hon djupt.

Jättebra kapitel!!!!

Ps. "Kupé" stavas bra med ett "e" Ds.

Oj, tack så mycket. Jag ändrar det.

Toppen

Supeer!

Super! Älskar dina kapitel❤️

Jättebra! Ny läsare!

Super känn dig bevakad!

Tack för alla kommentarer, det betyder jättemycket. Här kommer ett till kapitel!
~~
Kapitel 4
Fullmåne

Remus knuffade upp de tunga träportarna som skilde den lugna skolan ifrån den mörka, otrygga natten. Han tog några steg utåt och andades in den klara luften som slogs emot honom. Remus blick vandrade upp mot den stora, runda och skräckinjagande månen. Alla elever sov, helt ovetandes om att en annan elev snart skulle förvandlas till ett odjur i närheten av dem.

Remus började styra stegen ifrån tryggheten som professor Dumbledore hade skänkt honom. Han hade tagit en stor risk genom att ge Remus tillåtelse att vara i skolan, men behandlade honom som vilken elev som helst. För det var han. En helt vanlig elev med en ovanlig sjukdom.

Han visste inte vad det var som gjorde honom säker i sitt mål, kanske var det instinkten som rent av styrde honom mot det piskande pilträdet? Vad det nu än var så stod han snart där, med blicken fäst på de tjocka och försvarande grenarna. Remus plockade upp en gren ifrån marken och tryckte på knappen som gömdes i trädet. Grenarna stannade upp och Remus hukade sig ner på alla fyra, för att sedan krypa igenom den långa och mörka tunneln på insidan av trädet. Efter några minuter så rätade han på sig och satte händerna i golvet för att resa sig upp.

Remus granskade dörren som stod framför honom. Han satte handen på handtaget och tryckte ner det. Ett medelstort mörkt rum uppenbarade sig framför honom. Remus blick sökte sig runt och hittade en mörkgrå matta och en fåtölj att vila i. Annars var det rätt tomt. Han stängde dörren efter sig och satte sig ner på det knarrande och kalla golvet. Knäna sökte sig uppåt mot överkroppen för att han skulle kunna hålla värmen. En konstig och välbekant känsla bultade inom honom. Han hade känt den så många gånger förut. Det var dags.

Remus gungade fram och tillbaka, och försökte att inte tänka på vad som höll på att hända. Hjärtat slog snabbare och snabbare i bröstet för varje sekund. Det kändes som om någon drog i hans skelett så hårt som den bara kunde. Armarna och benen ändrades till en mer böjbar form. Remus vrålade rakt ut, det gjorde så fruktansvärt jävla ont. Varenda klara tanke suddades ut från hans hjärna, och byttes ut till dödstankar. Jag kommer att dö snart, Jag kommer att dö snart, snart slipper jag det här, jag kommer att dö snart. Klorna växte ut från hans nu håriga tassar, och huvudet blev smalare. Näsan byttes ut till en lång nos.

Smärtan försvann. Remus satte sig på bakbenen och ylade i luften. Långt bortifrån så svarades han från andra som tillhörde hans art. Han flämntade och kände hur blodtörsten växte fram inom honom. Törsten efter att för mörda någon och sedan sätta tänderna i den varelsen. Han ställde sig upp på alla fyra och började vandra fram och tillbaka i rummet. Det fanns inget levande förutom han i rummet. Remus morrade otåligt och började klösa på sin egen, nu pälsklädda kropp.

Lily slog upp ögonen och såg ut genom fönstret mitt emot hennes säng. Det var gryning. Katie och en annan tjej som hette Viola sov fortfarande djupt. Lily svängde benen över sängkanten och tryckte in fötterna i de mjuka och fluffiga tofflorna innan hon reste sig upp och började gå ned för trapporna och ut genom porträttet med den tjocka damen. Med tysta steg så började hon vandra genom korridorerna för att ta sig till flickornas toalett.

Remus andades djupt där han låg på det kalla trägolvet. Han hade precis gått tillbaka till sin mänskliga form igen. Hans panna var blött av svett, och kroppen skakade okontrollerat. Han tog några fler djupa andetag och reste sig långsamt upp. Remus knuffade upp dörren och kröp tillbaka ut genom tunneln. Det hade börjat ljusna ute, och han började gå mot slottet. Det var en ganska kylig morgon, och han ville inget annat än att lägga sig och sova några timmar innan det var dags för frukost.

Han knuffade återigen upp de tunga träportarna och började smyga upp för trappan. Det var helt tyst i slottet förutom hans tysta fotsteg som letade sig upp till den sjunde våningen. Snart så hörde han ett par fötter som kom gående mot honom. Remus kände hur hjärtat slog snabbare, och han gömde sig bakom en staty.

"Hallå, är det någon där?" ropade en osäker och ljus röst. Flickan hade eldrött rakt hår som hade blivit rufsigt under natten. Remus andades tyst och sjönk lägre ner på golvet.

"Hallå?" ropade flickan igen. Hon lät händerna dras igenom hennes hår innan hon vände sig om, med ansiktet mot Remus. Han svor tyst när han märkte att flickan, som var Lily kunde se honom. Hennes ansiktsuttryck mjuknade.

"Åh Remus, det är bara du. Varför är du uppe?" undrade hon.

Remus suckade och reste sig upp innan han gick fram till Lily.

"Jag vaknade och kunde inte somna om." ljög han. Lily nickade. "Samma här. Men jag ska iallafall försöka sova igen snart. Det borde du med." svarade hon innan hon vände sig om och gick mot tjejernas toaletter.

Remus vände sig om mot hållet hon hade kommit ifrån och fortsatte fram genom korridoren för att ta sig till sin inbjudande och varma säng.