Clues To Hogwarts (SV)

Kapitel 3

Jag var inte säker på om jag fick åka dit,
asså mina föräldrar visste ju om det men
det kändes bara inte så bra. Jag skulle liksom ut själv
utan dem, utan någon. Men det gjorde egentligen inte så
mycket, jag måste sluta överanalysera allt. Dagar
gick, och snart var det dags för mig att åka till
Hogwarts. Jag tog på mig den finaste tröjan jag
hittade i den stora högen kläder som låg på min
gungstol, och den var marinblå. Den var så fin så
jag nästan inte vågade använda den. Men pappa
sa alltid att jag var så fin i den, så den skulle jag aboslut
ha idag. Jag gav mig iväg och jag visste precis vart jag skulle.

Jag går förbi alla på stationen, jag hade med mig
det jag behövde. Jag såg en pojke vid väggen till
ingången till Perrong 9 3/4. Han var så fager, han
hade vackra gröna ögon med ljust smutsblont hår.
Han hade en mörkgrön tröja på sig och en vacker mörk uggla i handen.
''Hej, vad heter du?'' Frågade han mig och
gick närmare mot mig. Jag kände hans
kalla andedräkt, han var rätt blek i ansiktet med massa fräknar. Han var en söt typ.
''Jag heter Lilith, själv då?'' Frågade jag
med ett stort leénde.
''Sam, vilket fint namn du har. Vill du följa
med mig på resan? Du ser ensam ut.''
Jag tror aldrig att jag varit så glad. Jag menar,
jag såg tanten igår som log åt mig på gatorna
men det här var något annorlunda.

----
Förlåt för kort del, och för uppdateringen.

Jättebra!

Jättebraa!

Jag hade tänkt börja skriva igen, hoppas att jag har någon läsare kvar.

Kapitel 4

Vi satt nu på tåget tillsammans. Jag satt alltså på tåget, till Hogwarts, med en främling? Intressant men annorlunda.
- Lilith sa du började han.
- Heh ja, svarade jag blygt.
- Det är ett väldigt intressant namn.
- Eh jo, jag vet.
- Nej, jag menar att det är fint. Jag gillar att se unika saker, oavsett vad det än handlar om. Jag uppskattar verkligen sånt.
- Åh tack, eller vad man ska säga fnissade jag.
Vi satt bredvid varandra och kollade in i varandras pupiller, bara kollade. Det kändes bra att inte behöva tänka på all skit hemma för en gångs skull.
- Är ni sugna på något, barn? Frågade en man som kom med en hel vagn med godsaker. Jag och Sam fortsatte kolla på varandra.
- Jag kan gärna ta 2 chokladgrodor sa Sam.
- Det blir 10 galleoner, tack!

Han kollade på askarna ett långt tag innan han gjorde något. Han satt endast och pillade på dem. Han var faktiskt riktigt söt.
- Juste den här var till dig, sa han och gav mig en av dem.
- Är du säker, frågade jag. Han nickade tillbaka som svar.
- Kolla! Utbrast han.
Sam visade stolt upp sitt kort, det var Albus. Jag fick Snape. Det gick inte lång tid innan han började hugga in i chokladgrodan. Sams kinder var inte så rosa av rodnad längre utan mer fulla av choklad. Men han var fortfarande otroligt fin. Men jag ville och få inte ha dessa tankar. Men för första gången någonsin, känns det som att tiden hade ordnat allt för mig.

--------------------------------------------------------------

Superbra längtar tills nästa kapitel!

Superbra!!