Till minne av...

YAY!!!!!

JIPPIE!

Del 1 (Noora)
Hogwarts. Tredje året. Debby. Simon. Vad kan bli bättre? Med ett leende på läpparna springer jag genom ”portalen” till perrong 9 ¾. Jag tittar mig omkring på perrongen. Klockan är bara halv elva, men det är fullt med folk där. Allt liv får mig att känna mig mer levande och när jag ser det välkända, blonda håret springer jag fram till honom.
-Simon! Skriker jag och han vänder sig om. Han ler mot mig när jag kastar mig i famnen på honom. ”Har du sett Debby?” frågar jag när jag släppt taget om honom.
-Nej, jag trodde hon var med dig, svarar Simon och tittar sig omkring.
-Hon kommer säkert, säger jag vänder mig mot ”portalen”.

-Tåget går om en minut, ropar någon. Och jag tittar en sista gång mot ”portalen” då Debby inte kommit än. Sedan går jag på tåget och hinner precis stiga på innan tåget börjar rulla. Det är såklart fullt med folk i varje kupé och jag hittar ingen som är tom.
-Noora! Ropar Simon och jag tittar bakåt. Såklart att jag missade hans kupé.
-Tack för att du hittade en kupé, ler jag och han nickade. Jag och Simon tillsammans i en kupé. Vi skulle kunna prata om allt möjligt. Tänk om Debby varit här…

Men kupén är inte tom. Det kommer inte bara vara jag och Simon.
-Det här är mina nya vänner, säger Simon och ler stort. I kupén sitter tre killar. ”Killar, det här är Noora.” Simon fortsätter att le, men killarna bara skrattar. Eller två av killarna skrattar.
-Så du menar att du är kompis med en tjej, tjuter en av dem och skrattar så han blir alldeles röd i ansiktet. Killen har ruffsigt, ganska blont hår med en sne lugg, tusentals fräknar i hela ansiktet, djupblå ögon och en enorm mun.
-Vad är det som är konstigt med det? Frågar Simon och ser plötsligt sådär blyg ut. Så som bara han kan bli.
-Nu får ni skärpa er killar. Ni känner ju henne inte ens, säger den enda av killarna som inte skrattat. Han har ruffsigt, brunt hår som pekar åt alla håll, mörkgröna ögon och hans ansikte är ganska avlångt. Han ställer sig upp. ”Thomas Thompson.” Han sträcker fram en hand och jag tar den försiktigt. Först nu ser jag att han är ett helt huvud längre än mig. Han håller i min hand när han sätter sig ner och lyfter den när jag sätter mig, som om hans hand var ett hjälphandtag. Simon står bara och gapar. Och killarna har slutat skratta. ”Och det mina vänner, är hur man behandlar en dam.” Han ler mot mig och hans tänder glittrar. Det pirrar till i magen. Precis så som det gör varje gång jag träffar Simon.

Vi sitter tysta en stund innan den blonda killen ställer sig upp. Simon har satt sig bredvid mig.
-Jag heter Eliot Jonsson, säger han och sträcker fram en hand. Jag skakar den också och ler mot honom. Den tredje pojken ställer sig också upp. Han är kort och smal med kloka, nötskalsbruna ögon, en spetsig näsa och ljusbrunt vågigt hår. Han har en basker nedtryckt på huvudet.
-Philip Boyce, han sträcker fram en benig hand och jag skakar även den.

Sååååå himla braaaaaaa!!! ♥

Awesum!

Taaack!!! Vad tycker ni om de nya karaktärerna?

De var jättebra!
Men undra vad som hade hänt med Debby...

Holler med^^

Bäst!!! Jag gillar de nya karaktärerna! Men var är Debby...

Braaa!! Tur att jag hittade hit Kan du fortsätta tagga mig som på de gamla delarna?