Summer Surprises

JÄTTBRA!!

Älskar som vanligt att alla har så bra relationer till varandra!!. Meen vad är det Sirius har hjälpt Scorp med??? Han är en av mina favvo karaktärer så är superglad att han lever!!

Och James verkar vara schysst!!

Looking forward to next kapitel!!

Ja visst är det underbart! Men jag lovar att det inte alltid kommer vara en dans på rosor för gänget!

.. Förlåt för att kapitlet blev lite försenat. Haft ett par hektiska dagar och därför inte kunnat rota upp det i mina google docs. Phew! Men nu kommer det!

Kapitel 3. Londons långa gator

”Vad gör vi här?”, frågade en yrvaken Albus när de åkte in i London runt niotiden på morgonen, egentligen tog det inte mer än tre timmar att köra men Scorp hade parkerat under natten så att han kunde få någon sömn.
”Vi måste växla pengar”, svarade Scorp enkelt.
”Skulle vi inte åka i morgon?”, frågade han samtidigt som han gäspade och satte sig upp. James hade precis somnat så Scorp blev glad av lite sällskap ”och vad gör han här?”
”James övertygade mig om att åka ikväll, vi har ju alla saker och du slängde väl in din ryggväsk i bagaget förut?” Scorp såg att Albus nickade i backspegeln.
”Har James rökt i bilen?”
”Aah han sa att han skulle betala hela resan och städa bilen om han fick göra det.”
”Ni hade ju kunnat stanna, det luktar som Professor Binns här, dött, äckligt och det är fan så svårt att andas.”
”Men du röker ju annars också?”
”Inte i någon jävla bil. Väck James han får hjälpa oss att ta ner suffletten.”

Några minuter senare var de på väg igen och James låg i baksätet och sov inlindad i filtar så att han kunde hålla värmen. Tack vare att suffletten nu var nere så blåste det ordentligt. Men Albus njöt av den mysiga Londonlukten. Efter säkert en timmes körning genom London kom de fram till den läckande kitteln som de parkerade utanför och väckte James som lika yrvaket som sin bror vaknade och kliade sig i nacken, noga med att inte röra sitt hår. Rörde han det så skulle det förmodligen bli platt och inte alls lika rufsigt som han ville ha det.
”Vi skyndar oss fan här inne nu, jag vill till det första stoppet så fort som möjligt. Det var väl Godrics Hollow? Bröderna Geist skulle ju spela där två dagar efter Hogwarts slutade. Det kommer vara så mycket olovlig magi att de inte kommer kunna spåra någon!”, Albus var exalterad. Alla deras vänner skulle vara där och säkert ett flertal andra, dessutom kanske även Teddy skulle dyka upp.
”Sure, inga stopp förutom gringotts.”

När de väl kom ut från kullerstensgatorna i Diagongränden två timmar senare bar de på åtminstone tre kassar var. I dem låg massa onödigt trams som alla tonåringar kastar sina pengar på så fort de har några och vet att de kan ha vad de vill. James hade köpt en vit t-shirt med motivet av Bröderna Geist som hela tiden om och om igen gjorde grimaser. Scorpius hade bland annat köpt en självgående färgskiftande larv som han planerade att placera på instrumentbrädan och Albus hade försvunnit ner i svartvändargränden.
”Vad köpte du där egentligen?”, frågade både han och James åtskilliga gånger när de väl satt sig ner i bilen och börjat åka igen.
”Kan ni sluta vara så jävla nyfikna?”
”Nej?”
”Men fine då, jag köpte trolldrycker för lite nasty summor och Eldwhiskey. Ärligt talat så fattar jag inte hur mugglarna klarar av att dricka de äckliga ölen, whiskeyn de har och deras drinkar?” började han och gjorde en äcklad grimas ”vissa är ju inte lika kassa men ni måste hålla med om att ni hellre dricker en eldwhiskey på Bröderna Geists spelning?”
”Vad var det för trolldrycker?”
”Inget speciellt, om jag gör någon tjej på smäl—”
”Du kan inte mata en mugglare med trolldryck, du skulle aldrig få använda magi igen!”
”Asså det är ju trolldrycker för mugglare, de vanliga finns ju i apotekarhandeln bredvid Forges skämtartiklar, så ni kan vara lugna!”
”Inget annat?”
”Jooo, den här klockan på Borgin & Burkes”, svarade Albus och visade dem en kolsvart klocka på sin vänstra arm som såg oerhört dyr och lyxig ut ”den är gjord av svartalfsstål, fick den för halva priset för att jag inte skulle skvallra till aurorerna om…”
”Om vadå?”, Scorpius la sig i brödernas konversation.
”Inget intressant, har faktiskt glömt av det”, bortförklarade han på ett nonchalant sätt.
”Det har du inte alls men du är så jävla omöjlig så tänker inte ens bry mig”, inflikade James innan han försvann bak igen och la sig ner i baksätet.
”Du är omöjlig på alla jävla håll Albus”, skrattade Scorp ”men du kommer berätta till slut för du kan inte håll käft.”
”Kanske det.”

När de anlände i Godrics Hollow vid femtiden samma eftermiddag blev de förvånade över att det nästan var helt öde. Förutom de som bodde i Godrics Hollow, bland annat Albus och även James eftersom han inte hade skaffat egen lägenhet än och förmodligen inte tänkt göra det förrän han var minst tjugofem.
”Det finns till och med parkering”, konstaterade Albus.
”Det beror på att vi är trollkarlar din idiot, de flesta transfererar sig hit i morgon runt lunch, jag kommer ihåg hur det var förrförra året, Liz fick med mig ut även om mamma sagt att jag inte fick gå förrän jag var sjutton, det var sjukt. Hon var sjuuuuk, hade hon inte varit så galen i mig så hade hon varit en drömtjej”, James skrattade åt minnet ”det har aldrig varit lika mycket folk som då, det ökar ju varje år men damn. Det var till och med ryssar här, tror aldrig jag fått så många avsugningar på en och samma kväll.”
”Det märks ju att ni är bröder iallafall, kan ni vara lite mindre finkänsliga, tack?”
”Nej”, sa de i kör.
”Jag är dödshungrig, vart äter vi?”, frågade Scorp
”Pappa skulle laga mat ikväll, de diskuterade det igår på väg till Malfoys”, sa James.
Sommarinvigningsmiddagen skedde alltid hos Malfoy-Granger(eftersom Hermione inte ville gifta sig igen) och inför de andra årstiderna skedde de hos familjen Nott, Potter och Avery.
”Tack och lov, hade det varit mamma som lagat mat hade vi väl dött av matförgiftning” skrattade Albus.
”Mot Potterhuset då.”
”Men snäääälla”, började James men Albus avslutade meningen ”måste du alltid göra narr av allt?”
”Absolut”.

Hemma hos familjen Potter den kvällen grälade Harry med Sirius om att inte ha haft koll på James. Ginny skrek åt dem att sluta och James, Albus och Scorpius slog vad om att de skulle äta pizza ikväll för att Harry blev så sentimental och gråtfärdig så fort något gick fel i stället för rätt. Ginny hade mer av fadersrollen än Harry, inte så konstigt eftersom hon var den som inte kunde laga mat, tjänar pengar på sport och innan spelade i ett välkänt quidditchlag. Harry hade tidigare jobbat som Auror men efter att James föddes hade han tagit pappaledigt för att Ginny övertalat honom till det, sen var det Albus tur att vara pappaledig för och därefter Lily. Sedan dess hade Harry enbart arbetat med kontorsarbete och varit ledig en hel del, föräldraledigt, pappaledig, semesterledig. Sirus och Ginny brukade ofta skratta över det, men Albus hade berättat för Scorp hur deprimerad Harry var efter kriget och slaget vid Hogwarts, han hade nämligen hört Ginny och Harry prata om det, ofta. Så det tog ordentligt på Harry att arbeta och sen när han väl fått tre underbara barn så dök Sirius upp. Efter tretton år så dök Sirius upp och för honom hade det bara gått några sekunder. Just den dagen var Harry på ministeriet för arbete och han var inte bara chockad utan ledsen och sårad, han hade ju trots allt redan bearbetat allt.
”Nu kommer mamma, act natural!”, stressade Albus fram och slängde sig på sin säng. Albus och James hade övertalat Scorp att det skulle bli pizza till middag och Albus hade varit övertygad om att Ginny skulle hämta den medan James blint trodde att Harry skulle hämta den. Själv hade Scorp gått emot alla odds och sagt att Ginny skulle säkert laga mat.
Det knackade lätt på dörren och sedan öppnade den rödhåriga kvinnan. Hon såg samlad ut och log menande mot de tre pojkarna.
”Mat om trettio minuter pojkar, jag ska laga utsökt laxfilé med chokladpudding till dessert.”
”Men…”, började James.
”INGA MEN UNGE HERRE!”, snäppte Ginny till, hon var helt klart inte på humör för fem öre.
”Du suger på att laga mat”, erkände Albus.
”Synd, det är James fel, annars hade inte er far varit så arg på Sirius.”

Really Good

Väldigt synd om Harry Men det skulle vara kul att veta lite mer om "barnens" förhållande till Harry!

And its too bad that they are smoking...

Jag hoppas du vet att ratingen är PG-13 och att denna fanfiction är så otroligt flummig och dom är pojkar... Hahah! Detta kapitel är bland de värsta skulle jag nog säga men jag hoppas du tycker om det ändå! Om det är fler som läser får ni jättegärna kommentera!

__________________________

Kapitel 4. Bröderna Geist

”Hur ser jag ut?”, frågade Scorp och kletade in vax i håret för att få det att se lika perfekt ut hela kvällen.
”Strålande, älskling”, skrattade Albus och gav honom en blöt kyss på kinden. James gjorde ett äcklat läte och hånade de bästa vännerna. En knack på dörren signalerade att Sirius undrade om de var färdiga att gå och det var precis det han frågade.
”Ge oss fem minuter!”, hojtade James och började ta av sig sina kläder igen för att ta på sig nya. Han var oerhört mån om sitt utseende och på en sån här stor spelning ville han se perfekt ut.
”Du är inte lite för gammal för detta James?”
”Vad fan säger du ungjävel”, sa James och gav sin lillebror en blick som hade kunnat mörda om nu blickar kunde döda.
”Det är ju nästan bara underåriga trollkarlar och häxor där nuförtiden och de flesta mellan femton och tjugo”, sa Albus i respons.
”Jag är väl för fan inte femtio år eller? Sist jag tittade var jag 18”.
”Du ser inte så ung ut”, påpekade Scorp och la sig i deras dumma diskussion.
”Du kanske borde raka bort stubben”, menade Albus. James blickade argt på de båda och tog sedan upp en rakhyvel, tog av sig den mörkröda skjortan han precis tagit på sig och steg in i badrummet och stängde dörren med en smäll. Två minuter senare kom han ut igen och såg yngre ut med detsamma. Den röda skjortan var knäppt på ett snyggt sätt och det svarta håret var lika rufsigt som både sin pappas och hans farfars, det brukade Sirius intyga.
”Bättre?”, frågade han.
”So much better”, skrattade Scorp. Albus flinade och hånade dem genom att säga att de var värre än ett par småflickor som pratar om my little ponys. Vilket han visserligen hade rätt i.
”Ska vi?”, sa James med ett flin och rufsade till sitt hår ännu en gång innan han ställde sig mellan dem två och låg ett brett leende till dem i spegeln framför. De såg verkligen ut som tre bråkiga marodörer.
”Jodå, Sirius har nog tröttnat på att vänta vid det här laget”, påpekade Albus och Scorp flinade. Fem minuter var aldrig fem minuter i flickors värld men pojkar var oerhört punktliga. De bestämde sig varken för att byta utstyrsel i sista sekund eller för att tvätta bort sin sminkning och göra om den.

Sirius väntade nere vid Scorpius mustang eftersom han inte kunnat spana in bilen då de åkt utan honom, när de tre pojkarna väl kom ner så var de chockade över hur ung Sirius såg ut, dock hade han ju inte åldrats en dag under de tretton år han var borta så det var inte det underligaste de varit med om.
”Tänk om du hittar någon i din ålder trampe”, flinade James och såg på hans pappas gudfar med ett busigt leende.
”Du ser precis ut som James, gammal och sådär.”
”Ha ha ha”, sa James och slog till Albus i bakhuvudet när han skrattade.
”Du sa att du inte skulle göra något dumt efter spritpennan!”, klagade Albus.
”Du gjorde ju något dumt då måste jag stå på mig”, skrockade James och var på ett uns glad igen. Mest för att han mindes hur han målat Albus med spritpennan och hur han gått runt hela diagongränden med det.

De började gå ner längs gatorna och förundrades precis som året innan över hur mycket människor det var och att det ökade för varje år som gick. Det var skönt att spelningen låg så nära hemma och det var skönt för dem att Sirius bodde där också, i och med att det var enda anledningen att de fick gå på spelningen.
”Vad är det för förband i år?”, undrade Scorpius då han hörde att det började spelas.
”Magiska Mumier har jag för mig, men de är ganska dåliga. Bröderna Geist är fulla av överraskningar, troll på scenen och eldkrabbor istället för fyrverkerier. De är sjuka i huvudet”, berättade Albus.
”Dumma i huvudet också”, la James till.
”Är det inte jag som borde nedvärdera dessa tonårsband?”, skrattade Sirius.
”Nejdå, kolla Trampe, tanter!”, Albus pekade på två tjejer i Sirius ålder och Sirius log finurligt, lite som Jack Sparrow i Pirates of the Caribbean. Dock visste han inte om han skulle skälla på Albus för att han kallat dem tanter eller för att han ännu en gång fått höra att han var gammal.
”De får jag leta upp sen, nu ska vi betala biljetterna.”
”Vi har förbokat biljetter till allihop”, fick Scorp ur sig, ”annars hade vi ju aldrig kommit in, vi fick dessutom plats allra längst fram, tack vare Albus skumma kontakter.”
”Har du skumma kontakter Albus?”, undrade Sirius barskt.
”Lite underliga men inte skumma…”, började Albus men James avbröt honom och tog tag i hans arm där klockan han köpt i svartvändargränden satt.
“Han fick den här skitbilligt för att han inte skulle hämta aurorer när han ertappat skumma typer med att göra skumma grejer”, skvallrade han och Sirius spetsade Albus med blicken.
“Meh, de använde bara svart magi vafan!”, gnällde Albus tillbaka och gick före dem, kunde de inte bara släppa det? Så farligt var det faktiskt inte tänkte han.
“Scorpius kom nu, jag ser Lana där borta”, fortsatte Albus innan varken Sirius eller James han yttrat sig om hur dum i huvudet han var eller vilka farliga situationer han satte sig i hela tiden.
“Du kanske bör tänka lite på vad saker kan ha för konsekvenser Al”, började Scorp men Albus avbröt honom.
“Vi kan väl prata om det en annan gång, ikväll ska vi ha kul och bli fulla!”, sa han och flinade. Scorp nickade och log han med när Al tog upp en flaska Eldwhiskey och bjöd honom på en klunk.

Lana log ett brett välkomnande leende när Albus kom fram till henne och kysste hennes panna.
“Hej baby”, sa han och tryckte sin kropp mot hennes.
“Hej Al”, svarade hon med en kyss på hans kind. Scorp såg genant bort från dem och mötte istället Bonnies blick några stenkast bort. Han såg direkt bort. Varför var hon tvungen att vara här?
“Hej Scorp”, sa Lana sedan och Scorp såg mot dem igen, denna gång var de om möjligt ännu närmre.
“Hejsan Lalalalala”, skrattade Scorp och hon himlade med ögonen mot honom.
“Kallar folk fortfarande mig för det?”, frågade hon med sin ljusa röst samtidigt som hon slängde bort sitt mörkröda hår från ansiktet efter att Albus försökt blåsa bort det. Allt för att göra honom nöjd. Det var ganska otroligt hur tjejerna slängde sig framför fötterna på Albus Potter.
“Nää det är nog bara jag faktiskt”, erkände Scorpius och log snett. Albus verkade ha tröttnat på att stå och gulla efter de ögonblicken.
“Vi borde nog gå in nu”, konstaterade han. Scorp nickade.
“Jag ska sticka bort till Deana och gå in också, vi ses sen baby.”
“Hasta la vista, baby”, nickade Al åt henne och hon fnittrade flickigt. Så fort hon gått utom hörhåll skrattade Scorp.
“Ska du gå hem med Deana ikväll eller?”, undrade han. Al höjde på ett ögonbryn.
“Men vad tror du om mig Scorp, jag tar väl hem båda såklart.”
“Du är omöjlig.”
Scorp började plocka upp galleonerna i fickan då de gick bort mot ingången till festivalområdet. Den finnige, tunna pojken som tog hand om inträdet på vänster sida av ingången tuggade på något som verkade komma från Weasleys vassa varor och hans vita t-shirt var svettig av sommarvärmen.
“Hur många?”, undrade han med en sliskig röst.
“Två förhandsbokade”, svarade Albus och la fram en metallbricka samtidigt som Scorpius slängde galleonerna i burken för magiska mynt. Den räknade ut summan medan pojken använde sin stav för att se om förhandsbokningen verkligen var riktig och inte falsk, den tjocka boken av bokningar framför honom slogs upp på sidan som metallbrickan hade hänvisat till. Han fick en rynka i pannan och verkade dubbelkolla om det verkligen stämde, han vred på metallbrickan och inspekterade den noggrannt.
“Det verkar inte som detta stämmer grabbar”, sa han och såg på dem från sin plats bakom järngallret. Scorpius och Albus såg på varandra med först förvirrade blickar som sedan övergick till arga och bekymmersfulla sådana. “Det finns inga kvarstående biljetter heller tyvärr.”
“Är du helt jävla seriös ditt fule fanskap?”, gormade Albus och Scorpius fick dra bort honom för att han inte skulle börja rycka i gallret.
“BRÖDERNA GEIST SCORPIUS!”, skrek han och Albus var tvungen att hyssja honom.
“Vafan gör vi nu”, undrade Scorp och kliade sig på armen.
“Vi smyger in.”
“Hur då hade du tänkt? Det är vakter överallt och det skulle aldrig fungera att försöka tränga oss förbi!”
“Osynlighetsmantel”, svarade Albus enkelt och fick en glimt i ögat och ett brett flin på läpparna. Scorpius blev på studs en reflektion av honom och de båda pojkarna började springa mot Potterhuset.


Runt omkring dem skrattade och drack folk och Scorp höll nästan på att snava på en flaska eldwhiskey när han försökte smyga förbi en grupp med tjejer som flängde fram och tillbaka. Albus hyssjade honom och de fortsatte vidare fram till den finnige pojken vid inträdet och Albus gjorde en taskig grimas mot honom samtidigt som de gick förbi in på festivalområdet där det var fullsmockat. De tog sig snabbt någonstans där de inte syntes alltför väl och drog av osynlighetsmanteln. Albus stoppade ner den i sin ryggsäck alltför hårdhänt eftersom han var så uppspelt efter vad de gjort och över vilken kväll de skulle ha.
“Skål”, sa Scorp och öppnade flaskan med eldwhiskey han just fiskat upp ur sin egna ryggsäck, han tog tre stora klunkar och gav den sedan till sin bästevän och partner i brott.
“Ikväll kommer att bli en kväll att minnas länge.”
Nog skulle det precis som Albus sagt tänkte Scorpius bli en kväll att minnas men hur mycket skulle de egentligen minnas. Albus tog sig ut bland alla häxor och trollkarlar igen tätt följd av Scorpius som efter ytterligare ett par klunkar eldwhiskey stoppade ner den i sin ryggsäck igen. Han tyckte sig se en glimt av Bonnie igen och tog tag i Albus ryggsäck för att dra honom åt andra hållet
“Vad är det med dig?”, frågade han, Scorpius himlade med ögonen, han ville verkligen inte ta det nu och han orkade egentligen inte bry sig. Albus såg bakom dem och verkade även han ha sett Bonnie för han höjde på ögonbrynet och tvärstannade.
“Du har undvikit henne sen dagen efter din födelsedag Scorp, vad gjorde du mot henne?”, undrade han. Scorp såg på Albus med en dömande blick.
“Jag gör ingenting mot någon eller?”, började han “det är du som gör det.”
“Äh, jag skoja ju bara, skit i henne hon är bara någon dum tjej ändå”, skrattade Albus bort det, han visste verkligen hur man undvek dumt tjafs, det var överlevnandsfärdigheter när man hade andra syskon. Scorpius skrattade också och de delade på ytterliggare några klunkar eldwhiskey.
“Magiska mumier spelar snart! Kom nu, jag ser James där borta!” Scorpius var redan på väg bort och hade snabbt glömt av deras lilla incident, han kunde snacka om grejen med Bonnie någon annan dag, när han och Albus inte hade något viktigt för sig.

Hela stället luktade rök, inte bara vanlig mugglarcigarettrök utan även piptobak från svartalfsplantor. Det riktiga bandet hade börjat spela nu och det var någon mugglarblandad rap som hade uppnått högsta möjliga popularitet de senaste tre åren. Alla häxor ville ha de läckra amerikanska trollkarlarna och deras stil hade nått alla unga trollkarlar som lyssnade på dem. Varken Scorpius eller Albus skulle förmodligen komma ihåg kvällen dagen därpå efter allt de hade fått i sig. Innan Bröderna Geist spelade hade Scorpius ertappat Albus med händerna överallt på Deana medan Lana varit iväg för att hämta kanderade äpplen till dem. Scorp var inte stolt över att han stått vakt och dragit iväg med Albus när han fått syn på Lana, det var ju inte Scorp som var ett drägg det var Albus. I hopen av människor som ville se Bröderna Geist fann Albus ytterligare två tjejkompisar varpå han flörtade med den ena först och tryckte säkerligen ner hela sin tunga och andra kroppsdelar i hennes hals. En bit in i spelningen hade hon fått stanna med Scorpius.
“Uppehåll henne, jag ska bara”, hade Albus skrikviskat i Scorpius öra så att bara han hörde och han hann inte ens protestera förrän han var borta.
“Vad heter du?”, frågade Scorp tjejen med den lite mulliga kroppen och det ljusbruna håret som lustfyllt såg på Scorpius vältränade armar. Scorp var tillräckligt onykter att lägga armen runt henne och dra henne åt sig. Hade han varit nykter hade han tyckt att hon var läskig, söt visserligen men vem stod egentligen och stirrade på någons muskler? Det gjorde man väl på stranden när alla redan var halvnakna. Eller?
“Lilina”, svarade hon och tryckte sig mot honom, tydligen gjorde det inte henne något att hålla på med två bästa vänner på en kväll. Blev alla som förändrade när de inte var hemma “och du?”
Scorpius tänkte efter, han ville inte säga sitt riktiga namn, eller ville han det. Tänk om hon gick på Hogwarts?
“Fred!”, skyndade han sig att säga. Hade hon gått på Hogwarts hade hon väl vetat vilka de var. Hogwarts snyggaste bästisar. “Vilken är din favoritlåt?”
“Boys’R’trolls & Girls’R’wicked”, svarade hon simpelt och himlade med ögonen, låtarna var visserligen bra men Scorpius tyckte de var lite väl populära, de flesta sa de låtarna när man frågade. “Själv?”
“Horocruxes stays with you hags don’t”, fick han ur sig och var nära på att slå handen över munnen, hon skrattade som tur var bara och insåg väl själv att man inte träffade en pojkvän på en festival ändå. Scorp tittade på henne under en sån där låt om kärlek och bestämde sig för att kyssa henne när Albus kom tillbaka och ramlade rakt in i ryggen på Scorp som föll rakt över tjejen vars namn han redan glömt. Efter det mindes han inget.

jättebra!

Haha det känns som något dåligt kommer hända... Och Yaaas Sirius är tillbaks!!! Både James, al o scorp verkar playboys. Speciellt potters haha

Ser fram emot nästa kap!!

Kapitel 5. Bot & motkurer

En extremt högljudd knackning ekade i rummet där de tre pojkarna som funnit varandra på något mirakulöst sett mitt i natten låg och sov tungt. Alla tre stönade högljutt och som på kommando tryckte de sina fluffiga vita kuddar över huvudet.
“Nu vaknar ni på direkten pojkar!”, ropade en arg Ginny Weasley, med en liknande röst som hennes egna mamma använt för många år sen när hon själv varit ung.
“mhm..”, stönade Albus och slog med handen på sitt nattduksbord för att hitta elixiret som botade bakfylla. Han rotade rakt över det flera gånger men kände inget så han öppnade lådan under i stället och lyfte till och med på kudden för att se varför hans hand inte verkade kunna hitta elixiret. Ljuset bländade stackars Albus och han stönade återigen och hans blick föll på James som låg utslagen på en madrass placerad på golvet, i hans hand var ett halvdrucket elixir på väg att ramla. Albus, fortfarande mör beslutade sig för att snabbt försöka sno det från honom och tänkte att smärtan han skulle slås av snart skulle få försvinna.
“Du. Rör. Inte. Den.”, sa James när han märkte hur Albus försiktigt försökte ta elixiret. “Den är ju min mongo”, sa Albus och ryckte åt sig den. Han tog bort träkorken snabbt för att lika snabbt dricka upp innehållet. Han kände sig med ens piggare och när han drog på sig sina hogwarstinspirerade pyjamasbyxor såg han på hur James hade lyckats krypa upp i Albus säng och lagt två par täcken över sig, han såg ut att vara sju år yngre än vanligtvis. Scorpius gnuggade sitt ansikte tröttsamt men han verkade klara sig finfint utan att behöva något elixir ansåg Albus som förmodligen druckit mycket mer än Scorpius. Scorp hade ju trots allt något sorts sunt förnuft.

De trötta pojkarna ramlade nästan nerför trappan för att komma till köket och när de satt sig ner vid köksön för att ta varsin toast drog Harry fort bort den.
“Ni får göra eran egen frukost, som straff”, sa han enkelt och fick ett stämmande läte från Ginny. Sirius kom in genom ytterdörren samtidigt och Harry skakade bara på huvudet. Det märktes att han var besviken på dem allihop.
“Jag åker och jobbar”, sa Harry till slut och gick ut till vardagsrummet för att transferera sig med flampulver.
“Jobbar han igen?”, frågade Albus sin mamma. Hon nickade och gav honom ett glatt leende. Sedan satte hon ner toasten framför dem. Tydligen var hon glad över att Harry hade tillräckligt mycket ork i kroppen att jobba. Scorpius och Albus högg rakt in i toasten och Sirius gick förbi och tog med sig en i förbifarten.

“Är du säker på att du är tillräckligt nykter för att köra då?” Undrade Albus när de satt ute i den blå mustangen återigen, redo att komma längre på deras resa.
“Men ja, jag drack inte sex flaskor eldwhiskey som du”, gnällde Scorpius tillbaka.
“Det var inte det enda numret jag fick tillräckligt mycket av”, skrattade han och la händerna bakom nacken i en manlig gest. Scorpius skakade bara på huvudet, skrattade och himlade, han hade någon slags bild av Albus med någon tjej utanför Bröderna Geists spelning senare på kvällen. Scorpius var tillräckligt glad över att han inte lyckats ramla över någon konstig, udda eller ful tjej, så egentligen brydde han sig inte om minnesbilderna av Albus som betett sig som en hund.
“Vad är detta?”, frågade Scorp, tydligen ovetandes om att det fanns en sån sak i deras bil. Han pekade på en liten knapp som var utdragbar precis som de andra knapparna på instrumentbrädan. På den stod det “flyg”, bredvid var en knapp med ordet “osynlig” på.
“Jag kan ha transfigurerat bilen till att kunna flyga inatt, när ni låg utslagna. Tänkte att ni kanske skulle tycka det var kul”, sa en lågmält röst. Sirius såg bakom sig upp mot huset för att se så att inte Ginny hörde honom.
“Använd det inte förrän ni är ute ur sikte, skulle inte vilja ha skit av Mrs. Potter”, skrockade han.
“Merlin, tack Sirius, du förgyller våran sommar!”
“Jag gör så bra jag kan!”

Albus log nöjt när de gasade ur staden, han klagade inte på något, han ville inte ha någon tjej i sitt knä och inte ens Scorpius klagade när Albus fäste en självgående färgskiftande larv på instrumentbrädan. Den såg nyfiket på dem innan den ändrade färg till klarblå för att matcha motorhuven. Pojkarna hade bestämt sig för att ta upp suffletten på bilen igen innan de åkte eftersom de ändå skulle flyga med bilen, de hoppades för merlins skull att deras föräldrar aldrig skulle få reda på det.
“Det fältet där?”
“Vadå?”, frågade Scorpius.
“Ska vi lyfta över det?”
“Tänk om det kommer människor som ser oss?”
“Vi får väl slå på osynligheten först då!”
“Ahja”, svarade Scorp och tryckte in knappen och drog sedan ut den igen för att den skulle fungera. Ett slags skimmer överröste bilen framifrån och bak och de tyckte att det verkade som ett bra tecken på att allt fungerade som det skulle.
“Redo?”, frågade Scorp.
“När du är det”, svarade Albus.
Sekunderna senare hade bilen lyft från marken och Albus fnittrade varpå Scorpius börja gapskratta och gav Albus en blick som tydde på att Scorp tyckte att han var en tönt.
“Det kittlade i magen! Vad ska jag göra, leka dödsätare med ett stelt uttryck eller?”, skrattade han. Scorpius skakade på axlarna.
“Game on then!”, sa Albus och gav Scorpius sitt allvarligaste ansiktsuttryck. Sedan drog han en hand över ansiktet och log som en psykopat. Scorpius skrattade åt honom men försökte ägna sig åt sin körning.
“Du tror inte att vi är tillräckligt högt nu? Vi vill väl inte krocka med ett flygplan, eller en helikopter… Eller en uggla?”
“Är du mesig eller?” Frågade Scorpius.
“Nej inte lika mycket som du”, svarade han taktiskt. Scorpius störtdök vid de orden och Albus skrek som en liten fjant. Precis nedanför molnen rättade Scorpius upp bilen igen och de körde vidare i tystnad tills Albus fick för sig att sätta på ett band med 50-tals musik. De njöt av utsikten, solen och larven på instrumentbrädan stod upprätt i mitten på den och blickade ut över landskapet, tydligen lika imponerad som pojkarna.

Jättebra!

Ååh så himla bra! ♥