Internatet - PRS!!!

Äntligen var vi på väg. Det var bra och dåligt, jag skulle få se ett helt nytt land, nya människor! Men jag skulle lämna allt bakom, starta om allt, bli hatad i skolan.
"Förresten gumman, jag vet inte om jag sa det men du får börja på ett internat", sa mamma. Jag stelna till.
"Varför?" Viskade jag samtidigt vi klev ur taxin.
"För att dem är bäst på att ta hand om sådna som dig", sa mamma. Om hon visste hur ont det gjorde. Det var som om jag inte var mänsklig.
"VARFÖR SA DU INTE DET!?" Skrek jag ut då vi kom in på flygplatsen.
"För att jag inte visste hur du skulle ta det", sa hon lugnt.

Jag satte mig på min fönsterplats och lutade mig mot den kalla rutan. London försvann under mig och jag kände plötsligt en sort frihetskänsla. Jag lyfte från marken och lämnade mitt liv bakom mig. Nu kunde jag kanske starta om, bara ärren jag hade kunde påminna mig om den person jag varit. I mina hörlurar dunkade musik och jag motstod lusten att sjunga med, jag ville inte att mannen som satt bredvid mig skulle tro att jag var störd eller nått.
Jag fällde bak stolen och försökte sova, men trycket som pressade i mina öron fick det att kännas obehagligt, så istället tog jag upp den indiska tidning som låg framför mig. Lika bra att lära känna landet jag skulle till. Fast trots allt så var det flera timmar kvar, dessutom skulle jag mellanlanda i Tyskland och Förenade Arabemiraterna.

Vi satt på flyget. Jag satt såklart längst till fönstret. Jag hade ett litet handbage med mig. Väskan bestod endast av vanliga saker. Tuggumin, laptopen, mobilen, hörlurarna, kameran, filmkameran och den senaste 'New mode?' Tidningen.
Jag hörde hur man skulle sätta på sig säkerhetsbältet innan vi lyfte.

Jag bläddrade mellan sidorna och kollade extra på de färgglada kläderna och de trånga gatorna. Plötsligt började trycket förändras och jag började känna mig illa mående. Flyget höll alltså på att landa. Jag var förvånad över hur snabbt det gått. Flygplatsen i München var nästan vacker. Taket var högt och golvet nästan fläckfritt. Jag tog emot väskan från bagagebandet och gick över golvet mot min nästa gate. Bara en aning stressad, kanske. Jag kom fram just innan det stängde och satte mig på min plats. Det häär skulle vara den längsta delen av flygturen och en tv hängde framför mig. Perfekt. Jag satte in hörlurarna och satte på den sämsta filmen jag kunde hitta. Det var en arabisk film, utan text, så jag förstod inte så mycket. Jag tror att jag somnade en halvtimme in eller så.

Det hade gått någon timme. Vi skulle flyga direktflyg så det var ett tag kvar till. Jag tog fram laptopen och kollade runt lite.

Efter några timmar flyg, en mystiskt luktande tallrik geleaktig köttgryta, som jag inte åt, för jag är vegetarian, ett flygplansbyte i Abu dabi, jag såg dessutom en palm där. Väldig stolt över det. En konstig man med långt skägg som skällde ut mig för att jag satt mig på fel plats och en mugg choklad kom jag fram till indien. Flygplatsen var en klar kontrast mot västvärldens vita, rena utrymmen. Den var full med folk som knuffades och skrek högt på hindi, och det mesta var byggt av trä. Golvet var mörkt av lera. Jag trängde mig fram och lyckades få tag i min väska. Luften utanför var tjock av avgaser och fuktigt varm. Stånd sålde rökelse och mat på gatan. Jag kunde uppfatta en god, kryddig doft.
Jag såg en taxi som höll upp en skylt där det stod "Alexis".
Jag gick fram.
"Ja... Alexis, det är jag."
Mannen som höll i skylten lade ner den och tog min väska.
"Ja, bra. Du ska åka med mig Miss." sade han på bruten engelska. Jag log svagt mot honom och satte mig i baksätet.

Jag hade kommit fram till huset mamma skulle bo i. Jag skulle direkt bort till Internatet för att träffa ledarna och se mitt rum Jag sade hejdå till mamma och gick ut till en taxi vi bokat.

Jag satt i bilen som var kyligt kall jämfört med hettan utanför. Efter ett tag kände jag att underlaget förändrats. Vi hade kommit ut på en landsväg. Chaffören berättade att vi bara skulle stanna vid min pappas hus och hämta upp honom innan vi åkte till internatet. Det var i alla fall vad mitt trötta huvud uppfattade.

Jag satt i taxin. Färden var lång och uttråkande. Någon Indisk musik spelades och jag var glad att jag lärt mig lite av språket.