När inget går som man tänkt sig.

Mer

Tack till er som läser,det gör mig glad.

Kapitel 5

Draco vände sig om och stirrade på Granger som snabt rundade hörnet och fortsatte att springa.
Vad var det som hände med honom, för bara några sekunder sen hade han haft armarna om henne och tyckt att hon var vacker, vilket hon inte var, och sen hade hon helt plötsligt hoppat ur hans armar och rusat iväg.
Han vände sig sakta om för att kolla vad hans "vänner"( han räknade inte Pansy som en vänn) gorde där och möttes av Pansys arga ansikte ungefär lika nära som Grangers var för bara nåra sekunder sen.
-Hur kunde du!, skrek hon.
-Vad, frågade han förvånat.
-Du sa att det inte var något mellan er och sen så bara råker ni stå med armarna om varandra och kolla varadra i ögonen, eller?!
Draco såg att hon skulle börja gråta när som hällst och han hatade värkligen när tjejer grät.
-Kanske för att jag hällre håller om henne än dig, så du kan ju ta och gå iväg till någon annan att gråta med för jag kommer iallafall inte trösta dig, sa han kyligt till henne och insåg att hans plan funkat när han såg henne runda samma hörn som den brunhåriga Gryffindor flickan just rundat.
-Jaha, jag ska gå tillbaks till sovsaln nu,sa han och vände sig mot Blaise som nickade och följde honom genom koridoren ner till slytherinssovsal.
-Du gillar henne va?, frågade Blaise när dom kom in och satte sig på sina sängar.
-Va, vem?
-Du vet vem jag menar, Granger, det var inte varje dag man ser dig kolla på någon med en sån blick, svarade han och flinade mot Draco.
-VA, tror du att jag någonsin skulle kunna gilla någon som tillbringar mer tid bland böcker en vilken annan normal häxa eller trollkar i värden, snästa han mot honom.
-Oj, förlåt för jag fråga men jag säger bara vad det såg ut som, svarade Blaise fortfarande flinande mot honom.
-Godnatt Blaise, sukade Draco och kröp ner i sin varma säng.
Han hörde hur Blaise skrokad för sig själv innan han somnade.
Den natten drömde han om Granger. Om hennes bruna lena hår, hennes choklad färgade ögon och hennes vackra leende.
Vad var det igentligen som höll på att hända med honom.




Jag kommer att åka iväg nu i ca.2 veckor först till Gothia för att kolla på när min lillebror spelar och sen till Gotland, så vi får se hur det blir med uppdateringen men ska försöka skriva lite i alla fall.
Så komentera om ni vill att jag ska skriva

Jättebra, skriv mer sen när du är tillbaka! ;D Förresten, tänk på att det stavas Hermione och inte Harmione!

Jättebra Skrivmeernärukommerhem :]

jätte bra

Tack och förlåt att det har tagit sån tid men har inte ricktigt haft tid med att skriva men här kommer i alla fall nästa kapitel.

Kapitel 6

Hon var det vackraste Draco någonsin sett. Hennes hår flög i vinden och hennes ögon glittrade i solens strålar som smekte hennes hud.
Draco virade armarna runt hennes midja och kramade henne.
-Draco, viskade hon mjukt. Han kollade på henne och böjde försiktigt huvudet ner mot henne.
-Draco, Hermiones röst var inte lika mjuk längre.
-Draco om du inte slutar med att försjöka kyssa mig så kommer jag klippa till dig!, den här gången var det inte Hermiones röst som han hörde utan en annan röst som han var mycket medveten om vem den till hörde.
Draco öppnade ögonen med ett ryck och fann sig öga mot öga med ingen annan en Blaise Zabini.
-Ja nu när du är vaken så kan du väll släppa mig också är du snäll, frågade han smått ireterad. Draco släppte taget om sin kommpis handled som han såg att han höll i och började leta efter någott att ha på sig.
-Frukosten är om tio minuter det var därför jag väckte dig så skynda dig, sa Blaise och gick ut ur rummet.
När Draco kom in i stora salen var det första som han hörde judet av hennes skratt. Det vackraste skrattet i världen.




Mer??

awww vilket fint par♥
Jättebra nu vill jag läsa meeer meeer och ännu meeer....så skriv som fingrarna glöder :]
haha meeer ;D

HAHHAHAHHAHA ÅH!! meer!

Kapitel 7

Hermione satt i stora salen och kollade i en av dom gamla böckerna hon hittat på biblioteket när Ginny kom inrusande och praktiskt taget slängde sig ner vid bänken framför henne. Hermione kollade upp och fan hennes röhåriga kompis stuttsa upp och ner på platsen.
-Ginny, varför har du svårt att sitta stilla?
-Okej Moine, är det eller är det inte sant att du kysste en viss Draco Malfoy igår kväll nere i fängelsehålorna, frågade hon vilket fick dom flästa inom hörhåll att spetsa öronen. Ginny kollade förvirat på sin brunneta vän när hon helt plötsligt bröt ut i gapskratt.
-Hahahaha, Ginny vart har du hört det så klart det inte är sant jag råkade bara springa in i honnom det är allt, srattade hon just som hon såg honom komma in i stora salen.
-Jag råkade licksom höra det när Hanna Abbott sa det till Lavender Brown som hade hört det från Susan Bones som hade hört det från Terry Boot som i sin tur hade hört det från Anthony Goldstein som hade hört det från Patil tvillingarna som hade hört det från Romilda Vane.., svarade den yngsta medlemen i familjen Weasley och höll på och rada upp minst 10 namn till innan hon slutade med,..Daphne Greengrass som hade hört det från Pansy Parkinson, slutade hon och drog efter andan.
Hermione skakade på huvudet.
-Hur lyckas du komma ihåg alla dom där namnen Ginny?
-Va,vilka namn och vad är det ni två pratar om.
När Hermione kollade upp möttes hon av en minst sakt förbryllad Ron och en minst lika förbryllad Harry.
-Det går ett ryckte om att Moine och Malfoy kysstes igår och stvinga mig inte att radda upp alla dom där namnen igen.
-DU GORDE VAD?, skerk Ron och Harry i kör.
-Det var bara ett ryckte och som ni borde veta specielt du Harry så ska man inte lysna på ryckten då dom för det mästa inte stämer över huvutaget, snäste Hermione åt dom och dom satte sig genast ner och började äta och Ron mummlade något som ingen av dom kunde uppfatta så dom fortsatte att i lungn och ro äta sin fruckost.
"Hoppas att deta var den sissta överaskningen idag",tängte Hermione tyst för sig själv. Om hon bara vetat hur fel allt kunde bli på en dag.



Mer??

Meeeer
snälla (a)