Typ häxa eller?

Förlåt för alla stavfel, men jag var lite trött när jag skrev sist+att någon var tvungen att sätta på TVn och jag blir väldigt lätt distraherad... så. men här är kapitel 4 iallafall. Tycker fortfarande att mina kapitel är korta, så jag jobbar för fullt på att få dem längre.

Kapitel 4
Vi kommer in på en affär full med märkliga lådor. Lådorna är som avlånga och smala, som om de innehåller långa pennor. Mrs Weasley går fram till disken där en ung dam står och tittar på dem.
-Hej, Rose, säger mrs Weasley till den stirrande damen.
-Hej, Sussie. Vem är det du har med dig idag? Damen pekar på mig.
-Deborah Shines. Du kommer väll ihåg att jag berättade för dig att jag skulle åka och hämta en mugglare. Debby kom och hälsa på Rose! Jag går fram till damen och sträcker fram min hand.
-Deborah Shines, säger jag och skakar hennes hand.
-Rose Ollivander, säger hon och ler. "Ska vi se om vi hittar någon trollstav som tycker om dig?" Jag förstår inte riktigt. Vad menar hon med "Tycker om dig" trollstavar kan väll inte veta om de tycker om en människa. Eller?
-Här ska vi se. Här har vi en i ek, med fenixfjäder till kärna. Vad tror du om den? Jag tar trollstaven i min hand. Den är ganska lätt.
-Nu viftar du lite med den, säger mrs Weasley. Jag gör som hon säger och viftar lite med trollstaven och Poff så slungas jag in i väggen bakom mig.
-Nähe, inte den. Vad tror du om något lite enklare. Jag förstår inte riktigt vad mrs Ollivander menar, men följer efter henne bort till hyllorna.
-Vad sägs om den här, den är i björk med en vanlig kattuggle fjäder som kärna. Hon ger mig trollstaven och jag viftar försiktigt. Den här var lättare än den förra och har ett skönare handtag. Det ser ut som om någon har ristat in små vinrankor runt staven. Jag viftar lite till och förbereder mig på att åka in i väggen, men det gör jag inte. Det börjar knastra om trollstaven, men sedan blir det tyst. Jag viftar lite till med den och så börjar det droppa färgglatt glitter ur spetsen.
-Vad gjorde jag? frågar jag förskräckt.
-Inget lilla miss Shines. Det var trollstaven som valde dig. Det brukar inte gå då här fort för någon att hitta en trollstav, men idag gick det ju bra. Jag tittar på mrs Ollivander. Valt mig?
-Hur mycket kostar den? Mrs Weasley tittar på mrs Ollivander.
-Bara 6 galleoner.
-Jaha, så billig. Varsågod. Medan de pratar tittar jag på trollstaven. Min trollstav. Så nu var jag väll en häxa eller?

Vi gick från affär till affär och köpte skolböckerna som stod på listan. När vi var färdiga tog jag upp min mobil för att ringa mamma. Men den fungerade inte. Mrs Weasley förklarade många saker för mig om trollkarlsvärlden. Elektronik fungerade inte, så ville jag prata med mamma var jag tvungen att skicka ett brev, med en uggla. Nu första året skulle Hogwarts betala för min trollstav, min uniform och mina skolböcker, eftersom jag inte hade några trollkarlspengar. Trollkarlar och häxor dör precis som vi "Mugglare" och alla var människor. Man fick ha med sig sitt eget djur till skolan, men då skulle det vara en råtta, en groda, en katt eller en uggla. Rektorn för skolan hette Lucinda Ross. Jag tror det var det mesta iallafall. Jo just det, en sak till tåget till Hogwarts skulle gå från perrong 9 3/4.

-Jag är tyvärr tvungen att åka nu Debby. Jag är ju lärare på skolan och behöver ta hand om lite saker där. Så jag ska överlämna dig till Miss Berta Rosefield. Hon är barnflicka åt min dotter Noora som också ska börja sitt första år på Hogwarts. Titta där kommer dem ju! Miss Rosefield var bred och blond med isblå ögon. Lilla miss Weasley var rena motsatsen. Hon var smal, men inte mager och hon hade lika morotsrött hår som sin mor. Hon hade även mrs Weasleys ögon, fast hennes hår var inte lika spikrakt. Hennes hår var liksom lite små lockigt.

-Hej på er! Noora hur mår du? Det här är Deborah. Hon tittar ner i marken och det hörs ett mycket svagt Hej.
-Hej, svarar jag och ler mot henne. När hon ser att jag ler, ler hon tillbaka.
-Lova att ni tar hand om Debby nu! Måste skynda, säger hon och viskar något. Sedan hörs det ett ljudligt Poff och mrs Weasley försvinner.
-Kom nu miss Shines den här vägen, säger miss Rosefield och jag tar mina väskor för att sedan skynda efter.

Det var fjärde kapitlet. Hoppas ni tycker om det! Kommentera gärna för då kanske jag kan skriva nästa kapitel redan idag! är väldigt sugen på att skriva just nu...

Bràaaaaaaaa!

Najs!! Gillar starkt!

Yey! Jag får skriva mer! Kommer antagligen mest använda Jag-form, bara så att ni vet.

Kapitel 5
Jag tar alla mina väskor och andas djupt. Miss Rosefield står bakom mig.
-Kom igen nu miss Shines. Ni klarar det här. Såg ni inte att miss Weasley klarade det? Jag nickar och börjar springa med alla väskorna på en vagn framför mig. Pelaren kommer närmare och närmare. Så är den borta. Jag klarade det! Jag sprang igenom en pelare! Jag ler lyckligt när jag tittar på skylten där det står Perrong 9 3/4.

-Debby här är jag! Jag tittar bort mot en hand som står och vinkar en bit bort. Det är Nooras hand. Jag ler ännu större när jag ser henne och går fram till henne. Det är mycket folk på perrongen.
-Ska alla de här människorna till Hogwarts? frågar jag och Noora nickar.
-Alla som inte är föräldrar iallafall! Skrattar hon och jag skrattar också. Tänk att man kan bli så bra kompis med någon under en natt!

Vi väntar en stund på Berta, men hon kommer aldrig. Istället kommer en man med blå uniform fram.
-Välkomna till Hogwartsexpressen mina damer. Vi ler, jag och Noora för vi har aldrig varit med om att någon är så artig.
-Tackar, säger vi och niger samtidigt som vi fnissar förfullt.
-Kan jag hjälpa de unga damerna med deras tunga packning innan tåget går? frågar han och vi fnissar ännu mer.
-Ja tack mr. Vi ler och följer efter honom när han går mot en tågvagn.
-Här är förstaårs elevernas tågvagn säger han. Noora går upp på tåget samtidigt som jag hjälper mannen att kasta upp alla våra väskor. Noora har en kolsvart uggla också, men den tar hon själv.

När vi tillslut har fått upp alla våra väskor på tåget, släpar vi med de för att hitta en tom kupé. Vi hittar en ganska snabbt ock skyndar oss att lägga undan alla väskor. Kupén är ganska stor och den rymmer säkert många elever. Dynorna är i sammet och de är i svart. Det lilla bordet är vitt med svarta kanter och jag försöker slappna av. Vi tittar ut genom fönstret för att se om vi kan se Berta, men det gör vi inte. Perrongen töms på folk och efter en stund börjar tåget gå.

Efter en stund knackar det på dörren. Noora går och öppnar. Det är en pojke. Han är blond med bruna ögon och han bär på en tjock svart katt.
-He...ej. Pojken stammar väldigt när han frågar om han kan få sitta med oss. Noora tittar på mig och jag nickar.
-Självklart, säger hon och flyttar på sig så att han kan komma in.
-Ja...g het...ter Simon, säger han sedan. Vi ler mot honom.
-Jag heter Deborah, säger jag.
-Och jag är Noora, säger Noora.

Vi börjar prata om allt mellan himmel och jord. Simon heter Moonjarden i efternamn och han vill helst bli en Gryffindor. Det vill Noora med, och jag säger att det inte spelar någon roll för mig eftersom jag knappt vet skillnaderna.

Efter ett tag kommer en tant med en godisvagn. Simon köper en påse med Bönor i olika smaker och Noora köper något som ser ut som en chokladgroda. Själv har jag med mig en chokladkaka att smaska på.

Efter ännu ett tag byter vi om till våra uniformer. De är ganska snygga tycker jag, men Noora bara klagar. Simon säger inget om uniformen så jag antar att han tycker den är helt okej.

Hoppas jag inte drar ut på kapitlen för mycket så att det inte händer någonting, men hoppas ändå att ni vill fortsätta läsa!

Bra!

Kapitel 6
Jag kliver ur tåget med fjärilar i magen. Jag ska faktiskt få börja på en trollkarls skola!
-Debby stå inte bara där, flytta lite på dig så att jag kommer fram! Noora fnissar.
-Oj, förlåt. Det var verkligen inte meningen. Vars ska vi nu? Jag tittar på Noora som nu har ställt sig bredvid mig.
-Jag gissar att vi ska till damen som står och hoppar samtidigt som hon skriker förstaårs elever. Vi börjar gapskratta.

Jag fnissar fortfarande när vi kommer fram till damen. Det står jättemånga barn runtom henne.
-HEJ, ALLA BARN! Säger hon så överdrivet tydligt att det låter som om hon skriker. En mörkhårig pojke räcker upp handen. Damen pekar på honom med sin trollstav.
-Ursäkta fröken, men jag vill bara påminna dig om att vi inte är några dumbommar, säger han och han börjar gapskratta tillsammans med resten av gruppen.
-Mr. Wilson, tror du inte att det var meningen att skrika så, hon börjar le medan gruppen fortsätter att skratta. Alla förutom tre killar.

Det visar sig att damen heter Angelina List och är föreståndare för Ravenclaws elevhem. Hon är också lärare i försvar mot svartkonst. Hennes hår är blont och hennes ögon blå. Hon har en illgrön klänning och en kort mörkblå mantel. Hennes hår är uppsatt i en hög hästsvans och hennes skor är mörkgröna med klackar och räcker henne upp till knäna.

Vi följer med mrs List ut i små båtar.
-Fyra i varje båt! skriker hon. "Ni behöver inte vara oroliga för era väskor och husdjur. Vår skogvaktare Nimbus Stewart kommer att ta hand om dem!
-Kom, säger jag till Noora och drar med henne till båten där mrs List sätter sig. "Kan vi få sitta här?" frågar jag.
-Självklart flickor, säger hon och ler med hela sitt ansikte. Jag ser Simon en bit bort och vinkar till honom. Han kommer och sätter sig, men är helt tyst.

Vi åker i tystnad över sjön och fram till slottet. Det är stort och vackert. Mycket större än i min vildaste fantasi!

Mrs List visar oss fram till en stor entré och sedan till en stor sal. Salen är enorm och den påminner nästan om en kyrka. Längst fram finns ett altare där det står ett bord. Bakom bordet sitter en massa lärare. Taket i salen ser precis ut som himlen utanför och överallt svävar en massa ljus. Det finns fyra bord framför altaret. Alla elever har satt sig vid borden. Alla förutom vi.

-Välkomna till stora salen förstaårs elever! det är en dam som pratar. Hon står längst framme. Det är antagligen rektorn. Jag letter i mitt minne. Vad var det hon hette? "Som ni ser har vi ställt fram en hatt..." Jag tittar mot Hatten nedanför hennes fötter. Så börjar den sjunga! Jag hoppar först till, men kan inte slita ögonen från den.
-Då börjar sorteringen! säger mrs List och tar fram ett pergament. Jag ser mrs Weasley framme vid lärarbordet och vinkar till henne. Hon vinkar tillbaks.
-Andrew, James, säger mrs List och en tanig pojke går fram till hatten och sätter den på huvudet.
-Gryffindor, skriker hatten och pojken går och sätter sig vid ett bord där alla har rödguldiga slipsar. Sorteringen fortsätter och när de kommer till M så är det Simons tur.
-Moonjarden, Simon, säger mrs List och Simon går fram till hatten och sätter den på huvudet. Det syns att han är nervös. Hatten sitter på en bra stund innan den säger något.
-Hmm... ja den här var svår, men jag tror det får bli Hufflepuff! Simon går fram till bordet där alla har grågula slipsar. De applåderar för fullt.

Efter ännu ett tag så kommer de till S.
-Shines, Deborah, säger mrs List och blinkar mot mig. Just nu fladdrar fjärilarna något otroligt i magen. Jag tar sakta på mig hatten. Den funderar i flera minuter innan den tillslut säger:
-Gryffindor! Bordet med de röda slipsarna applåderar. Och jag som så gärna hade velat komma med Simon! Jag sätter mig bredvid en lång kille som ler mot mig.
-Hej, jag heter Milan Rose. Välkommen till Gryffindor! James Andrew ler mot mig.
-Hej, viskar han och jag viskar tillbaka.
-Hej.

Jag applåderar allt vad jag kan när Noora också kommer i Gryffindor.
-Jag visste det, säger hon. "Typ hela min släkt kommer därifrån. Vi blir sammanlagt sju stycken i Gryffindor, som är förstaårs elever. De flesta kom i Ravenclaw eller Hufflepuff. Tre tjejer och fyra killar.

När alla sedan har blivit utsorterade trollas det fram mat på de tomma faten.
-Jag är superhungrig, säger jag och ler mot Noora innan vi hugger in.

Det här blev ett lite längre kapitel. Ska försöka få det att hända något snart. Tycker det går lite segt. Eller?

Det är jättebra! Personligen tycker jag om när det går lite "segt", för man får med så mycket mer detaljer då och man lär känna karaktärerna mycket mer. SÅ jag tycker inte den är seg. Jag har också börjat skriva en ff och där är varje kapitel jäättelååångt, och det händer typ inget allas... Kapitlet(na) om Diagongränden blev två och super långa. ny läsare förresten

Kul, med ny läsare! Jag tycker också om när det går lite segt. Plus att jag har svårt att skriva sådant där det händer mycket. Men spänning är alltid kul ändå!

Jag håller med

Vad heter din ff? Eller har du inte lagt upp den?