Den onämnda magiska trekampen – Om du älskar mig- låt mig gå (SV)

Älskar att du har gjort en uppföljare till din ff
Du skriver så bra att man får lust att bara hoppa in ffn och vara med hoppas du skriver i all evighet

Yeeeeeey! Jag älskade det, överraskad? Förmodligen inte...
Men stackars Sirius
Gaby kom tillbaka! Kom tillbaka nu på momangen!
Och underbart att de ska åka till James nu för Jily!

Hej, allesammans!
allt bra med er?
själv är jag fortfarande överexalterad över att jag besökte Harry Potter the exhibition i fredags och jag rekommenderar er som har möjlighet och inte varit där att åka dit. Helt fantastiskt var det.

Sen tack för era kommentarer! ni anar inte känslan och glädjen av att se att någon har kommenterat här och jag sitter och ler med hela ansiktet (mina familjemedlemmar brukar ifrågasätta mig om de ser mig läsa era kommentarer...)
Så tack så jättemycket!

Nu ska jag inte störa mer utan låta er läsa kapitel 2 och glöm inte; kommentera er åsikt, gilla inlägget om det förtjänar det och fråga här eller på uggla om ni undrar något.

Kram! :3
-------------------------------------------------------------
Kapitel 2 Kärt återseende(Remus perspektiv)

James min var oslagbar när han insett vad Lily sagt. Vi var alla en aning förvånade över faktumet att hon frivilligt följde med oss till Potters utan hot eller mutning. Lily själv var helt oberörd och hade, lika oväntat som det första, en konversation med James medan vi gick för stigen som ledde till Potters hus.

- Så du menar om man sätter sig på den så kallade sadeln och trampar så tar man sig fram? Frågar James förbluffat.
- Ja, och med lite balans så kan du cykla, svarar Lily och skrattar åt James misstroende min.
- Hur snabbt fungerar en cykel? Frågar James.
- Det beror på hur snabbt du trampar, förklarar Lily.
- Jag förstår, men jag föredrar kvastar. Effektiva och troligtvis snabbare, svarar James.
- Och troligtvis farligare, svarar Lily.
- Oroa dig inte, jag klarar mig, svarar James med ett skratt och Lily knuffar till honom lätt.

Vi nådde fram till ingången till huset då Mrs. Potter kommer med ett brett leende mot oss. I handen håller hon i ett tjockt kuvert.

- Vad trevligt att se dig igen Lily! Säger hon och ger Lily en kram.
- Detsamma Mrs. Potter, svarar Lily artigt.
- Vad är det för brev? Frågar Sirius och sticker nyfiket fram huvudet mellan James och Lily.
- Det är faktiskt till dig. Adresserat från Krum Gard, förklarar Mrs. Potter och innan någon hinner blinka rycker Sirius det från hennes hand och river upp kuvertet.

Oron stiger och jag följer Sirius med ögonen när han går en bit ifrån oss och läser brevet noggrant och rynkar på pannan. Hjärtat börjar bulta hårdare och jag börjar undra om jag höll på att få en hjärtinfarkt.

- Vem är det ifrån? Frågar James stelt.
- Abigail, svarar Sirius besviket och viker brevet.
- Men det var adresserat från Krum Gard? Säger Lily eftertänksamt.
- Hon bor där tillsammans med Pasha, svarar Sirius.
- Ritané då? Frågar jag.
- Hon bor tillsammans med Branimir någonstans i södra Bulgarien, svarar Sirius med en axel ryckning.
- Vitaly? Frågar James.
- Dömd till livstid i Azkaban, svarar Sirius och vi ser chockat på honom.
- Varför? Frågar Lily förskräckt.
- Dödsätare och en Krum, suckar Sirius argt och börjar gå in i köket.

Vi följer efter honom och sätter oss ner medan han plockar fram mat. Mrs. Potter kommer in i köket och ser roat på Sirius som nu börjar glufsa i sig allt han når. Det tar en stund för honom att märka av allas miner och när han gör det himlar han med ögonen.

- Du glömde skafferiet, käraste, säger Mrs. Potter ironiskt och vi börjar skratta.
- Väldigt roligt, säger Sirius ironiskt och fortsätter äta.
- Har du ätit något under dem dagar du varit förvandlad till hund? Frågar Lily.
- Sina loppor, viskar James till henne och hon ger ifrån sig ett skratt.
- Han har inte varit hund hela tiden. Det var bara att vänta tills James däckat och Sirius smög ner för att äta, skrattar Mrs. Potter.
- Hur står vi ut med dig? Suckar James ironiskt.
- Säger personen som jagar en och samma person i flera år utan framgång, säger Sirius nöjt och både James och Lily blänger på honom.
- Såja Sirius, hon är ju här nu efter allt tjat, säger Mrs. Potter med ett stort leende och James blänger på sin mor och Lily börjar rodna.
- Inte tack vare Tagghorn i alla fall. Han hade aldrig klarat sig utan Gabryella, svarar Sirius innan något slocknar i hans ögon och han biter sig i kinden.
- Du kommer få höra från henne snart. Ge inte upp, säger James och klappar honom på axeln.
- Ja, hon försöker bara skydda oss nu. När allt lagt sig kommer hon skriva, säger jag och Sirius nickar maniskt, men innerst inne känner vi oss lika rädda.

Dagen gick snabbt och vi spenderade den utomhus under ett par träd som gav oss skugga från den skinande solen. James lekte med sin kvick samtidigt som han pratade med Lily som verkade njuta av hans sällskap, medan jag, Sirius och Peter växlade belåtna miner mellan varandra varje gång James lyckades få Lily skratta eller le. Han lyckades även få henne rodna åt minnet av julbalen vilket gladde oss alla, men när jag skulle växla en belåten min mellan Sirius och mig såg jag att han var långt borta i sina egna tankar.

- Vem tror ni blir ordningsman och ordningskvinna för Gryffindor? Frågar Peter för att starta ett samtal.
- Evans och Måntand, säger Sirius och jag himlar med ögonen.
- Varför skulle det vara vi? Ni har ingen aning om vad jag och Lily gjorde när vi var prefekter! Säger jag.
- Precis, skrattar Lily.
- Jo, ni gick och skapade rättvisa och god harmoni mellan alla under Hogwarts tak, säger James och slår ihop sina händer.
- Tvärtom, vi gjorde ingenting förra året så vi är så gott som körda, säger Lily.
- Rebeller, finns för få av oss, säger Sirius drömskt.
- Vi får tacka gudarna att det bara finns ett styck av er båda, säger jag ironiskt.
- Ja, det skulle bli alldeles för jobbigt för alla kvinnor om det fanns två Sirius Black, säger Sirius belåtet.
- Om det gör dig glad att leva under den teorin så ska jag inte krossa den, säger Lily med ett leende.
- Evans, Evans, Evans, du behöver inte ljuga, jag är oemotståndlig, säger Sirius och lägger sig på marken.
- Det är bra att du är självsäker i alla fall, säger jag ironiskt.
- Alltid något, svarar Sirius nöjt.
- Jag borde nog åka hem igen. Det börjar bli lite sent, säger Lily och reser sig upp.
- Javisst, jag följer dig, säger James och reser sig upp.
- Kom hem i redig tid och glöm inte bort att jag är för ung för att bli gudfar, säger Sirius och får en spark av James innan han och Lily går iväg efter att Lily sagt, rodnande efter Sirius kommentar, Adjö till oss.

Efter att de gått bestämde vi andra oss för att gå in och vänta in James. Han ville säkerligen berätta allt och försöka komma upp med en strategi om hur han i år skulle få Evans på fall, men när han kom tillbaks var han lugn och sansad.

- Vad hände? Frågar Sirius skeptiskt.
- Vad? Frågar James oförstående.
- Någon som inte är Ravenclaw i alla fall, mumlar Sirius innan han fortsätter.
- Lily! Vad hände mellan er? Frågar Sirius.
- Inget särskilt, svarar James och sätter sig ner.
- Ut med språket, Potter, säger jag och ett leende växer fram.
- Hon gick med på att gå med oss i diagongränden när vi ska köpa våra nya böcker, svarar James nöjt.
- Det är en utmärkt start, hur ska du vidare senare med att få henne gå på en dejt med enbart dig? Frågar Sirius och knäpper händerna under hakan.
- Jag tänker ligga lågt tills hon börjar undra, sedan ska jag överraska henne och hon kommer gå med på det, svarar James och väntar på reaktion.
- Det är en urusel plan, säger Sirius bestämt.
- Nej! Det är den bästa han haft, säger jag och fortsätter.
- Han får Lily undra vad det är frågan om och hon kommer börja fundera och tro att han börjat mogna. Sen när läget är rätt och allt är bra mellan er så frågar du, enkelt och sansat om hon vill gå ut med dig, sen så är hon din, säger jag och James ser belåten ut.
- Exakt! Hur kommer det sig att du inte har en flickvän, Måntand? Frågar James nöjt.
- Jag har andra prioriteringar, svarar jag enkelt.
- Ja, jag med just nu, säger Sirius snabbt och börjar gå ut ur rummet.
- Så som? Ropar James efter honom.
- Jag har väntat för länge så har hon med. Jag ska skriva till Gabryella! Ropar Sirius till svar.

VADÅ FÖR ETT TAG TILL IALLAFALL? oh don't you dare destroy Sibryella...
Annars så fullkomligt ääälskar jag allt du skrivit hittills! Åå Jily ♥33333
Keep it going girl !

JAG ÄLSKAR DET! wow vilket kapitel satt och llog hela kapitlet ut förutom när Gaby kom på tal kom tillbaka Gaby! Och Jily var ju helt perfekt! gillar också Mrs. Potter hon är cool och du har llyckats bra med henne också att hon påminner lite om James, superbra fixat!

Åå vad bra. I ♥ Jily. Fast jag gillar mer när James misslyckas med att vinna Lily med det här ändå bra.

Hej det är noel02 fast med ny användare fortsätt skriva nu

Hej, allesammans :3
för att fira faktumet att jag klarade av min första dagen på gymnasiet så i dag kommer ett nytt kapitel :3

glöm inte kommentera, gilla om ni tycker det förtjänar det och fråga om ni undrar något och hoppas ni gillar det :3

KRAM!

två frågor!
märker ni något särskilt speciellt i detta kapitel?
Vem har rätt/ bäst idé om problemet med breven: Abigail? Gabryella? Pasha?

Kapitel 3 Mrs. (Abigails perspektiv)

Irriterat gick jag runt i det som skulle föreställa en matsal, men som nu förvandlats till ett bombnedslag av vinflaskor och glassplitter. För varje steg jag tog så snubblade jag dessutom. Jag hade tagit över några av Gabryellas klänningar och eftersom hon alltid varit längre så snubblade jag flera gånger och fick min blonda hästsvans i ansiktet.

- Pasha, muttrar jag irriterat och tar upp en av flaskorna och av misstag skär mig i handflatan.
- Mrs. Kruma! du borde inte vistas här inne! Piper de små husalver som nu kommit.
- Någon måste städa, muttrar jag och de börjar röja för fullt.
- Nej, jag vill göra det, säger jag irriterat eftersom jag ännu inte vant mig vid att inte behöva lyfta ett finger.
- Mrs. Kruma borde gå till husbonden. husbonden kan hjälpa, säger de i kör och jag går ut ur rummet och börjar gå mot finrummet där Pasha borde sitta.

Raskt gick jag mot rummet och när jag nått fram och öppnat dörrarna kände jag lukten av vin och såg Pasha sitta med ett halvfullt glas och stirra ut genom fönstret. Han verkade inte ha märkt av min närvaro förrens jag var några fotsteg från honom och han vände sig om och log mot mig.

- Hur mycket hur du druckit? suckar jag och sätter mig bredvid honom.
- Sedan när är det förbjudet och le? Frågar han och lägger armen om mig och jag ser upp på honom.
- Du ler inte, svarar jag och han himlar med ögonen.
- Nu får Mrs. Kruma lösa lite på korsetten och dricka lite- Då brukar hon bli glad, säger han och trycker sitt glas mot min mun.
- Någon måste vara nykter i detta hushåll! säger jag med ett skratt.
- Äsch, dem är ju det, säger han och jag skrattar åt honom.
- Bete dig, skrattar jag och tar hans glas oc ställer på bordet framför oss som är täckt med brev från Sirius, Remus, Lily och James.
- Du borde svara, suckar jag och lutar mig mot Pashas axel.
- Ju mindre de vet; desto bättre, suckar Pasha.
- Skulle inte du vilja veta om det vore mig det handlade om? säger jag.
- Låt oss inte lägga oss i Gabryellas ensak, säger Pasha och jag hör hur dörrarna öppnas.
- Den bästa idén jag hört idag, säger Gabryella och kommer in med Aurora.

Hon går maniskt fram till oss och sätter sig mittemot oss och ler mot oss innan hon börjar läsa i sin bok. Aurora går fram till fönstret och ser på när regnet rinner ner fönstret. Vi är alla tysta under en lång stund innan Gabryella börjar le på det sätt hon brukade göra.

- Vad står det? frågar jag nyfiket.
- Får inte säga, svarar hon nöjt.
- Annars kommer de heliga bok gudarna och straffar henne, viskar Pasha ironiskt.
- Du är bara avundsjuk över faktumet att jag kan se in i framtiden, säger Gabryella.
- Ja, för jag vill gärna sitta och studera en bo i resten av mitt liv, säger Pasha sarkastiskt.
- Varför kan ni två inte bara ta och svara på lite brev i stället? suckar jag och Gabryella blänger på mig.
- Det är bättre att låta de gå vidare istället, säger Gabryella eftertänksamt.
- Om det var ombytta roller; skulle inte du vilja höra något från Sirius? suckar jag.
- Du kan inte förstå så du har ingen rätt att döma mig och mina handlingar, svarar Gabryella ilsket.
- Jo, jag vet hur rädslan om att inte veta vad som kommer hända med den person du älskar mest av allt, svarar jag ilsket.
- Jag gör detta för att skydda dem! ryter Gabryella.
- Gör något åt det då! sitt inte och vänta på att någon av dem gör något korkat som att åka hit! ryter jag tillbaks.
- Vad föreslår du då? Frågar hon ilsket.
- Fejka din död, säger Pasha och både jag och Gabryella tystnar.
- Vad? frågar Gabryella förbryllat.
- Abigail, skriv ett brev till Sirius och beklaga nyheten om Gabryellas död. Skicka sedan ett anonymt brev till ministeriet och allt blir överstökat, säger Pasha.
- De kommer kräva bevis, säger Gabryella.
- Vi fixar det, säger Pasha och Gabryella nickar.
Detta skulle inte sluta väl.

Vad bra och grattis till första dagen i gymnasiet jag gick baraförsta ddagen i sexan.

Fråga 1: gabryella vart arg ddt händer inte så ofta tror jag
Fråga 2: Abigail

Hoppas på mer snart

1. Husalfen kallar Abigail Mrs.Kruma, har hon och Pasha gift sig?!?!?!! ♥33
2. Abigail