Att tvingas välja (1:a generationen)

Jättebra!!

bevakar

SHIT SHIT ♥♥♥


Taaaaac för taggningen, är SÅ GLAD FÖR DET!! ♥♥♥


Bevakar stenhårt :3 ♥

Lääääääser!!!

Bevakar!!

Sjukt glad att ni gillade första kapitlet. Hoppas ni gillar fortsättningen! ♥
______________________________________
Kapitel 2
Sirius och James åker med oss till Kings Cross. James föräldrar är väldigt gamla, vilket de också var när de fick James. De har dåliga ryggar och tycker inte om att ge sig ut i trafiken, så eftersom vi ändå ska till samma ställe erbjöd sig pappa att skjutsa killarna. Sirius har bott hos familjen Potter sedan sommaren efter femte året på Hogwarts. Det var då Sirius rymde hemifrån. Mr och Mrs Potter tog in honom som om han vore deras andra son. James har aldrig haft ett syskon men jag kan se att han gillar att Sirius bor hos honom. De är bästa vänner och gör allting tillsammans. Alla på Hogwarts vet att Sirius Black och James Potter inte går att dela på. Med hjälp av magi har pappa fått ner tre stycken koffertar i bagaget på vår svarta Volvo Amazon. Jag sitter hopklämd mellan James och Sirius i baksätet. James pratar på om hur han ska se till så att Gryffindor vinner quidditchpokalen i år. James har varit Jagare i Gryffindors quidditchlag sedan tredje året. Han är bra. Lite kaxig efter att han har gjort mål men bra. Pappa är den enda som faktiskt är intresserad och lyssnar på vad han säger. Pappa spelade också quidditch när han gick på Hogwarts. Fast han gick i Hufflepuff. Mamma gick i Ravenclaw. De träffades under deras sista år på Hogwarts och blev med en gång kära. Fem år senare var de gifta och Caroline föddes. Jag undrar ifall jag kommer träffa mitt livs stora kärlek under det här året. Jag undrar vem han är. Sirius armbågar mig mjukt i sidan och avbryter mina tankar.
- Vad funderar du på? frågar han.
- Jag försöker komma på vad för tokigheter som du och James tänker hitta på det här året, säger jag.
Sirius skrattar.
- Det vet man aldrig. Men nu när James har blivit Förste ordningsman så tror jag inte att det blir några tokigheter, erkänner han.
Jag kan höra hur besviken han låter.
- Du får väl se till så att Remus eller Peter blir din nya kumpan, säger jag.
Sirius skrattar igen.
- För det första, Remus gillar inte alltid mina och James ”tokigheter”, som du kallar det, och för det andra, Peter skulle aldrig våga. Han är för feg, säger han. Jag tror att jag behåller James.
Jag vrider på huvudet. James och pappa pratar fortfarande om quidditch. Mamma är fullt upptagen med att titta sig i spegeln och se till så att hårspayen inte har försvunnit. Ingen av dem har hört vad jag och Sirius pratat om. Pappa kör in på parkering utanför Kings Cross.
- Är ni säkra på att vi inte ska följa med er in? frågar mamma.
- Vi klarar oss mamma. Ni har redan missat mycket på jobbet, säger jag.
- Det är nog bäst att ni gå iväg. Ha ett jättebra år. Glöm inte att skriva också ses vi till jul, säger pappa.
Vi plockar ut våra koffertar och går sedan på rad in på tågstationen. Jag går som vanligt mellan de två mörkhåriga killarna. En efter en går vi genom passagen mellan perrong 9 och 10. Efter att jag satt min andra fot och tagit ett steg fram på perrong 9 3/4, stannar jag upp. Det är fullt av folk på perrongen. Ungdomar i olika åldrar som alla bär på en koffert eller en bur med en yvig uggla eller en fräsande katt. Tågloket ger ifrån sig tunn rök som fyller hela perrongen. Den omringar folks ben, midjor och även deras ansikten. James kommer efter mig genom passagen och stannar intill mig.
- Ge mig din koffert, säger han.
Jag tittar på honom.
- Varför det? frågar jag.
- För jag är en gentleman och tänker inte låta dig dra kofferten helt själv. Du kan gå och hitta de andra så länge, svarar han.
Jag ler och släpper taget om min koffert. James tar tag i den och tillsammans med Sirius går han iväg. Jag ser hur de äldre, kvinnliga eleverna vrider på huvudet och tittar efter dem när de går förbi. Jag himlar med ögonen och tar mig in i tåget. Jag hälsar på de elever som jag möter och känner igen samtidigt som jag tittar in i de kupéer som jag passerar. Jag går förbi flera kupéer och det dröjer länge innan jag hittar rätt. Jag öppnar dörren och lutar mig mot dörrkarmen. De två killarna som sitter i kupén tittar på mig. En av dem är lång och blek. Har gröna ögon och tjockt ljusbrunt hår. Den andra killen är raka motsatsen. Han är kort med ett ansikte fullt av finnar. Det råttfärgade håret är tunt och han tittar på mig med blåa, nervösa ögon. Killen med de gröna ögonen ler och lägger ifrån sig tidningen som han läste.
- Tänker du stå där hela resan eller kan man få en kram? frågar Remus.
Jag ler och sätter mig ner intill honom.
- Hej Remus, säger jag och vi kramas.
Sen vänder jag mig mot killen på andra sidan. Han rodnar.
- H-hej C-c-claire stammar han fram.
- Hej Peter, säger jag.
Dörren öppnas igen och James och Sirius kommer in. Sirius slänger sig ner på den lediga platsen intill Peter medan James slår sig ner på andra sidan om Remus.
- Måntand, trevligt att se dig igen. Haft en bra sommar? frågar James och drar fingrarna genom sitt hår.
Jag himlar med ögonen. Så fort de är ombord på tåget så börjar de med sina smeknamn. De säger inte vad de håller på med, säger att det är något internt. Jag är bara tacksam över att jag inte fått något smeknamn.
- Jodå, det har varit en mycket bra sommar. Hur var din Tagghorn? frågar Remus och tar upp tidningen igen.
- Jo vars, man ska inte klaga. Eller vad säger du Tramptass? frågar James och tittar på Sirius.
- Du kan inte ha mer än rätt Tagghorn. Vi kunde inte haft en mycket bättre sommar. Speciellt inte när Claire var med oss, säger Sirius.
Killarna tittar på mig. Jag känner hur det lätt brinner i mina kinder och jag förstår att jag rodnar.
- Om Claire var med er så förstår jag att ni hade en bra sommar, säger Remus med blicken i tidningen.
Killarna slutar att titta på mig och tittar istället på honom. Även jag tittar på honom. Remus märker hur tyst det blev i kupén och inser sakta vad han precis sa.
- Det där kom ut fel, säger Remus generat.
De andra nickar instämmande.
- Smidigt Måntand. Smidigt, säger Sirius och lägger armarna under sitt huvudet och sluter sedan ögonen.
Jag plockar upp en bok ifrån min väska och börjar läsa. Det är en lång väg till Hogwarts, så det är bäst att ha någonting att göra under resan. Ett par minuter senare öppnas kupé dörren igen.
- Där är ni. Jag har letat överallt efter er, säger Lily irriterat.
Hennes mandelformade, gröna ögon spejar genom hela kupén. James sträcker genast på sig.
- Jag visste att du skulle komma och leta efter mig en dag. Du gör mig rörd Evans, säger han.
Lily himlar med ögonen och tittar på Remus istället.
- Tar du med dig honom till prefektvagnen? suckar hon.
Remus nickar och Lily ger honom ett tacksamt leende. Sen vänder hon sig mot mig.
- Förlåt Claire, det var inte meningen att inte hälsa. Jag är lite stressad eftersom jag har fått gå runt och leta efter de där två tombollarna, säger Lily.
- Det är okej. Vi får prata sen, säger jag och rycker på axlarna.
Hon ler lättat men ger sen Remus en menade blick innan hon går därifrån. Remus viker ihop tidningen och lägger ner den. Sen ställer han sig upp och tittar på James.
- Kom igen Tagghorn. Vi har jobb att göra, säger Remus och slår till James på armen.
James suckar men följer efter. Han stänger kupé dörren med en smäll. Smällen ekar kvar i det lilla rummet och blandar sig med Sirius snarkande och Peters tunga andningar genom näsan.

jättebra!
ett till idag?!

snälla? bästa födelsedagspresenten ever i så fall!

*bevakar*

Super!!!

Bevakar! Jättebra!