Rollspel: A love story (3 pers)

Som childhoodlight har gjort

men hon har ju redan gjort det eller?

Jag menade att vi skulle göra det. Men e hon online?

Nepp

Då tycker jag att vi börjar imorgon istället?

Ni behöver inte göra mallar. Och ja, vi kan börja imorgon!

Ska vi börja nu elr??

Ehm... Hp-aren, förlåt - men jag hade totalt glömt bort att min vän, Elderwand skulle ha rollen som du har nu. Måste tyvärr byta ut dig då jag hade gett henne ett löfte. Förlåt mig!

Jag börjar:
Jag går genom de stora portarna, gjorda av ek, in till Hogwarts slott. På var sida av mig har jag Ron och Harry, mina två bästa vänner, som jag spenderar all min tid med. Vi leder våra steg mot den stora hallen, det är vid lunchtid och elever - allt från förstaårselever till sjundeårselever - drar sig dit för att mätta sina magar som skriker efter mat.
"Var vi verkligen så små när vi var 11 år?", säger Ron ängsligt när ett par förstaårselever i Hufflepuff springer förbi. "Det vill jag verkligen inte tro..."
Jag suckar (att han alltid ska tänka på sådant som inte spelar någon roll), och Harry skakar tveksamt på huvudet.
"Jag tror inte det."

"Jag tror inte det." Svarar jag frånvarande och låter blicken släntra över folkmassan medan vi går mot Gryffindorbordet.
Vi slår oss ner mittemot Ginny, Fred och George som är fullt uppe i en diskussion om den senaste quidditch träningen och Ron ger mig en osäker blick innan han glömt bort sitt bekymmer och hugger in. "Hej," säger Ginny och ett fint leende pryder hennes hjärtformade ansikte, in i mina ögon. En varm ilning for längs ryggen men en hundradel senare är den borta.
"Hej," Svarar jag trevande, kort och med en konstig grimas som jag inte har en aning om vad det blir för något. Ron slutar för en sekund med sitt tuggande och liksom Hermione tittar på mig med en nyfiken blick.

Jag ser hur Harry kollar på Ginny med en blick han aldrig kollat på någon med - och efter en hundradelssekund är den borta. Jag känner hur Ron sparkar mig på smalbenet under bordet, och jag möter hastigt hans blick. Ett leende leker i hans ansikte: och jag förstår vad han menar. Harry och Ginny...

Men sedan länner jag ett sting i magen: en isande känsla som drar över mig och jag stannar upp mitt i en rörelse. Harry och Ginny. Jag ger Ginny en kall blick - utan att riktigt tänka på det - och hon kollar förvånat tillbaka på mig. Ginny, med sitt vackra, oranga hår som drar ner över hennes axlar och som slutar strax under brösten. Hennes leende som visar lycka och omtänksamhet, hennes ögon som glittrar av värme: Ginny Weasley, vacker och omotståndlig.