Ensam för alltid. Kanske.

Tackar! Okejj, ska försöka komma på nåt...

Kapitel 3:
Det bultar i Amandas hjärta. Jesper verkar inte sådär hemskt dum alls. Liksom okej.

När det blir rast kommer fröken fram till Amanda:
-Jo Amanda, jag letade efter dig! Ja, jag tänkte säga, jag placerade ju dig bredvid Jesper. Eller Jesper bredvid dig...
-Ja, fortsätt, säger Amanda.
-Ja, jo. Jag förstår att det tar dig hårt att du inte har nån här på skolgården?
-Hur vet du sånt?
-Va? Näe, alltså jag trodde det... Jag menar, nu har ju Klara flyttat och du är kanske ensam?...
-Mmm...
-Just det. Jag tänkte att du och Jesper skulle passa bra ihop.
-Va? Nä! Du kan väl inte bestämma sånt, fröken?!
-Nej, inte på det sättet, jag tänkte att ni skulle kunna bli goda vänner.
-Kanske det...
-Så vad säger du? Jag tror faktiskt också att han känner sig lite ute nu.
-Varför just jag, fröken? Jag menar, det finns ju andra killar han kan vara med!
-Jo, jag vet det, men jag tror inte han känner sig trygg med dem, kanske till och med lite rädd. Amanda, snälla, kan du inte ens ge honom en chans?
-Visst.

Fröken går bort. Amanda står bara kvar. Varför just hon? Hon! Nopp, inte. Men fröken ville faktiskt att hon skulle ge honom en chans.

Amanda gör inget annat den rasten, än står på stället, och blir lättad när skolklockan äntligen ringer in.
I korridoren stirrar Jesper på henne. Amanda känner hur hon rodnar, och går snabbt förbi honom.

Mer? O_O

super fortsätt! historien är bra!

Tack! Tror det kommer mer imorron, men inte idag, har så mycket annat jag ska hinna med.

okidoki men asså du behöver inte stressa

Nej, bra. Är inte säker att det kommer imorron heller, men så snart jag har tid.

Okej jag hoppas det blir snart för jag längtar tills nästa kapitel men nästa gång du skriver skriv kapitlen för annars kan du ju inte skriva och jag vill läsa nästa

Hur menar du nu? Jag skriver alltid eett kapotel ååt gången...

men asså att du bara skriver och inte allt snack mellan som nu tex men det är jätte kul att chatta med dig med men jag är ju bara såå nyfiken på den där fortsättningen

Ok, ska försöka:

Kapitel 4:
Inne i klassen är det dags för matte, det allra tråkigaste som finns, enligt Amanda.
Jesper klampar in i klassen utan att dra blicken från Amanda. Amanda tittar lite på honom, orka stirra! Tänker hon.
Jesper verkar förstå henne och vänder bort blicken.

Fröken kommer in i klassen.
-Ni får börja på sidan 79, men skulle du, Amanda, kunna komma ut ett ögonblick?
-Jo, okej... svara Amanda.
De går utanför klassrummet, till korridoren.
-Hur har det gått?
-Va?
-Med Jesper?
-Ahaa... Jag vet nog inte riktigt...
-Amanda, jag menar faktiskt det jag säger.
-Jag vet, fröken, men jag förstår fortfarande inte varför just jag?
-Jag har ju redan sagt anledningen.
Det börjar fuktas i ögonen på Amanda.
-Vem har sagt att det behöver vara en kille från klassen?
-Jag.
-Men jag tycker då att det är fel! Fröken, jag tycker inte att du kan tvinga en på det här viset!
-Men Amanda! Jag tycker att du åtminståne kan ge honom en chans. Jag valde dig eftersom Klara är över landets gränser, och att du förmodligen känner dig ensam nu. Jesper känner antagligen samma sak, men han har misst alla sina kamrater.
-Jag hade inga andra vänner än Klara.
-Du verkar då sur! Vet du vad. Jag ringer och pratar med dina föräldrar nu ikväll, du verkar inte gilla att prata om sånt här.
-Du har rätt.
Amanda stiger upp och går in i klassen.

Mer?...

Ja! Mer det är en riktigt bra ff