Pojken som överlevde är död! (SV)

Jättebra!

Super bra !!!!
Mer snälla

Jag vill också ha mer! Det var EVIGHETER sen!

nu kommer det mer!

Det blir tyst ett tag. Efter ett stund syns en svart prick sväva snabbt genom luften mot dem. Den kommer närmare, och Ron ser att det är kniven. Han fångar skaftet i handen, lutar sig fram mot geten, blundar, tar ett djupt andetag och börjar försiktigt hacka i getens horn. Ginnys börjar nästan gråta... en oskyldig get. Men dem måste...och getens horn kommer växa ut igen.
-Fan också, säger Ron, när han skär sig på fingret.
-Testa såhär, säger Ginny och visar med handen.
Ron provar, och det går genast mycket bättre.
Efter en stund är hornet väldigt löst. Ron tar ett rejält hugg och hornet går av.
-Du gjorde det Ron! Säger Ginny och kramar om honom.
-Då var det avklarat, säger Ron självbelåtet. Han kastar motbesvärjelsen mot geten innan de transfererar sig tillbaka till stugan.

***

-Du ljög.
-Nej! Jag lovar!
-Du ljög!
-Nej!
Han ger mig en örfil så kinden spricker upp. Det blöder. Mycket. Jag hukar mig ner på golvet, och han ger mig en rejäl spark.
Jag fallar omkull. Tårarna rinner, och det svider i såret.
-Erkänn, din vidriga lögnhals!
-Jag ljuger INTE! säger jag och reser mig upp.
-KÄFTEN! skriker han och ger mig ännu en örfil. De mörka blodet sipprar ner och fläckar min vita tröja. Hur kan han?
Jag hatar honom. Men han är den jag älskar mest på jorden.

***
Ginny vaknar. Hon badar i svett.
***

-Förlåt.
-Förlåt? Du har surat på mig i snart 3 år, och har gjort precis samma sak själv! Det du säger är ''Förlåt''?
-Du säger att jag skulle frågat dig, ursäkta, du var död.
-Sluta vara oförskämd!
-Ja, du kommer hit, slår mig, säger massa dumma saker, säger att jag skulle pratat med dig fast du var död, och det är JAG som är oförskämd?
Det borde jag inte sagt. Han slår ner mig på marken och stampar på mig. Som om jag vore hans dörrmatta. Jag förstår inte.

***
-Hjälp! Skriker Ron.
-Mardröm? frågar Ginny, som sitter vid fotändan på hans säng.
Ron nickar. Dem förstår varandra.

---

-Vad stod näst på listan? Frågar Ron dagen därpå, när dem packat sina prylar (bland dem ett STORT lager honungsöl och godsaker) och gjort sig i ordning.
-Öhm... säger Ginny och drar fram listan ur väskan. ''Skinn från basilisken''.
-Jaha... öh... Vi ger väl oss iväg till Hogwarts då. En fråga. Vad är det för datum och hur länge har vi varit ute här?
-Vi ger oss iväg till Hogwarts. Men vi åker hem till Hermione och Rose först, säger Ginny och greppar Rons hand. Sen transfererar de sig till köket i Kråkboet.

''Gudskelov, är allra bra med er? Vad menar ni med att ge er iväg sådär? Är ni skadade? Är ni helt VRICKADE? Varför, mina barn, varför?'' hörs Mrs Weasleys oroade, arga och glada röst när Ginny och Ron dimper ner i köket.
''Hej Mamma, ja det är bra med oss. Har Hermione berättat vart vi...''
''Nej, Hermione har inte berättat någonting, och förresten...'' säger Mrs Weasley, men Ron avbryter henne.
''Hur mår Rose?'' frågar han. Mrs Weasley tittar på honom med den väl igenkända ''gå-nu-och-städa-ditt-rum-blicken''
''Ja, hon mår fint'', säger hon kort.
''Ron, Ginny, TACK OCH LOV!!!'' skriker Hermione, som är påväg ner för trappan. Hon kastar sig i armarna på Ron och ger sedan Ginny en kram.
''Är ni okej, har allt gått bra, hittade ni...'' hon tystnar när hon ser Mrs Weasleys envisa blick.
''Hittat vadå?'' säger Mrs Weasley trevande.
''Inget, mamma, och ja, allt har gått bra, ja, vi är okej.'' säger Ginny.
''Bra. Kom Ron!'' säger Hermione och drar med sig Ron upp på andra våning.

''Visst har hon växt?'' säger Hermione och lyfter upp Rose ur spjälsängen. Hon ger henne till Ron.
''Verkligen'' säger Ron.
''Hittade ni hornet?'' frågar hon.
''Ja! Och vi slapp döda geten också!'' säger han stolt. Han tittar på Hermione och ser att hon flinar.
''Vadå?'' frågar han.
''Ni slapp döda geten?'' säger hon som om han var en fyraåring som just sa något lite dum-roligt.
''Jaha, ursäkta att man inte är nån jädra djurplågare då.'' säger han. ''Jag har väl varit för mycket med Hagrid.''
''Nej Ron, det var jättebra, men det lät lite roligt''. säger hon.
''Jaha''. säger Ron, en aning surmulet.
''Jag tänkte fråga dig en sak Ron''. säger hon.
''visst''.
''Har du haft konstiga drömmar på sistone?''

''Hur vet du...?'' frågar Ron
''Jag har det. Det är Harry. Han säger att han hatar mig!''
''Du skojar!? Jag och Ginny har drömt precis samma sak!''
Hermione tittar sorgset ut genom fönstret.
''Vi får inte tro på det, Hermione,'' säger Ron och lägger en tröstande hand på hennes axel.
''Självklart inte,'' säger Hermione och tittar på Ron. ''Klockan är mycket, ni måste ge er av innan midnatt.
''Självklart. Vi sticker nu om 5 minuter.''.
Hermione börjar gråta.
''Tänk om något skulle hända?''
Ron vet inte vad han ska säga. Varför måste hon ALLTID gråta? Det kan vara jobbigt. Som nu.
''Det gör det inte. Och om vi är äkta gryffindorare klarar vi det.''
''Säkert?''
''Alla gånger.''
Hon får en kyss och Ron går iväg.

-Hur i helsike ska vi komma till Hogwarts? frågar Ginny.
-Ingen aning. säger Ron.
En tystnad sprider sig.
-Flampulver Ron! Flampulver! Ginny får iden.
-Ja! Kom igen Ron, NU!
Dem springer till den öppna spisen. Ginny tar en näve flampulver och kliver in i askan. Hon harklar sig och ropar ''Hogwarts!'' och hon är borta.

'''

Ron kommer inte långt efter. Dem är inne på McGonagalls kontor. Ron pustar ut.
-Kom nu, innan dem tror att vi gör inbrott, säger han och drar i Ginny.
Dem springer ut genom kontoret och nerför korridoren. Plötsligt slår de dem båda två att det är sommarlov. Men lärarna är väl kvar? Dem tittar på varandra. Sen springer dem mot kollegierummet.
-Ron, Ginny? Vad gör ni här? hörs McGonagalls röst bakom dem. De svänger runt.
-Vi har ett uppdrag, proffesorn, säger Ginny.
-Detta var ju lite underligt, men jag har lärt mig att när ni unga i Dumbledores arme vill någonting, måste man lita på det. Annars hade vi ju inte haft er här, Ginny? Eller hur? Vi hade också haft kvar den där hemska kvinnan Umbridge, och Voldemort hade återvänt 3 år tidigare än han i detta fallet gjorde. Så- gör vad ni ska. Kommer det ta lång tid? Isåfall kan ni få mat och husrum här. Ni vet var köket ligger - gå dit. Dem vill säkerligen hjälpa er.
-Tack, professorn. säger Ginny och Ron i kör, och dem springer mot tjejtoaletten.
'''
-Ron, man måste prata ormspråk för att...
-...ingen fara. Jag kan.
Ron uthyser ett väsande ljud och ormen på handfatet börjar röra på sig.
-Hur...?
-Inte nu.
Det stora svarta hålet uppenbarar sig. Ron tar Ginnys hand och dem hoppar ner.

''
Den stora och sedan 5 år tillbaka döda basilisken ligger genom kammaren när de kommer ner.
-Hur mycket skulle det vara? frågar Ginny.
-Det står inte, säger Ron. Vi tar så mycket vi får med oss.
-Okej, säger Ginny.
De går fram till basiliskensgamla skinn och börjar med äcklade vrål dra loss det.

MER!!!!!!! ÄÖLSKAR DEN MERA MERA JAG VILL VETA NERA

Hoppar lite i tiden
Ron och Ginny har kommit upp ur hemligheternas kammare. Dem har med sig ungefär 2 säckar ormskinn.



___



-Öh...ja. Vad ska vi ha mer nu då? frågar Ron.

-Hmm...låt mig se. Svans från en...SVANS FRÅN EN KROKODIL DU SJÄLV HAR DÖDAT? skriker Ginny.

-Bäst vi läser nästa ingridiens nu på en gång så får vi ingen chock nästa gång, muttrar Ron surt.

-Var hittar vi det?

-Afrika.

-Men för i helvete!

-Mindre snack, mer resa till Afrika. Men vi måste nog säga till MacGonagall först.

Ginny nickar och de går mot personalrummet.



___



-Professor MacGonagall? frågar Ron och knackar på dörren.

-Ja? hörs det inifrån.

-VI har fixat det vi behöver. Öhh...tack. Vi åker nu.

MacGonagall öppnar dörren.

-Åh kära nån då. Det gick snabbt. Erm...vill ni ha något innan ni åker?

-Nej tack, det är bra. säger Ginny. Men sen kommer hon på de kalla nätterna de skulle tvingas sova.

-Eller kanske...om ni har några filtar eller något? frågar hon.

-Absolut. Kittla päronet i korridoren här till vänster. Fråga alferna efter allt ni behöver.

-Tack, professorn, säger Ginny och Ron och börjar springa nerför korridoren.

Du är så himla fenomenalt duktig på att skriva! Mer!

MEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEER NUUUUUUUUUUUUUUU NTonks

Mer, det är jättebra!!!

ja den är jätte bra